3. Faktarutor 16- 39 (2012-2013)

 Faktarutor 1-15 finns under inlägg 4, faktarutor 40 - finns under inlägg 2.

 

 FAKTARUTA 39 - Litslena 1838-1844                       2013-12-28

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Delvis moderniserat språk och sammanfattat.

 

20/12 1838

Rusthållaren Matts Mattson i Kälsta var inkallad inför kyrkorådet för sitt mindre ordentliga Lefnadssätt. Hustrun och sönerna klagade på att mannen ständigt grälade om allting oftast utan minsta anledning. När de var i arbete så var sönerna utsatta för upprepad misshandling så att om detta fortsatte de nödgades söka sin bärgning utanför hemmet. Kyrkorådet beslutade att om inte Matts Mattsson bättrade sig så skulle åtgärder vidtas för att få honom insatt på Länshospitalet såsom sinnesrubbad och mindre vetande.

 

6/11 1842

Inventering av de rovdjursskador som åsamkats kreatursägare inom församlingen gav vid handen att 5 hästar och ett större svinkreatur hade blivit rivna af warg under året.

 

23/4 1843

Överjägaren G. Prinzencreutz hade skjutit en varg utom skall och ville  ha ett intyg på detta för att få ut skottpengar.

 

3/9 1843

Socknens barnmorska Anna Stina Lundén som nu började komma till åren ansökte hos sockenstämman att få biträdas af sin fosterdotter Clara Rebecca Lundén, hvilken nu vore sinnad att till hufvudstaden sig begifva för inhämtande af nödig kunskap. Sockenstämman biföll begäran, men förband sig icke att Clara Rebecca skulle få företräde vid tillsättande av barnmorsketjänsten efter Anna Stina.

 

15/10 1843

Ordföranden tar upp frågan om bistånd till de gårdar som drabbats av den ovanligt härjande hagelstormen den 12/8 detta år och orsakade stora förluster. De drabbade af denna orkan, var en stor del av innevånarna i Åsunda och Trögds härader, särskilt Boglösa och Villberga socknar, tillsammans några och tjugu gårdar och byar. Vissa hade fått sin gröda totalförstörd. Sammanlagt uppskattades förlusten till 7000 Tunnor spannmål. I Litslena i likhet med övriga socknar hade dessutom en missväxt ägt rum i afseende på rågskörden. Därför svarade inte tillgången på spannmål mot viljan att bistå de nödlidande.

Sockenmännen skulle dessutom bistå Torparen Carl Olsson i Löthem Djurby ägor, som drabbats af vådeld, sistlidne sommar. Hans hela inbergade gröda hade blifvit lågornas rof.

 

17/3 1844

En turordning gjordes upp mellan alla bönder i socknens samtliga byar för att sköta den anbefallda sorgebetygelse, ”Kungsringningen”, som ska äga rum varje dag mellan kl 12 och 1.

 

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

 

FAKTARUTA 38- Litslena 16 mars 1827                                2013-11-28

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet.

 

16/3 1827

Företedde mjölnaren Holmström ett så lydande betyg: ”Som miölnardrengen Carl Hålmström hafver sjutit en Ref den 19 agusti 1826 förlidet år som kan intygas af underskrefvne bevis, Skillinge qvarn den 17 Martii 1827 vittnar Anders Andersson i Skillinge, Gustaf W. Hagström i Skilinge (ännu ej fyllt 17 år) , Anders Pehrsson”.

 

I den förre Barnaläraren Jan Erssons ställe som förlorat sin syn, välja någon annan skicklig man som kunde lemna församlingens barn handledning i en rett och tydelig innanläsning jemte undervisning i Christendomen. Bland andra sökande var äfven Rättaren Anders Hellström, hvars kunskaper vitsordades af Magister Dessle och jämväl ock uti någorlunda skrifva och räkna i den händelse några af församlingens ungdom ville sig häraf begagna. Hellström antogs med rettigheten att få bebo sockenstugukammaren samt åtnjuta samma lön som förre Barnaläraren, näml 2 Tunnor Spannmål utur magasinet, hälften Råg och Korn, för fattigare barns undervisning samt af de förmögnare föräldrar som vilja anförtro honom sina barn något skäligt arfvode hvilket dom och honom emellan må serskildt upgöras. I öfrigt påmindes Hellström så väl om anständighet och sedigt upförande, flit och trohet i Barnaundervisningen, som och noga tillsyn och vård om elden att ingen olycka genom hans förvållande måtte tima.

 

Förekom Torparen Eric Ohlsson med begäran å sin hustrus vägnar, att, af den lön hon, som församlingens barnmorska innehafver och vanligen hösttiden utdelas, nu i våhr vid blifvande uttäckt utur magasinet få utbekomma hälften, hvilket efter någon öfverläggning bifölls. Det beslutades också att barnmorskan hädanefter skulle utfå sin lön 2 gånger om året, vår- och höst.

(På Prästgårds ägor bodde Torparen Eric Olsson Lundén f 1787 och hu Anna Stina Lundén f 1788 i Giresta (barnmorska).

Litslena AI:11, 5/6, p186, 1815-1821)

 

Med avseende på den flit Carl Svensson på Kjälsta ägor ådagalägger med biträde vid orgornas trampning föreslog Organisten Öberg om icke såsom en upmuntran och liten hjelp i hans knappa omständigheter detta svåra året, honom kunde beviljas att framdeles någon söndag få uphemta en Collect. Härvid yttrades att det väl vore en minskning i kyrkans inkomster och att vederbörande som ålåg Orgornas trampning antingen sjelf borde detta gjöromål förrätta eller sjelf löna sin vicarius, ville dock församlingen på ofvan anförde skäl tillåta Carl Svensson få upbära en Collect, likväl endast för detta året.

 

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5, 1838-1849)

 

FAKTARUTA 37- Litslena år 1839                                                                        2013-10-28

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Det här hände under Gustafs tid som bonde i Sneby. Texten är delvis förkortad och sammanfattad.

 

18/8 1839

Åtskilliga sockenbor hade blivit tillsagda av kronobetjeningen att den 27 i denna månad i qvarter mottaga och proviantera en Commendering av 128 man vid Westmanlands Kongl Regemente, vid dess då skeende genomtågande.

Sockenborna i allmänhet och i synnerhet de närboende till stora landsvägen, önskar från provianteringen blifva befriade. Dels är vid denna tid almogens matförråd icke större men ofta mindre än som motsvarar eget behof, och då Soldaten för den låga betalningen af 12 sh Bco för 2ne mål ingalunda kan mättas, hvartill kommer att brännvin och dricka icke gärna kan undvaras. Åt Kronoexpeditionsbefallningsman Marén uppdrogs att hemställa därom till Konungens Befallningshafvande.

 

17/2 1839

Förra Bonden Gustaf Andersson i Kromsta som nu friges efter att för andra gången för brott blifvit straffad. Ordförande frågar huruvida någon pålitlig husbonde i församlingen är hugad att taga Gustaf Andersson i sin tjenst. Ingen anmälde sig, men eftersom ett undantag, af ett spannland jord, hade gjorts av en del av hans fastighet när den såldes, hemställde församlingen om icke Gustaf Andersson var i behof av annat förvar.

 

3/11 1839

Häktade Gustaf Anderssons bror, Eric Andersson, som tagit hand om Gustaf Anderssons familj under tiden, anhåller hos sockenstämman att få inhysa sin broder och taga honom i sin tjenst såsom dräng. Eric Andersson fick detta godkännande mot att han skulle göra sitt bästa för att brodern från brottsliga tilltag och vanarter afhålla.

 

Gustaf Andersson var född 1804, gift och hade fyra barn. Han hade blivit dömd för förfalskningsbrott den 3/2 1836, till att straffas med 22 par spö och sedan 1838 dömd igen, den här gången till fängelse, för inbrott och stöld.

Gustafs yngre bror Eric, född 1811, var gift och hade sex barn. Han var arrendator i Kromsta och tog nog väl hand om sin bror och hade honom i sin tjänst i fyra år. Därefter flyttade Gustaf med sin familj till Skillinge och blev torpare på Hans Larssons gård och bodde där under hela sin fortsatta levnad, utan att begå fler brott.

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 1838-1849)

 

 FAKTARUTA 36 - Byordning för Sneby by fastställd 1 maj 1823 – del 3       2013-09-28

 

Det här tredje och sista avsnittet handlar om kreaturs bete, vådeld och verkställande av beslut. Texten är delvis moderniserad och en fortsättning från faktaruta 35.

 

C.4

1. Ej må någon om wåren insleppa lösa kreatur at betta på rågen wid wite af 16 skillingar. Sådant betande om hösten på ofrusen åker hware förbuden wid lika answar.

2. På dett engarna ike måtte blifwa för mykett nedtrampade och för nerra bette (för nära marken avbetade, dvs så att det är bara jorden kvar) hwaraf stor afsaknad i följande års gröda förordsakar så er högst nödigt at de om hösten sedan bettning synes wara lagom skedd straxt blifwa upfredade. Den her emot bryter gellde för hwarje kreatur 16 skillingar.

3. Ingen ware tillåtit at betta eller tiudra sina kreatur i eng eller sedesgerde enskiönt (i annat fall än om) det sker på hans egna tegar eller skiften ifrån kl 9 om qwellarna och till 5 om förmidagarna. Den sig heremot förser gellde för hwar gång 16 skillingar.

4. Sedan engarne ero afslagne böra inga kreatur insleppas till bette innan grannarne öfwerens kommit så well om tiden ner sådant må ske som och anttalett samt hwilka slags kreattur de willia der intaga. Den der emot bryter utgifwe 16 skillingar för hwarje kreatur.

5. Ordningsmannen ållegges at anstalta at tjur och fargalt må finnas.

6. Okynnes eller folkillskna kreatur bör icke få gå lösa i by uttan skola wara så fengslade at de icke kunna göra skada. Försummas detta utgifwe egaren utom ersettning för orsakad skada 8 skillingar.

7. Der wallgång er oundvikelig skola bymennen sig derom förena så som tjenligast finna och bör ingen som på samma mark har kreattur sig från deltagande deruti undandraga wid wite af 12 skillingar.

 

C.5 Om wådelds förekommande

1. Hwarje hellt manttal skola wara försedd med en försvarlig handspruta, brandstega, båtshake och wattenembar.

2. Hwarje höst och wår skall byretten anställa nödige brandsyner

3. Finnes eldstad wid brandsyn så bristfellig at eldskada derigenom kan upkoma, ware det synemennens rett och skiellighet at den samma gennast nedrifwa och utgifwe egaren för sin wårdslöshets skull 16 skillingar.

4. Så åftta ordningsmannen finner nödigt tillsege han grannarne det sotsyn kommer at anstellas af byretten följande dag. Den som finnes hafva sin skorsten osotade utgifwe för hwarje 4 skillingar.

5. Ordningsmannen bör besörja genom öfwerenskommelse med grannarne at då stårmweder eller åska emot natten intrefar en eller flere pålitliga bymen gå brandwakt i byn.

 

C.6

1. Ingen af grannarne må understå sig at wid grannes åkerskiften betta eller tjudra kreatur. Förseelse böte 8 skillingar.

2. Den som af wanart på engen eller gerdett rifwer gres på annans teg eller skiffte warder förfallen till wite af 24 skillingar.

 

C.7 Om wites uttagande och bykassans förvaltning

1. Byretten eger att sjelf werkstella sina beslut och den ena ordningsmannen reka den andra hand dertill om så påfordras. Om witen icke erlegges godwilligt skola bisittaren på ordningsmannens tillsägelse af den plikttfelde taga pant som å nesta auction i orten förseljes till den mest bjudande om den icke förut inlöses och öfwerskottet tillstelles egaren samt witesmedlen insettas i bykassan. Mötas utmetningsmennen af wåld må kronobetjeningen i orten anlitas emot wedergällning af den motsträvige.

2. Husbonde answara för de witen hans barn och tjenstefolk ådömmes hwaribland stattårpare och reknas i de fall de sjelfva sakna tillgång, hwarwid qwitto skrifwes på innestående års lön på så mycket som pliktten utgör.

 

Sluteligen erinras att hundar ej få gå lösa under den tiden som fårkreatturen går ute på bete.

 

Med åfwanstående byordning förklarrar wij oss alle sammans nögde som skede i Sneby den 1 sta Maij 1823.

unge Anders Ersson, Carl Pehrsson, Mats Andersson, Anders Andersson, Carl Iansson, Eric Ersson, gamle Anders Ersson, Jan Jansson

 

Källa: Ehn Wolter: Byordningar från mälarlänen, 1982

 

 

FAKTARUTA 35- Byordning för Sneby by fastställd 1 maj 1823 – del 2       2013-08-28

 

Det här andra avsnittet handlar om hägnader och diken. Texten är delvis moderniserad.

Fortsättning från faktaruta 34

 

C.2 om hegnad, stengning och dikning.

1. Höst och wår eller flerre gånger om året der så nöditt, anstelles uppå ordningsmannens tillsegelse gerdesgårdssyn af samtlige byamen hwar wid alla bristfelligheter å hegnader och grindar noga antecknas samt dag till derras lagliga iståndsettande. Ny syn företagas när förelagd tid utgått. Bettredes någon med försummelse plikkte 8 skillingar och nytt datum för iståndssettandet fastställs.

2. Skulle någon finnas så illa sinnad at han af hat, ondska, öfwerdåd eller för att insleppa kreattur nedrifwer och förderfwar grind eller gerdesgård befordrar ordningsmannen den bråtslige till answar och skadeersättning derföre at till bykassan utgifwa 16 skillingar.

3. Näst före den wanliga slåttertiden bör ordningsmannen sammankalla grannarne att förenna sig om wiss dag till samfellte engars afslående. Den som slår öfwer waden (dvs den som med lien slår av gräset så högt att det som står kvar når högre än vaden) gifve dubbel ersättning efter rettens pröfning.

4. Alla nödiga wegar inom byns egor samt till och från byn till allmenna landswegen böra grannarne emellan efter örretal fördelas, sedan hålle hwar sitt wegstycke så förswarlitt wid makt at wegen uttan olegenhett för åkdon, redskap och dragare kan befaras. Försummar någon at bettra den bro eller wegstycke som grannarne wid besiktning som ordningsman i början av october hwarje år ansteller förklarat ogilld och öfwerenskommit bör istånd settas inom wiss tid, bör ordningsman wid eftersyn genom legoarbete låtta bettra dett bristfelliga och bettalningen derför af den treskande utmetta.

5. Under de såkallade andetider (skördetid, bärgningstid, eller allmänt bråd tid) eger ordningsmannen maktt at ner han pröfwar nöditt anbefalla det swin och andra kreatur efven om dagen må hållas afstengde. För treskande her emott gielldes hwarje gång 4 skillingar.

 

C.3

1. Ner ordningsmannen sjelf anser för godt eller warder af någon granne påmint at wårtiden låtta från sedesgerdett eller engen utsleppa dett qvarstående wattne böra byamennen af ordningsmannen kallas at på utsatt tid sig instella till samma arbetes förrettande. Vid försummelse eller oduglitt arbete utgifwe 4 skillingar.

2. Då flodiken efter föregången syn ånyo måste grefwas wartill skyndsamhet och bör ett sådant arbete skie lika gemensamt och wid samma som åfwan sagt er.

3. Alla byar böra så witt möjelitt er med ymnitt och godt watten wara försedde och skola derföre brunnar, kiellår eller andra samfelta wattustellen stenditt hållas wid maktt, blifwer det nöditt at sådanna rensas eller upgrafwas får ingen sig der ifrån undandraga.

4. Så ofta nöditt er skolla strömmar åar och bekar upgrefwas under tårraste tiden på sommaren. Den som heremott wisar sin försummelse skall ordningsmannen leja duglig karl samt arbetteslönnen af den treskande uttaga.

 

Källa: Ehn Wolter: Byordningar från mälarlänen, 1982

 

FAKTARUTA 34 - Byordning för Sneby by fastställd 1 maj 1823 – del 1    2013-07-28

 

I stort sett varje by hade en byordning som innehöll de regler som bönderna hade att rätta sig efter. Byordningen var viktig vid den tiden när varje gårds ägor var uppdelade i små skiften och låg utspridda över hela byns alla ägor. Man måste då komma överens med grannarna om när man skulle sköta sina åkrar så att man inte trampade ner eller på annat sätt förstörde för varandra. Byordningarna var viktiga ända fram till att laga skifte hade genomförts. I Sneby skedde det först 1868. Genom laga skiftet förändrades arronderingen och varje gård fick ett eller ett par stora sammanhängande skiften som man kunde bruka utan att påverka eller påverkas av grannarna. Regelverket i den här byordningen för Sneby fastställdes vid tinget 1823 när Gustafs svärfar, Anders Ersson, brukade gården Sneby No 1 och den gällde även när Gustaf tagit över från 1830 och framåt.

Det här första avsnittet handlar om det administrativa när det gällde hur byordningen fungerade. Texten är delvis moderniserad.

 

C.1.

1. Uti byn bör finnas en byrett bestående av en ordförande hwilken kallas ordningsman med en eller flera bisittare. Byrettens åliggande är att befordra denna byordnings werkstellighet och at befremia bylagets besta.

2. Hos ordningsmannen sammantreda bymennen så offta nöditt befinnes. Des första göromål är att afgöra twister och fella bymennen till ansvar för felsteg som afviker från denna byordning.

Kallelse till byrett ska alltid ske åtminstone en dag förut. Sådan kallelse bör hwar och en inom bylaget hörsamma wid witte af 8 skillingar Banco. Utte blifwer han och wisar eij gilltitt förfall warde feld till witte.

3. Kallelse sker genom en hos ordningsmannen förwarad staf. Från ordningsmannen lemnas denna staf till nermaste granne warefter den man emellan utan ringaste upehåll i den stadgade ordningen inom bylagett fortskaffas.

4. När stafen således omlupit bör åboen (husbonden på varje gård) sjelf på utsatt tid och stelle sig infinna. Utteblifwer någon uttan at warra siuk, förut bårtrest eller hafwa annat förfall böta 8 skillingar.

5. Om skiljaktiga meningar bör omröstning anstellas med en röst för hwarje af de röstandes inhafwande öresland (tunnland). Vid lika antal å ömse sidor gellde den mening ordningsmannen bittreder.

6. Årligen den 1sta Maij samlas bymennen då upleses byordningen och granskning sker af redogörelse för bykassans tillstånd efter nestförfluttna års åtgärder.

7. Då tiden är inne at ny ordningsman och bisittare för bylaget skall wellias och nya uttsetts är den gamle ordningsmannen skyldig at genast till den nya mot kvitto aflemna stafen jemte de handlingar som han hafwer under sin wård.

8. En och hwar af bymennen åligger at wisa ordningsmannen och byretten lydnad hörsamhett och aktning hwar emot ordningsman och bisittare skolla med wenlighett och saktmod bemötta alla och i sina handlingar alltid hafwa rettwisan uttan afseende på person till sitt enda föremåll, den sig dristar at inför samma rett wid allmen bystemma eller wid wites uttagande bruka oanstendiga eller föraktliga ord eller åthefwor, utbrister i eder eller swordommar eller nyttjar wåld utgifwe till bykassan 16 skillingar.

 

Källa: Ehn Wolter: Byordningar från mälarlänen, 1982

 

 

FAKTARUTA 33- Auktioner i Trögd, mars 1819                       2013-06-28

 

Förteckning på anmäldte private Auctioner uti undertecknads district ifrån den 25 sistlidne Februari intill samma dag uti Mars månad år 1819.

 

Till Konungens Befallningshafvande i Upsala Län!

 

Auctionistens namn

Stället hvarest auctionerna blifvit förrättade

Månad

Dag

12n Johan Ersson i Rösta

Eric Carlsson i Långarnö

Mars

3

12n Johan Michelsson i Skolsta

efter Lithells änka å Källsta ägor

Mars

3

Eric Ersson i Hellby

hos Torp Olof Svensson i Kärrtorp

Mars

4

12n Jan Ersson i Rösta

hos Johan Andersson i Grillby

Mars

2

Eric Ersson i Hellby

hos Anders Ersson i Hellby

Mars

8

Eric Hellberg å Hellby ägor

hos Eric Jansson i Werksta

Mars

11

12n Jan Ersson i Rösta

hos Jonas Ersson i   Hesselby

Mars

8

Dito man      

i Högby säteri                    

Mars

10

Jan Andersson i Hacksta

efter sin fader Anders Persson i Hacksta

Mars

8

12n Olof Larsson i Tibble

i Wester Wällinge å 1 åkerteg

Mars

8

12n Per Persson i Lundby

hos Anders Nilsson i Skillinge

Mars

11

Olof Olsson i Hårby

hos Carl Jansson i Hårby

Mars

15

12n Jan Ersson i Rösta

hos Jonas Ersson i Hesselby

Mars

15

Dito man

hos afsk. Sold. Walgs hustru i Högberg

Mars

16

12n Johan Michelsson i Skolsta

hos Anders Jansson i Markeby

Mars

15

Lars Larsson i Görlinge

hos Tibblins Enka i Östersta

Mars

23

12n Jan Ersson i Rösta

hos unge Jan Jansson i Långarnö

Mars

23

Anders Andersson i Skillinge

i Skillinge å omyndigs 1/4 mtl

Mars

24

 

   

                                                                                       

 

(Länsstyrelsen i Uppsala län: Landskansliet, Handlingar ang auktioner (1704-1838), EXIX:1)

 

 I rapporten ovan finns det flera intressanta uppgifter:

 

Torsdagen den 11 mars var det auktion efter Anders Nilsson som arrenderade Anders Erlandssons del av Skillinge rusthåll. Anders Nilsson kom på obestånd och gjorde konkurs. Han dog året efter, 60 år gammal, och efterträddes på gården av Lill-Stina och Gustaf Norberg när de flyttade dit från Hävlinge.

 

Onsdagen den 24 mars 1819 auktionerade Anders Andersson ut brukandet av Gustafs andel av gården Skillinge rusthåll för det kommande året. Auktionen hölls på gården.

 

Som framgår av länsman Linds rapport till landshövdingen är det fyra auktioner i Trögds härad måndagen den 8 mars. För att kunna rapportera att allt gått rätt till på alla fyra ställena hade Lind hjälp av sina fjärdingsmän. Som namnet anger så fanns det fyra fjärdingsmän som hade hand om varsin fjärdedel av häradet.

 

12n = tolvman = nämndeman

 

Varje månad kom det en sådan här rapport från vart och ett av länets härader till landshövdingen. Alla finns inte bevarade, men den här är det och den är extra intressant för vår bok om Gustaf.                             


 

FAKTARUTA 32 - Litslena år 1812                                       2013-05-28

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Det här var aktuellt under Gustafs första period i Litslena när han ännu bodde i Skillinge med sin far och mor, ett och ett halvt år gammal.

 

17/11 1811

Efter kungörelse och förfrågan från predikstolen om någon intresserad att emot ersättning taga vård och omsorg om aflidne torparen Jan Anderssons i Björnbo efterlämnade wärnlöse son Johan, beslutades att Bonden Eric Carlsson i Fiskvik mot en årlig ersättning af 20 Riksdaler Rgs (Riksgälds) ur fattigcassan och från församlingen 32 s (skillingar) för varje mantal under 3 års tid.

Modern, torparänkan Cajsa Carlsdotter på Skäggsta ägor, dog i juni 1811 av ”Frossa”

Johan var född 1798 och 13 år gammal. Johans lillasyster Cajsa, 6 år, placerades på fattigstugan.

 

8/3 1812

Rekrytering af förstärkningsmanskap, 3 personer har frivilligt tagit värvning för Litslena socken, varför lottning ej behövde genomföras. Dock är det okändt var dessa tre personer uppehåller sig. De anmodas att omedelbart inställa sig för mönstring. De är Drängen Anders Bångbjörnsson, Anders Jansson Björkling och afskedade soldaten Gustaf Klang.

 

5/4 1812

I de 2ne lediga fribrödsrummen i fattigstugan blefwo afskedade soldaten Olof Hagman på Östra Wällinge ägor, och aflidne torparen Pehr Pehrssons skröpliga hustru Anna Ersdotter på Djurby ägor till fribröds åtnjutande intagna. Men då för närvarande icke är i fattigstugan husrum för dem bägge såsom ogifta, och bekant war at hustru Anna med sin man har löfte at i sin tid få bebo den gamla stugan hwaruti de nu äro, så beslöts at denna stuga skulle besigtigas och bristfälligheterna med gångled så hjälpas. (Gångled innebar ”i turordning”, dvs att bönderna i socknen skulle hjälpas åt med arbetet att rusta stugan efter en viss turordning)

 

13/12 1812

Undersökning angående Sockenskräddaren Jan Widells och hustru Stina Örns i Wästra Wällinge utjord, son Jan Eric, som, en månad och 27 dagar gammal, hos modern den 3 November om morgonen i sängen dödt. Målet blef i närvaro af Bokhållaren, Högaktade Herr C. G. Lind företaget. Nämndemannen Välförståndige Olof Larsson i Tibble hade utfärdadt ett besigtnings betyg som sade att det befans intet det minsta blånad eller åkomma på nämnda barn, allenast en hvit fläck och någodt nödt omkring på högra låret samt bölder på wänstra sidan under armen, mera åkommor befans ej på den dödes kropp.

Modern berättade sjelf om denna sorgliga händelse att hon under sin mans bortovaro tagit barnet till sig i sängen. Barnet hade varit mycket oroligt och sedan hon givit det bröstet lagt det på afstånd med ansigtet wändt ifrån sig, varpå hon insomnat och då hon waknat, funnit barnet dödt. Grannkvinnor intygade att barnet i flera dagar varit sjukligt. Modern frikallades från allt ansvar för barnets död.

 

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:3 (1769-1814)

 

 

 

FAKTARUTA 31- Saltpetersjuderi i Litslena 1814 - 1830                          2013-04-28

 

Under åren1805–1830 existerade en skyldighet för socknarna att till kronan, mot betalning, efter en fastställd taxa årligen leverera viss mängd salpeter per mantal. Salpeter behövdes för tillverkning av krut till armén.

 

16/1 1814

Sockenstämman beslutade att inge en ansökning till Landshöfdingen att på allmänningen Hammar få anlägga en salpeteranläggning för att där koka den salpeter som från år 1816 och framgent ålagts socknen att tillhandahålla kronan.

 

19/6 1814

Å Skålmarken kommer salpeteranläggningen att upsättas, med början den 27 i denna månad.

 

9/2 1817

Uppbörd av den årliga saltpeterskatten, vilja lefvereras densamma directe till Krutbruken så stadnade aflägaren af de här i socknen gemensamt anlagde saltpeterplantlador, som utgöra omkring 53 hemman, uti den underdåniga önskan att få leverera den gärd till de vanliga uppbördsställena i länet.

 

25/1 1824

Anmälde herr Pastor Mag. E. G. Berg att för Salpeter Sjuderi Bolagets i Litslena räkning; blifwit genom egen Sjudare, med egen Kanna och utur egen Plantlada tillwerkadt 25  Ltt (Lispund, 1 Lispund=8,5 kg) saltpeter nästl år, med begäran om sockenstämmobewis deröfwer, och som församlingen kände, att berörde anmälan wore enlig med werkeliga förhållandet, så beslöts, att ett sådant bewis skulle meddelas.

 

1/8 1830

På grund av försummat underhåll är församlingens salpetersjuderiverk så förfallet att det icke utan betydande kostnad kan sättas i verket, beslöts att det skulle försäljas på auction.

 

Källa:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

 

 

 

FAKTARUTA 30 – Beredskapsåtgärder i Litslena vid koleraepidemin 1834  2013-03-28

Sockenstämman i Litslena 24/8 1834

Beslutades att byggningen å Skillinge Rusthåll och stugan å stället Björnbo skulle såsom afskiljda ifrån andra boningshus till sjukhus inrättas samt begrafningsplatser nära till sjukhusen inhägnas. (Koleraepidemien).

Sockenstämman i Litslena 11/9 1834

Nödig betjening vid sjukhusen skall städslas. Att hvarje by skall ha i beredskap en tjenlig säng till sjukhusets behof. Det första koleraliket ska begravas på tjenligt ställe på gamla kyrkogården. De öfriga på tjenligt ställe angränsande till denna plats. Alla lik af hvad sjukdom som hälst under det  choleran härjar skall bisättas inom 4 dygn samt all umbärlig folksamling undvikas. Choleraliken begravas utan procession, mot vite af 3 Rdr 16 sh Bco. Den som mottager eller hyser inom socknen passlösa och utsockne tiggare, samt utan gästgifvareskjuts kringresande behörigen förpassade personer såsom sjömän, gesäller, gårdfarihandlande, smidessäljare, forbönder, kommande från smittade orter, böta 3 Rdr 16 sh Bco. Den som upplåter rum till så kallade dansstugor under det choleran hemsöker Riket pliktar 6 Rdr 32 sh banco.

Hvar och en som reser till en ort som offentligen blifvit förklarad för smittad, skall genast undergå Quarantain, på så sätt att  han under tio dygn skall åliggas hålla sig skild från sällskap och uti särskilt rum vistas, vid ett vite af 6 Rdr 32 sh Bco.

 

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

 


FAKTARUTA 29 - Överdådig ringning i kyrkklockorna, Litslena                      2013-02-28

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokoll från Litslena angående ringning i kyrkklockorna. Ärendet återkommer flera gånger genom åren. Texten ”om någon ringde sönder märkena” syftar på att ett snöre hade spänts upp i klockstapeln på vardera sidan, som märke, där klockorna svängde. Om klockorna svängde för högt åt sidorna gick tråden sönder. Detta ofog, som riskerade att skada klockorna, var ett problem i de flesta församlingar. Det var i regel överförfriskade unga drängar som hetsade varandra vid ringningen. Straffen varierade från socken till socken. I en församling blev böterna en kanna (2,5 liter) vin till kyrkan istället för pengar.

 

13/6 1813

För att förekomma owarsam ringning med klockorna, beslöts att  kyrkowaktaren skulle, i synnerhet wid ringningen efter Lik, wara närwarande och tillse at alt ordentligen tilgår samt hos wederbörande angifwa den som beträdes med öfwerdådigt ringande, på det en sådan efter sig företeende omständigheter, må till answar och näppst befordras.

 

9/6 1939

Trampor skulle installeras för att verkställa klockringningen istället för de nötta linorna. Tramporna skulle också medföra lättnad vid ringningen och vara mindre kostsamma att underhålla.

 

16/4 1848

Diskuterades åter åtgärder mot öfverdådig ringning av kyrkklockorna. Om någon ringde sönder märkena. Böter 2 Rdr. Om man, under ringningen, sparkar med foten mot ”klockbredden” skall ett vite af 1 Rdr utgå. Sådana sparkar kan skada klockorna.

Då erfarenheten visat, och ofta, särdeles vid begravningar, ett öfverflödigt antal af obehörigt folk, dels af ringarna sjelfva i klockstapeln upkallades, dels opåkalladt sig inträngde, äfvensom att ringarna vid dylika tillfällen stundom med öfverflödig tractering förseddes, hvarigenom vanligen oordningar och ofog af ofvannämnde art blifvit en följd. Det bestämdes att varning ifrån predikstolen mot detta oskick skulle meddelas.

 

Källor:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

 

  

FAKTARUTA 28 – Beslut om några ”Lösdrifvare” i Uppsala den 5 Mars 1818    2013-01-28

 

Lösdriveri var förbjudet och straffbart. Lösdrivare var man om man inte hade bostad och arbete så att man kunde försörja sig själv och sin familj. I sådant fall var man en belastning för fattigvården och de som inte kunde bevisa sin hemvist i församlingen utvisades till den församling där de ”hörde hemma”. Landshövdingen hade att besluta i följande tre ärenden den 5/3 1818.

 

Den 5 Mars 1818, Nr 678.

Som saknade laga förfång hade af Stadsfiscalen Ekström till idag blifwit till förhör upkallade.

 

1) Förre Rusthållaren Abraham Stålhand hwilken sade sig wara född i Almunge socken 1768, gift, hafwa 4 barn, hwaraf det äldsta icke ännu fyllt 8 års ålder och, nästliden höst inflyttat hit till staden samt köpt hälften uti en här belägen gård, hwarå han likwäl, i anseende till felande 100 Rd Rgs (Riksdaler Riksgäldssedlar) å den betingade köpeskillingen icke ännu fått upbud. Stadsfiscalen förmälte at då Stålhand icke ännu wore känd som gårdsägare och i anseende Stålhands obemedlade tillstånd fara wore det staden i framtiden kunde betungas med underhållsskylldighet för hans barn hade Magistraten wägrat Stålhand at här Mantals skrifwas och ålade hans flyttning härifrån; Hwaröfwer Landshöfdingens Cancellie. beslut, at, jemte det stadens förbehåll emot skylldigheten, at draga försorg om Stålhands och hans barns samt hustrus underhåll må antecknas, bör Stålhand, tills widare för Kronoutskylldernas beräknande i mantal antecknas. Stålhand hade köpt en gård men hade inte fullgjort betalningen och därför inte fått lagfart (upbud). Uppsalas magistrat hade förbjudit Stålhand att mantalsskriva sig i staden, men landshövdingen upphävde beslutet med motiveringen att Stålhand kunde räknas med i Uppsalas rapportering till Kungl Majt och därmed redovisades en högre kostnad för de obemedlades försörjning, vilket gagnade Uppsala. Däremot gjorde landshövdingen tillägget att Uppsala inte skulle ha skyldighet att underhålla Stålhands familj.

 

2) Gossen Lars Engren, född här i staden 1797 (21 år gammal) af nu afl fadren Murargesällen Engren yttrade, det han någon tid warit för sysslolöshet hållen till arbete å LandsCorrectionsHus (fängelse, på grund av avsaknad av arbete och bostad) men blifwit derifrån frigifwen nästliden höst och anhöll nu at få afgå till Sthlm för at söka tjenst, hwilket honom bewiljades, samt

 

3) Skomakare Lärlingen Johan Eric Engren, född här i staden 1794 och broder till nyssnämnde Lars Engren, tillkännagaf, det han warit förstärkning karl för Sthlms stad och för detta år der mantalsskrifwen hos Skomakaren Sandberg samt Jultiden hitkommit för bristande arbete i Stockholm; Förelades at inom 14 dagar härefter wara med laga sysselsättning försedd.

 

Stadsfiscalen Ekström i Uppsala, kom senare, år 1830, att utreda ett intressant fall av olofligt tillgrepp. Det var en engelsman som polletterade en koffert att landvägen transporteras via skjutshållen från Stockholm till Alsike, medan han själv genomförde en del av resan med ångbåt. Kofferten försvann dock på vägen och Ekström fick ett styvt arbete med att utreda fallet, men det är en helt annan historia.

 

Källa: Länsstyrelsen, Landskansliets Konceptbok AIb:171, 1818

 

FAKTARUTA 27- Frivilligt förbud mot utländska yppighetsvaror i Litslena, 1817 2012-12-28 


Utdrag ur sockenstämmoprotokollet den 30 november 1817.


Af Kongl Majts nådiga förordning af den 30/5 1817 angående nödvändigheten av inskränkning uti införsel och förbrukning av utländska yppighetswaror, med tjenlig erinran att vidtaga sådana beslut, som svarade emot ifrågavarande wigtiga ändamål, och för framtiden kunde äga bestånd. Församlingen, igenkännande med djupaste undersåtelig wördnad och tacksamhet Kongl Majts nådiga å landsfaderliga omsorger så för allmänt som enskilt väl, yttrade sin villighet att, allvarligt bemödande för att bidraga till nyttiga inskränkningar och hämmande av överflöd och yppighet så i föda som kläder; och i sådant avseende stadgade följande förening:


1) att hädanefter icke kläda oss med andra kläder och tyger än af svenska tillvärkningar, hällst sådana, som äro hemvävda och inom socknen och orten brukliga


2) att vid våra måltider, om ock gäster tillbjudas, icke hava mera än 3 högst 4 rätter och då bröllop och gravöl hållas icke över 5 rätter; att därvid icke bruka andra främmande drycker än sådana som till införsel och förbrukning äro tillåtna; och ehuru Caffé ännu icke är förbudit till enskilt bruk, förbinder vi oss dock att i våra hus icke mera nyttja det på eftermiddagarna, samt i sammanhanget härmed iakttaga en noga sparsamhet jämväl af sådana drycker och liquerer vi själva bereda, så att vid bröllop och andra samquäm under måltiden icke tagas mera än 2ne supar brännvin, emedan vad häröver njutas är ett missbruk och anses med rätta för ett överflöd.


3) större kalas, såsom bröllop och gravöl, får icke wärka längre än 2ne dagar, likväl med undantag för föräldrar, barn och syskon, hwadan de så kallade sven- och möquällar, ungmorsdagen (första dagen vid ett bröllop vigdes brudparet, andra dagen, "ungmorsdagen",  firade man bruden som nu blivit "ungmor", den tredje dagen tog gäster och brudpar avsked av varandra) eller hemkomöhl, äfven husförhörscalas, såsom överflödige och kostsamma, varder ifrån denna dag alldeles afskaffade, hälst och nu del häraf redan genom serskilda Kongliga Resolutioner uttryckeligen äro förbudna.

4)  förenen vi oss om att hädanefter icke anskaffa andra husgeråd och meubler än de, som äro inom landet producerade och af dess egna produkter; dock likväl tillvitet, och hwad vi förut äga, förbruka


5) husfäder och husmödrar förbinda sig ock att hava noga tillsyn och på barn och ungdom, (åtminstone till 21 års ålder) att de är under växande ännu icke få vänja sig vid hetsiga drycker brännvin, kaffe, eller nyttja tobak, såsom förderfligt och skadligt och vilja vi anse den ungdom som sig annorlunda förhåller, för illa uppfostrad, olydig och vanartig.


6) under vår frivilliga överenskommelse, hoppas och förmoda vi, att icke någon ibland oss motverkar, genom ett annat förhållande, än vad här stadgadt är, hällst en sådan icke kan undgå att utmärkas som opatriotiskt sinnad och sin överhets nådiga och välgörande vilja och avsikter ohörsam. Och önska wi på det okunnighet icke må förebäras, att denna vår förening måtte från predikstolen årligen uppläsas.

 

Slutligen yttrade församlingen, att i händelse något stadgande härutinnan, till likhet för hela länet, skulle vidtagas, överlämnade de till länets vördade och älskade hövdinges upplysta beprövande att göra de ändringar härvid, som för detta ändamål kunna vara tjenliga.

E. G. Berg Comminister, Johan Stolpe Organist, Jan Andersson i Sneby, Jan Olsson i Tibble, Eric Ersson i Hällby, Anders Andersson i Tyresta, Eric Ersson i Tyresta.

 

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

 

 

FAKTARUTA 26 - Gustafs förtroendeuppdrag i Litslena socken                  2012-11-28

 

 29/11 1835

§3. Förklarade Anders Andersson i Skillinge (Gustafs förmyndare under uppväxten) såsom sednast vald magasinsföreståndare sin önskan att sin befattning såsom skrifvare få till Rusthållaren i Sneby, Hagström, öfverlämna enligt dem emellan träffad öfverenskommelse. Socknemännen ansåg dock med den antagna ordningen sådant icke öfverensstämma, hvarföre Anders Andersson borde vid nämnde befattning förblifva, honom dock obetaget att Hagström om nödigt biträde anlita, och med honom på sätt godt syndes kunde, öfverenskomma.

 

13/3 1836

§1 Utsågos till Ledamöter i 1836 års BeredningsCommité med denna församling Högvälb Herr Baron C. Falkenberg på Åby, Cantorn och Organisten Hr G. J. Öberg, Rusthållarna unge Anders Ersson i Wiggeby och Gustaf Hagström i Sneby samt Skattebönderna Jan Andersson i Tyrsta och unga Anders Andersson i Skillinge, hvilka sålunda i nämnde egenskap böra å Litslena Gästgifvaregård d 8de instundande April kl 11 förmiddagen sig inställa.

 

16/10 1836

G. Hagström utses tillsammans med 6 andra betrodda att granska af Konungens Befallningshafvandes (landshövdingens) förbättringar av Sockenmagasinets reglemente. Rapport avlades vid sockenstämman en vecka senare den 23/10.

 

15/4 1837

Valdes till revisorer af om tilländagående Eclesastik Års räkenskaper öfver kyrko- och fattig cassorne, Högvälborne Herr Baron C. Falkenberg på Åby och Rusthållaren Gust. Vilh. Hagström i Sneby.

 

21/5 1837

G. W. Hagström har justerat sockenstämmoprotokollet tillsammans med  C. Falkenberg och Anders Ersson i Fiskvik.

 

9/6 1939

Till sexmän för Sneby rote, 1 år, utsågs Jan Andersson i Tyrsta och till brandsyningsmän, 1 år, utsågs, för Sneby rote, Matts Mattson i Kälsta och G. W. Hagström.

 

19/9 1841

G. W. Hagström utsedd till sexman för ett år för Sneby rote.

 

Källor:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

 

 

 

FAKTARUTA 25 - Diverse sabbatsbrott i Litslena 1816                                         2012-10-28

.
Händelser i Litslena strax innan Maja och Gustaf flyttade till Uppsala.

 Utdrag ur sockenstämmoprotokollet den 7 Julii 1816:

Över det angivande hos Prosten, att bonden Lars Andersson i Fiskvik skulle på tredje söndagen den 16:e sistlidne juni, under gudstjänsten uppehållit sig på krogen å gästgivaregården; följande personer skulle veta och nu förhöras:

1: Rusthållaren Jan Mattsson i Kählsta berättade att han sistlidne söndag på anmodan af snickaren Erik Carlsson i Fiskvik att vara honom följaktig till Litslena gästgästgivargård för att efter se om någon vore sittande på krogen och funno där under gudstjänsten bonden Lars Andersson i Fiskvik, vilken befanns av starka drycker vara ankommen.

2: Torparen Lars Olofsson på Ullstämma ägor, som efter predikans slut uppgått till gästgivargården, instämde i Jan Mattssons afgivande, med tillägg att skräddaren Widell äfven befant sig där i Lars Anderssons sällskap.

3: Lars Larssons dräng i Fiskvik Erik Ersson berättade, det han också hört Lars Anderssons målföre (röst) i krogstugan, vid det han gått över gården.

4: Jan Anderssons dräng i Hummelsta Erik Larsson, att han, sedan han påträffat liket *) som samma dag begrofs, uppgått till gästgivargården, och där på krogen funnit Lars Andersson och skräddare Widell.

5: Skräddaren Widell i Westra Wellinge berättade, att bonden Anders Olsson i Tibble och stalldrängen vid Djurby Pehr Larsson, äfven varit inne under en gudstjänsten på krogen, att han, Widell, som var törstig, begärt och fått 1/2 stop dricka af krögerskan.

Som målet ej vidare hör det till socken stämmans befattning, utan skulle till tinget förvisas, så lät församlingen härvid bero.

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

 *) Den som begravdes den 16 juni 1816 var ”Bonden Anders Anderssons i Hummelsta hustru Brita Lisa Ersdotter”, som avled den 8 juni i ”barnsbörd”, 31 år och 11 månader gammal.

Källa: Litslena dödbok C:3 (1796-1846)

   

 

 

 

 

FAKTARUTA 24 - Angående den exekutiva försäljningen av Häflinge 1819   2012-09-28

.

Den 27 Mars 1819, Nr 1251.

1819 d. 27 Mars passeradt angående auction å Häflinge.

 

Då den till idag utlysta executiva auction å Rusthållaren Anders Erlandssons ägande Rusthåll Häflinge i Lillkyrka socken, skulle företagas, infann sig ingen speculant hwarföre Landshöfdinge-cancelliet, föranläte samma auction till en annan, framdeles utsättande dag, upskjuta.

In fidem, Carlsson.

 

Den 2 April 1819, Nr 1371.

Allmän kungörelse

Den executiva auction å Rusthållaren Anders Erlandssons ägande 1/2 Mantal Skatte Rusthåll No 62 wid Majorens Esquadron af Kongl Lifregementets Dragon Corps, Häflinge, beläget i Lillkyrka socken och Trögds härad af detta Län, som genom Landshöfdinge-Embetets kungörelse af den 19 December 1818, war bestämd att förrättas härstädes den 27:de sistledne Martii har, i afsaknad af speculanter, icke kunnat då försiggå, utan kommer den samma i stället, att werkställas här å Lands-Cancelliet klockan 12 på dagen, Onsdagen den fjortonde (14:de) nästinstundande Julii, genom upp- och afslag. Om fastighetens beskaffenhet kan underrättelse erhållas så wäl härstädes, som hos Krono- Befallningsmannen Morén i Enköping. Köpesumman bör hit inbetalas genast eller sist inom En Månad efter auctionen och inroparen wara försedd med wederhäftig borgen, om han icke är personligen känd för full säkerhet; hwilket äfwensom att egendomen föryttras uti det skick den befinnes, men utan gröda och inventarier, samt att med tillträdet förhålles enligt 5 Cap 8§ UtsökningsBalken, härigenom warder tillkännagifwet.

Upsala slott i Lands-cancelliet den 2 April 1819

På LandshöfdingEmbetets wägnar

AND. HJERPE                                         J. A. CARLSSON

 

Den 13 October 1819, Nr 3439.

Ldshfds (Landshöfdingens) i Upland utslag uppå Corporalen G. Norbergs ansökning, at Nman (Nämndeman) Jan Carlsson i Wallby by, hwilken å utmätningsauction den 14 nästlidne Julii inköpt 1/2 mtl Rusthåll i Häflinge, Lillkyrka socken måtte åläggas at godtgöra de i samma Rusthåll intecknade sökanden tillhöriga fordringar, den ena stor 1508 Rd (Riksdaler) 42 sh (shillingar) 8 rst(runstycken) Bco (Banco) och den andra stor 1910 Rd 20 sh 5 rst Rgssedlar Riksgäldssedlar) jemte ränta och kostnadsersätning. Hwaröfwer Jan Carlsson sig förklarat deremot sökandens påminnelser aflemnat. Gisl. Ups. sl. Lcanc. d 14 Oct 1819.

 

Detta mål har jag i öfwerwägande tagit. Och emedan hkden (huvudkäranden) Jan Carlsson har uti en den 14 nästl Augusti till Landshöfdingen ingifwen skrift protesterat all werkan af ofwanberörde auctionsinrop, derjemte andragit, det han emot samma auctionsförrättning i Höglofl Kgl Swea Hofrätt anfört beswär. Ty och då giltigheten af samma andragande icke kunnat å sökande sidan bestridas finner jag mig, för det närwarande at innan högbemäldte rätt dess yttrande öfwer samma beswär meddelat, icke kunna förpligta Jan Carlsson, at ifrågawarande intecknade summor, godtgöra. Den missnöjde etc...

 

Den 24 December 1819, Nr 4395.

Till Herr Morén angående köpeskillingen för Häflinge Rusthåll

Tit. (Mottagaren av denna skrivelse) Har at förständiga Nämndemannen Jan Carlsson i Wallby by, hwilken å utmätnings auction härstädes den 14 nästlidne Julii inköpt Häflinge 1/2 mtl Rusthåll, det honom åligger, at genast hit inbetala köpesumman, till så stor andel som icke får med inteckningshafwandens begifwande innestå, derest icke Jan Carlsson gitter wisa sig hafwa den hållne auctionen öfwerklagat. Upsala slott Landscancellie d 24 Dec 1819.

 Källa: Länsstyrelsen, Landskansliets Konceptbok AIb:172, 1819

  

 FAKTARUTA 23  Eldsvåda i Sättrarna, Litslena år 1825      2012-08-28

                          

Sockenstämman den 4 april 1825: 

§1. Sedan församlingens ledamöter efter vederbörlig kallelse voro församlade, och ytterligare framställning blifvit gjord om den olycka, som nyligen träffat Torparen Eric Ersson i Sätrarne, i det hela hans gård, jämte all hans egendom blifvit ett rof för lågorna, och han derigenom med Hustru och barn försatt utan tak öfver hufvudet och föda öfver sommaren, så stadnade församlingen; under säker öfvertygelse att ingen i socknen vore som icke behjertade hans iråkade öma belägenhet, i det beslut att, till hjelp och understöd för dess första behof genast sammanskjuta af hvarje helt mantal och proportionaliteter af de mindre En Riksdaler Riksgäldssedlar och 4 kappar (1 kappe = 4,58 liter) säd, hälften råg och korn. Penningesammanskottet åtogo sig sexmännen att i hvar sin Rota uppbära och till Pastor aflämna; som för det redogör, och säden upphämtar Eric Ersson sjelf. Under öfverläggningen härom, anmälte Dragon för Östersta Rusthåll Johan Sund, det han med sina kamrater inom socknen af samma Corps redan träffat den öfverenskommelse att de med 8 Skillingar Banco på man skulle bidraga till denna vackra gerning, samt utfäste sig att medlen uppbära och dem till Pastor äfven aflämna. 

Källa:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

 

 

FAKTARUTA 22 – Juliana Hallerström, Enköpings-Näs                                           2012-07-28

 En prästdotter från Enköpings-Näs, Juliana Carolina Hallerström, kom att få en roll ”i utkanten” av handlingen om Gustaf, för, efter Majas död 1817 gifter Sven Bladh om sig med henne den 17/3 1820 i Enköpings-Näs kyrka.

Lysning hölls den 20/2, 27/2 och 5/3. Vigseln skedde den 17/3 mellan, ”Logarfvaren Hr Sven Ludvig Blad från Upsala och Demoiselle Juliana Carolina Hallerström uti Enköpings-Näs prestgård. Brudgummens frejd god, är christelig och har aflemnat afvittringsbetyg. Brudens giftoman, Comministern G. L. Hallerström i Wittinge har gifvit sitt bifall.”

 Julianas pappa, Anders Ludvig Hallerström, hade varit präst i Enköpings-Näs från 1797 till sin död 1817. Mamman hade avlidit före fadern samma år. Fadern var död och giftoman för Juliana blev därför brudens 15 år äldre bror, pastorn i Vittinge, Gustaf Ludvig Hallerström.

 

Juliana flyttar till Sven i Uppsala i samband med giftermålet. De får en son, August Ludvig, i oktober 1821. Familjen flyttar runt i Uppsala och bor på många ställen. Kvarteren Lejonet, Sala, Kaniken, ”till Kungsgatan” och slutligen till gård No 1 i kvarteret Kroken.

Sven sadlar om efter sin konkurs och blir ”trakteur” istället för garvare.

 

Juliana och Sven får inga fler barn och de förlorar dessutom sonen August Ludvig endast 10 år gammal. ”Tracteuren Bladhs son Scholaris August Ludvig, avled den 22 December 1831, Watten i Hufvudet, 10 år gammal, Begravd den 27 December 1831.”

 

Juliana blir änka drygt 3 år senare när Sven avlider av ”Wattsot”, 45 år gammal. Sven är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

 

Källor:

Enköpings-Näs C:3, 1738-1858

Enköpings-Näs AI:8, 1817-1823

Upsala Domkyrkoförsamlings födelsebok, CA:6, 1813-1854

Uppsala Domkyrkoförs AIA:6B, 1816-  

Uppsala Domkyrkoförsamling AIA:7B, 1831-1835

Uppsala domkyrkoförs AIA:7D, 1831-1835

Uppsala domkyrkoförsamling dödbok, F:4, 1818-1846

”Begravda i Sverige”, cd från Sveriges släktforskarförbund

Uppsala domkyrkoförsamling Oic:1 Gravbok 1799-1950

Uppsala domkyrkoförsamling Oic:2 Namnregister 1800-1900-talen

Uppsala domkyrkoförsamling Oic:3 Gravbrev

 

  ”


FAKTARUTA 21 – Efterlysningar den 21 Junii 1822                                           2012-06-28

Vid sökandet efter vad som hände Sven Bladh efter Majas död så påträffades ett antal uppgifter av allmän natur som kan vara av intresse för att visa vad som avhandlades vid den här tiden. Den här faktarutan är ett exempel på det.

Den 21 Junii 1822, Beslut Nr 2574.  

Allmän efterlysning

Uppå wederbörande begäran efterlyses:

1o Lifstidsfången å Carlstens fästning No 110 Johan Söderquist, hwilken född i Östergöthland, 42 år gammal, 5 fot 5 tum lång, af stark kroppsbyggnad med mörka hår och ögonbryn swartbruna ögon, spetsig näsa, blekt pussigt ansigte, från fästningen rymt natten till den 31sta sistl Maji;

2o förre Artilleristen Jonas Palmgren och Quinspersonen Maria Petersdotter, hwilka för flera stölder häcktade och dömde natten till den 27:de sistl Maji, genom golfwet brutit sig ut från Aspelands härads fängelse å Målilla Tingsställe och på flykten kommit, Palmgren omkring 40 år gammal, af lång stark kroppsbyggnad, med mörka hår och ögonbryn samt blå ögon och Maria Petersdotter af lika ålder, fetlagd med koppärrigt ansigte; Skolande Krono- och Stads Betjente i Länet sorgfälligt efterspana dessa rymmare, wid ertappandet dem genast gripa och under säker bewakning till Slottshäktet insända.

3o Gossarne Anders Pehrsson och Lars Pehrsson, hwilka den 25te sistl Februarii från deras moder, BewäringsSolldat-Enkan Catharina Larsdotter å Swista Bys ägor i Ramsta socken, bortgått utan att sedermera hafwa återkommit eller lemnat underrättelse om deras tillhåll, warda, efter derom af henne gjord begäran efterlyste, men anmodan till en hwar som om deras wistande kan äga kunskap, sådant härstädes anmäla, warande efter upgift, Anders Pehrsson 14 år gammal, med trindlagdt ansigte, ljusa hår och ögonbryn, wid afwikandet klädd i grå wallmars jacka, randiga yllebyxor, hwita ullstrumpor samt flor och läder Cachette, och Lars Pehrsson, 11 år gammal, med mörka hår och ögonbryn, klädd i randig ylle jacka och byxor, swart hatt, hwita ullstrumpor och flor. Kongl Öfwer Ståthållare Embetet i Stockholm samt Kongl Maj:ts Befallningshafwande i öfrige Länen anmodas och att låta efterlysa desse gossar.

(”Gossarna” kom tydligen tillrätta så småningom för i församlingsboken för Ramsta står på sidan 114 att de flyttar till Delsbo 1828. Kanske var det dit de begav sig när de rymde.)

Upsala slott i LandsCancelliet den 21 Junii 1822.

På Landshöfdinge Embetets wägnar, A. Wistrand, C. O. S. Lind

 


FAKTARUTA 20 - Farbröderna Lars Peter och Anton Hagström inför rätta, del 3          2012-05-28


Forts från föregående faktaruta:

Avsnitten med kursiv stil i texten nedan är kommentarer och förklaringar.
Text med rak stil är direkta citat.

25/10 1819 Vid det här tillfället var alla närvarande utom L.P.
”hvilken sades hafwa bortrest till Stockholm.” Målet sköts upp.

1/10 Då var L.P närvarande men inte A.A.. Målet sköts upp igen.

8/11 ”Alla tidigare protokoll kunde nu upläsas och justeras.” De inblandade vidhöll sina respektive uppgifter. ”Ramström meddelade att han wille inkalla och förhöra Skepparåldermannen Amilon. L.P. ansåg det wäl wara onödigt med detta förhör och skulle onödigtvis försena målet”. Rätten beslutade dock att den ”icke kunde förwägra Ramström detta” utan målet sköts upp.

15/11 Nu verkade L.P. ha tröttnat på alltihop, för:

”Anton företädde vid detta tillfälle en fullmagt af sin broder L.P. at denna dag och hädanefter å hans wägnar swaromål afgifva, men A.A. hvar hvarken sjelf eller genom ombud tillstädes. Amilon bekräftade att de 17 stockar som huggits föregående winter å nämnda skogslott använts till att upbygga en jagtstufwa på Antons mark, men att han sjelf icke warit med folket i skogen när timret till nämnda stufwa höggs och framkördes. At han sjelf icke bifallit att något af nämnda skogslott eller utom Björndals hage skulle huggas, och hvar dessa verkligen war huggna och deras antal kunde hans dräng Jan säkrast uplysa om. Ramström begärde derföre at till en annan dag inkalla denna dräng, och dessutom yrkade att L.P. icke skulle tillåtas att genom ombud finnas i målet utan åläggas att personligen närvara. Rätten beslutade att L.P. skulle personligen sig infinna vid målets handläggning.” Målet sköts upp.

22/11 L.P. och Anton Hagström infann sig men inte A.A. Amilons dräng Jan Jansson hördes men inget nytt tillfördes målet.

Käranden ansåg nu målet avslutat och svarandena anhöll att till nästa dag inkomma med sina slutpåståenden. Detta biföll rätten med tillägget att Anders Andersson borde inkallas. 

29/11 Slutplädering

L.P. sade igen att ”han borde från målet vara skiljd enär han köpt stockarna af sin broder enligt köpekontrakt”. Anton hävdade ”att han icke befallt att stockarna skulle huggas på Stads Cassans skog utan att huggningen der skett af misstag af de drängar som utfört huggningen”.

Åklagarens slutanförande

”Efter en änteligen fulländad ledsam undersökning och respective Domstolns osparde möda, at få utredt det sanna och värkliga förhållandet uti målet, angående åverkan å Stads Cassans enskilte Gåsinge skog, emellan mig å Cassans vägnar kärande, Lars Petter Hagström och Anton Hagström samt Drängen Anders Andersson i Knutsberg svarande, lärer ej annat återstå än at nu afgifva mina slutliga påståenden. Lyckligt nog, at denna rättegång, som förorsakat både betydelig kostnad och mycken tidsspillan änteligen blifvit så utredde genom de, under densamma, afhörde vittnens berättelser beledsagde med så bindande skäl och omständigheter at Edgång icke här kan komma ifråga, den må hända af fruktan för lagliga bestraffningar ofta nog en mindre uplyst eller må hända en fräck Religionsföracktare nedsligt begår, för befrielse från ett brått som likväl förr eller sednare, ja äfven ofta nog hör i tiden. Min mening med detta utfall är ingalunda lämpeligt hit; ty saken är fullkomligen utredd och personerna som saken angår, hafva inför dennas respektive Domstoln redan uti ett annat mål, styrkt, med tillförlitliga facta, at de äga så mycket  och försvarlig Christendomskunskap, som fordras för at icke begå mened. Mitt slutliga påstående blifver änteligen:

1o Emot Lars Petter Hagström och Anton Hagström, som genom vitnet Frösslunds berättelse äro öfvertygade at hafva vållat de åtalade förbrytelser, så medelst at de befalt sitt folk hugga och anvist dem stället där den åtalade åverkan blifvit föröfvad hvilket äfvenväl Drängen Anders Andersson från Knutsberg vidgått, samt vitnet Eric  Erik Olsson bestämt sagt at det i beslag tagna timret timme värkeligen är hämtadt ur Gåsinge skog, det måtte de gemensamt dömmas till skade ärsättningen trettio två schillingar för hvarje Träd efter åsatte värdet eller för Fyratio stycken Tjugusex Rd 32 sh Bco och hvar för sig till böter enligt 10 Cap 1 och 5 §§ Bygn Bken, jemförde med Kongl Förordningen om skogarna i Riket af . Ut uden 5 Augusti 1805, samt Kongliga Höga Befallningshafvandes särskilte förbud emot all skogsåverkan å Gåsinge skog af den 12 October 1805.

2o Vidkommande dernäst Drengen Anders Andersson från Knutsberg, så har han vidgådt, at han på Hagströmmarnas befallning huggit 24 stycken timmer som troligen kan hafvas skedt, under den förmodan hos honom, at det anviste stället der hygget skulle verkstälas vore en Hagströms tillhörig; men, som det numera under Rättegången är utredt att hygget värkeligen skedt på Stads Cassans lått, så kan jag icke undgå at emot honom yrka enahanda ansvar som emot hans medbråttslige.

3o påstår jag sluteligen at få bestridde utgifterna, tidsspillan, med mera godtgjorde med Femtio sex Riksdaler 13 schillingar Banco efter vidfogade Räkning, ej noga uptagne; äfvensom af Anders Andersson enskilt Två Riksdaler Banco för hans sednare kallelse, som uti Räkningen ej finnes uptagen.

I öfrigt hade jag väl billigt skäl att yrka serskilt ansvar å Herrar Hagströmar, för d som de obefogade tillvitelser de gjordt under denna Rättegång; men det alt efterskjänker jag dem, önskande at de med tiltagande ålder vise varda månde. Strengnäs den 22 November 1819. Arvid Carlberg gm Ramström”.blivit

Dom

Rätten dömer L.P. och Anton att
”böta för att de föranstaltat åwerkan af 31 st timmerstockar å Stads Cassans skog hvarsina 10 Rd 16 sh eller 16 sh för hvarje stock, samt A.A. för att han huggit 24 st af dessa stockar, efter lika beräkning 8 Rdr; äfwensom de alla tre skola erlägga witet enligt gällande witesförbud med 10 Rdr Bco hwardera; hvarförutan Anton Hagström enligt betyg från den 9 januari dels låtit använda dels försålt alla 40 stockarna, åläggas att till Stads Cassan 20 Rdr 16 sh Bco. Skolande de alla tre ersätta kärandens rättegångskostnader med 25 Rdr Bco.”

Källa: Strängnäs Rådhusrätt och magistrat, AI:54, 1819

 

FAKTARUTA 19 - Farbröderna Lars Peter och Anton Hagström inför rätta, del 2
2012-04-28


Forts från föregående faktaruta:

Drängen Anders Andersson (A.A.) fick vittna och berättade att
: ”så tillgått med hygget att L.P. tillsammans med hans dåvarande dräng Eric Wanselius, tillsagdt A.A. att följa dem ut till Gorsinge skog at hugga timmer och hvarföre de med L.P. och af honom skjutsad, farit ut till Björndals hage och der huggit timmer 2ne dagar til ett sammanlagdt antal af 44 stockar, alla å StadsCassans skogslott det både Anders och Wanselius då altför wäl wetat, at under det hygget af de bägge sistnämnda gjordes, L.P. setat på wakt wid Björndalen äfwensom han sagdt, se efter om någon af Stadsbetjenterna skulle komma ut till skogen samt då kunna blåsa i en medhafd jacktpipa, til tecken för de huggande att då hålla upp med huggningen; at Anders, Wanselius, Frösslund och en piga, Anna, som är i tjenst hos änkan Hagström, (L.P.:s mor) sedan hemkört timret, som skedt ett par aftnar eller nätter, och hvarvid stockarna alla lagdts i gränden vid gården No 78 efter L.P.:s anvisning och för hans räkning utan att Anders begagnat någon enda af stockarna, och hade Anton Hagström wäl och befallt Anders göra hygget å Stads Cassans skog, men icke såsom L.P. varit med i skogen och anvisat hvar hygget skulle ske utan endast följt med till Björndaln hvarförutan Anders påstod at detta timmer huggits i mars månad sistlidet år, men det Anton Hagström gemensamt med Amilon låtit hugga i deras egande skogslott vid Gorsinge til en stufwubyggnad skedt sednare på wåhren eller på sista föret.”

L.P. förnekade vittnesmålet och hävdade att A.A. var rusig och i ett sådant tillstånd talade emot sanningen, och menade att Stadsfiscalen Tillström skulle finna A.A. oredig, vilket Tillström förnekade.

14/4 Åklagaren ville höra pigan Anna Persdotter i tjänst hos Enkan Hagström, (L.P.:s mor) men L.P. ingaf det jäf att hon var hans piga och inte hans moders och skulle bevisa att hon var mantalsskrifven hos honom, och bad om rådrum för detta, vilket käranden medgaf trots att han ansåg detta påstående för alldeles osann. Målet sköts upp.

26/4 Pigan Anna Pehrsdotter var nu tillstädes, och L.P. ”
afstod från sitt tidigare anmälda jäf samt medgaf hennes hörande. Anna hördes och började yttra åtskilligt som icke röjde särdeles begrepp och kännedom af edens wigt, hwarvid Ramström hemställte om icke Anna som syntes lätt att missledas måhända nu kunde borde förwisas till presterskapet, för at få nödig undervisning och rediga begrep om sina åligganden som wittne. Rätten beslutade att tills vidare upskjuta Annas afhörande som wittne samt förvisa henne till vederbörande presterskap att der under 2ne veckors tid, minst 4 ggr hvar vecka, så widt det af presterskapet anses nödigt låta undervisa sig i sin christendom.” Målet sköts upp.

Det är med många förhinder som pigan till slut kan få vittna. Det tog två och en halv månad och målets uppskjutande 4 gånger innan Anna kunde förhöras. Dels så verkar hon vara uppmanad att spela okunnig inför tinget. När hon sedan kallades för att undervisas i tio Guds bud och katekesen så hade hon av sin matmor kommenderats i arbete så att hon inte kunnat träffa prästen. Pastor Graffman ger upp försöken att undervisa ”denna 30-åriga piga”, men avger kommentaren: ”
hon skulle kunna vara mera insigtsfull, än hennes svar röja. Ty människor se allenast det för ögonen är, men Gud ser till hjertat.” Strengnes d 20 Maij 1819, W Graffman”

Uppdraget att undervisa Anna gick istället till vice pastor Plougstedt, som en månad senare, den 21/6, avgav följande utlåtande:

"Till följe af Lofliga Rådstufwu Rättens utslag af d 24 Maj detta år, har Pigan Anna Pehrsdotter, flera gånger i hwarje wecka, hos undertecknad sig inställt, att njuta underwisning i Christendomen, synnerligen i de delar deraf som röra Edgång. Och har hon befunnits både till innan- och utanläsning högst swag, och till begreppet mycket ofattlig. Dock har hon wid den närmare tillämpningen på wikten och wärdet af en, inför Gud, den allwetande och allsmäktige, aflaggd Ed, som henne allwarligen och ömt blifvit förehållen synts, så widt jag kunnat utröna, känna sin förbindelse att fritt och utan förbehåll tala sanningen. Att, för öfrigt komma längre i Christendomskunskap med denna tretioåriga person kan swårligen förmodas, eller ens genom hwilka kraftigare åtgärder man hälst må widtaga, åstadkommas. Attesteras Strengnäs d 9 Junii 1819, A. Plougstedt, Domkyrkoadjunct”.

Anna fick till slut vittna och berättade bl a:
”..att hon om wintern 1818 efter tillsägelse såwäl af L.P. som af Anton följt med ut till Björndaln och af de timmerstockar som låg på stora winterwägen hemkört 2ne stycken åt Hagströmarna, at drängarna Anders och Wanselius wäl warit med samt kört hem sitt lass, äfwen med två stockar på hwardera, alt ifrån samma ställe och för Hagströmarnas räkning, at Anton då och varit med ute til Björndaln men ej kört något timmer hem.

Nu ville åklagaren höra Wanselius men denne rapporterades flyttad och målet sköts upp tills hans nuvarande bostadsort kunde utrönas.”

12/7 Efterforskningarna efter Wanselius var utan resultat: ”.. något hopp ej vore det widare efterforskningar efter honom skulle lyckas, derföre sade käranden sig ej hafva fler wittnen i målet att åberopa och önskade dess afslutande. De öfriga parterna ansåge sig nöjda at afsluta målet och dom skulle meddelas den 6 September.”

6/9 Alla parterna infann sig utom A.A., eftersom alla inte var närvarande kunde ingen upläsning och godkännande af tidigare protokoll göras innan dom skulle fastställas, hvarför målet uppsköts till den 20:e i denna månad.

20/9 A.A. infann sig inte heller den här gången, men osäkerhet förelåg om han verkligen hade fått kallelse i laga ordning. Målet sköts upp.

4/10 Alla var nu på plats samtidigt, men: ”... i ansende till et företaget målningsarbete i Stadshussalen kunde något vid detta mål ej eller nu tilgöras utan skulle vederbörande återkomma d 25 i denna månad.”

Man tror inte det är sant. Nu har man efter 10 månader lyckats baxa målet ända hit och lyckats få alla inblandade att närvara samtidigt, vilket inte varit lätt. Då går det inte att hålla ting för att stadshussalen skulle målas!

Målet avslutas i nästa faktaruta.

Källa: Strängnäs Rådhusrätt och magistrat, AI:54, 1819

 


FAKTARUTA 18 - Gustafs farbröder Lars Peter och Anton Hagström inför rätta, del 1 
                                                                                                                     2012-03-28

Avsnitten med kursiv stil i texten nedan är kommentarer och förklaringar. Text med rak stil är direkta citat.

Arvid Carlberg som var Rådman i Strängnäs och Stads Cassans föreståndare stämde den 11 januari 1819 ”Hofrättsauscultanten” Lars Peter Hagström inför Strängnäs Rådstufvurätt. (Stads Cassans föreståndare var motsvarigheten till dagens finansborgarråd och därmed ansvarig för stadens egendom.)

En del av stämningen löd som följer:

 ”Sedan det hos mig anmält blifvit det Hof Rätts Auscultanten L. P. Hagström skolat på Vinterföret sistlidne Våhr genom sitt tjenstefolk, hafva låtit hugga och framföra Fyratio sex stycken Timmerstockar, från en skogspark uti den så kallade Björndahlshagen, hvilken skogspark är enskilt Stads Cassan tillhörig, för dess ägande uti Gårsinge jord, föranlåtes jag å denne Hagström begera lagens kallelse och stämning under det han, skola begådt en ny olaglighet, måtte ådömmas straff för sin förbrytelse efter Allmänna Lagen, Kongliga Förordningen om skogarna i Riket af år 1805”.

Lars Peter Hagström (hädanefter kallad L.P.) har alltså varit på stadens allmänning och huggit timmer. Carlberg och L.P. är gamla antagonister och har varit motparter i flera tidigare mål vilket Carlberg formulerade i stämningen som att L.P. nu begått en ny olaglighet.

Det här var starten på en lång rättsprocess som visade prov på stor uppfinningsrikedom när det gäller att förhala och försvåra målets handläggning. Det känns mer som en personlig envig mellan L.P. och Carlberg än en tvist om 46 timmerstockar, vilka i och för sig betingade ett högt värde.(24 shilling/stock, tillsammans 23 Riksdaler). Målet kom att pågå hela året 1819 och sköts upp vid 21(!) tillfällen.

L.P. inledde med att invända att han inte trodde sig vara behörigen stämd eftersom han menade att det bara var Stadsfiscalen som ägde rätt att åtala för åverkan å stadens skog. Rätten ogillade invändningen.

L.P. fortsatte sitt försvar med att skylla på Anton och sa att han köpt stockarna av honom så han borde åtalas i stället och att L.P. borde skiljas från målet. Åklagaren begärde att Stadsbetjenten skulle hämta Anton direkt för att höras. Stadsbetjenten återkom efter en stund med besked att Anton inte var hemma. Rätten beslutade att åtala både L.P. och Anton. Målet skjuts upp första gången.

När målet återupptogs 10 dagar senare hade Anton fortfarande inte påträffats. Stadsfiscal Ramström sa sig kunna bevisa att Anton var bortskickad från staden av L.P. för att han inte skulle kunna kallas in. Kallelsen av Anton skulle fästas å hans husdörr och införas i allmänna tidningarna. L.P. anförde att han trodde Anton skulle vara tillbaka om 8 dagar och ansåg inte kallelseförfarandet lämpligt. Rätten beslutade att Ramström får använda det förfaringssätt han finner tjänligast för att få Anton instämd till nästa rättegångstillfälle. Målet skjuts upp för andra gången.
Det fortsatte i samma stil.

L.P. förklarade att stockarna inte var huggna på Gorsinge skog. Åklagaren frågade var de var huggna. L.P. svarade att det var åklagarens sak att bevisa.

"Nu hördes 2ne vittnen.

Trädgårdsmästaren Anders Frösslund och Bonden Eric Olsson i Skråhäll, Åker:

Att de förliden winter efter begäran af såwäl L.P. som Anton Hagström kört timmer med hästar och kälkar för lega åt bemälte bröder ifrån Björndals hage till staden där timret efter L.P.:s anvisning lagdts i gränden utanför porten til den gård No 78 som svaranden bebor, att samma körning af vittnena gjorts 2ne dagar på det sätt att timret framkörts utur skogen ut på wintervägen öfver Björndals hage först om dagarna, samt om aftnarna hem til staden, at såwäl Lars Peter som Anton, jemväl biträdt wid samma körning med en häst och 2ne oxar hvardera dagen, men huru många stockar sålunda hemförts wiste wittnena ej widare än efter Petter Hagströms utsago at de skola warit 40 st til antalet som förut warit huggna å Gorsinge skog i Björndals hage och efter hvad wittnena då trodt å hwars skogslott däri Anton Hagström är delägare, wetande wittnena ännu ej at stockarna warit åwerkade å Stads Cassans Gorsinge skog emedan skilnadslinierne i skogen woro wittnena okända. Tilläggande wittnena på frågor derom at de wäl trodde sig kunna på stället utvisa stubbarna efter ifrågavarande stockar, hvilka varit mäst af tall och endast några få af granträd men dock alla sådana att de med skäl kunde få namn af timmerstockar; att wittnet Frösslund mindes det 18 stockar ena dagen blifvit hemförda samt något färre andra dagen, men kunde ej angifva någon summa af hemförda timmerstockar, som Hagströmarna låtit börja timmerkörningen en dag förut.

 Anton förklarade att han å sin gemensamt med Skepparåldermannen C. W. Amilon ägande skogslott No 2, deraf en del är uti så kallade Björndals hage, låtit samfällt med Amilon hugga 40 st timmerstockar. Tilspord om de 40 stockarna voro huggna i samma lott, svarade Anton att 25 vore huggna å nyssnämnda lott, men hvar de andra 15 huggits wille han ej uplysa.”

 Målet sköts upp två gånger för inkallande av vittnen som dock inte anträffades för att delge kallelsen. Anton anförde att ett av vittnena drängen Anders Andersson (A.A.) inte skulle få vittna eftersom han var den som huggit stockarna.

Vi är nu framme vid den 23 mars och åklagaren planerade en syn av stubbarna kl 3 samma eftermiddag där Trädgårdsmästaren Frösslund skulle peka ut dom för att se på vems mark de var huggna.

 ”Frösslund berättade att han vid synen utvisat stället i skogen hwar timret war hugget, som warit på Stads Cassans egande skogslott. Anton meddelade nu att detta ej skedt wid hans willja utan att han befallt att de skulle huggas på den skogslott No 2 där han är delägare och om de huggit över linien in på Stads cassans skogslott, hade sådant skedt af misstag utan befallning eller lof dertill.

 Widare uplyste Frösslund på ed att L.P. varit med i skogen då timret utkördes, men Anton ej varit på stället då timret huggits. L.P. hade vid tillfället sagdt att om någon frågade hwems timret wore, skulle angifva at Inspector Rosenström ägde det. Hvilket yttrande L.P. icke kunde bestrida men sökte förklara så at han trodt en sådan upgift sann emedan Inspectoren  ägde den gård No 78 där Frösslund bor och wid hvilken timret lagdts utanför i gränden.”

Vittnet Olsson hördes och åklagaren yrkade att han skulle peka ut var de huggna stockarna låg vid hemforslingen och målet sköts därför upp.

 Målet fortsätter i nästa faktaruta.

 Källa: Strängnäs Rådhusrätt och magistrat, AI:54, 1819

 

 


FAKTARUTA 17 - Extra waktstyrka mot mordbrand (Sven Bladh)              
2012-02-28


Vid ett tidigare tillfälle, än när mordbranden hos guldsmeden Fondelius ägde rum och som nämns i föregående faktaruta, hade lättantändliga varor kastats in på en höskulle. Det var på skullen ovanför tenngjutaren Åkerlunds stall. (Det är samma Åkerlund som förekommer i faktaruta 16.) Efter branden hos Fondelius så ansåg Magistraten att en extra waktstyrka behövdes, utöver den ordinarie nattvakten som redan fanns och regelbundet patrullerade gatorna nattetid.

Den 1 Feb 1817 beslutades att ytterligare waktstyrka skulle anordnas. 18 personer skulle ingå i den, 6 man för varje Rote. Vaktstyrkan skulle patrullera stadens gator från 9 om aftonen till kl 5 om morgonen och bestå av 12 ifrån borgerskapet och 6 ifrån frälsefolket. Alla från borgerskapet skulle delta i tur och ordning och när alla gått en gång så skulle vakthållningen fortsättas av hyresmännen. När dessa också hade gått så började det om med borgerskapet, osv så länge behovet så påkallar

Sven Bladh var ju en av borgerskapet och bör alltså också ha gått brandvakt. Hur länge denna extra waktstyrka tjänstgjorde finns det ingen notering om i något av de resterande protokollen för år 1817.

Vaktstyrkan fick 4 särskilda instruktioner för rapportering:

1. Alla öppningar på bostadshus och uthus som inte var tillslutna och där man kunde kasta in lättantändeliga ämnen skulle rapporteras.

2. Huru elden wårdas och om den med någon wårdslöshet handteras.

3. Om någon misstänkt person upptäcktes skulle han tas om hand och överlämnas till Corps de Gardet, samt nästföljande morgon föras till Wederbörande för förhör.

4. Efter varje natt skulle avrapportering ske från varje rote till landshöfdingen vad som timat.

Vid ett sammanträde under februari 1817 avhandlades bl a följande två ärenden som har anknytning till bränderna:

Ärende: Lagning av stadens sprutor

Åtog sig Sadelmakareåldermannen att laga stadens sprutor så framt dugligt Engelskt läder därtill anskaffas.

Åt Rådmannen Lindman updrogs att låta i Stockholm efterhöra om sådant finns till salu.

Skomakarlärlingen Eric Ström antogs till extra sprutlagare.

Ärende: Hittelön för munstycke till brandspruta

Såsom belöning för det förre Tullwaktare Herrn Godtlander wid eldswådan hos Guldsmeden Fondelius upletat det förkomna munstycket till slangen på den ena af stadens sprutor, bewiljades honom En Rdr Riksgälds utur BrandWaktsCassan.

Källa: Uppsala Rådhusrätt och magistrat, AI:93, 1817

 

FAKTARUTA 16 - Eldsvåda hos Guldsmeden Fondelius, Uppsala 1817               2012-01-28


Den 31sta Januarii, Hölts undersökning angående den förliden gårdag hos Guldsmeden Fondelius timade eldsvåda hwarwid hördes gårdsegaren at:

1o) Guldsmeden Fondelius: att pigan som aldrig fick nyttja ljus i fähuset hade mjölkat i mörkningen klockan omkring 1/4 till fem och klockan emot sex hade han hört sorl på gården samt utkommen funnit elden lös i fähuset samt att en ko som stått närmast intill en glugg på fähuset, som wallar emot Herr Assessor Westerlings gård då redan war quäfd af röken. Genom denna glugg syntes elden utflamma, men som god tillgång war på watten i gården blef den lyckligen släckt. Som efter hwad Fondelius förut förmält ingen fick nyttja eld i stall eller fähus och pigan redan gått ifrån fähuset och då ej förmärkt någon eld, samt elden synes hafwa tändt i golfwet mitt under ofwannämnda glugg samt brunnit wäggen upföre under gluggen så befarade Fondelius det någon illasinnad människa kastat in eld i fähuset genom gluggen, dock wiste icke Fondelius någon att därföre misstänka. Elden hade likwäl händelsewis till hands warande watten i gården och genom god och tidig hjelp blifwit snart släckt. 

Flera wittnen hördes, däribland Fondelius dräng som mellan 4 och 5 skött hästarna och sedan bortgått och ej hemkommit förr än Sprutarna redan ankomit då han tillhjelpt att släcka elden. 

Ingen hade dock kännedom om någon som warit på gården och som kunnat wålla elden, men som Borgaren Åkerlund såwäl wid sjelfva Eldswådan som dagen efter för Stads Fiscalen Ekström fält sådana utlåtanden om Guldsmeden Åhlander hwilket utmärka det Åkerlund wisste Åhlander att till eldswådan hafwa wållande warit, så tillsades Åhlander, som nu hos Rätten sig infunnit att imorgon tillstädes komma och skulle Borgaren Åkerlund dertill äfwen kallas för att anledningen till sina misstankar upgifwa. (En lång krånglig mening med innebörden att: Borgaren Åkerlund hade, både vid själva branden och dagen efter, sagt att han visste att det var Guldsmeden Åhlander som tänt på. Åhlander var ju en konkurrent till Fondelius) 

Borgaren Åkerlund kunde icke förneka det han i oförstånd och lättsinnighet om Åhlander på ett sådant sätt som föreberört är sig yttrat; men återkallade nu beskyllningen som afgifwits under det han af starka drycker warit öfwerlastad.

Åkerlund döms för falsk tillvitelse och för fylleri till böter med tillsammans 9 Rdr Banco samt i skadeersättning till Åhlander utbetala 30 Rdr Banco.

Falsk tillvitelse var ett allvarligt brott och böterna och skadeersättningen blev därefter. 9 Rdr Banco och 30 Rdr Banco. Det kan som exempel jämföras med att en häst värderades i bouppteckningar vid samma tidpunkt till 25-30 Rdr Banco, en ko till
15-20 Rdr Banco och en tacka med lamm ca 10 Rdr Banco. 

Källa: Uppsala Kämnärsrätt 1815-1817 

Det här hände alltså under den tid då Sven Bladh, Maja och Gustaf bodde i gård nummer 5, i kvarteret Rådhuset, i Uppsala. Fondelius bodde i grannkvarteret.

Brandmanskapet kallades till platsen. De leddes av en ”Sprutmästare”, som dirigerade en ”Strålförare” för varje spruta. Strålföraren hade hjälp av en eller flera ”Slanghållare”, och ett antal ”Pumpare” som två och två turades om att pumpa.
 

 


4. Faktarutor 1 - 15 (2010-2011)

Faktarutor nr 16-39 finns under inlägg 3, faktarutor nr 40 - finns under inlägg 2.

                                 

 

             

FAKTARUTA 15 - De första förmyndarna för den omyndiga Gustaf            2011-12-28


Wintertinget 1813

Till förmyndare för aflidna Rusthållaren Jacob Wilhelm Hagströms med hustrun Maria Helena Erlandsson sammanaflade omyndige söner Gustaf Wilhelm och Anders Wilhelm förordnades i saknad af FäderneFränder, den omyndiges skyldeman å möderne, Häradsdomaren i Åsunda härad Välförståndige Eric Larsson i Esplunda, hvilken förthy åligger att dessa som pupillers arfsmedel omhändertaga och förvalta, samt deras rätt och bästa vid ej mindre arfskifte efter aflidne fadren än, alla förefallande tillfällen sorgfälligt iakttaga och bevaka. Den 29/3 1813.

(Vid Vilhelms död blev Gustafs mormors bror Häradsdomaren Eric Larsson i Esplunda Gustafs förmyndare. )

Hösttinget 1813

(Förmynderskapet flyttades över till Anders Andersson efter bara 8 månader, den 1/12 1813
.)

SammaDag. Uppå gjord ansökning af Häradsdomaren i Åsunda Härad Välförståndige Eric Larsson i Esplunda genom Nämndemannen Välförståndige Jan Michaelsson i Skolsta, befriades Häradsdomaren från det honom anförtrodde förmynderskap för aflidne Rusthållaren Hagströms i Skillinge Litslena socken omyndige barn; Och som annmäldt blef, det Bonden Anders Andersson i sistnämnda by förmynderskapet sig åtagit; Så förordnade nu Häradsrätten honom dertill, med skyldighet att utaf Häradsdomaren Erik Larsson fordra redogörelse för hans befattning för de omyndige, och inom natt och år ifrån det han redogörelsen med tillhörande verificationer undfått, densamma klandra, om anledning dertill finnes, samt så dermed som alla andra förefallande tillfällen de omyndiges rätt och bästa bevaka, och göra redo för sig hvart tredje år.

Källa:  Trögds härads småprotokoll, AIIa:11b

 

FAKTARUTA 14 - Rotekontrakt mellan soldaten och rotebönderna i Skillinge 2011-11-28

Den 27 Martii 1827

Ingafs och uplästes vid wintertinget en så lydande afhandling: "Contract uprättadt emellan rotehållarne och soldaten wid andra majorns Compagni No 119 Eric Kraft som tager sin början ifrån 1815.

Wi som rotehållare äro uti Skillinge förbinder oss att med det förbund att soldaten skall wara answarig för alla reparationer hwid soldate stufwan angår uti tolf års tid utan något klander men sedan när de tolf år äro förbi så hör stufwan soldaten till.

Med detta Contract förklara wi oss å ömse sidor nöjda som skedde uti Skillinge den 4 November 1816.

 Anders Gustafsson Pehr Andersson Anders Andersson

bomärke bomärke


 Men uti det fall om soldaten dör eller han får afsked innan de tolf år äro förbi så skall stufwan wärderas med gode män.

 Erik Kraft, bomärke

 Till vittnen: Gustaf Klang Johan Fisk, bomärke


 Som vi rotehållare vid Skillinge intet Leger att upbygga några hus wid Wiggeby i soldat Boställe uti Kraftens och hans hustrus tid, som intygas af Skillinge den 26 Julius 1819.

 Anders Gustafsson i Skillinge Anders Andersson i Skillinge


 På baksidan står:

Det å andra sidan uprättade Contract så förbinder wi oss Skillinge Rotehållare för roten No 119 att där det skall upsättas nya soldathus för nämnde nummer så får detta Boställe upsättas på Skillinge ägor på den mark, som utrefwad (avstyckad) är tillförene till soldattäppa med detta förklarar wi oss å ömse sidor nöjda och förbinda oss detsamma fullgöra, som skedde i Skillinge den 2 Augusti 1819.

 Det blef enligt af gjord anhållan af Soldaten Erik Kraft, denna afhandling, till behörig säkerhet samt den kraft och werkan lag förmår uti intecknings Protocollet intagen, hwaröfwer bewis, genom utdrag af samma protocoll och afhandlingens påskrift meddelas skulle. Som afsades.


 1827 hade det alltså gått 12 år sedan kontraktet skrevs, vilket innebar att stugan då tillföll soldaten Kraft, vilket han ville ha protokollfört hos tinget.


 Källa:  Trögds härads småprotokoll, AIIa:11b

 

FAKTARUTA 13 - Sven Bladhs förnyade ansökan, rättens utslag                 2011-10-28

(Fortsättning och avslutning på faktarutorna 11 och 12.)

Sven Bladh har nu gjort sig ovän med Gustafs släktingar. Han var i desperat behov av pengar och gjorde en förnyad ansökan till Rådhusrätten om att få sälja Gustafs andel i rusthållet i Skillinge. Rådhusrätten tog sedan ärendet under övervägande och meddelade sitt beslut.

Förtydligande kommentarer i kursiv stil i texten nedan.

 Först Sven Bladhs nya ansökan:

”Wid dät utlåtande som Herr Lars P. Hagström från Strängnäs afgifvit ock varå min svärfader Anders Erlandsson ock svåger Norberg äfven sina namn tecknat, öfver min vid lofliga Rådstugurätten gorde ansökning om försäljande af min styfsons G. W. Hagströms ägande 1/4 mantal Skillinge får jag i största ödmiukhet göra följande Påminnelser Huruvida mina grunder ock skäl till den begärda försäljningen tyckes, eller icke tyckes vara tilräkeliga, om jag, eller min afl Hustru i samråd mäd mig, försålt hennes ägande 1/4 mantal Rusthåll i Skillinge, eller om den idée att försälja min styfsons andel i samma Rusthåll fallit mig in före eller efter hennes död, är indvändningar som dels icke förtjänar någon upmerksamhet och dels icke hörer hit. (Sven Bladh tyckte inte att det hörde till saken, om idén att sälja den här fastighetsdelen uppkom före eller efter Majas död.)

 Det heter, köparen av den sålda 1/4 dels Rusthåll äger dels sjelf fast ägendom uti Skillinge, som är bebyggd, dels är denna 1/4dels så bebyggd, att den kan bebos och begangnas utan nya hus uppförande, varigenom de nämde omkostnader skola förfalla. Om Herr Hagström mäd dessa uplysningar vill hafva sagt, att på min styfsons 1/4 fins nödige bonings ock andra hus? så röjer detta lika liten sanning som välvilja, hälst enligt hvad jag i min ansökning redan nämdt till hela Rusthållet icke finnes hus för mer än et hushåll, bestående af Manbyggnad en Brygg ock Bagarstuga 2ne bodar et stall sämre eller snart sagt förfallit ock et bättre, fähusrum för 8ta fäkreatur ock 2ne mindre uthus.

(Antingen förstod inte Sven Bladh innebörden av släktingarnas svar eller också missförstod han medvetet. Det står tydligt att den del som redan var såld hade byggnader men inte den del som nu begärdes till försäljning. Han upprepade det förhållandet i stycket här ovan.)

 Widare nämnes dät arf, som min styfson fått eller får efter sin afl moder; förhållandet härmäd är, min afl Hustru hafver ärft efter sin aflidna moder 1/4 mantal kronoskatte i Heflinge, Lillkyrka socken, sedermera har dess Fader And. Erlansson till henne ock mig uplåtit ock gifvit 1/4 mantal Rusthåll i samma by, med villkor att vi skulle deltaga i dess skuld enligt vad närlagde afhandling utvisar, hvilken på denna 1/4del upgår till circa 2000 Rdr Rgs efter hvad numera vitterligt är, hvari min styfson lär bekomma 1/6 mantal emot dät att han deltager nämde skuld med 1333 Rd 16 sh och som detta hemman är vida förmånligare så i anseende till åbyggnaden som till en därtill hörande större skogslott, har jag trott tiänligare vara att söka conservera denna egendom, genom försäljandet af dess 1/4 del i Skillinge enligt vad jag i min ansökning till välloflige Magistraten redan anfört; (Sven Bladh använde de tidigare affärstransaktionerna som genomförts med gården i Hävlinge som argument)  ock har det aldrig varit min afsigt att dess peningar uti någon hvarken säker eller osäker handelsrörelse nedlägga till följe häraf, (Sven Bladh intygade att pengarna från försäljningen inte skulle insättas i någon handelsrörelse. Svens garveri var en handelsrörelse och det kunde misstänkas att han skulle använda pengarna för egen räkning) får till Wälloflige Magistratens ompröfvande hemställa, huru härmed förehållas bör, ock i den händelse, dät skulle pröfvas skäligt att ifrågavarande 1/4 mantal Skillinge icke får försäljas, får jag ödmiukeligen anhålla dät Vällofliga Magistraten täcktes utlåtande meddela huru ock af hvem, och af vände till de upgifna behofver oumgängeliga peningar för min styfsons räkning, skola anskaffas hälst som dess slägtingar icke vidrört de utgifter som fodras för åtkomsten af dess moderfaders egendom än mindre lofvat något härtill förskuta. (Här kom det fram att han inte ansåg sig ha råd att ha kvar Gustaf i sitt hushåll trots att han uppbar ett årligt arrende från den del av Gustafs gård i Skillinge som han ville sälja)

Mäd djupaste vördnad framlefve Wälborne Herr Lagmans och Borgmästarens samt ädel och Högagtade herar Rådmän.

Ödmiukaste Tjänare, Sven Ludvig Bladh

Rådhusrätten fattar beslut om Bladhs förnyade ansökan 27 October 1817

Föredrogs en af Logarfwaren Sven Ludvig Bladh ingifwen skrift, uti hwilken han anhåller om tilstånd at få försälja sin pupills (pupill=den omyndige) och stjufsons G. W. Hagströms ärfda et fjerdedels mantal uti Skillinge Rusthåll i Litslena socken, emedan denna Rusthållsdel, som numera sedan Rusthållet blifwit deladt emellan flera ägare skulle böra utbördas, fordrade ny åbyggnad, til hwilkens upförande Hagström så mycket mindre äga tilgång, som han wore med skuld behäftad.

 Detta med hwad Hagströms moderfader Rusthållaren Anders Erlandsson och faderbroder Borgaren Lars P. Hagström samt mosterman Corporalen wid Kongl Lif Regimentet Dragon Corporal G. Norberg däremot anfört och Garfwaren Bladh uti afgifwen påminnelse ärinrat tog Rätten uti behörigt öfwerwägande.

 Och som Bladh Warken upgifwit beloppet af den skuld för hwilken hans pupill Gustaf W. Hagström skall häfta eller för öfrigt styrkt någon trängande nödwändig sak wara för handen til försäljning af hans berörde uti Skillinge Rusthåll på hwilken grund hans närmaste fränder försäljningen äfwen bestridt så pröfwade Rätten i förmågo af 4 Cap 8 § JordaBalken skäligt, at Bladhs förewarande ansökning afslå.

 Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:93, 1817

 FAKTARUTA 12  - Släktingarnas svar på Sven Bladhs ansökan                  2011-09-28
  

Fortsättning på Faktaruta 11. Efter att ha tagit emot Sven Bladhs ansökan begärde Rådhusrätten i Uppsala in synpunkter från Gustafs närmaste släktingar på Sven Bladhs ansökan. Svaret återges här nedan med förtydligande kommentarer i kursiv stil.

”Välborne Herr Lagman och Borgmästare! så och Ädle och Välacktade Herrar Rådmänn!

Uppå Logarfvar Sven Ludvic Blaads hos Vällofliga RådstufvuRätten gjorde ansökning om försäljande af sin styvsons Gustaf Wilhelm Hagström, ägande 1/4dels Rustholl uti Skillinge uti Litslena socken och Trögds Härad beläget, få vi undertecknade uti största ödmjukhet häröfver oss utlåta.

De grunder och skäl, hvarå Blaad grundar berörde Rustholls försäljning, tyckes vara otillräcklige til detta ändamåls vinnande. (Släktingarna anser inte att de presenterade motiven till försäljningen är tillräckliga.) Sant är, at Blaad, då han inträdde uti giftermål med den nu aflidne Enkan Maria Helena Blaad, född Erlandsson, genast försålde 1/4del af Rusthollet Skillinge, tillhörande sin dåvarande hustru, men ingalunda under hennes lifstid väcktes fråga om försälgning af denna 1/4del, hvilken idéé nu först Blaad fattadt. Köparen af den sålde 1/4del Rustholl äger dels sjelf fast ägendom uti Skillinge, som är bebygd, (köparen av den del som såldes tidigare, Anders Andersson ägde redan tidigare en fastighetsdel i Skillinge som var bebyggd) dels är denna 1/4del så bebygd, at den kan bebos och begagnas utan nya hus upförande, (den fastighetsdel som Anders Andersson köpte av Sven Bladh medan Maja levde var bebyggd) hvarigenom Blaads omnämde omkostnader förfalla. Skulle denne köpare af berörde 1/4del (om det är en annan person än Anders Andersson som skulle köpa den del som Sven Bladh nu vill sälja) begjära utbrytning af sin ägande del så uti jord som hus, så belöper en ringa omkostnad på Blaads styfson, som äger blott 1/4del, til hvilka omkostnader Blaad kan använda det arf, som hans hustru efter sin nyss aflidna moder nyligen har fått eller får. I öfrigt har väl Blaad omnämt sin styfsons skuld men ej upgifvit och styrkt huru stor och riktig den är ej eller företedt skäl och trängande omständigheter til denna försälgning. Vi kunna således ingalunda bifalla denna fasta ägendoms försälgning utan anse mycket säkrare och förmånligare vara för hans omyndiga styfson Gustaf Wilhelm att detta 1/4del Rustholl uti Skillinge bibehålles och ej förskingras samt ej peningarna nedläggas uti nogon osäker handelsrörelse.

Häflinge den 25 Aug 1817.

Med djupaste vördnad framlefve Wälborne Herr Lagmans och Borgmästarens samt Ädle och Välacktade Herrar Rådmänn.

Ödmjukaste tjänare

Lars P. Hagström                       Anders Erlansson
Den omyndigas faderbroder       Den omyndiges moderfader
              
G Norberg
Den omyndiges mosterman”

(Lars P. Hagström hade läst juridik vid Uppsala Universitet och innehade titeln ”Hofrättsausckultant”)

Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:93, 1817
Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:93, 1817 

 

 FAKTARUTA 11  - Sven Bladh ansöker om att få sälja Gustafs andel i Skillinge 
                                                                                                                         2011-08-28

Gustafs mor, Maja, hade avlidit den 8 juni 1817. Strax innan hade Sven Bladh fått Maja att gå med på att skriva ett inbördes testamente mellan dem. Redan två månader efter Majas död, i augusti samma år, ansökte Sven Bladh, i egenskap av förmyndare för Gustaf, hos Uppsala Rådhusrätt och Magistrat att få sälja Gustafs andel i Skillinge. Fastigheten om 1/4 mantal var utarrenderad. Sven ingav följande skrivelse. Förtydligande kommentarer är infogade i kursiv stil. 

   ”Wälborne Herr Lagman och Borgmästare samt Ädel och Högagtade Herar Rdmen! 

Sedan jag i egenskap af förmyndare för min styfson G. W. Hagström dess fäderne arf till förvaltning omhändertagit, och vid et närmare öfvervägande funit att bibehålandet af dess fasta egendom 1/4 mantal Rusthåll Skillinge är mindre fördelagtigt än des försälljande har jag funit mig föranlåten hos vällofliga Rådhusrätten förfråga, om icke mig må tillåtas nämde des fasta Egendom försälja, vartill jag i synerhet får nämna följande ordsaker.

 Då Rusthållet var odelt, har dät lemnat i arende 40 Tor (Tunnor, 1 Tunna = ca 100 kilo, den mängd som räcker till utsäde för ett tunnland)  spanemål hälften Råg hälften Korn. Då arendatoren varit frikallad för all nybyggnad ock för deltagande i ny ryttares legande (eftersom gården var ett rusthåll hade den skyldighet att hålla en soldat och i det här fallet även soldatens häst. Ny ryttares legande innebar att en ny soldat skulle rekryteras och utrustas. Leja = hyra in, anlita mot ersättning) ock ny ryttare hästs inköpande samt för undskaffande (anskaffande) af nya bevärings och munderingspersedlar, af vilka 40 Tor min styfson bekommit 10 Tor. (Arrendet för hela gården var 40 Tunnor, eftersom Gustaf ägde 1/4 av gården var hans andel av arrendet 10 Tunnor) Sedan numera nemde Egendom blifvit styckad varaf utbrytning nödvändigt följer och där icke finnes åbyggnad (bostadshus) för mer än et hushål ock dät således blir oundvikeligt på dess utbrytna andel nödiga byggnader upföra, vilket där i orten är ganska kostsamt i synnerhet för den långa skogsvägen skull (det är ont om timmer i trakten och kostsamt att anskaffa p g a långa transporter), till vilka kostnader kommer äfven att tilläggas vad som kommer at påkostas vid skelfva brytningen ock ny stängning (med ”skelfva brytningen” menas kostnaden för lantmäteriförrättningen i samband med bildandet av en ny fastighetsdel och med ”stängning” menas att nya gärdesgårdar skulle sättas upp i de nya gränserna, för att stänga in djuren), ock som nämde min styfson icke har den minsta tillgång till peningar härtill att andvända utan i dät stället är häftad uti skuld ock svårt nog lärer bli en härtill behäftig summa at få låna, har jag varit föranlåten i förhand efterfråga vad för denna Egendom skulle möjligen kunna bekomas om den skulle försäljas och har man därföre biudit 2500 Rdr Rgs (Riksdaler Riksgäldssedlar) i dät skick dät nu är, vid betragtandet där af att denna summa vilken om Egendomen försäljes på öppen augtion torde ändå bli något större, ock lemnar åtminstone en årlig afkastning stor 150 Rdr Rgs ock arendet som däremot efter utbrytning torde förminskas icke skulle förslå till inträsse (ränta) för de till byggnadens upförande ärforderliga summor ock min styfsons underhåll; fast mindre något öfverskott at andvändas till skuldens betalande således har jag trott mig böra sådant hos välloflige Rådstugurätten anmäla ock får jag härjämte ödmiukeligen anhålla at till min styfsons större fördel få förenemde Egendom 1/4 mantal Rusthåll Skillinge beläget i Litslena socken af Trögds Härad och Upsala län, ettdera genom acord eller ofentelig augtion till den mestbiudande försälja hvarefter peningarna mot vederbörlig intresse ock på säker hand skola varda insatte sålunda tills ettdera de uti den Egendom vari han efter sin morfader har i arf att venta någon andel, med större fördel kunna andläggas (användas) eller ock han sjelf blir myndig ock dem omhändertager.

 Med vördnad framhärdar Wälborne Herr Lagmans ock Borgmestarens samt ädel och Högagtade Herrar Rådmän
                      Ödmiukaste Tjänare

                      Sven Ludv. Bladh”

 Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:93, 1817 

 FAKTARUTA 10  - Beskrivning av borgaruniformen                                      2011-07-28


Den 22 juli 1816 upplästes en skrivelse i Uppsala rådhusrätt, där Kongl Majt gav tillstånd för borgarna i rikets städer att, när man så önskade, använda en enklare borgaruniform än den svarta högtidsdräkten. Den enklare dräkten var detaljerat beskriven, en stilig dräkt med bland annat blanka knappar präglade med stadsvapnet för den stad där borgaren hörde hemma. Så efter att ha läst nedanstående beskrivning är det bara att ta fram symaskinen och sy sig en borgaruniform. Präglingen av knapparna blir dock svårare.

”Kongl Majt har nådigt bewiljadt Rikets samteliga Städers Magistrater och Borgerskap tillåtelse, at ej mindre wid presentationer än under en under högtideliga tilfällen, i stället för den hittils nyttjade swarta drägten, än och däremellan enär de åstunda bära en gemensam uniform, hwilken äfwen må begagnas af Rådernes sådana tjenstemän, som icke hör till Waktbetjeningen.

Denna uniform består af mörkblått KlädesRock med dubbla slag och knapprader, mörkt foder, sammets fällkrage af samma färg med fracken hwars skärning för öfrigt och med undantag af kragen blifwer aldeles lika som Kongl Cancelliets mindre uniform. Upslagen wid händerna samt ficklocken äro utaf kläde och äfwen som sammetskragen utan broderier; men knappar placeras så wäl wid fickorna som armarna. Knapparna äro af metall utan kant med blank botten, hwarå finnes wapnet af den stad, därtil personen hörer. Wästen mörkblå eller hwit med en rad knappar af lika beskaffenhet.

Pantalongerne af mörkblått kläde halfstoff med swart kant. Hatten vanlig civil rund.

Wärja med swart skida och metallfäste å swart lädergehäng, som går omkring lifwet under fracken, men framtil knäpps med 2ne lejonhufvud af metall.

Post d´Epec af guld för de Magistrats personer eller tjenstemän och Borgare som innehafwa Hans Majestäts Nådiga fullmagter.”

Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:92, 1816


 FAKTARUTA 9 - Sven Bladh får böter och sockerbagarna en erinran        2011-06-28

 Uppsala Kämnärsrätt var en "domstol" parallell med Uppsala Rådhusrätt och Magistrat. Enligt beskrivningen behandlade kämnärsrätten mål av mer administrativ karaktär (ordet kämnär har samma ursprung som ordet kamrer, enligt Norstedts etymologiska ordbok), medan Rådhusrätt och Magistrat behandlade brottmål. Skillnaden var hårfin, vilket visas av följande ärenden som båda behandlades år 1816.

Fredagen den 12 juli 1816 behandlades följande mål i Uppsala Kämnärsrätt:

”Till denna dag hade Stadsfiscalen Wälagtade Carl Anders Ekström låtit instämma Logarfwaren Ludvig Bladh om answar för det han låtit sin hund gå lös på gatorna. Sedan bägge parterna sig inställt, och Bladh anmält att han icke kunde bestrida hans hund gått lös eftersom han sjelf warit rest till Stockholm och kundgörelsen emot lösa hundar på gatorna förut icke war utfärdad men stadstjenaren Root besannat, det hunden sistlidne söndag (den 7 juli 1816) på eftermiddagen stått på Stadens stora torg ibland andra hundar, hwilkas ägare Root icke kände samt Blad deröfwer widgått det hunden honom tillhört, så afträdde parterna och Resolverades Det Kämnärsrätten med stöd af Magistratens kundgörelse den 3dje i denna månad finner skjäligt pligtställa Logarfwaren Blad till 3 Shilling Banco för det han låtit sin hund gå lös på gatorna efter sedan kundgörelsen blef å predikstolarna kundgjord.” 

Källa:Uppsala Kämnärsrätt 1815-1817

Torsdagen den 16 Maj 1816 lästes följande skrivelse upp i Uppsala Rådhusrätt och protokollfördes:

Landshövdingen hade skickat en skrivelse där han talar om att det rapporterats till honom att sockerbagarna i staden höll sina bodar öppna längre in på kvällarna än tillåtet, och serverade alkohol, varför oljud och osedlighet uppkom hos den studerande ungdomen, och han krävde att brotten skulle beivras av Rådhusrätten.

Skrivelsen har följande lydelse:

”Hos mig är öfwerklagat det de här i staden bosatta sockerbagarna tillåta sig minutförsäljning af brännwin och liqeurer, hwarigenom stundom upkommer oljud och hos den studerande ungdomen, som talrikt det mesta långt in på nätterna skall besöka sådana näringsställen läggas grund till osedlighet, hafwa derföre anmodan högtärade Magistraten, at alfwarligen förehålla stadens sockerbagare et sådant oskick med åtwarning, at wid det i författningarna stadgade answar ej öfwerskrida den dem lämnade näringsrättighet samt at lagligen beifra de fel, som häremot redan kunna wara begångna och i alla fall tillse, att så wäl dessas försäljningsbodar, som källare, traktörsställen och krogar äro tillslutna wid rättan tid.

Uppsala slott i Landscancelliet den 9 Maji 1816. B. W. Fock”

Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:92, 1816

FAKTARUTA 8 – Angående Svinnegarns källor                                                2011-05-28 

   Landskansliets konceptbok är en årsbok där landshövdingens alla beslut samlas och dokumenteras. Besluten skrivs ned och numreras i kronologisk ordning med början med nr 1 den 1 januari och avslutas med det sista den 31 december. Där finns beslut av skiftande natur. Ett exempel kommer här nedan. Det återges ordagrant, precis som det står, med avseende på stavning, ordföljd, versala och gemena bokstäver. Hela stycket består av 3 långa meningar, så man får läsa långsamt och med eftertanke för att förstå innehållet.
   Det beskriver vad som brukar försiggå vid Svinnegarns källa på trefaldighetsafton och landshövdingen anger vad som inte kan tolereras. Han beskriver också hur han tänkt att man ska komma tillrätta med problemen och hotar med kraftigare åtgärder om hans påbud inte efterlevs.
   Den 24 Maj 1816, fattar landshöfdingen följande beslut, diariefört som Nr 1436. 

”Allmän kungörelse
Det är bekant, att öfwertro och nyfikenhet hafwa från långliga tider tillbaka stadgat ett bruk att på heliga Trefaldighetsaftonen besöka den så kallade Swinnegarns källa, belägen på Husby Sätesgårds ägor i Swinnegarns sochen af detta Län, och att en ganska betydlig folksamling från särskildta landskaper derwid då inträffar; men hos mig har först nyligen blifwit anmäldt, att försäljning af bränwin, öl och caffe wid detta tillfälle utöfwas och att fylleri, oljud och owäsende samt ägornas och hägnadernas skadande deraf blifwit följder, hwilka owilkorligen böra förebyggas. Jag har alltså funnit nödigt härigenom allmänneligen kungöra, det ingen slags handel wid ofwannämnde tillfälle hädanefter får utöfwas; att alla försäljningsstånd, som på platsen äro uppförda och till hwilkas bibehållande innehafwarne icke kunna wisa jordägarens tillstånd, skola genom Krono-Betjeningens försorg genast nedtagas och föras derifrån; att försäljning af bränwin, öl, så kalladt Toddy och andra starka drycker är förbjuden wid det äfwentyr som Kongl Maj:ts Nådiga Författningar stadga samt att den eller de som beträdes med försäljning af Caffe göra sig förfallne till ett nu faststäldt särskildt wite af 16 Rd 32 sh Banco; hwarförutan en och hwar som på heliga    Trefaldighetsafton besöker Swinnegarns källa, åligger att å stället iakttaga ett stilla och anständigt uppförande samt att tidigt begifwa sig derifrån. I widrigt fall är jag nödsakad begagna hårdare medel till bibehållande af den frid och ordning, hwarwid hwar och en medborgare äger rätt att warda tryggad; och anbefalles sluteligen kronobetjeningen i orten, att öfwer werkställigheten af allt detta hålla alfwarligaste tillsyn, samt att genast till mig inkomma med berättelse hwad häremot stridande kan hafwa förefallit.
   Upsala slott i Lands-Cancelliet den 24 Maji 1816. B. W. Fock.”

Källa:Länsstyrelsen Landskansliets Konceptbok AIb:169, 1816 

 

 

FAKTARUTA 7 – Wilhelms mor och morföräldrar                                          2011-04-28 

Borgaren i Strängnäs Pehr Hagström var Wilhelms morfar. Han var född 1729, blev 65 år, dog av kolik 1794. Han gifte sig med den ett år yngre Elisabet (Lisa) Jonsdotter. De bosatte sig ”söder om Långgatan, Nr 114” i Strängnäs.
  Deras dotter Maria Elisabeth, född 16 oktober 1754, blev sedan mor till Wilhelm. Hon  fick fem småsyskon: Johan som flyttade till Stockholm vid 29 års ålder, Peter som också flyttade till Stockholm redan som 17-åring, 6 år före sin storebror, en lillasyster, Brita Helena som gifte sig med den 6 år äldre spannmålshandlaren, Eric Zetterberg som avled i lungsot redan år 1800, 36 år gammal. Den affärsrörelsen var inte så lyckosam för bouppteckningen redovisar en behållning på endast 378 Riksdaler. Brita Helena var född 1769 och blev alltså änka vid 31 års ålder. Hon gifte om sig med Skepparen Amilon. Amilon kom så småningom att ha affärer ihop med en systerson till hustrun, nämligen Wilhelms äldste bror Lars Peter Hagström. Carl W. Amilon  och Brita Helena bodde i det som idag kallas för Skeppargården i Strängnäs, tills han avled 1833. Den 7 november 1827 var han med om en dramatisk händelse när ångfartyget Josephine stod i brand utanför Strängnäs. Då kunde han ge hjälp till de skeppsbrutna.
   Maria Elisabeth hade två systrar till, Anna Christina som gifte sig med vägmästare Selin, och Sophia Margareta gift med hovmästaren Hoffman.
   Maria Elisabeth gifte sig som sagt med Lars Peter Hagström d y och fick 5 barn, en dotter först och sedan 4 söner. Hon levde som änka i 34 år och avled 1828, 74 år gammal av ålderdom. Hon överlevde 4 av sina 5 barn. Kvar var bara äldste sonen, ogifte hovrättsauskultanten Lars Peter, 43 år gammal, och det enda barnbarnet, sonsonen Gustaf, 18 år, den avlidne sonen Wilhelms barn.
   Vid sin död ägde Maria Elisabeth i stort sett ingenting. Sonen Lars Peter, som inte var av den sociala sorten (mer om honom i en faktaruta längre fram), hade sett till att som enda kvarvarande barn fått överlåtit till sig de fastigheter som familjen ägde och även alla andra tillgångar, och gjorde därmed sin brorson Gustaf arvslös efter sin farmor. Behållningen i boet efter Maria Elisabet uppgick endast till 131 Riksdaler.

Källor:
Strängnäs dödbok  FI:1, 1774-1856
Strängnäs AIB:2, 1780-1789
Strängnäs AIB:3, 1790-1799
Strängnäs AIB:4, 1799-1806
Strängnäs AIB:5, 1807-1815
Strängnäs rådhusrätt och magistrat bouppteckningar 1828 

 

FAKTARUTA 6 - Wilhelms far och farföräldrar                                              2011-03-28

   Wilhelms farfar, borgaren i Strängnäs, Lars Peter Hagström hade varit tullinspektör, men sadlade om och blev spannmålshandlare. Han råkade vara född exakt samma år som Majas farfar (Se faktaruta 04-Majas far och farföräldrar) nämligen 1722. Han gifte sig, 28 år gammal, år 1750, med den 17-åriga Greta Söderman. Lars Peter avled 54 år gammal, år 1776, och efterlämnade då en stor förmögenhet på över 4600 Riksdaler, med bl a fastigheterna Skolbacken 109 i Strängnäs med tillhörande lada på Ladugatan och skogsfastigheten Gorsinge jord med därtill hörande äng. Den här fastigheten i Gorsinge kom att följa släkten i nästan 100 år till och spela en viktig roll flera generationer senare. Lars Peter ägde också en egen segelbåt som ”bär omkring 50 tunnor”. Att han som spannmålshandlare köpte in spannmål i Strängnäs från bönderna i trakten och sedan hade kontroll över frakten till Stockholm där spannmålen betingade ett nästan dubbelt så högt pris är en förklaring till den stora förmögenheten. Bland många dyrbara ägodelar fanns en silverbägare om 35,5 lod (465 gram) märkt med initialerna för makarna, L.H.M.S. Lars Hagström och (Mar)Greta Söderman och bara den var värderad till 213 Riksdaler.
   När Lars Peter dog var deras två barn, ogifta dottern Maja Lisa Hagström, 24 år gammal, senare gift med arrendatorn Carl Jacob Öman, och sonen Lars Petter (som fått samma namn som pappan) 18 år gammal.
   Wilhelms farmor Greta Söderman var född 1733 i Strängnäs och alltså endast 17 år när hon vigdes med Lars Peter Hagström. Hennes föräldrar var Peter Söderman och Margaretha Bergrahm. Hon dog i lungsot 46 år gammal, år 1780. Då var dottern 28 år gammal och sonen Lars Peter d y 22 år.
   Wilhelms far Lars Peter d y blev även han spannmålshandlare och gifte sig med en flicka med samma för- och efternamn som hans egen syster, Maria Elisabeth Hagström, men 2 år yngre än systern. Lars Peter d y och Maria Elisabet fick 5 barn, och döpte sin äldste son till Lars Peter, åtminstone 3:e generationen med samma namn alltså.
   Wilhelms far blev inte gammal. Han avled av ”slag” bara 35 år gammal år 1794, och efterlämnade förutom änkan 4 söner. Deras förstfödda barn, dottern Elisabeth Margareta, dog i koppor bara 1 år gammal.
   Familjen var vid Wilhelms fars död ännu mer förmögen än när Wilhelms farfar dog. Boets behållning var osannolika 34.000 Riksdaler. Det hade tillkommit flera fastigheter och de tidigare hade ökat i värde. En större och bättre båt hade också skaffats, och den gjorde säkerligen att varje spannmålsresa till Stockholm eller Västerås, där priserna var lika höga som i Stockholm, genererade stora inkomster.
   Spannmålslagret var vid dödsfallet 66 tunnor vete. Det fanns också 50 tunnor brännvin i lagret. Boet saknade skulder.
   När Wilhelms far dog var Wilhelms mor Maria Elisabeth Hagström den enda av hans förfäder som var kvar i livet.

Källor:
Strängnäs lands- och stadsförsamlingar, EI:1, 1713-1823
Strängnäs lands- och stadsförsamlingar, C4, 1713-1745
Strängnäs AIB:1, 1780-1789
Strängnäs AIB:2, 1780-1789
Strängnäs dödbok  FI:1, 1774-1856
Strängnäs rådhusrätt och magistrat bouppteckningar 1776
Strängnäs rådhusrätt och magistrat bouppteckningar 1780
Strängnäs rådhusrätt och magistrat bouppteckningar 1794 

 

 FAKTARUTA 5 - Majas mor och morföräldrar                                               2011-02-28

Majas mor, Stina Larsdotter d.y., var född i Esplunda i Breds församling år 1766, hon var dotter till nämndemannen Lars Ersson f 1735. Lars Ersson var en betrodd man och blev så småningom häradsdomare. Häradsdomare var den nämndeman som suttit längst vid tinget, alltså inte nödvändigtvis den till åldern äldsta nämndemannen utan den som hade längst tingserfarenhet. Lars Ersson blev nämndeman i ganska unga år och hade det förtroendeuppdraget för Bred under så många år att han sedan blev häradsdomare i Åsunda härad. Lars Ersson var född på gården. Stina Larsdotter d.ä., som blev Majas mormor hade flyttat in till Esplunda i samband med giftermålet med Lars Ersson.
   Lars Ersson som var äldsta sonen hade tagit över gården efter sina föräldrar, Eric Larsson född 1702, och Anna Olofsdotter, född 1708. Fadern, Eric Larsson hann också bli häradsdomare. Han avled 65 år gammal av ålderdom år 1767, efter att ha varit kyrkvärd i 33 år och nämndeman/häradsdomare i 28 år. Det var alltså en mycket betydande familj i Bred som Stina Larsdotter d.ä. gifte in sig i. Hon var bonddotter och född och uppväxt i Tortuna som är grannsocken till Bred.
   Lars Ersson och Stina Larsdotter d.ä. fick tio barn. Fem dog i späd ålder. Kvar blev sonen Eric, som var äldst och som så småningom tog över gården, samt fyra systrar, Caisa, Stina d.y., Anna och Brita. Eric kom senare att bli ett stöd för sin syster Stina d.y. och även förmyndare för Lill-Stina när Stina d.y. avled.
   Stina d.y. ifrån Bred gifte sig alltså med rusthållaren Anders Erlandsson från Häflinge i Lillkyrka den 2 oktober 1783. Två veckor senare gifte sig i samma kyrka flickan Margreta Andersdotter ifrån Bred också med en rusthållare från Lillkyrka, men det är en helt annan historia.

Källor:
Bred AI:1, 1743-1764 (husförhörslängd)
Bred AI:2, 1765-1772 (husförhörslängd)
Bred AI:3, 1773-1780 (husförhörslängd)
Bred AI:4, 1782-1788 (husförhörslängd)
Bred AI:5, 1789-1798 (husförhörslängd)
Bred C:3, 1764-1790 (dödbok, vigselbok)
Bred C:4, 1791-1830 (dödbok)
Tortuna AI:1 1734-1750 (husförhörslängd)

 

FAKTARUTA 4 - Majas far och farföräldrar                                                   2011-01-28

 Majas farfar Erland Jansson föddes i Häflinge i Lillkyrka 1722. Gifte sig, 26 år gammal, år 1748 med den 23-årigaMagdalena Olofsdotter. Erland avled 45 år gammal, och hade lidit i flera år av värk i höfterna vid tungt arbete och var det sista halvåret sängliggande plågad av feber, huvudvärk och svullnad. På julaftonen 1767 blev han hårt ansatt av svullnad och han beredde sig på döden, som inträffade den 18 januari 1768. Han efterlämnade makan och sonen Anders, 12 år gammal.
   Majas farmor Magdalena Olofsdotter var född i Boglösa by år 1725. Hon hade en tvillingsyster, Malin. De var döttrar till nämndemannen Olof Olofsson och hans hustru Malin. Magdalena gifte sig alltså med Erland Jansson och fick sonen Anders men blev änka endast 42 år gammal. Hon gifte om sig med den 13 år yngre rusthållarsonen från Mösa i Lillkyrka, Hindric (Henrik) Högström. De fick inga barn. Magdalena blev änka igen år 1795 och bodde kvar i Häflinge hos sonen, som då tagit över rusthållet. Hon levde till 1805, när hon avled av ”ålderdomsbräcklighet” 80 år gammal. Då var Maja (Gustafs mamma) 17 år gammal.
   Den 29 oktober 1776 drunknade sex personer på Björkfjärden genom att det fartyg de skulle fara till Stockholm med förliste och sjönk med last och sju personer. Ännu två månader efter förlisningen syntes inte minsta tecken av vare sig lasten eller kropparna efter de omkomna. Sex av de omkomna var från Lillkyrka, och en av dem var Hindric Högströms dräng Anders Mattsson, 30 år gammal och född i Löt. De övriga var skattebonden Lars Ersson, född i Häflinge, 25 år, skattebonden Lars Ersson, 43 år, torparen Anders Jansson i Oxhagen, 49 år, torparen Jonas Jansson i Kilås, 28 år och betjenten Eric Jansson Ekborg på Eka, 29 år. Anders Erlandsson var 17 år och bodde hemma när det här hände, dvs att drängen på gården omkom.
   Majas far Anders Erlandsson föddes 1759 i Häflinge, Lillkyrka, en av faddrarna på dopet var Hans Bängtsson i Utmyrby, Boglösa. (Görans farfars morfars farfars far) Hans Bängtsson var farfar till den Hans Nilsson (Görans farfars morfars far) som senare blev förmyndare för Anders på hans ålders höst, 57 år senare. Anders gifte sig med en flicka från Esplunda i Breds socken och fick först en son som döptes till Erland efter farfar, men som bara blev 3 veckor gammal, därefter två flickor, Maja och Lill-Stina som båda uppnådde vuxen ålder. Sedan föddes ytterligare fyra barn där den som levde längst bara blev 1,5 månad. Anders drev jordbruket i Häflinge. Det gick bra så länge han var i sin krafts dagar och så länge hustrun levde, men sedan gick det utför. Att han lånade ut pengar till personer som inte betalade tillbaka och flitig förtäring av alkoholhaltiga drycker gjorde att han så småningom kom på obestånd och tvingades sälja gården på exekutiv auktion. Han avled av ålderdomsbräcklighet år 1821, 62 år gammal.

Källor:
Lillkyrka F:1, 1714-1837
Lillkyrka AI:3, 1768-1773
Lillkyrka AI:4, 1775-1781
Lillkyrka AI:5, 1782-1796
Boglösa C:1, 1688-1744
Bred AI:5, 1789-1798
Trögds häradsrätts bouppteckningar F:3, 1760-1769
Trögds häradsrätts bouppteckningar F:8, 1795
Länsstyrelsen, Landskansliets konceptbok 1815 - 1821



 FAKTARUTA 3 - Uppsala rådhusrätt under åren 1815-1817                    2010-12-28

Den 6 maj 1816 hade landshövdingen beordrat rådhusrätten att ”tillse att stadens sockerbagare hade sina försäljningsbodar, traktörsställen och krogar stängda vid rättan tid, ehuru de tillåta sig minutförsäljning av brännvin och likörer varigenom, stundom oljud och osedlighet uppkommer hos den studerande ungdomen som talrikt långt in på nätterna besöka dessa ställen.”  
   Sadelmakareåldermannen åtog sig att laga stadens brandsprutor om dugligt engelskt läder anskaffades. Rådmannen Lindman fick i uppdrag att efterhöra om sådant fanns till salu. Skomakarlärlingen Eric Ström antogs till extra sprutlagare.
  Eftersom något anbud inte inkommit, ”till den idag, 28 juli 1817, utlysta auktionen att under fem års tid ansvara för gatlykttändandet, beslutades att ny auktion ska utlysas till den 4 augusti.”
   Efter att utan framgång ha sökt annonsera i Enköping ”ehuru det där fanns kunniga gatläggare, antogs ryska drängen Iwan Simonsson som gatläggare här i staden.”
   Plåtslagarlärlingen Johan Hagström (ej släkt med Gustaf) var instämd tillsammans med matroserna Falk och Öhrström för att ha överfallit och slagit en bonde från Bärby under Distingsmarknaden. Bonden hade kommit åkande på Kungsängsgatan. Johan hade inte varit delaktig men hans hatt hade tagits av ett vittne i tron att Johan hade tagit hatten från bonden och vittnet hade givit Johans hatt till bonden som for iväg. Johan hade därefter hittat bondens hatt och tagit den istället. När målet avhandlades hade bonden fått klart för sig att Johan var oskyldig. Däremot blev de andra dömda till värjemålsed efter att ord stått mot ord och inget vittne hade sett själva slagen, men väl hört bullret.
   Maja Svala, 34 år, och född i Films socken, var år 1817 piga hos hökare-änkan Dahlberg i Uppsala. Maja hade bott i Uppsala i nästan 10 år, var ogift, men hade framfött 2 oäkta barn, som dock hade avlidit. Nu var Maja instämd för att, varande ogift, för tredje gången blivit havande, försökt dölja havandeskapet och i hemlighet på fähusskullen framfött ett barn och i avsikt att taga det av daga lagt det i en ho i ett svinhus där en sugga varit instängd. En dräng, Eric Ersson, som efter att ha ätit kvällsvard gått till fähuset för att hämta ett ämbar nattfoder åt hästen, hade tyckt sig höra ett läte såsom barngråt. Han hämtade änkan Dahlberg och drängen Holmstedt och de hjälptes åt att leta. Holmstedt fann barnet i svinhon, tog det i förklädet och bar in det till frun. Stadsläkaren tillkallades för att undersöka om barnet tagit någon skada av Majas vanvård. Barnet befanns dock helt friskt och fullgånget. Barnmorskan Utter kallades in och barnet överlämnades till henne för att bli omhändertaget och vårdat av henne.
   Maja häktades och fördes till länsfängelset på Uppsala slott. Efter ett par dagar flyttades barnet över till Maja i fängelset och enligt fängelseledningen hade hon visat stor ömhet för barnet. Maja fick också goda vitsord av sin matmor, som inför rätten vittnade att hon ”aldrig någonsin haft en piga, som med sådan tålamod och stillhet, vårdat min numera avlidne man och mig”. Änkan Dahlberg erbjöd rådhusrätten att Maja skulle få överta Dahlbergs lilla brännvinsbränneri och där få försörjning för sig och sitt barn. Erbjudandet avvisades och Maja dömdes till ett års fängelse på länsfängelset i slottet. Efter avtjänat straff flyttade Maja till Alsike. Då hade även detta hennes tredje barn avlidit.

Källor:
Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:91, 1815 – 1817
Länsstyrelsen, Landskansliets konceptbok 1815 - 1821

 

 FAKTARUTA 2 - Sven Bladhs trassliga affärer m m                                  2010-11-28

  Sven Bladh blev borgare i Uppsala år 1815, 25 år gammal. Han förekommer inte i domstolsmålen för att ha gjort något brottsligt. Endast en liten anekdot finns och det är att hans hund, trots kungjort förbud, har sprungit lös på stan. Stadsfiscalen Ekström, hade sett Svens hund tillsammans med andra hundar ”gå lösa på Stadens stora torg”. Vilka som ägde de andra hundarna visste inte stadsfiscalen, men Sven Bladhs hund kände han igen. Sven kunde inte neka till förseelsen för han var i Stockholm på en handelsresa vid tillfället. Det blev böter på 3 Shilling Banco. En symbolisk summa.
   Svens garveri i Uppsala gick inte så bra. Han hade ständigt ont om pengar och tog korta lån, små och stora, från olika personer och behövde omsätta dem till andra lån varefter borgenärerna krävde tillbaka sina pengar. På det sättet höll han sig flytande ganska länge. Räntan var som regel satt till 6 procent, men i något enstaka fall 12 procent.
   Långivare var bl. a. Landrättmästaren, ädle och wälbetrodde, Hans Anton Ångerman, borgaren och garfvaren i Stockholm, Johan Anders Erling.
   Till slut beviljades inga lån till Sven utan att han hade 2 borgensmän. Personer som ställde upp som borgensmän var fabrikören Erik Lagerstrand, sadelmakare Lars Johan Palmgren, orgelnisten Jonas Wallbäck och hemmansbrukaren Lars Jägersten, alla Uppsala.
   Vid ett tillfälle när han var extra pressad och Garvaren Erling i Stockholm återigen krävde honom på betalning för ”borgade läderwaror” försökte Sven skaffa sig en tidsfrist genom att hävda att eftersom skulden avsåg varor borde han få en ”quitterad räkning” på dessa innan skulden behövde betalas. Rådhusrätten avslog hans argument.
   Den 2 år äldre brodern, Emanuel, som bodde i Stockholm, hade inte bättre ekonomi han. Han hade vid ett tillfälle en skuld till företaget Falk & Co på 91 Riksdaler. Företaget hade gått i konkurs och sysslomännen i konkursen gjorde vad de kunde för att rädda tillgångarna och försökte driva in företagets utestående fordringar. Sven hade gått i borgen för sin bror och nu krävdes Sven på det här beloppet.
   Sven gjorde också vad han kunde för att kräva in de pengar som hans avlidna, första, hustrus släktingar var skyldiga honom. Han gjorde likadant direkt efter giftermålet med andra hustrun. Han ansökte hos landshövdingen om handräckning för att få dessa skulder indrivna.
   Ibland var det svårt att få betalt för de skinn han sålde. Ett exempel är sockenskomakaren Pehr Nyrell i Hagby, till vilken Sven lämnat skinn på kredit. Skulden var på 70 Riksdaler Riksgäldssedlar för bl. a. ”Wibarkat Läder” och ”2ne st skinn till stöfvelskaft”.
   Till slut växte skulderna Sven över huvudet. År 1821 hade han en skuld på enorma 2250 Riksdaler till garvaren Anders Westin i Stockholm. Om det var ett penninglån eller hade med varor att göra framgår inte. Samma år krävde ”Academie Statens i Upsala Enke- och Pupill Cassa” in ett lån på 213 Riksdaler. Lånet togs 1815 och en inteckning gjordes i Sven Bladhs ägande gård Nummer 7 i kvarteret Rådhuset i Uppsala. Gård nummer 7 låg på en tomt mellan de portar som idag har adresserna Östra Ågatan 27 och 29.
  Konkursen var oundviklig. År 1822 förlorade han sin gård i kvarteret Rådhuset och sin del i Lillgården i Hävlinge i Lillkyrka, om 1/12-dels mantal. Den senare hade han ärvt av sin första svärfar. Båda gårdarna såldes på exekutiv auktion.
  Sven Bladh bytte därefter bransch och blir ”traktör”. Han fick en son, August Ludvig, med andra hustrun Juliana Carolina Hallerström. Sonen dog endast 10 år gammal år 1831 av ”Watten i Hufvudet”.
   Sven själv avled 45 år gammal, utan bröstarvingar, i ”Wattsot” och ligger begravd utmed muren i grav nr 35 på Uppsala gamla kyrkogård, bakom Carolina Rediviva. 

Källor:
Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:91, 1815 – 1817
Länsstyrelsen, Landskansliets konceptbok 1815 - 1821
Uppsala rådhusrätts Borgarmatrikel DIV:2
Trögds härads småprotokoll, AIIa:10a 1820-1822
Uppsala rådhusrätt och magistrat Bouppteckningar 1831-1840, FIIa:45, Nr 97
Upsala Domkyrkoförsamlings födelsebok, CA:6, 1813-1854
Uppsala domkyrkoförsamling Dödbok FA:4, 1818-1846
Uppsala domkyrkoförsamling Oic:1 Gravbok 1799-1950
Uppsala domkyrkoförsamling Oic:2 Namnregister 1800-1900-talen
Uppsala domkyrkoförsamling Oic:3 Gravbrev

 

FAKTARUTA 1 - Sven Bladhs uppväxt                                                             2010-10-28

   Sven, eller Svante som det står i kyrkböckerna, föddes den 17 mars 1790 i Skara i Västergötland. En av faddrarna vid dopet var Borgmästaren i Skara, Svante Planck. Möjligen var det efter honom han fick sitt namn. Fadern var ”tullnär”, tullare, vid Marumstullen, den stadsport i Skara som vette åt Marumshållet. För att få fara in i en stad för att sälja varor var man tvungen att betala tull till staden. Sven, var faderns, Magnus Bladh (41 år), och hustruns, Ingrid Magdalena Lilja (36 år), sjunde barn. Sven hade 4 bröder och 2 systrar.
   När Sven är 2 år gammal, 1792, avlider mamman i lungsot, endast 38 år gammal, från maken Magnus och barnen Sven Nicolai 18 år, Maria Catharina 17 år, Olof Theodor 12 år, Carl Magnus 8 år, Sophia Magdalena 6 år, Emanuel 4 år och Sven 2 år.
   Året därpå, 1793, flyttar pappan, Magnus Bladh, till Lidköping och får en Tullinspektörstjänst där vid Östbytullen. Med honom flyttar de 5 yngsta barnen. Han har tydligen flyttat runt tidigare också för åtminstone barnen Maria Catharina och Olof Theodor är födda i Carlskrona.
   Efter 3 år i Lidköping flyttar Magnus Bladh, år 1796, med de 3 yngsta barnen till Västra Tullhuset i Skenninge, och därefter till Södra Tullhuset i samma stad. Han gifter om sig 1802, 53 år gammal med Maria Sundberg, 38 år. Magnus och Maria bor kvar där tills Magnus avlider av ”ålderdom” år 1819, 70 år gammal.  
   Sven flyttar till Linköping, 16 år gammal, år 1806, och blir Lärling hos Loogarfvaren Anders Ljungqvist, som samma år kommit från Åbo i Finland. Hos honom finns också en garvaregesäll, Olof Bäckman, 28 år, och en lärling till, Samuel Wistedt, 17 år. Sven blir kvar hos Anders Ljungqvist i 5 år till 1811, då han blir garvaregesäll i Vadstena.
   Sven flyttar till Uppsala 1812 eller 1813 och är garvaregesäll hos Loogarfvaren Westrell, som avlider år 1814, endast 40 år gammal i ”bröstfeber”. Sven övertar då garveriet.  
   Sven fullgör, som 25-åring efter 9 läroår, först som lärling och sedan som gesäll på flera platser, mästarprovet år 1815.
   ”Den 12 Juni 1815, som Logarfwargesällen Sven Ludvig Bladh, efter hwad Logarfwaråldermannen And. Åhlander nu anmäldte fullgjort sitt mästarprof och blifwit til ledamot i ämbetet antagen, så fann Magistraten skäligt at Blads anhållan om burskapsrätt å logarfware handtwerket här i staden bifalla.”


Källor:
Skara födelsebok C:4, 1777-1816
Skara stadsförsamling AI:6, 1781-1789
Skara stadsförsamling AI:6, 1789-1800
Skara stadsförsamling B:1 1786-1817
Skänninge AI:8 1799-1810
Skänninge AI:10 1815-1819
Linköpings domkyrkoförsamling AI:10, 1805-1810
Linköpings domkyrkoförsamling AI:14, 1811-1815
Länsstyrelsen i Uppsala län, Landskontoret, Mantalslängder 1816, EIII:68
Uppsala Domkyrkoförsamling Aia:5c 1813
Uppsala Domkyrkoförsamling Aia:4b 1813-1830
Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:91, 1815

 

 


5. Faktarutor 81 - (2017 -

 
 

Faktarutor 1-15  - finns under inlägg 4,

faktarutor 16-39 - finns under inlägg 3,

faktarutor 40-80 - finns under inlägg 2.

  

Faktaruta 88-En bortkommen näsduk

Bonden Nils Andersson i Rickeby, Boglösa hade stämt sin grannes Bonden gamla Jan Jansson derstädes hustru Brita Olofsdotter och, med upgift att för Nils Andersson bortkommit en mörkblå näsduk med flammiga lister hvilken sedermera skulle hafva funnits hos bemälte Brita Olofsdotter, men hon vägrat att från sig lemna, påstått det Brita Olofsdotter måtte åläggas att visa sin åtkomst till denna näsduk eller därest hon uti sådan bevisning brister, stå till laga ansvar samt näsduken till Nils Andersson återbära.

Brita Olofsdotter hade genstämt Nils Andersson för tillmälen om ifrågavarande näsduk samt för att ha anställt obehörig undersökning efter densamma uti Brita Olofsdotters hus i hennes och mannens bortovaro.

Nils Andersson antog inte som troligt att Brita Olofsdotter tillgripit näsduken ur hans hus utan att det är sannolikt det hans barn fått näsduken om händer och lemnadt den någonstädes efter sig; Men en morgon nästlidne sommar gamla Jan Janssons tjensteflicka åtföljt Nils Anderssons dotter ut på ägorna för att mjölka boskap och denna tjensteflicka fått låna den af Nils Andersson upvisade näsduken, så hade hon angifvit att matmodern Brita Olofsdotter innehade en till utseende aldeles lika näsduk. Därför hade Nils Andersson misstänkt att Brita Olofsdotter åtkommit den af Nils Andersson förlorade.

Nils Andersson hade då tillsammans med fjerdingsmannen Österberg och Torparen Jan Persson begifvit sig till Jan Janssons hus och trots att de icke varit hemma, ombett tjensteflickan att upvisa den näsduk hon omtalat. Då han Nils Andersson igenkändt den skådade näsduken som den för honom bortkomna.

Brita Olofsdotter förnekade att hon hade någon annan blå näsduk än en som hon inköpt i Enköping senaste vintern. Denna upvisades och igenkändes af Nils Andersson som sin förlorade.

Näsduken jämfördes med den Nils Andersson medhaft och då visade det sig att den ena var mera nött men det upptäcktes den olikhet att på Nils Anderssons

Näsduk visade sig på längden af väfnaden och således i sjelfva uppsättningen fyra så kallade tvinnändar, hvilka icke funnos uti andra näsduken, vilket tydde på att näsdukarna inte var från samma vävnad. Jan Jansson förmälte att Nils Andersson inte bevisat att han förlorat någon näsduk och att han skulle kunna dra tillbaka stämningen. Det gjorde inte Nils Andersson utan Fjerdingsmannen Österberg m. fl. kallades in som vittne.

Vittnena berättade om vad som förevarit vid visitationen. Jan Jansson framhärdade att Nils Andersson skulle bevisa sin åtkomst till näsdukarna. Nils Andersson berättade att han köpt dom af en kringvandrande bergskarl som han inte visste bostadsort på, men om han kunde upvisa näsdukarna för bergskarlen så skulle denne kunna intyga att Nils Andersson köpt båda vid ett och samma tillfälle.

 

Utslaget blev att eftersom Nils Andersson icke gittat bevisa att han förlorat någon näsduk dömdes han att böta för ohemula tillmälen och för anställd ransakning med 10 Rdr Bco samt inför Tinget göra Brita Olofsdotter offentlig afbön samt med 10 Rdr Banco ersätta hennes kostnader.

 

Källa: Trögds härads dombok Höstting 1813

 

Faktaruta 87- Sven Bladhs andra hustru, Juliana Hallerström

Juliana Hallerström var femte och yngsta barnet till Comministern i Enköpings-Näs, Gustaf Ludvig Hallerström född 1744 i Torstuna och hans hustru Anna Cajsa Grundel född 1755 i Börje.

 

Hennes syskon var halvbrodern Gustaf Ludvig född 1779, helsystrarna Sophia Fredrica född 1783, Ulrica Christina född 1785, Johanna Lovisa född 1789. Själv var Juliana Carolina född 1794. Alla syskonen var födda i Gryta där fadern var Comminister i arton år mellan 1779 och 1797. 1797 flyttade familjen till Enköpings-Näs.

 

Brodern studerade teologi i Uppsala. Systern Sophia Fredrica gifte sig, 16 år gammal år 1799, med den 17 år äldre pastorsadjunkten Pehr Forsberger som kommit till Enköpings-Näs. Systern Ulrica Christina gifte sig med apotekaren Lindström i Enköping år 1810. Systern Johanna Lovisa avled 15 år gammal i ”Lungsot”, 1805.

 

Båda föräldrarna avled i Enköpings-Näs 1817. Modern avled i februari av ”Spasmer och en tärande lungsot” 62 år gammal. Fadern avled i september av något som började med ”gikt av en ovanlig grad, hvilken sedermera slog hål uti vänstra foten och förvandlades till kallbrand och inflammation i hela kroppen”, 73 år gammal.

 

När föräldrarna hade avlidit övertog Julianas halvbror Gustaf Ludvig pastorstjänsten i Enköpings-Näs efter sin far men flyttade snart till Vittinge 1819.

 

Nu var det bara Juliana kvar i Enköpings-Näs av familjen Hallerström. Juliana var nu 25 år och hade haft smittkoppor och kanske inte var till sin fördel utseendemässigt men var god för omkring 2000 Riksdaler som hon ärvt efter föräldrarna.

 

Hon träffar Sven Bladh och gifter sig med honom den 17/3 1820 i Enköpings-Näs. Som ogift kvinna var Juliana omyndig. Eftersom Julianas far var död var hennes bror hennes giftoman och skulle ge henne tillåtelse att gifta sig. ”Brudens giftoman, brodern, Comministern G. L. Hallerström i Wittinge har gifvit sitt bifall.”

 

Juliana flyttar till Sven Bladh i Uppsala. De flyttar runt på olika adresser. De bor i ”Kvarteret Lejonet” och i ”Kvarteret Sala”, de flyttar till Kungsgatan och till slut till ”Gård nr 1 i Kvarteret Kroken”.

 

De får en son år 1821 som döps till August Ludvig. Både Julianas pappa och hennes man hette Ludvig. (Sven Ludvig Bladh). Dopvittnen till gossen var bland andra Julianas svåger och syster, Comminister Forsberger och Fru Forsberger, samt en ogift syster till Sven Bladh, Mamsell Bladh.

Juliana och Sven Bladh fick inga fler barn.

 

Sedan hände det tragiska att: ”Tracteuren Bladhs son Scholaris (studeranden) August Ludvig, avled den 22 December 1831, “Watten i Hufvudet”, 10 år gammal, Begravd den 27 December 1831.

(Sven Bladh hade efter sin konkurs, efter Majas död, sadlat om från garvare till traktör.)

 

Fyra år efter sonens död avlider även Sven Bladh, 45 år gammal i ”Wattsot” och begravdes på Uppsala gamla kyrkogård, kvarter 1, grav nr 35, upplåtelse nr 1.

 

Sven Bladhs bouppteckning:

År 1835 den 10 Juni förrättade undertecknade Rådhus- Rätts ledamöter laga boupteckning efter Traktören Svante Ludvig Bladh hvilken den 11te nästföregångna April aflidit och efterlemnat icke några bröstarfvingar, utan blott hustrun Juliana Carolina Bladh, född Hallerström, som genom ett den 9de Mars samma år uprättadt och den 25te Maj bevakadt testamente erhållit full egande rätt till all quarlåtenskapen.

Enkefrun Bladh upgaf, under edelig förpligtelse, quarlåtenskapen, hvilken på nedanskrifna sätt värderades:

 

Fast egendom:

Gården No 1 i Quarteret Kroken i Kongsängs-Roten                                               7.450 Rdr

En ladubyggnad belägen vid den så kallade gamla ladugården – gammal                  75 Rdr

En do vid Kohlbo gärde                                                                                               125 Rdr

En gammal stugubyggnad vid torpet Pinan belägen                                                     50 Rdr

En gammal hölada därstädes                                                                                        25 Rdr

 

Lös egendom:

Afkastningen af tre besådda tunnland Borgare åker                                                     30 Rdr

Tio tunnland arrende åker                                                                                              50 Rdr

 

Massor av artiklar under följande rubriker: Silfver, Koppar, Tenn, Malm och Mässing, Jern och Blecksaker, Glas och Porslin, Stenkärl, Husgeråd, Trä och Laggkärl, Duktyger och Linne, Mans gångkläder, sängkläder, kreatur (hästar, kor, svin och höns).

 

Säkra fordringar                                                                140 Rdr (Riksdaler)

Osäkra fordringar                                                              260 Rdr

                                                    Summa inventarii       8.905:41 Rdr

Skulder och afgående poster:

 

Bokhållaren Pousette                                                    4.000 Rdr

Magister Hedén                                                            1.200 Rdr

Apothekar Tiivander                                                        200 Rdr

(En svåger till Juliana. Apotekaren Lindström i Enköping som systern Ulrica gifte sig med hade avlidit och Ulrica hade gift om sig med apotekaren Tiivander.)

.

.

Glasmästar Hagström                                                      14:32 Rdr

Tenngjutar Leufgren                                                        19:16 Rdr

Tjenstefolkets innestående löner                                      70 Rdr

.

                                                  Summa Debiti           9.632:46 Rdr

 

                                                           Brist                    764:51 Rdr

 

 

Efter 15 års äktenskap, och Sven Bladhs död, var Juliana ensam igen. Hon var en 41-årig änka, koppärrig, inte så lätt att ha att göra med. Hon kom att leva ensam och ogift resten av livet, det vill säga i 32 år, enligt kyrkböckerna.

 

I bouppteckningen som gjordes efter Juliana kan man läsa att på de 32 år som gått sedan Sven Bladh dog hade ”Gården No 1 i Quarteret Kroken i Kongsängs-Roten” ökat 4 gånger i värde från 7.450 Riksdaler till 29.000 Riksdaler. Juliana hade skött sin ekonomi väl utan att snåla. Hon hade inteckningar på 14.000 Riksdaler och boet hade en nettobehållning av 13.000 Riksdaler varav 500 Riksdaler i kontanter när hon avled den 12 november 1867 av ”högersidig lunginflammation”, 73 år gammal.

 

Eftersom Juliana inte hade några bröstarvingar i livet var det hennes syskonbarn som fick ärva henne. De var 20 stycken boende i Uppsala, Örnsköldsvik, Stockholm, Östhammar, Enköping, Sigtuna, Örebro, Sala, Amerika med flera ställen. De var präster, handlande, snickare, lantbrukare, trädgårdsmästare och fruar eller änkefruar till sådana med flera yrken.

 

Källor:
Kyrkböcker för Enköpings-Näs, Gryta och Uppsala domkyrkoförsamling

Åsunda häradsrätt, bouppteckningar

Uppsala rådhusrätt och magistrats bouppteckningar

 

Faktaruta 86- Äktenskaps upplösning och barnmorskas anlitande

Soldathustru anhåller om äktenskapets upplösning efter soldats mångåriga bortovaro.

Soldathustru Johanna Jansdotter Lidingby, Wallby anhåller om äktenskapets upplösning för att få möjlighet att träda i nytt gifte. Förstärkningskarlen 1) Jan Mattsson Lidin från Lidingby, Wallby hade utcommenderats i Julii 1812 och hade sedan dess inte hörts av. Efterlysning hade skett i Allmänna Tidningar i November 1814 genom Kyrkoherden Gustaf Collinder och även i Stockholms Posttidning den 5 Januari 1815 där Jan Mattson Lidin uppmanades att uppsöka sin hustru för äktenskapets fortsättande. Han hade ”dock icke låtit sig afhöra och efter all anledning tros redan wara afliden”.

Rätten beslutade att döma till skillnad i äktenskapet och att Johanna Jansdotter med detta utslag försedd hos högvärdiga Domcapitlet i Uppsala anmält sig till skilje i boets erhållande.

 

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1816

 1) En förstärkningskarl var "reserv" för en soldat som var borta i krig eller försvunnen på annat sätt, tills man hade rekryterat en ny ordinarie soldat

 

Ej följt reglementet och anlitat socknens barnmorska, Löt

Bonden Anders Ersson i Ågersta, Löt blev instämd av Landsfiscalen Anander, för att han vid sin hustrus förlossning den 11 November 1815, emot gällande Barnmorskereglemente från den 14 October 1777, begagnat obehörig person såsom Barnmorska.

Anders erkände men försvarade sig med dels att han nyligen flyttat till byn, och dels att det var honom obekant hur han i slikt fall skulle sig förhålla.

Det godkände inte landsfiscalen utan hänvisade till att den priviligierade barnmorskan hade tjänstgjort i fyra år och att hon hade varit hemma vid det aktuella tillfället och bodde endast 1/2 mil ifrån stället, och att Anders Ersson låtit en opriviligierad person sköta hustrun under en längre tid.

 

Härads Rätten dömde Anders Ersson för öfverträdande af Barnmorske Reglementet att böta 6 Rdr Banco, hvilka böter tillfaller Löths sockens fattigcassa. (Som jämförelse värderades en ko vid den här tiden till 12 Rdr Bco)

 

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1816

 

Faktaruta 85 - Nioåring omkom efter att ha blifvit överkörd af häst och släde

En tragisk händelse i februari år 1815. Det var en kall vinter och mycket snö. Den här dagen var det 6 grader kallt och snön var hårt packad. Det var troligen snövallar på båda sidorna av vägen och det kanske var därför pojken inte kunde rädda sig undan från den snabbt annalkande hästen och släden. Det var mellan kl 2 och 3 på eftermiddagen och borde ha varit tillräckligt dagsljus. Som om det inte var nog så avled hans far på kvällen samma dag som olyckan skedde.

 

Söndagen den 19de dennes klockan 2 á 3 eftermiddagen, timade här den olyckan, att Gossen Gustaf Bergström 9 1/4 år gammal, gående med en Tjelke, ifrån sitt hem på Prestgårdens ägor, till Nyckelöga-Torp (Veckholm) blef med Häst och Släde öfverkörd af Bonden Carl Ersson i Skälby och det med den rysliga påföljd; att gossen, Tisdagen därpå, den 21sta Februari klockan 4 om morgonen, efter halftannat dygns grufliga plågor, afled. Denna olyckshändelse var så mycket mera krossande för barnets moder som hennes man, utfattige Husmannen Jan Bergström, liggande på sitt yttersta med ännu bibehållen sansning, såg barnet blodigt, och halfdödt, bäras in i stugan, några timmar före fadrens död, som inträffade samma dag klockan 7 om aftonen.

Om den å barnets döda kropp, i laga ordning anställde besigtning och obduction, lärer Herr Provinsial Medicus Doctor Somelius icke underlåta, att vederbörlig attest afgifva. Mig hafva wigtigare göromål hindrat, äfven som Herr Stadsfiscalen och Kronolänsmannens egen närwarelse vid sistnämnde Förrättning gjort det öfwerflödigt, att förr än nu med min ämbetsberättelse härom inkomma. Genom denna tidsutdrägt, har imedlertid wunnits den närmare uplysning om förenämnde Carl Ersson, att han, illamående, men ej öfwerlastad, skall ofvansagda Söndag, efter bevistad Gudstjenst, hafva kommit från sin hustrus moster, Kyrkwaktaren Bärströms Enka vid Häckelberg, och att han på hemresan, hopkrupen och halfliggande i släden, besvärad dessutom af svagare syn såsom enögd, skall icke vetat det minsta utaf förr än den olyckliga gossen Gustaf Bergström, på wägen vid Nyckelöga legat öfwerkörd mellan hästen och skaklet på släden.

Bärströms Enka och Pigan Lena Caisa Jansdotter på Häckelbergs krog hafva här inför mig, idag afgifit den försäkran, de med Ed, om så påfordras, wilja fästa, det Carl Ersson vid besöket hos dem, Söndagen den 19de dennes, varit sjuklig och modfäld, samt icke förtärt mera, än 2ne små Tumlare med Bränvin, middagen hos den förra, och Ett halft stop Öhl, stragst på eftermiddagen hos den sednare. Huruvida Carl Ersson sedermera, på hemvägen, kört mer eller mindre hårdt och oförwäget, samt i hvad sinnesförfattning han funnits vid Nyckelöga klockan 2 á 3 på eftermiddagen, då olyckan timade må intygas af Husmannen Nils Jonsson och hans 11 år gamle son Anders, samt Soldaten Olof Broms i Åkerby, och en för mig till namnet oupgifven Torpare ifrån Gran, hvilka alla härom till Wittnen åberopas.

Då detta bedröfliga mål med alla dit hörande omständigheter, åt Herr Stadsfiscalen Kronolänsmannen till laglig behandling härigenom öfwerlämnas, har jag fullgjort en ämbetspligt, den mitt hjerta önskade få förena med ett ömt förord till vinnande af sådan förlikning, de bägge olycklige parterna imellan, att den utfattiga tröstlösa Enkan och modren icke saknar lättnad och hjelp i sitt elände, och Carl Ersson icke eller i sin ömkanswärda belägenhet blottställas för Lagens yttersta stränghet.

Weckholm den 28 februari 1815. Pehr A. Rönquist.

 

Besigtning, (provinsialläkare) Somelius:

”År 1815 den 23 februari företogs besiktning å aflidne Torparn Bergströms son Gustaf på 9de året gammal, vid hvilket tillfälle voro närwarande Tolfmannen Olof Jansson i Säby och Bonden Olof Larsson i Basta jämte flera.

Vid likhets yttre besicktning fant den döda varit af en svag kroppsbyggnad, mager och af et gulacktigt utseende, troligen förorsakad af en långvarig frossa, hvilken enligt moderns berättelse, började på hösten och jämt fortfarit intill dess död, fastän något lindrigare.

På vänstra sidan av pannan up vid hårfästet var ett sår om en tums längd, som syntes något djupt, och på samma sida vid yttre kanten af ögat straxt öfver ögonbrynet en betydelig blånad, och öfra ögonlocket rödblått, men sjelfva ögonstonen oskadad. Näsan hade på dess öfra del mellan båda ögonen ett mindre fyrkantigt sår, med en betydelig blånad, som sträckte sig ända intill nedre ögonvrårna på båda sidorna. Ur mun och näsa utflöt ett gult slem, och har enligt modrens berättelse barnet varit besvärad af svåra gallaktiga kräkningar liknande den nu utflytande slemmen, ända från händelsen inträffade intill sin död. Flera större och mindre blånader befunnos å kroppen, så väl å rygg, som lår, ben och armar.

Buken var mycket utspänd och af en ljusgrön färg. De sår, hvilka voro i ansigtet, undersöktes sedermera huruvida skadan sträckte sig till underliggande delar, men på intet ställe voro benen skadade, och som barnet endast klagat öfver Bukcaviteten företogs ej vidare undersökning af hufvudet.

Yttre betäckningen af bröstcaviteten aflåssades, men då ben och brosk voro aldeles oskadade, fullföljdes ej vidare bröstets öpnande.

Då Bukcaviteten öpnades utflöt en myckenhet mörk blod, hvilken kom från undre delarna, hvarföre tarmarna frånlossades och fant ett hål brustit in i ryggen på ett större Blodkärl hvarigenom denna xxx utflutit. Lefvern befant något stor och hård, samt kärlen i tarmhäxe svulna och hårda; och som xxxx brustna blodåderen var en oundvikelig dödsorsak företogs ej någon vidare undersökning.

 

At således förehållet sig, samt at denna besiktning med all noggrannhet blivit förrättad, det betyga på min förut aflagda Embets Ed, samt med denna min Ed. Så sant mig Gud hjelpe till lif och själ bekräftadt.

A. B. Somelius, Prov. Med.”

 

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1815

 

Faktaruta 84 - Gifvit rustningshäst sådana medicamenter att den störtat

 

Rusthållarne Carl Jansson och Eric Ersson i Kälsta, Litslena socken hade till detta Ting uttagit behörigen fortstält stemning å Enkan Hustru Lisa Mattsdotter derstädes med påstående att som hon utan Regementshofsslagarens wetskap låtit hennes och kärandernas gemensamma Rustningshäst förtära sådane Medicamenter att kreaturet skall deraf störtat, Lisa Mattsdotter altså måtte förpligtas att ensam vidkännas ej mindre inköpssumman för annan Ryttarehäst utan och ersätta Carl Jansson och Eric Ersson deras kostnad och tidsspillan i och för hästs anskaffande i den föregifnes ställe, så och lagsökningskostnaden gälda.

 

Vid uprop häraf förekommo Carl Jansson och svaranden Lisa Mattsdotter personligen, då sedan på tillfrågan blifvit uplyst att, utom parterna Lisa Andersdotters aflidne man Mats Mattssons sterbhusdelägare, af hvilka sonen Eric Mattsson äfven var tillstädes, äro deltagande i Rustningsskyldigheten för Kählsta Rusthåll, Lisa Mattsdotter såsom förklaring öfver käromålet förmälte att, sedan hon i Martii månad sistlidet år hemförskaffat Medicamenter efter Recept som hon på begäran erhållit af Regements-hofslagaren Agrell, för att hafva i beredskap i händelse af inträffande sjukdom hos Ryttarehästen, som vid den tiden stått till utfodring i Lisa Mattsdotters stall, hade hon på morgonen en dag Höstetiden samma år tyckt sig förmärka att kreaturet warit sjukt, och derföre genast gifvit det in af anskaffade pulfvren utan att dervid hafva använt andre Botemedel; och ansåg Lisa Mattsdotter sig således utan alt vållande till hästens störtande, som på aftonen samma dag inträffat.

 

Carl Jansson wille icke godkänna denna Lisa Mattsdotters upgift utan förmälte det troligast voro att Lisa Mattsdotter anskaffade andra Medicamenter än de af Agrell anordnade blifvit för kreaturet använde; I anledning hvaraf Regementshofslagaren Jöns Johan Agrell, här tillstädes hördes till uplysning härom och berättade att han den dag på hvilken ifrågavarande hästkreatur störtat, på budskickning infunnit sig vid Kälsta och funnit hästen så sjuk att den icke förmått stå uppe, och då Agrell giort förslag att af ofvannämnde pulfwer gifva hästen in, hade Lisa Mattsdotter svarat att sådant redan voro skjedt genom hennes föranstaltande; hvarefter Agrell förgäfves använt bemödande till kreaturets återfående; Förklarandes Agrell på tillfrågan, att ehuruväl han icke medelst kreaturets öpnande undersökt och vunnit visshet angående orsaken till dess störtande, han likväl ansågo tvifvelagtigt att händelsen förorsakats genom werkan af ingifne Medicamenter, hälst efter hvad för Agrell berättats hästen större delen af dagen sedan ingifningen skjett synts frisk och förmått gå till vattning.

 

I anledning av Carl Janssons anhållan hördes härom vidare, efter befunnen ojäfvighet:

1o: Rusthållaren Jan Jansson i i Kälsta, som förmälte det han icke warit hemma wid det tillfälle då hästen dödt, och hade sig derföre angående förloppet dervid icke något bekant; men visste att berätta den händelse, att han korrt derpå förlorat en hund, som förmodades hafva dött deraf att han förtärt af köttet efter störtade hästen, äfvensom att tvänne andra hundar i Byn wid samma tid korrt efter annan omkommit, hvaraf, efter Carl Janssons tänka skulle kunna dragas den slutföljd att hästen störtat af förtärt förgift.

2o: Ryttaren Per Käll, som berättade, att Lisa Mattsdotter för honom omtalt att hon gifvit hästen in af pulfwer som hon sagt sig hafva erhållit af en vid namn Malmberg i Enköping, och jemväl låtit i Käll se en strut med inneliggande pulfver som Lisa Mattsdotter förmält vara af det slag som hon använt åt hästen, men hvilka pulfver Käll wille anse warit enahanda med dem som nu förevistats och, de där Agrell betygade vara af honom föreskrifne till begagnande; Intygandes Käll, på erinran av Carl Jansson, att Lisa Mattsdotter vid af honom omvittnade tillfället varit mycket sorgsam och, som orden föllo grufvat sig deröfver att hästen störtat, hvilket skall efter Källs förmodan skjett korrt för Källs ankomst till Lisa Mattsdotters hus.

 

Lisa Mattsdotter förnekade ytterligare att hafva åt hästen använt andre än de af Agrell föreskrifne pulfver, och påstod att hon väl vid ett tillfälle tilförene begärt att af Malmberg erhålla botemedel för ett hennes hästkreatur, som warit sjukt, men att Lisa Mattsdotter icke hvarken denna gång eller sedermera bekommit några pulfver av Malmberg; I anledning hvaraf och sedan parterna å ömse sidor gifvit de förhörde personerna vittneseden up, Carl Jansson anhöll att genom Malmbergs afhörande åstadkomma ytterligare bevisning emot Lisa Mattsdotter; Och som denna anhållan ej skjäligen förvägras kunde, så förständigades Carl Jansson att om Malmbergs inkallande till morgondagen då målet åter förekommer, draga försorg därest han af Malmbergs hörande vill sig begagna.

 

Kommentar 1:

Målet togs inte upp igen. Ingen anteckning om att det är nedlagt eller i gjorts upp i godo. Antagligen insåg Carl Jansson och Eric Ersson att de inte skulle nå framgång med målet och för att inte förorsaka ytterligare kostnader lade de ned målet genom att inte infinna sig nästa dag när målet skulle fortsätta. Det var ett vanligt förfarande.

 

Kommentar 2:

De som tvistar i det här målet bodde på Rusthållet Kälsta No 2 i Litslena. Kälsta No 2 och Kälsta No 3 hade gemensamt ansvar soldaten och hans häst. På gården Kälsta No 3 bodde vid det här tillfället Brita Andersdotters föräldrar, Anders Ersson och Maja Ersdotter, och Brita föddes där 1812. (Brita som blev Gustafs första hustru). Britas föräldrar var alltså berörda av ärendet men antagligen hade det skett en uppdelning mellan gårdarna så att Kälsta No 2 ansvarade för rustningshästen och Kälsta No 3 för soldaten.

 

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1813

 

 

Faktaruta 83 - Upplösning af trolofning 1811

 

Bonden Anders Larsson i Eneby i Löth hade stämt Bondedottern Maja Lisa Hansdotter i Löthsberga samma socken för att hon pga af bruten trolofning måtte återställa de trolofningsgåfvor som hon fått af Anders Larsson samt med 50 Riksdaler för det honom tillskyndade lidande medelst aftalte ägtenskapets uplösande.

Vid föregående midsommar hade parterna i närvaro af Maja Lisas förmyndare, och även hennes svåger, fästningsgåfvor blifvit utväxlade. Maja Lisa hade fått: Twänne små silfverbägare, trenne Guldringar, et par Guldörhängen, 1 Psalmbok, 2ne mössor med Band, 1 spetsstycke, några alnar röda band, 1 rosig silkeshalsduk, 1 cattunshalsduk, 1 par silfverskospännen, 2ne par skor, 1 Bomullslärftsklädning, 1 stk Lärfts näsduk och 1 st Luktvatnflaska, hvilket alt Maja Stina fått och emottagit af Anders Larsson, men hwaremot han icke erhållit annat eller mera än 1 näsduk och strumpeband.

Maja Lisa ångrade sig och hävdade att trolofningen icke skedt af kärlek utan mer af öfvertalning från Anders Larssons sida, men medgaf att återställa fästningsgåfvorna men nekade till att utgifva något skadestånd till Anders Larsson.

Anders Larssons biträde vid rättegången Kronobefallningsman Luck anförde att Anders Larsson vidtagit anstalter til bosättning, vore han äfven, lidande dymedelst at återgången af beslutna ägtenskapet kunde hos andra vecka den tanke at Anders Larsson genom sitt upförande vållat uplösningen och hwilket kunde ligga honom i wägen, om han på annat ställe skulle anmäla sig til ägtenskaps förbindelse och påyrkade derföre ersättning med 50 Rdr Banco. Lysning var af parterna icke begärt och än mindre förkunnad.

Rätten beslutade att utifrån det som meddelats vid förhandlingen at trolofningen måtte förfalla, at Maja Lisa ska återställa erhållna trolofningsgåfvor och till Anders Larsson utgifva ett skadestånd med 38 Rdr Banco.

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1811

 

Faktaruta 82 - Uphäfvande af ägtenskapslöfte 1811

 

Att vara trolovad var detsamma som ett bindande äktenskapslöfte. Att bryta en trolovning var nästan att jämställa med en skilsmässa. Om ett barn föddes under trolovningstiden men före vigseln betraktades barnet som ”äkta”, det vill säga fött under äktenskapet. I denna månads faktaruta behandlas ett mål från hösttinget med Trögds häradsrätt år 1811 där en flicka har blivit övertalad att gå med på ett äktenskap som hon senare ångrar. Det var inte helt lätt att ta sig ur den situationen. Att det här skulle beslutas av häradsrätten visar på den starka juridiska innebörden av trolovningen.

Texten är skriven som den står i originalet utan moderniseringar. Meningarna är långa och komplicerade. Det är enklast att läsa texten långsamt och med eftertanke samt läsa om en del meningar flera gånger eftersom den omvända ordföljden gör att man först i slutet av meningen får svaret på vad inledningen av meningen syftar på.

 

Uphäfvande af ägtenskapslöfte

S. D. Bondesonen Jonas Jansson i Foltsberga Wallby socken hade till detta ting utverkat och låtit fortställa stämning å Bondedottren Greta Stina Andersdotter i Kumla Boglösa socken med påstående at det dem emellan aftaldte ägtenskap, ehuru lysning derom skjedt trenne gånger, måtte likafullt återgå och uphäfvas af den grund at Greta Stina Andersdotter låtit sig under tiden lägra af annor (annan) mansperson och sådant för Jonas Jansson fördölgt; Äfvensom han återfordrat gifne fästningsgåfvor och påyrkat ersättning för kostnader i och för giftermålets uplösning och lagsökning.

 

Vid uprop häraf förekommo parterna, då Greta Stina, hvars fader är död, förklarade sig desto mindre hafva at påminna (erinra) emot återgång af det ämnade giftermål med Jonas Jansson, som hon aldrig haft eller kunde få tycke för honom och ej eller frivilligt samtyckt till äktenskapsförbindelse utan dertil blifvit tvungen af sin moder Enkan hustru Lisa Bengtsdotter och svåger Jan Persson.

 

På tilfrågan upplyste parterna, at trolofning dem emellan försiggått fredagen den 21:e sistlidne Junii i närvaro af Jonas Janssons fader och Rusthållaren Erik Wallén i Blacksta samt å Greta Stinas sida hennes moder och svåger, och at ungefärligen en månad derefter början skedtt med lysning, hvilken gått obehindradt trenne söndagar å rad.

 

Angående angifvelsen emot Greta Stina om olofligt umgänge med annor mansperson förklarade hon sig icke kunna neka derföre utan erkände att hon nyss före trolofningen med Jonas Jansson låtit sig häfda af en dräng med hvilken hon tjent tillsammans hos Nämndemannen Anders Jansson i Kumla, och betygade hon sig nu vara af detta häfdande rådd med barn, ehuru af hennes utseende sådant icke kunde märkas, äfvensom Greta Stina vidgick att hon icke yppat häfdandet eller sitt hafvande tillstånd för Jonas Jansson förr än efter det lysningen varit fulländad.

 

Jonas Johnson gaf tilkänna at han vid skördetiden fått spörja tal af andra personer det Greta Stina skulle vara rådd, men icke satt tro dertil, utan tvärtom velat påskynda giftermålets fullbordan och i sådan afsigt med Greta Stinas husbondes tilstånd, genast hämtat henne til sig uti faderns Jonas Zachrissons hus, då likväl under resan dit Greta Stina sjelf sagt Jonas Jansson at hon vore hafvande, efter beblandelse med annan mansperson.

 

Det af Jonas Jansson til uplysning kallade vitnen Bonden Jan Ersson i Svallby och Anders Jansson på samma bys ägor hördes härefter och berättade Jan Ersson, at han närmare slutet af sistlidne October, på Annadan, af Jonas Jansson, åtföljt honom till Greta Stina, som då åter vistats i Kumla by, för at söka säker uplysning angående hennes föregifne hafvande tilstånd och huruvida hon, i händelse det vore dicktadt, ville fullkomma aftaldte ägtenskapet, då Greta Stina vägrat at ägta Jonas Jansson och förklarat, att som orden fallit, att hon icke sågo någon värre och ledare för sina ögon än Jonas Jansson.

 

Anders Jansson åter uplyste, at sedan Greta Stina warit i Jonas Janssons föräldrars hus twänne dagar, hon bedt Anders Jansson, som äfven wistats i huset, at emot belöning af 12 Sk yppa för Jonas Janssons fader Jonas Zachrisson, det hon befunne sig rådd och önskade at få genast öfvergifva huset, hvilken Greta Stinas begäran Anders Jansson äfven efterkommit; och hade Jonas Zachrisson gifvit sitt samtycke til flyttningen, som genast försiggått. Tilläggandes Anders Jansson at under samtal med Greta Stina hon angifwit en dräng med hvilken hon tjent tilsammans för sin lägersman.

 

Dessa berättelser godkände Greta Stina och lika med Jonas Jansson påyrkade uplösning af ägtenskapsförbindelsen dem emellan; gifvandes Jonas Jansson desslikes tilkänna at han redan återfått de Greta Stina lämnade fästningagåfvor, så at käromålet derom förfallit, men han påstod at lysningskostnaden jemte honom förorsakade andra utgifter och tidsspillan måtte honom godtgiöras.

 

På föreställning til parterna huruvida icke upgifne häfdandet kunde wara en diktad anledning at vinna uplösning af ägtenskapsförbindelsen, och derest sig annnorledes förhöllo, om icke Jonas Jansson vore lägersmannen, eller han, efter det Greta Stina yppat sig vara rådd, haft beblandelse med henne, betygade bägge, at de icke någonsin haft köttsligt umgänge och Greta Stina påstod at med sanning öfverensstämde det hon voro hafvande efter lägersmål med annor mansperson.

Parterna afträdde på tilsägelse och resolverades som för dem åter inkallade

 

                                            Afsades

Det Härads Rätten finner nödigt at fullkomlig wisshet om Greta Stinas upgift om hafvande tilstånd oumgängeligen nödig innan utlåtande meddelas öfver parternas förenade påstående om uplösning af den dem emellan aftaldte och med lysning kunngiorde ägtenskapsförbindelse; I anseende hvartil och då innan näst infallande lagtima Ting i Häradet, ofelbart sig visa skall, huruvida upgiften må vara grundad, målet uppskjutes til berörde Ting, då parterna hafva att sig åter inställa och afvackta Härads Rättens sluteliga utslag.

 

Vi påföljande Ting konstaterades att Greta Stina fött en dotter och beslutet blev att äktenskapsförbindelsen upplöstes.

Källa: Trögds härads dombok Höstting 1811

 

Faktaruta 81 - Stupade soldater och gärdesgårdars beskaffenhet

 

Vid lagtima ting med Trögds häradsrätt år 1810 avhandlades mål av skilda slag.

 

Anmäldes att vice Corpral Carl Eld ifrån Kungs Husby, blifvit död i fångenskap i Ryssland (troligen S:t Pethersburg) den 27 Maji 1810.

Källa: Trögds härads dombok Sommarting 1810

 

Anmäldes att Corporal Petter Löth i Löthsberga blifvit död uti fälttog i Findland, äfven Soldaten Carl Örn i Skjälby och Soldaten Johan Färm i Åkerby Veckholm har avlidit under fälttog i Findland.

Källa: Trögds härads dombok Sommarting 1810

 

Beskrivning av hur gärdesgårdarna skulle se ut i häradet

En gild gärdesgård är 2 alnar hög, räknadt ifrån marken till öfversta bandet eller så kallade nackvidjan, och af sådan täthet att hvarje stång hvilade på den andra samt med allenast en och en half alnars rum (45 cm) emellan hvart par stör. Stödjors tillsättande emot gjärdesgården bör få bero utaf den stängselskyldiges godtfinnande, hällst bristande skogsfång för de fläste icke medgåfvo stödjors anskaffande utan för mycket kostnad.

Stengärdesgårdar af så kallad kullersten ingalunda hålla hägn utan aldeles förfela ändamålet, och att derföre annan stengård icke torde för laggild antagas än den som finnes lagd af sprängd eller eljest slätsidig sten och så murad, att bägge sidorna äro jemna slätta upåt samt innehålla vid bottnen minst 2 alnars och ofvantill 1 1/4 alnar bredd samt 2 1/4dels alnars höjd från marken. (1 aln = 30 cm)

Källa: Trögds härads dombok Höstting 1810

 

 
 
 

      

RSS 2.0