5. Faktarutor 81 - (2017 -

 
 

Faktarutor 1-15  - finns under inlägg 4,

faktarutor 16-39 - finns under inlägg 3,

faktarutor 40-80 - finns under inlägg 2.

 

Faktaruta 91-Tvist om en för garvning inlämnad kohud

 

Vid Enköpings rådhusrätt den 18 februari 1822 behandlades en tvist om en kohud

 

Kamrerare P. C. Tronet på Fånö hade i egenskap af Curator i Bonden Anders Anderssons i Långarnö concurs  utvärkat stämning å Handels- och Hantwärksbolaget Sandström & Wåhlin med påstående att af delägarna i detta bolag Rådmannen och Handlanden Per Sandström och Logarfwaren Carl Gustaf Wåhlin emot erläggande af betalning för beredningen utfå den kohud som Anders Andersson år 1820 under No 4012 inlämnat för beredning. Käranden presenterade ett märke med No 4012 och anteckningen En Kohud och N. Skyldig.

 

Svaranderna förklarade att bokstaven N på detta märke betydde att kohuden skulle beredas till narf, samt att Anders Andersson hade en skuld till bolaget på 12 Rdr Rmt och att ordet ”Skyldig” på märket innebar att Anders Andersson lämnat den till beredning insatta kohuden som pant för denna skuld. Svarandena hävdade att Anders Andersson erkänt detta och hade vid tillfället yttrat om denna sin skuld att: ”Ni har ju pant, och när jag löser ut huden ska jag betala”.

 

Svarandena förklarade att de inte hade annan bevisning än anteckningen på detta märke och trodde inte heller att någon annan bevisning behövdes. De angav också att för en kohuds beredning till narf betalas vanligen 3 a 4 Rd Rgs i arbetslön och efter hudens storlek, art och beskaffenhet.

 

Käranden nekar till att Anders Andersson pantsatt kohuden eftersom han wiste att han sjelf inte war skyldig något till bolaget utan hade blott muntligen gått i ”caution” för en annan, hwilken fordran Bolaget äger att i Anders Anderssons concurs bevaka, om det så för godt finner.

 

                                                                 Utslag

Den pantsättning som svarandena hävdat kan inte styrkas, utan beslutet blir att svarandena ålägges att emot vanlig arbetslön utlämna den av Anders Andersson inlämnade kohuden, som då bör såsom narf wara fullkomligt beredd.

 

Handlanden Per Sandström i Enköping var under en kort tid Gustafs förmyndare och gift med en syster till Gustafs mormor.

 

Källa: Enköpings Rådhusrätts protokoll

 

 

Faktaruta 90-Vargar och vaccinering

 

Några utdrag ur Litslena sockenstämmoprotokoll:

 

5 mars 1826

Företedde Bonden Pehr Adolfsson ett så lydande betyg: Utaf Bonden Pehr Adolfsson i Widingsbo Litslena socken är en warg med ett skått skiuten den tionde December 1825 på askkierra och even dagen derpå honom efterspårra och honom igenfantt åpp i skogen allmenningen Sneden och honom derstedes till döds skiödt som hermed till bevis lämnas.

 

25 juni 1826

Sedan åter den förhoppning att kunna återfå kyrkans bortstulna gamla silfverkanna aldeles försvunnit blef beslutit att en ny om något öfver 100de lods vigt skulle anskaffas.

 

Socknens nuvarande vaccinateur, Organisten Öberg, anmäldte att han i anseende till mångfaldigt besvär och den kostnad som är förenad med vaccinationens verkställande icke kunde dermed längre fortfara utan någon ersättning, och i afseende deruppå begärde, att församlingen ville, jemlikt vaccinationsstadgan, antingen anslå någon viss lön årligen, eller ock fastställa viss betalning för hvarje person, som vaccineras; Och som församlingen insåg billigheten af denna begäran, thy beslöts med Organisten Öbergs begifvande att hädanefter för hvarje Person, som vaccineras, skall af föräldrar eller anhöriga genast betalas antingen i penningar 12 sk Bco eller ock med någon överenskommen tjenstbarhet.

 

Vaccinationen avsåg vaccinering mot Smittkoppor som hade blivit obligatoriskt för alla barn år 1816.

 

Faktaruta 89-Anlitande af Clarinettsblåsaren Löf från Hjelsta m m

 

Några utdrag ur Litslena sockenstämmoprotokoll:

 

6 maj 1821

Det beslöts att kyrkans och fattigstugans tak skulle beläggas med nya spån och tjäras denna sommar. Arbetet skulle starta så snart nödvändiga materialier var anskaffade. Denna förrättning åtog sig afskedade Clarinettsblåsaren Löf ifrån Hjelsta att werkställa, med tillhjelp af gångled, för En rd 32 sh ( En Riksdaler och 32 skillingar) om dagen, då han äfven håller sig sjelf maten. Arbetet börjas hwarje dag kl 6 om morgonen och slutas kl 6 om aftonen. Likaledes beslutades att kakelugnen i fattigstugukammaren skulle omsättas och muren lagas.

 

(Gångled = varje gård bidrog med arbetskraft enligt en i förväg uppgjord turordning och i paritet till det mantal som gården brukade. Ju större gård desto fler dagsverken.)

 

2 juni 1822

Faststäldes att klockstapeln skulle denna sommar med ny takspån lagas och med tjenlig färg öfwerstrykas. Clarinettblåsaren Löf ifrån Hjelsta åtog sig jobbet igen.

 

På gjord framställning blef i afseende på fattigcassans oförmögenhet att bestrida de för året wanliga utgifter till fattighjonen, beslutit att räntan af den inrättade fonden för i krig blesserade eller stupade Bewäringar och deras Enkor, skulle vid någondera af årets utdelningar begagnas.

 

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll

  

Faktaruta 88-En bortkommen näsduk

Bonden Nils Andersson i Rickeby, Boglösa hade stämt sin grannes Bonden gamla Jan Jansson derstädes hustru Brita Olofsdotter och, med upgift att för Nils Andersson bortkommit en mörkblå näsduk med flammiga lister hvilken sedermera skulle hafva funnits hos bemälte Brita Olofsdotter, men hon vägrat att från sig lemna, påstått det Brita Olofsdotter måtte åläggas att visa sin åtkomst till denna näsduk eller därest hon uti sådan bevisning brister, stå till laga ansvar samt näsduken till Nils Andersson återbära.

Brita Olofsdotter hade genstämt Nils Andersson för tillmälen om ifrågavarande näsduk samt för att ha anställt obehörig undersökning efter densamma uti Brita Olofsdotters hus i hennes och mannens bortovaro.

Nils Andersson antog inte som troligt att Brita Olofsdotter tillgripit näsduken ur hans hus utan att det är sannolikt det hans barn fått näsduken om händer och lemnadt den någonstädes efter sig; Men en morgon nästlidne sommar gamla Jan Janssons tjensteflicka åtföljt Nils Anderssons dotter ut på ägorna för att mjölka boskap och denna tjensteflicka fått låna den af Nils Andersson upvisade näsduken, så hade hon angifvit att matmodern Brita Olofsdotter innehade en till utseende aldeles lika näsduk. Därför hade Nils Andersson misstänkt att Brita Olofsdotter åtkommit den af Nils Andersson förlorade.

Nils Andersson hade då tillsammans med fjerdingsmannen Österberg och Torparen Jan Persson begifvit sig till Jan Janssons hus och trots att de icke varit hemma, ombett tjensteflickan att upvisa den näsduk hon omtalat. Då han Nils Andersson igenkändt den skådade näsduken som den för honom bortkomna.

Brita Olofsdotter förnekade att hon hade någon annan blå näsduk än en som hon inköpt i Enköping senaste vintern. Denna upvisades och igenkändes af Nils Andersson som sin förlorade.

Näsduken jämfördes med den Nils Andersson medhaft och då visade det sig att den ena var mera nött men det upptäcktes den olikhet att på Nils Anderssons

Näsduk visade sig på längden af väfnaden och således i sjelfva uppsättningen fyra så kallade tvinnändar, hvilka icke funnos uti andra näsduken, vilket tydde på att näsdukarna inte var från samma vävnad. Jan Jansson förmälte att Nils Andersson inte bevisat att han förlorat någon näsduk och att han skulle kunna dra tillbaka stämningen. Det gjorde inte Nils Andersson utan Fjerdingsmannen Österberg m. fl. kallades in som vittne.

Vittnena berättade om vad som förevarit vid visitationen. Jan Jansson framhärdade att Nils Andersson skulle bevisa sin åtkomst till näsdukarna. Nils Andersson berättade att han köpt dom af en kringvandrande bergskarl som han inte visste bostadsort på, men om han kunde upvisa näsdukarna för bergskarlen så skulle denne kunna intyga att Nils Andersson köpt båda vid ett och samma tillfälle.

 

Utslaget blev att eftersom Nils Andersson icke gittat bevisa att han förlorat någon näsduk dömdes han att böta för ohemula tillmälen och för anställd ransakning med 10 Rdr Bco samt inför Tinget göra Brita Olofsdotter offentlig afbön samt med 10 Rdr Banco ersätta hennes kostnader.

 

Källa: Trögds härads dombok Höstting 1813

 

Faktaruta 87- Sven Bladhs andra hustru, Juliana Hallerström

Juliana Hallerström var femte och yngsta barnet till Comministern i Enköpings-Näs, Gustaf Ludvig Hallerström född 1744 i Torstuna och hans hustru Anna Cajsa Grundel född 1755 i Börje.

 

Hennes syskon var halvbrodern Gustaf Ludvig född 1779, helsystrarna Sophia Fredrica född 1783, Ulrica Christina född 1785, Johanna Lovisa född 1789. Själv var Juliana Carolina född 1794. Alla syskonen var födda i Gryta där fadern var Comminister i arton år mellan 1779 och 1797. 1797 flyttade familjen till Enköpings-Näs.

 

Brodern studerade teologi i Uppsala. Systern Sophia Fredrica gifte sig, 16 år gammal år 1799, med den 17 år äldre pastorsadjunkten Pehr Forsberger som kommit till Enköpings-Näs. Systern Ulrica Christina gifte sig med apotekaren Lindström i Enköping år 1810. Systern Johanna Lovisa avled 15 år gammal i ”Lungsot”, 1805.

 

Båda föräldrarna avled i Enköpings-Näs 1817. Modern avled i februari av ”Spasmer och en tärande lungsot” 62 år gammal. Fadern avled i september av något som började med ”gikt av en ovanlig grad, hvilken sedermera slog hål uti vänstra foten och förvandlades till kallbrand och inflammation i hela kroppen”, 73 år gammal.

 

När föräldrarna hade avlidit övertog Julianas halvbror Gustaf Ludvig pastorstjänsten i Enköpings-Näs efter sin far men flyttade snart till Vittinge 1819.

 

Nu var det bara Juliana kvar i Enköpings-Näs av familjen Hallerström. Juliana var nu 25 år och hade haft smittkoppor och kanske inte var till sin fördel utseendemässigt men var god för omkring 2000 Riksdaler som hon ärvt efter föräldrarna.

 

Hon träffar Sven Bladh och gifter sig med honom den 17/3 1820 i Enköpings-Näs. Som ogift kvinna var Juliana omyndig. Eftersom Julianas far var död var hennes bror hennes giftoman och skulle ge henne tillåtelse att gifta sig. ”Brudens giftoman, brodern, Comministern G. L. Hallerström i Wittinge har gifvit sitt bifall.”

 

Juliana flyttar till Sven Bladh i Uppsala. De flyttar runt på olika adresser. De bor i ”Kvarteret Lejonet” och i ”Kvarteret Sala”, de flyttar till Kungsgatan och till slut till ”Gård nr 1 i Kvarteret Kroken”.

 

De får en son år 1821 som döps till August Ludvig. Både Julianas pappa och hennes man hette Ludvig. (Sven Ludvig Bladh). Dopvittnen till gossen var bland andra Julianas svåger och syster, Comminister Forsberger och Fru Forsberger, samt en ogift syster till Sven Bladh, Mamsell Bladh.

Juliana och Sven Bladh fick inga fler barn.

 

Sedan hände det tragiska att: ”Tracteuren Bladhs son Scholaris (studeranden) August Ludvig, avled den 22 December 1831, “Watten i Hufvudet”, 10 år gammal, Begravd den 27 December 1831.

(Sven Bladh hade efter sin konkurs, efter Majas död, sadlat om från garvare till traktör.)

 

Fyra år efter sonens död avlider även Sven Bladh, 45 år gammal i ”Wattsot” och begravdes på Uppsala gamla kyrkogård, kvarter 1, grav nr 35, upplåtelse nr 1.

 

Sven Bladhs bouppteckning:

År 1835 den 10 Juni förrättade undertecknade Rådhus- Rätts ledamöter laga boupteckning efter Traktören Svante Ludvig Bladh hvilken den 11te nästföregångna April aflidit och efterlemnat icke några bröstarfvingar, utan blott hustrun Juliana Carolina Bladh, född Hallerström, som genom ett den 9de Mars samma år uprättadt och den 25te Maj bevakadt testamente erhållit full egande rätt till all quarlåtenskapen.

Enkefrun Bladh upgaf, under edelig förpligtelse, quarlåtenskapen, hvilken på nedanskrifna sätt värderades:

 

Fast egendom:

Gården No 1 i Quarteret Kroken i Kongsängs-Roten                                               7.450 Rdr

En ladubyggnad belägen vid den så kallade gamla ladugården – gammal                  75 Rdr

En do vid Kohlbo gärde                                                                                               125 Rdr

En gammal stugubyggnad vid torpet Pinan belägen                                                     50 Rdr

En gammal hölada därstädes                                                                                        25 Rdr

 

Lös egendom:

Afkastningen af tre besådda tunnland Borgare åker                                                     30 Rdr

Tio tunnland arrende åker                                                                                              50 Rdr

 

Massor av artiklar under följande rubriker: Silfver, Koppar, Tenn, Malm och Mässing, Jern och Blecksaker, Glas och Porslin, Stenkärl, Husgeråd, Trä och Laggkärl, Duktyger och Linne, Mans gångkläder, sängkläder, kreatur (hästar, kor, svin och höns).

 

Säkra fordringar                                                                140 Rdr (Riksdaler)

Osäkra fordringar                                                              260 Rdr

                                                    Summa inventarii       8.905:41 Rdr

Skulder och afgående poster:

 

Bokhållaren Pousette                                                    4.000 Rdr

Magister Hedén                                                            1.200 Rdr

Apothekar Tiivander                                                        200 Rdr

(En svåger till Juliana. Apotekaren Lindström i Enköping som systern Ulrica gifte sig med hade avlidit och Ulrica hade gift om sig med apotekaren Tiivander.)

.

.

Glasmästar Hagström                                                      14:32 Rdr

Tenngjutar Leufgren                                                        19:16 Rdr

Tjenstefolkets innestående löner                                      70 Rdr

.

                                                  Summa Debiti           9.632:46 Rdr

 

                                                           Brist                    764:51 Rdr

 

 

Efter 15 års äktenskap, och Sven Bladhs död, var Juliana ensam igen. Hon var en 41-årig änka, koppärrig, inte så lätt att ha att göra med. Hon kom att leva ensam och ogift resten av livet, det vill säga i 32 år, enligt kyrkböckerna.

 

I bouppteckningen som gjordes efter Juliana kan man läsa att på de 32 år som gått sedan Sven Bladh dog hade ”Gården No 1 i Quarteret Kroken i Kongsängs-Roten” ökat 4 gånger i värde från 7.450 Riksdaler till 29.000 Riksdaler. Juliana hade skött sin ekonomi väl utan att snåla. Hon hade inteckningar på 14.000 Riksdaler och boet hade en nettobehållning av 13.000 Riksdaler varav 500 Riksdaler i kontanter när hon avled den 12 november 1867 av ”högersidig lunginflammation”, 73 år gammal.

 

Eftersom Juliana inte hade några bröstarvingar i livet var det hennes syskonbarn som fick ärva henne. De var 20 stycken boende i Uppsala, Örnsköldsvik, Stockholm, Östhammar, Enköping, Sigtuna, Örebro, Sala, Amerika med flera ställen. De var präster, handlande, snickare, lantbrukare, trädgårdsmästare och fruar eller änkefruar till sådana med flera yrken.

 

Källor:
Kyrkböcker för Enköpings-Näs, Gryta och Uppsala domkyrkoförsamling

Åsunda häradsrätt, bouppteckningar

Uppsala rådhusrätt och magistrats bouppteckningar

 

Faktaruta 86- Äktenskaps upplösning och barnmorskas anlitande

Soldathustru anhåller om äktenskapets upplösning efter soldats mångåriga bortovaro.

Soldathustru Johanna Jansdotter Lidingby, Wallby anhåller om äktenskapets upplösning för att få möjlighet att träda i nytt gifte. Förstärkningskarlen 1) Jan Mattsson Lidin från Lidingby, Wallby hade utcommenderats i Julii 1812 och hade sedan dess inte hörts av. Efterlysning hade skett i Allmänna Tidningar i November 1814 genom Kyrkoherden Gustaf Collinder och även i Stockholms Posttidning den 5 Januari 1815 där Jan Mattson Lidin uppmanades att uppsöka sin hustru för äktenskapets fortsättande. Han hade ”dock icke låtit sig afhöra och efter all anledning tros redan wara afliden”.

Rätten beslutade att döma till skillnad i äktenskapet och att Johanna Jansdotter med detta utslag försedd hos högvärdiga Domcapitlet i Uppsala anmält sig till skilje i boets erhållande.

 

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1816

 1) En förstärkningskarl var "reserv" för en soldat som var borta i krig eller försvunnen på annat sätt, tills man hade rekryterat en ny ordinarie soldat

 

Ej följt reglementet och anlitat socknens barnmorska, Löt

Bonden Anders Ersson i Ågersta, Löt blev instämd av Landsfiscalen Anander, för att han vid sin hustrus förlossning den 11 November 1815, emot gällande Barnmorskereglemente från den 14 October 1777, begagnat obehörig person såsom Barnmorska.

Anders erkände men försvarade sig med dels att han nyligen flyttat till byn, och dels att det var honom obekant hur han i slikt fall skulle sig förhålla.

Det godkände inte landsfiscalen utan hänvisade till att den priviligierade barnmorskan hade tjänstgjort i fyra år och att hon hade varit hemma vid det aktuella tillfället och bodde endast 1/2 mil ifrån stället, och att Anders Ersson låtit en opriviligierad person sköta hustrun under en längre tid.

 

Härads Rätten dömde Anders Ersson för öfverträdande af Barnmorske Reglementet att böta 6 Rdr Banco, hvilka böter tillfaller Löths sockens fattigcassa. (Som jämförelse värderades en ko vid den här tiden till 12 Rdr Bco)

 

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1816

 

Faktaruta 85 - Nioåring omkom efter att ha blifvit överkörd af häst och släde

En tragisk händelse i februari år 1815. Det var en kall vinter och mycket snö. Den här dagen var det 6 grader kallt och snön var hårt packad. Det var troligen snövallar på båda sidorna av vägen och det kanske var därför pojken inte kunde rädda sig undan från den snabbt annalkande hästen och släden. Det var mellan kl 2 och 3 på eftermiddagen och borde ha varit tillräckligt dagsljus. Som om det inte var nog så avled hans far på kvällen samma dag som olyckan skedde.

 

Söndagen den 19de dennes klockan 2 á 3 eftermiddagen, timade här den olyckan, att Gossen Gustaf Bergström 9 1/4 år gammal, gående med en Tjelke, ifrån sitt hem på Prestgårdens ägor, till Nyckelöga-Torp (Veckholm) blef med Häst och Släde öfverkörd af Bonden Carl Ersson i Skälby och det med den rysliga påföljd; att gossen, Tisdagen därpå, den 21sta Februari klockan 4 om morgonen, efter halftannat dygns grufliga plågor, afled. Denna olyckshändelse var så mycket mera krossande för barnets moder som hennes man, utfattige Husmannen Jan Bergström, liggande på sitt yttersta med ännu bibehållen sansning, såg barnet blodigt, och halfdödt, bäras in i stugan, några timmar före fadrens död, som inträffade samma dag klockan 7 om aftonen.

Om den å barnets döda kropp, i laga ordning anställde besigtning och obduction, lärer Herr Provinsial Medicus Doctor Somelius icke underlåta, att vederbörlig attest afgifva. Mig hafva wigtigare göromål hindrat, äfven som Herr Stadsfiscalen och Kronolänsmannens egen närwarelse vid sistnämnde Förrättning gjort det öfwerflödigt, att förr än nu med min ämbetsberättelse härom inkomma. Genom denna tidsutdrägt, har imedlertid wunnits den närmare uplysning om förenämnde Carl Ersson, att han, illamående, men ej öfwerlastad, skall ofvansagda Söndag, efter bevistad Gudstjenst, hafva kommit från sin hustrus moster, Kyrkwaktaren Bärströms Enka vid Häckelberg, och att han på hemresan, hopkrupen och halfliggande i släden, besvärad dessutom af svagare syn såsom enögd, skall icke vetat det minsta utaf förr än den olyckliga gossen Gustaf Bergström, på wägen vid Nyckelöga legat öfwerkörd mellan hästen och skaklet på släden.

Bärströms Enka och Pigan Lena Caisa Jansdotter på Häckelbergs krog hafva här inför mig, idag afgifit den försäkran, de med Ed, om så påfordras, wilja fästa, det Carl Ersson vid besöket hos dem, Söndagen den 19de dennes, varit sjuklig och modfäld, samt icke förtärt mera, än 2ne små Tumlare med Bränvin, middagen hos den förra, och Ett halft stop Öhl, stragst på eftermiddagen hos den sednare. Huruvida Carl Ersson sedermera, på hemvägen, kört mer eller mindre hårdt och oförwäget, samt i hvad sinnesförfattning han funnits vid Nyckelöga klockan 2 á 3 på eftermiddagen, då olyckan timade må intygas af Husmannen Nils Jonsson och hans 11 år gamle son Anders, samt Soldaten Olof Broms i Åkerby, och en för mig till namnet oupgifven Torpare ifrån Gran, hvilka alla härom till Wittnen åberopas.

Då detta bedröfliga mål med alla dit hörande omständigheter, åt Herr Stadsfiscalen Kronolänsmannen till laglig behandling härigenom öfwerlämnas, har jag fullgjort en ämbetspligt, den mitt hjerta önskade få förena med ett ömt förord till vinnande af sådan förlikning, de bägge olycklige parterna imellan, att den utfattiga tröstlösa Enkan och modren icke saknar lättnad och hjelp i sitt elände, och Carl Ersson icke eller i sin ömkanswärda belägenhet blottställas för Lagens yttersta stränghet.

Weckholm den 28 februari 1815. Pehr A. Rönquist.

 

Besigtning, (provinsialläkare) Somelius:

”År 1815 den 23 februari företogs besiktning å aflidne Torparn Bergströms son Gustaf på 9de året gammal, vid hvilket tillfälle voro närwarande Tolfmannen Olof Jansson i Säby och Bonden Olof Larsson i Basta jämte flera.

Vid likhets yttre besicktning fant den döda varit af en svag kroppsbyggnad, mager och af et gulacktigt utseende, troligen förorsakad af en långvarig frossa, hvilken enligt moderns berättelse, började på hösten och jämt fortfarit intill dess död, fastän något lindrigare.

På vänstra sidan av pannan up vid hårfästet var ett sår om en tums längd, som syntes något djupt, och på samma sida vid yttre kanten af ögat straxt öfver ögonbrynet en betydelig blånad, och öfra ögonlocket rödblått, men sjelfva ögonstonen oskadad. Näsan hade på dess öfra del mellan båda ögonen ett mindre fyrkantigt sår, med en betydelig blånad, som sträckte sig ända intill nedre ögonvrårna på båda sidorna. Ur mun och näsa utflöt ett gult slem, och har enligt modrens berättelse barnet varit besvärad af svåra gallaktiga kräkningar liknande den nu utflytande slemmen, ända från händelsen inträffade intill sin död. Flera större och mindre blånader befunnos å kroppen, så väl å rygg, som lår, ben och armar.

Buken var mycket utspänd och af en ljusgrön färg. De sår, hvilka voro i ansigtet, undersöktes sedermera huruvida skadan sträckte sig till underliggande delar, men på intet ställe voro benen skadade, och som barnet endast klagat öfver Bukcaviteten företogs ej vidare undersökning af hufvudet.

Yttre betäckningen af bröstcaviteten aflåssades, men då ben och brosk voro aldeles oskadade, fullföljdes ej vidare bröstets öpnande.

Då Bukcaviteten öpnades utflöt en myckenhet mörk blod, hvilken kom från undre delarna, hvarföre tarmarna frånlossades och fant ett hål brustit in i ryggen på ett större Blodkärl hvarigenom denna xxx utflutit. Lefvern befant något stor och hård, samt kärlen i tarmhäxe svulna och hårda; och som xxxx brustna blodåderen var en oundvikelig dödsorsak företogs ej någon vidare undersökning.

 

At således förehållet sig, samt at denna besiktning med all noggrannhet blivit förrättad, det betyga på min förut aflagda Embets Ed, samt med denna min Ed. Så sant mig Gud hjelpe till lif och själ bekräftadt.

A. B. Somelius, Prov. Med.”

 

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1815

 

Faktaruta 84 - Gifvit rustningshäst sådana medicamenter att den störtat

 

Rusthållarne Carl Jansson och Eric Ersson i Kälsta, Litslena socken hade till detta Ting uttagit behörigen fortstält stemning å Enkan Hustru Lisa Mattsdotter derstädes med påstående att som hon utan Regementshofsslagarens wetskap låtit hennes och kärandernas gemensamma Rustningshäst förtära sådane Medicamenter att kreaturet skall deraf störtat, Lisa Mattsdotter altså måtte förpligtas att ensam vidkännas ej mindre inköpssumman för annan Ryttarehäst utan och ersätta Carl Jansson och Eric Ersson deras kostnad och tidsspillan i och för hästs anskaffande i den föregifnes ställe, så och lagsökningskostnaden gälda.

 

Vid uprop häraf förekommo Carl Jansson och svaranden Lisa Mattsdotter personligen, då sedan på tillfrågan blifvit uplyst att, utom parterna Lisa Andersdotters aflidne man Mats Mattssons sterbhusdelägare, af hvilka sonen Eric Mattsson äfven var tillstädes, äro deltagande i Rustningsskyldigheten för Kählsta Rusthåll, Lisa Mattsdotter såsom förklaring öfver käromålet förmälte att, sedan hon i Martii månad sistlidet år hemförskaffat Medicamenter efter Recept som hon på begäran erhållit af Regements-hofslagaren Agrell, för att hafva i beredskap i händelse af inträffande sjukdom hos Ryttarehästen, som vid den tiden stått till utfodring i Lisa Mattsdotters stall, hade hon på morgonen en dag Höstetiden samma år tyckt sig förmärka att kreaturet warit sjukt, och derföre genast gifvit det in af anskaffade pulfvren utan att dervid hafva använt andre Botemedel; och ansåg Lisa Mattsdotter sig således utan alt vållande till hästens störtande, som på aftonen samma dag inträffat.

 

Carl Jansson wille icke godkänna denna Lisa Mattsdotters upgift utan förmälte det troligast voro att Lisa Mattsdotter anskaffade andra Medicamenter än de af Agrell anordnade blifvit för kreaturet använde; I anledning hvaraf Regementshofslagaren Jöns Johan Agrell, här tillstädes hördes till uplysning härom och berättade att han den dag på hvilken ifrågavarande hästkreatur störtat, på budskickning infunnit sig vid Kälsta och funnit hästen så sjuk att den icke förmått stå uppe, och då Agrell giort förslag att af ofvannämnde pulfwer gifva hästen in, hade Lisa Mattsdotter svarat att sådant redan voro skjedt genom hennes föranstaltande; hvarefter Agrell förgäfves använt bemödande till kreaturets återfående; Förklarandes Agrell på tillfrågan, att ehuruväl han icke medelst kreaturets öpnande undersökt och vunnit visshet angående orsaken till dess störtande, han likväl ansågo tvifvelagtigt att händelsen förorsakats genom werkan af ingifne Medicamenter, hälst efter hvad för Agrell berättats hästen större delen af dagen sedan ingifningen skjett synts frisk och förmått gå till vattning.

 

I anledning av Carl Janssons anhållan hördes härom vidare, efter befunnen ojäfvighet:

1o: Rusthållaren Jan Jansson i i Kälsta, som förmälte det han icke warit hemma wid det tillfälle då hästen dödt, och hade sig derföre angående förloppet dervid icke något bekant; men visste att berätta den händelse, att han korrt derpå förlorat en hund, som förmodades hafva dött deraf att han förtärt af köttet efter störtade hästen, äfvensom att tvänne andra hundar i Byn wid samma tid korrt efter annan omkommit, hvaraf, efter Carl Janssons tänka skulle kunna dragas den slutföljd att hästen störtat af förtärt förgift.

2o: Ryttaren Per Käll, som berättade, att Lisa Mattsdotter för honom omtalt att hon gifvit hästen in af pulfwer som hon sagt sig hafva erhållit af en vid namn Malmberg i Enköping, och jemväl låtit i Käll se en strut med inneliggande pulfver som Lisa Mattsdotter förmält vara af det slag som hon använt åt hästen, men hvilka pulfver Käll wille anse warit enahanda med dem som nu förevistats och, de där Agrell betygade vara af honom föreskrifne till begagnande; Intygandes Käll, på erinran av Carl Jansson, att Lisa Mattsdotter vid af honom omvittnade tillfället varit mycket sorgsam och, som orden föllo grufvat sig deröfver att hästen störtat, hvilket skall efter Källs förmodan skjett korrt för Källs ankomst till Lisa Mattsdotters hus.

 

Lisa Mattsdotter förnekade ytterligare att hafva åt hästen använt andre än de af Agrell föreskrifne pulfver, och påstod att hon väl vid ett tillfälle tilförene begärt att af Malmberg erhålla botemedel för ett hennes hästkreatur, som warit sjukt, men att Lisa Mattsdotter icke hvarken denna gång eller sedermera bekommit några pulfver av Malmberg; I anledning hvaraf och sedan parterna å ömse sidor gifvit de förhörde personerna vittneseden up, Carl Jansson anhöll att genom Malmbergs afhörande åstadkomma ytterligare bevisning emot Lisa Mattsdotter; Och som denna anhållan ej skjäligen förvägras kunde, så förständigades Carl Jansson att om Malmbergs inkallande till morgondagen då målet åter förekommer, draga försorg därest han af Malmbergs hörande vill sig begagna.

 

Kommentar 1:

Målet togs inte upp igen. Ingen anteckning om att det är nedlagt eller i gjorts upp i godo. Antagligen insåg Carl Jansson och Eric Ersson att de inte skulle nå framgång med målet och för att inte förorsaka ytterligare kostnader lade de ned målet genom att inte infinna sig nästa dag när målet skulle fortsätta. Det var ett vanligt förfarande.

 

Kommentar 2:

De som tvistar i det här målet bodde på Rusthållet Kälsta No 2 i Litslena. Kälsta No 2 och Kälsta No 3 hade gemensamt ansvar soldaten och hans häst. På gården Kälsta No 3 bodde vid det här tillfället Brita Andersdotters föräldrar, Anders Ersson och Maja Ersdotter, och Brita föddes där 1812. (Brita som blev Gustafs första hustru). Britas föräldrar var alltså berörda av ärendet men antagligen hade det skett en uppdelning mellan gårdarna så att Kälsta No 2 ansvarade för rustningshästen och Kälsta No 3 för soldaten.

 

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1813

 

 

Faktaruta 83 - Upplösning af trolofning 1811

 

Bonden Anders Larsson i Eneby i Löth hade stämt Bondedottern Maja Lisa Hansdotter i Löthsberga samma socken för att hon pga af bruten trolofning måtte återställa de trolofningsgåfvor som hon fått af Anders Larsson samt med 50 Riksdaler för det honom tillskyndade lidande medelst aftalte ägtenskapets uplösande.

Vid föregående midsommar hade parterna i närvaro af Maja Lisas förmyndare, och även hennes svåger, fästningsgåfvor blifvit utväxlade. Maja Lisa hade fått: Twänne små silfverbägare, trenne Guldringar, et par Guldörhängen, 1 Psalmbok, 2ne mössor med Band, 1 spetsstycke, några alnar röda band, 1 rosig silkeshalsduk, 1 cattunshalsduk, 1 par silfverskospännen, 2ne par skor, 1 Bomullslärftsklädning, 1 stk Lärfts näsduk och 1 st Luktvatnflaska, hvilket alt Maja Stina fått och emottagit af Anders Larsson, men hwaremot han icke erhållit annat eller mera än 1 näsduk och strumpeband.

Maja Lisa ångrade sig och hävdade att trolofningen icke skedt af kärlek utan mer af öfvertalning från Anders Larssons sida, men medgaf att återställa fästningsgåfvorna men nekade till att utgifva något skadestånd till Anders Larsson.

Anders Larssons biträde vid rättegången Kronobefallningsman Luck anförde att Anders Larsson vidtagit anstalter til bosättning, vore han äfven, lidande dymedelst at återgången af beslutna ägtenskapet kunde hos andra vecka den tanke at Anders Larsson genom sitt upförande vållat uplösningen och hwilket kunde ligga honom i wägen, om han på annat ställe skulle anmäla sig til ägtenskaps förbindelse och påyrkade derföre ersättning med 50 Rdr Banco. Lysning var af parterna icke begärt och än mindre förkunnad.

Rätten beslutade att utifrån det som meddelats vid förhandlingen at trolofningen måtte förfalla, at Maja Lisa ska återställa erhållna trolofningsgåfvor och till Anders Larsson utgifva ett skadestånd med 38 Rdr Banco.

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1811

 

Faktaruta 82 - Uphäfvande af ägtenskapslöfte 1811

 

Att vara trolovad var detsamma som ett bindande äktenskapslöfte. Att bryta en trolovning var nästan att jämställa med en skilsmässa. Om ett barn föddes under trolovningstiden men före vigseln betraktades barnet som ”äkta”, det vill säga fött under äktenskapet. I denna månads faktaruta behandlas ett mål från hösttinget med Trögds häradsrätt år 1811 där en flicka har blivit övertalad att gå med på ett äktenskap som hon senare ångrar. Det var inte helt lätt att ta sig ur den situationen. Att det här skulle beslutas av häradsrätten visar på den starka juridiska innebörden av trolovningen.

Texten är skriven som den står i originalet utan moderniseringar. Meningarna är långa och komplicerade. Det är enklast att läsa texten långsamt och med eftertanke samt läsa om en del meningar flera gånger eftersom den omvända ordföljden gör att man först i slutet av meningen får svaret på vad inledningen av meningen syftar på.

 

Uphäfvande af ägtenskapslöfte

S. D. Bondesonen Jonas Jansson i Foltsberga Wallby socken hade till detta ting utverkat och låtit fortställa stämning å Bondedottren Greta Stina Andersdotter i Kumla Boglösa socken med påstående at det dem emellan aftaldte ägtenskap, ehuru lysning derom skjedt trenne gånger, måtte likafullt återgå och uphäfvas af den grund at Greta Stina Andersdotter låtit sig under tiden lägra af annor (annan) mansperson och sådant för Jonas Jansson fördölgt; Äfvensom han återfordrat gifne fästningsgåfvor och påyrkat ersättning för kostnader i och för giftermålets uplösning och lagsökning.

 

Vid uprop häraf förekommo parterna, då Greta Stina, hvars fader är död, förklarade sig desto mindre hafva at påminna (erinra) emot återgång af det ämnade giftermål med Jonas Jansson, som hon aldrig haft eller kunde få tycke för honom och ej eller frivilligt samtyckt till äktenskapsförbindelse utan dertil blifvit tvungen af sin moder Enkan hustru Lisa Bengtsdotter och svåger Jan Persson.

 

På tilfrågan upplyste parterna, at trolofning dem emellan försiggått fredagen den 21:e sistlidne Junii i närvaro af Jonas Janssons fader och Rusthållaren Erik Wallén i Blacksta samt å Greta Stinas sida hennes moder och svåger, och at ungefärligen en månad derefter början skedtt med lysning, hvilken gått obehindradt trenne söndagar å rad.

 

Angående angifvelsen emot Greta Stina om olofligt umgänge med annor mansperson förklarade hon sig icke kunna neka derföre utan erkände att hon nyss före trolofningen med Jonas Jansson låtit sig häfda af en dräng med hvilken hon tjent tillsammans hos Nämndemannen Anders Jansson i Kumla, och betygade hon sig nu vara af detta häfdande rådd med barn, ehuru af hennes utseende sådant icke kunde märkas, äfvensom Greta Stina vidgick att hon icke yppat häfdandet eller sitt hafvande tillstånd för Jonas Jansson förr än efter det lysningen varit fulländad.

 

Jonas Johnson gaf tilkänna at han vid skördetiden fått spörja tal af andra personer det Greta Stina skulle vara rådd, men icke satt tro dertil, utan tvärtom velat påskynda giftermålets fullbordan och i sådan afsigt med Greta Stinas husbondes tilstånd, genast hämtat henne til sig uti faderns Jonas Zachrissons hus, då likväl under resan dit Greta Stina sjelf sagt Jonas Jansson at hon vore hafvande, efter beblandelse med annan mansperson.

 

Det af Jonas Jansson til uplysning kallade vitnen Bonden Jan Ersson i Svallby och Anders Jansson på samma bys ägor hördes härefter och berättade Jan Ersson, at han närmare slutet af sistlidne October, på Annadan, af Jonas Jansson, åtföljt honom till Greta Stina, som då åter vistats i Kumla by, för at söka säker uplysning angående hennes föregifne hafvande tilstånd och huruvida hon, i händelse det vore dicktadt, ville fullkomma aftaldte ägtenskapet, då Greta Stina vägrat at ägta Jonas Jansson och förklarat, att som orden fallit, att hon icke sågo någon värre och ledare för sina ögon än Jonas Jansson.

 

Anders Jansson åter uplyste, at sedan Greta Stina warit i Jonas Janssons föräldrars hus twänne dagar, hon bedt Anders Jansson, som äfven wistats i huset, at emot belöning af 12 Sk yppa för Jonas Janssons fader Jonas Zachrisson, det hon befunne sig rådd och önskade at få genast öfvergifva huset, hvilken Greta Stinas begäran Anders Jansson äfven efterkommit; och hade Jonas Zachrisson gifvit sitt samtycke til flyttningen, som genast försiggått. Tilläggandes Anders Jansson at under samtal med Greta Stina hon angifwit en dräng med hvilken hon tjent tilsammans för sin lägersman.

 

Dessa berättelser godkände Greta Stina och lika med Jonas Jansson påyrkade uplösning af ägtenskapsförbindelsen dem emellan; gifvandes Jonas Jansson desslikes tilkänna at han redan återfått de Greta Stina lämnade fästningagåfvor, så at käromålet derom förfallit, men han påstod at lysningskostnaden jemte honom förorsakade andra utgifter och tidsspillan måtte honom godtgiöras.

 

På föreställning til parterna huruvida icke upgifne häfdandet kunde wara en diktad anledning at vinna uplösning af ägtenskapsförbindelsen, och derest sig annnorledes förhöllo, om icke Jonas Jansson vore lägersmannen, eller han, efter det Greta Stina yppat sig vara rådd, haft beblandelse med henne, betygade bägge, at de icke någonsin haft köttsligt umgänge och Greta Stina påstod at med sanning öfverensstämde det hon voro hafvande efter lägersmål med annor mansperson.

Parterna afträdde på tilsägelse och resolverades som för dem åter inkallade

 

                                            Afsades

Det Härads Rätten finner nödigt at fullkomlig wisshet om Greta Stinas upgift om hafvande tilstånd oumgängeligen nödig innan utlåtande meddelas öfver parternas förenade påstående om uplösning af den dem emellan aftaldte och med lysning kunngiorde ägtenskapsförbindelse; I anseende hvartil och då innan näst infallande lagtima Ting i Häradet, ofelbart sig visa skall, huruvida upgiften må vara grundad, målet uppskjutes til berörde Ting, då parterna hafva att sig åter inställa och afvackta Härads Rättens sluteliga utslag.

 

Vi påföljande Ting konstaterades att Greta Stina fött en dotter och beslutet blev att äktenskapsförbindelsen upplöstes.

Källa: Trögds härads dombok Höstting 1811

 

Faktaruta 81 - Stupade soldater och gärdesgårdars beskaffenhet

 

Vid lagtima ting med Trögds häradsrätt år 1810 avhandlades mål av skilda slag.

 

Anmäldes att vice Corpral Carl Eld ifrån Kungs Husby, blifvit död i fångenskap i Ryssland (troligen S:t Pethersburg) den 27 Maji 1810.

Källa: Trögds härads dombok Sommarting 1810

 

Anmäldes att Corporal Petter Löth i Löthsberga blifvit död uti fälttog i Findland, äfven Soldaten Carl Örn i Skjälby och Soldaten Johan Färm i Åkerby Veckholm har avlidit under fälttog i Findland.

Källa: Trögds härads dombok Sommarting 1810

 

Beskrivning av hur gärdesgårdarna skulle se ut i häradet

En gild gärdesgård är 2 alnar hög, räknadt ifrån marken till öfversta bandet eller så kallade nackvidjan, och af sådan täthet att hvarje stång hvilade på den andra samt med allenast en och en half alnars rum (45 cm) emellan hvart par stör. Stödjors tillsättande emot gjärdesgården bör få bero utaf den stängselskyldiges godtfinnande, hällst bristande skogsfång för de fläste icke medgåfvo stödjors anskaffande utan för mycket kostnad.

Stengärdesgårdar af så kallad kullersten ingalunda hålla hägn utan aldeles förfela ändamålet, och att derföre annan stengård icke torde för laggild antagas än den som finnes lagd af sprängd eller eljest slätsidig sten och så murad, att bägge sidorna äro jemna slätta upåt samt innehålla vid bottnen minst 2 alnars och ofvantill 1 1/4 alnar bredd samt 2 1/4dels alnars höjd från marken. (1 aln = 30 cm)

Källa: Trögds härads dombok Höstting 1810

 

 
 
 

      
Trackback
RSS 2.0