4. Faktarutor 1 - 15 (2010-2011)

Faktarutor nr 16-39 finns under inlägg 3, faktarutor nr 40 - finns under inlägg 2.

                                 

 

             

FAKTARUTA 15 - De första förmyndarna för den omyndiga Gustaf            2011-12-28


Wintertinget 1813

Till förmyndare för aflidna Rusthållaren Jacob Wilhelm Hagströms med hustrun Maria Helena Erlandsson sammanaflade omyndige söner Gustaf Wilhelm och Anders Wilhelm förordnades i saknad af FäderneFränder, den omyndiges skyldeman å möderne, Häradsdomaren i Åsunda härad Välförståndige Eric Larsson i Esplunda, hvilken förthy åligger att dessa som pupillers arfsmedel omhändertaga och förvalta, samt deras rätt och bästa vid ej mindre arfskifte efter aflidne fadren än, alla förefallande tillfällen sorgfälligt iakttaga och bevaka. Den 29/3 1813.

(Vid Vilhelms död blev Gustafs mormors bror Häradsdomaren Eric Larsson i Esplunda Gustafs förmyndare. )

Hösttinget 1813

(Förmynderskapet flyttades över till Anders Andersson efter bara 8 månader, den 1/12 1813
.)

SammaDag. Uppå gjord ansökning af Häradsdomaren i Åsunda Härad Välförståndige Eric Larsson i Esplunda genom Nämndemannen Välförståndige Jan Michaelsson i Skolsta, befriades Häradsdomaren från det honom anförtrodde förmynderskap för aflidne Rusthållaren Hagströms i Skillinge Litslena socken omyndige barn; Och som annmäldt blef, det Bonden Anders Andersson i sistnämnda by förmynderskapet sig åtagit; Så förordnade nu Häradsrätten honom dertill, med skyldighet att utaf Häradsdomaren Erik Larsson fordra redogörelse för hans befattning för de omyndige, och inom natt och år ifrån det han redogörelsen med tillhörande verificationer undfått, densamma klandra, om anledning dertill finnes, samt så dermed som alla andra förefallande tillfällen de omyndiges rätt och bästa bevaka, och göra redo för sig hvart tredje år.

Källa:  Trögds härads småprotokoll, AIIa:11b

 

FAKTARUTA 14 - Rotekontrakt mellan soldaten och rotebönderna i Skillinge 2011-11-28

Den 27 Martii 1827

Ingafs och uplästes vid wintertinget en så lydande afhandling: "Contract uprättadt emellan rotehållarne och soldaten wid andra majorns Compagni No 119 Eric Kraft som tager sin början ifrån 1815.

Wi som rotehållare äro uti Skillinge förbinder oss att med det förbund att soldaten skall wara answarig för alla reparationer hwid soldate stufwan angår uti tolf års tid utan något klander men sedan när de tolf år äro förbi så hör stufwan soldaten till.

Med detta Contract förklara wi oss å ömse sidor nöjda som skedde uti Skillinge den 4 November 1816.

 Anders Gustafsson Pehr Andersson Anders Andersson

bomärke bomärke


 Men uti det fall om soldaten dör eller han får afsked innan de tolf år äro förbi så skall stufwan wärderas med gode män.

 Erik Kraft, bomärke

 Till vittnen: Gustaf Klang Johan Fisk, bomärke


 Som vi rotehållare vid Skillinge intet Leger att upbygga några hus wid Wiggeby i soldat Boställe uti Kraftens och hans hustrus tid, som intygas af Skillinge den 26 Julius 1819.

 Anders Gustafsson i Skillinge Anders Andersson i Skillinge


 På baksidan står:

Det å andra sidan uprättade Contract så förbinder wi oss Skillinge Rotehållare för roten No 119 att där det skall upsättas nya soldathus för nämnde nummer så får detta Boställe upsättas på Skillinge ägor på den mark, som utrefwad (avstyckad) är tillförene till soldattäppa med detta förklarar wi oss å ömse sidor nöjda och förbinda oss detsamma fullgöra, som skedde i Skillinge den 2 Augusti 1819.

 Det blef enligt af gjord anhållan af Soldaten Erik Kraft, denna afhandling, till behörig säkerhet samt den kraft och werkan lag förmår uti intecknings Protocollet intagen, hwaröfwer bewis, genom utdrag af samma protocoll och afhandlingens påskrift meddelas skulle. Som afsades.


 1827 hade det alltså gått 12 år sedan kontraktet skrevs, vilket innebar att stugan då tillföll soldaten Kraft, vilket han ville ha protokollfört hos tinget.


 Källa:  Trögds härads småprotokoll, AIIa:11b

 

FAKTARUTA 13 - Sven Bladhs förnyade ansökan, rättens utslag                 2011-10-28

(Fortsättning och avslutning på faktarutorna 11 och 12.)

Sven Bladh har nu gjort sig ovän med Gustafs släktingar. Han var i desperat behov av pengar och gjorde en förnyad ansökan till Rådhusrätten om att få sälja Gustafs andel i rusthållet i Skillinge. Rådhusrätten tog sedan ärendet under övervägande och meddelade sitt beslut.

Förtydligande kommentarer i kursiv stil i texten nedan.

 Först Sven Bladhs nya ansökan:

”Wid dät utlåtande som Herr Lars P. Hagström från Strängnäs afgifvit ock varå min svärfader Anders Erlandsson ock svåger Norberg äfven sina namn tecknat, öfver min vid lofliga Rådstugurätten gorde ansökning om försäljande af min styfsons G. W. Hagströms ägande 1/4 mantal Skillinge får jag i största ödmiukhet göra följande Påminnelser Huruvida mina grunder ock skäl till den begärda försäljningen tyckes, eller icke tyckes vara tilräkeliga, om jag, eller min afl Hustru i samråd mäd mig, försålt hennes ägande 1/4 mantal Rusthåll i Skillinge, eller om den idée att försälja min styfsons andel i samma Rusthåll fallit mig in före eller efter hennes död, är indvändningar som dels icke förtjänar någon upmerksamhet och dels icke hörer hit. (Sven Bladh tyckte inte att det hörde till saken, om idén att sälja den här fastighetsdelen uppkom före eller efter Majas död.)

 Det heter, köparen av den sålda 1/4 dels Rusthåll äger dels sjelf fast ägendom uti Skillinge, som är bebyggd, dels är denna 1/4dels så bebyggd, att den kan bebos och begangnas utan nya hus uppförande, varigenom de nämde omkostnader skola förfalla. Om Herr Hagström mäd dessa uplysningar vill hafva sagt, att på min styfsons 1/4 fins nödige bonings ock andra hus? så röjer detta lika liten sanning som välvilja, hälst enligt hvad jag i min ansökning redan nämdt till hela Rusthållet icke finnes hus för mer än et hushåll, bestående af Manbyggnad en Brygg ock Bagarstuga 2ne bodar et stall sämre eller snart sagt förfallit ock et bättre, fähusrum för 8ta fäkreatur ock 2ne mindre uthus.

(Antingen förstod inte Sven Bladh innebörden av släktingarnas svar eller också missförstod han medvetet. Det står tydligt att den del som redan var såld hade byggnader men inte den del som nu begärdes till försäljning. Han upprepade det förhållandet i stycket här ovan.)

 Widare nämnes dät arf, som min styfson fått eller får efter sin afl moder; förhållandet härmäd är, min afl Hustru hafver ärft efter sin aflidna moder 1/4 mantal kronoskatte i Heflinge, Lillkyrka socken, sedermera har dess Fader And. Erlansson till henne ock mig uplåtit ock gifvit 1/4 mantal Rusthåll i samma by, med villkor att vi skulle deltaga i dess skuld enligt vad närlagde afhandling utvisar, hvilken på denna 1/4del upgår till circa 2000 Rdr Rgs efter hvad numera vitterligt är, hvari min styfson lär bekomma 1/6 mantal emot dät att han deltager nämde skuld med 1333 Rd 16 sh och som detta hemman är vida förmånligare så i anseende till åbyggnaden som till en därtill hörande större skogslott, har jag trott tiänligare vara att söka conservera denna egendom, genom försäljandet af dess 1/4 del i Skillinge enligt vad jag i min ansökning till välloflige Magistraten redan anfört; (Sven Bladh använde de tidigare affärstransaktionerna som genomförts med gården i Hävlinge som argument)  ock har det aldrig varit min afsigt att dess peningar uti någon hvarken säker eller osäker handelsrörelse nedlägga till följe häraf, (Sven Bladh intygade att pengarna från försäljningen inte skulle insättas i någon handelsrörelse. Svens garveri var en handelsrörelse och det kunde misstänkas att han skulle använda pengarna för egen räkning) får till Wälloflige Magistratens ompröfvande hemställa, huru härmed förehållas bör, ock i den händelse, dät skulle pröfvas skäligt att ifrågavarande 1/4 mantal Skillinge icke får försäljas, får jag ödmiukeligen anhålla dät Vällofliga Magistraten täcktes utlåtande meddela huru ock af hvem, och af vände till de upgifna behofver oumgängeliga peningar för min styfsons räkning, skola anskaffas hälst som dess slägtingar icke vidrört de utgifter som fodras för åtkomsten af dess moderfaders egendom än mindre lofvat något härtill förskuta. (Här kom det fram att han inte ansåg sig ha råd att ha kvar Gustaf i sitt hushåll trots att han uppbar ett årligt arrende från den del av Gustafs gård i Skillinge som han ville sälja)

Mäd djupaste vördnad framlefve Wälborne Herr Lagmans och Borgmästarens samt ädel och Högagtade herar Rådmän.

Ödmiukaste Tjänare, Sven Ludvig Bladh

Rådhusrätten fattar beslut om Bladhs förnyade ansökan 27 October 1817

Föredrogs en af Logarfwaren Sven Ludvig Bladh ingifwen skrift, uti hwilken han anhåller om tilstånd at få försälja sin pupills (pupill=den omyndige) och stjufsons G. W. Hagströms ärfda et fjerdedels mantal uti Skillinge Rusthåll i Litslena socken, emedan denna Rusthållsdel, som numera sedan Rusthållet blifwit deladt emellan flera ägare skulle böra utbördas, fordrade ny åbyggnad, til hwilkens upförande Hagström så mycket mindre äga tilgång, som han wore med skuld behäftad.

 Detta med hwad Hagströms moderfader Rusthållaren Anders Erlandsson och faderbroder Borgaren Lars P. Hagström samt mosterman Corporalen wid Kongl Lif Regimentet Dragon Corporal G. Norberg däremot anfört och Garfwaren Bladh uti afgifwen påminnelse ärinrat tog Rätten uti behörigt öfwerwägande.

 Och som Bladh Warken upgifwit beloppet af den skuld för hwilken hans pupill Gustaf W. Hagström skall häfta eller för öfrigt styrkt någon trängande nödwändig sak wara för handen til försäljning af hans berörde uti Skillinge Rusthåll på hwilken grund hans närmaste fränder försäljningen äfwen bestridt så pröfwade Rätten i förmågo af 4 Cap 8 § JordaBalken skäligt, at Bladhs förewarande ansökning afslå.

 Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:93, 1817

 FAKTARUTA 12  - Släktingarnas svar på Sven Bladhs ansökan                  2011-09-28
  

Fortsättning på Faktaruta 11. Efter att ha tagit emot Sven Bladhs ansökan begärde Rådhusrätten i Uppsala in synpunkter från Gustafs närmaste släktingar på Sven Bladhs ansökan. Svaret återges här nedan med förtydligande kommentarer i kursiv stil.

”Välborne Herr Lagman och Borgmästare! så och Ädle och Välacktade Herrar Rådmänn!

Uppå Logarfvar Sven Ludvic Blaads hos Vällofliga RådstufvuRätten gjorde ansökning om försäljande af sin styvsons Gustaf Wilhelm Hagström, ägande 1/4dels Rustholl uti Skillinge uti Litslena socken och Trögds Härad beläget, få vi undertecknade uti största ödmjukhet häröfver oss utlåta.

De grunder och skäl, hvarå Blaad grundar berörde Rustholls försäljning, tyckes vara otillräcklige til detta ändamåls vinnande. (Släktingarna anser inte att de presenterade motiven till försäljningen är tillräckliga.) Sant är, at Blaad, då han inträdde uti giftermål med den nu aflidne Enkan Maria Helena Blaad, född Erlandsson, genast försålde 1/4del af Rusthollet Skillinge, tillhörande sin dåvarande hustru, men ingalunda under hennes lifstid väcktes fråga om försälgning af denna 1/4del, hvilken idéé nu först Blaad fattadt. Köparen af den sålde 1/4del Rustholl äger dels sjelf fast ägendom uti Skillinge, som är bebygd, (köparen av den del som såldes tidigare, Anders Andersson ägde redan tidigare en fastighetsdel i Skillinge som var bebyggd) dels är denna 1/4del så bebygd, at den kan bebos och begagnas utan nya hus upförande, (den fastighetsdel som Anders Andersson köpte av Sven Bladh medan Maja levde var bebyggd) hvarigenom Blaads omnämde omkostnader förfalla. Skulle denne köpare af berörde 1/4del (om det är en annan person än Anders Andersson som skulle köpa den del som Sven Bladh nu vill sälja) begjära utbrytning af sin ägande del så uti jord som hus, så belöper en ringa omkostnad på Blaads styfson, som äger blott 1/4del, til hvilka omkostnader Blaad kan använda det arf, som hans hustru efter sin nyss aflidna moder nyligen har fått eller får. I öfrigt har väl Blaad omnämt sin styfsons skuld men ej upgifvit och styrkt huru stor och riktig den är ej eller företedt skäl och trängande omständigheter til denna försälgning. Vi kunna således ingalunda bifalla denna fasta ägendoms försälgning utan anse mycket säkrare och förmånligare vara för hans omyndiga styfson Gustaf Wilhelm att detta 1/4del Rustholl uti Skillinge bibehålles och ej förskingras samt ej peningarna nedläggas uti nogon osäker handelsrörelse.

Häflinge den 25 Aug 1817.

Med djupaste vördnad framlefve Wälborne Herr Lagmans och Borgmästarens samt Ädle och Välacktade Herrar Rådmänn.

Ödmjukaste tjänare

Lars P. Hagström                       Anders Erlansson
Den omyndigas faderbroder       Den omyndiges moderfader
              
G Norberg
Den omyndiges mosterman”

(Lars P. Hagström hade läst juridik vid Uppsala Universitet och innehade titeln ”Hofrättsausckultant”)

Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:93, 1817
Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:93, 1817 

 

 FAKTARUTA 11  - Sven Bladh ansöker om att få sälja Gustafs andel i Skillinge 
                                                                                                                         2011-08-28

Gustafs mor, Maja, hade avlidit den 8 juni 1817. Strax innan hade Sven Bladh fått Maja att gå med på att skriva ett inbördes testamente mellan dem. Redan två månader efter Majas död, i augusti samma år, ansökte Sven Bladh, i egenskap av förmyndare för Gustaf, hos Uppsala Rådhusrätt och Magistrat att få sälja Gustafs andel i Skillinge. Fastigheten om 1/4 mantal var utarrenderad. Sven ingav följande skrivelse. Förtydligande kommentarer är infogade i kursiv stil. 

   ”Wälborne Herr Lagman och Borgmästare samt Ädel och Högagtade Herar Rdmen! 

Sedan jag i egenskap af förmyndare för min styfson G. W. Hagström dess fäderne arf till förvaltning omhändertagit, och vid et närmare öfvervägande funit att bibehålandet af dess fasta egendom 1/4 mantal Rusthåll Skillinge är mindre fördelagtigt än des försälljande har jag funit mig föranlåten hos vällofliga Rådhusrätten förfråga, om icke mig må tillåtas nämde des fasta Egendom försälja, vartill jag i synerhet får nämna följande ordsaker.

 Då Rusthållet var odelt, har dät lemnat i arende 40 Tor (Tunnor, 1 Tunna = ca 100 kilo, den mängd som räcker till utsäde för ett tunnland)  spanemål hälften Råg hälften Korn. Då arendatoren varit frikallad för all nybyggnad ock för deltagande i ny ryttares legande (eftersom gården var ett rusthåll hade den skyldighet att hålla en soldat och i det här fallet även soldatens häst. Ny ryttares legande innebar att en ny soldat skulle rekryteras och utrustas. Leja = hyra in, anlita mot ersättning) ock ny ryttare hästs inköpande samt för undskaffande (anskaffande) af nya bevärings och munderingspersedlar, af vilka 40 Tor min styfson bekommit 10 Tor. (Arrendet för hela gården var 40 Tunnor, eftersom Gustaf ägde 1/4 av gården var hans andel av arrendet 10 Tunnor) Sedan numera nemde Egendom blifvit styckad varaf utbrytning nödvändigt följer och där icke finnes åbyggnad (bostadshus) för mer än et hushål ock dät således blir oundvikeligt på dess utbrytna andel nödiga byggnader upföra, vilket där i orten är ganska kostsamt i synnerhet för den långa skogsvägen skull (det är ont om timmer i trakten och kostsamt att anskaffa p g a långa transporter), till vilka kostnader kommer äfven att tilläggas vad som kommer at påkostas vid skelfva brytningen ock ny stängning (med ”skelfva brytningen” menas kostnaden för lantmäteriförrättningen i samband med bildandet av en ny fastighetsdel och med ”stängning” menas att nya gärdesgårdar skulle sättas upp i de nya gränserna, för att stänga in djuren), ock som nämde min styfson icke har den minsta tillgång till peningar härtill att andvända utan i dät stället är häftad uti skuld ock svårt nog lärer bli en härtill behäftig summa at få låna, har jag varit föranlåten i förhand efterfråga vad för denna Egendom skulle möjligen kunna bekomas om den skulle försäljas och har man därföre biudit 2500 Rdr Rgs (Riksdaler Riksgäldssedlar) i dät skick dät nu är, vid betragtandet där af att denna summa vilken om Egendomen försäljes på öppen augtion torde ändå bli något större, ock lemnar åtminstone en årlig afkastning stor 150 Rdr Rgs ock arendet som däremot efter utbrytning torde förminskas icke skulle förslå till inträsse (ränta) för de till byggnadens upförande ärforderliga summor ock min styfsons underhåll; fast mindre något öfverskott at andvändas till skuldens betalande således har jag trott mig böra sådant hos välloflige Rådstugurätten anmäla ock får jag härjämte ödmiukeligen anhålla at till min styfsons större fördel få förenemde Egendom 1/4 mantal Rusthåll Skillinge beläget i Litslena socken af Trögds Härad och Upsala län, ettdera genom acord eller ofentelig augtion till den mestbiudande försälja hvarefter peningarna mot vederbörlig intresse ock på säker hand skola varda insatte sålunda tills ettdera de uti den Egendom vari han efter sin morfader har i arf att venta någon andel, med större fördel kunna andläggas (användas) eller ock han sjelf blir myndig ock dem omhändertager.

 Med vördnad framhärdar Wälborne Herr Lagmans ock Borgmestarens samt ädel och Högagtade Herrar Rådmän
                      Ödmiukaste Tjänare

                      Sven Ludv. Bladh”

 Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:93, 1817 

 FAKTARUTA 10  - Beskrivning av borgaruniformen                                      2011-07-28


Den 22 juli 1816 upplästes en skrivelse i Uppsala rådhusrätt, där Kongl Majt gav tillstånd för borgarna i rikets städer att, när man så önskade, använda en enklare borgaruniform än den svarta högtidsdräkten. Den enklare dräkten var detaljerat beskriven, en stilig dräkt med bland annat blanka knappar präglade med stadsvapnet för den stad där borgaren hörde hemma. Så efter att ha läst nedanstående beskrivning är det bara att ta fram symaskinen och sy sig en borgaruniform. Präglingen av knapparna blir dock svårare.

”Kongl Majt har nådigt bewiljadt Rikets samteliga Städers Magistrater och Borgerskap tillåtelse, at ej mindre wid presentationer än under en under högtideliga tilfällen, i stället för den hittils nyttjade swarta drägten, än och däremellan enär de åstunda bära en gemensam uniform, hwilken äfwen må begagnas af Rådernes sådana tjenstemän, som icke hör till Waktbetjeningen.

Denna uniform består af mörkblått KlädesRock med dubbla slag och knapprader, mörkt foder, sammets fällkrage af samma färg med fracken hwars skärning för öfrigt och med undantag af kragen blifwer aldeles lika som Kongl Cancelliets mindre uniform. Upslagen wid händerna samt ficklocken äro utaf kläde och äfwen som sammetskragen utan broderier; men knappar placeras så wäl wid fickorna som armarna. Knapparna äro af metall utan kant med blank botten, hwarå finnes wapnet af den stad, därtil personen hörer. Wästen mörkblå eller hwit med en rad knappar af lika beskaffenhet.

Pantalongerne af mörkblått kläde halfstoff med swart kant. Hatten vanlig civil rund.

Wärja med swart skida och metallfäste å swart lädergehäng, som går omkring lifwet under fracken, men framtil knäpps med 2ne lejonhufvud af metall.

Post d´Epec af guld för de Magistrats personer eller tjenstemän och Borgare som innehafwa Hans Majestäts Nådiga fullmagter.”

Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:92, 1816


 FAKTARUTA 9 - Sven Bladh får böter och sockerbagarna en erinran        2011-06-28

 Uppsala Kämnärsrätt var en "domstol" parallell med Uppsala Rådhusrätt och Magistrat. Enligt beskrivningen behandlade kämnärsrätten mål av mer administrativ karaktär (ordet kämnär har samma ursprung som ordet kamrer, enligt Norstedts etymologiska ordbok), medan Rådhusrätt och Magistrat behandlade brottmål. Skillnaden var hårfin, vilket visas av följande ärenden som båda behandlades år 1816.

Fredagen den 12 juli 1816 behandlades följande mål i Uppsala Kämnärsrätt:

”Till denna dag hade Stadsfiscalen Wälagtade Carl Anders Ekström låtit instämma Logarfwaren Ludvig Bladh om answar för det han låtit sin hund gå lös på gatorna. Sedan bägge parterna sig inställt, och Bladh anmält att han icke kunde bestrida hans hund gått lös eftersom han sjelf warit rest till Stockholm och kundgörelsen emot lösa hundar på gatorna förut icke war utfärdad men stadstjenaren Root besannat, det hunden sistlidne söndag (den 7 juli 1816) på eftermiddagen stått på Stadens stora torg ibland andra hundar, hwilkas ägare Root icke kände samt Blad deröfwer widgått det hunden honom tillhört, så afträdde parterna och Resolverades Det Kämnärsrätten med stöd af Magistratens kundgörelse den 3dje i denna månad finner skjäligt pligtställa Logarfwaren Blad till 3 Shilling Banco för det han låtit sin hund gå lös på gatorna efter sedan kundgörelsen blef å predikstolarna kundgjord.” 

Källa:Uppsala Kämnärsrätt 1815-1817

Torsdagen den 16 Maj 1816 lästes följande skrivelse upp i Uppsala Rådhusrätt och protokollfördes:

Landshövdingen hade skickat en skrivelse där han talar om att det rapporterats till honom att sockerbagarna i staden höll sina bodar öppna längre in på kvällarna än tillåtet, och serverade alkohol, varför oljud och osedlighet uppkom hos den studerande ungdomen, och han krävde att brotten skulle beivras av Rådhusrätten.

Skrivelsen har följande lydelse:

”Hos mig är öfwerklagat det de här i staden bosatta sockerbagarna tillåta sig minutförsäljning af brännwin och liqeurer, hwarigenom stundom upkommer oljud och hos den studerande ungdomen, som talrikt det mesta långt in på nätterna skall besöka sådana näringsställen läggas grund till osedlighet, hafwa derföre anmodan högtärade Magistraten, at alfwarligen förehålla stadens sockerbagare et sådant oskick med åtwarning, at wid det i författningarna stadgade answar ej öfwerskrida den dem lämnade näringsrättighet samt at lagligen beifra de fel, som häremot redan kunna wara begångna och i alla fall tillse, att så wäl dessas försäljningsbodar, som källare, traktörsställen och krogar äro tillslutna wid rättan tid.

Uppsala slott i Landscancelliet den 9 Maji 1816. B. W. Fock”

Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:92, 1816

FAKTARUTA 8 – Angående Svinnegarns källor                                                2011-05-28 

   Landskansliets konceptbok är en årsbok där landshövdingens alla beslut samlas och dokumenteras. Besluten skrivs ned och numreras i kronologisk ordning med början med nr 1 den 1 januari och avslutas med det sista den 31 december. Där finns beslut av skiftande natur. Ett exempel kommer här nedan. Det återges ordagrant, precis som det står, med avseende på stavning, ordföljd, versala och gemena bokstäver. Hela stycket består av 3 långa meningar, så man får läsa långsamt och med eftertanke för att förstå innehållet.
   Det beskriver vad som brukar försiggå vid Svinnegarns källa på trefaldighetsafton och landshövdingen anger vad som inte kan tolereras. Han beskriver också hur han tänkt att man ska komma tillrätta med problemen och hotar med kraftigare åtgärder om hans påbud inte efterlevs.
   Den 24 Maj 1816, fattar landshöfdingen följande beslut, diariefört som Nr 1436. 

”Allmän kungörelse
Det är bekant, att öfwertro och nyfikenhet hafwa från långliga tider tillbaka stadgat ett bruk att på heliga Trefaldighetsaftonen besöka den så kallade Swinnegarns källa, belägen på Husby Sätesgårds ägor i Swinnegarns sochen af detta Län, och att en ganska betydlig folksamling från särskildta landskaper derwid då inträffar; men hos mig har först nyligen blifwit anmäldt, att försäljning af bränwin, öl och caffe wid detta tillfälle utöfwas och att fylleri, oljud och owäsende samt ägornas och hägnadernas skadande deraf blifwit följder, hwilka owilkorligen böra förebyggas. Jag har alltså funnit nödigt härigenom allmänneligen kungöra, det ingen slags handel wid ofwannämnde tillfälle hädanefter får utöfwas; att alla försäljningsstånd, som på platsen äro uppförda och till hwilkas bibehållande innehafwarne icke kunna wisa jordägarens tillstånd, skola genom Krono-Betjeningens försorg genast nedtagas och föras derifrån; att försäljning af bränwin, öl, så kalladt Toddy och andra starka drycker är förbjuden wid det äfwentyr som Kongl Maj:ts Nådiga Författningar stadga samt att den eller de som beträdes med försäljning af Caffe göra sig förfallne till ett nu faststäldt särskildt wite af 16 Rd 32 sh Banco; hwarförutan en och hwar som på heliga    Trefaldighetsafton besöker Swinnegarns källa, åligger att å stället iakttaga ett stilla och anständigt uppförande samt att tidigt begifwa sig derifrån. I widrigt fall är jag nödsakad begagna hårdare medel till bibehållande af den frid och ordning, hwarwid hwar och en medborgare äger rätt att warda tryggad; och anbefalles sluteligen kronobetjeningen i orten, att öfwer werkställigheten af allt detta hålla alfwarligaste tillsyn, samt att genast till mig inkomma med berättelse hwad häremot stridande kan hafwa förefallit.
   Upsala slott i Lands-Cancelliet den 24 Maji 1816. B. W. Fock.”

Källa:Länsstyrelsen Landskansliets Konceptbok AIb:169, 1816 

 

 

FAKTARUTA 7 – Wilhelms mor och morföräldrar                                          2011-04-28 

Borgaren i Strängnäs Pehr Hagström var Wilhelms morfar. Han var född 1729, blev 65 år, dog av kolik 1794. Han gifte sig med den ett år yngre Elisabet (Lisa) Jonsdotter. De bosatte sig ”söder om Långgatan, Nr 114” i Strängnäs.
  Deras dotter Maria Elisabeth, född 16 oktober 1754, blev sedan mor till Wilhelm. Hon  fick fem småsyskon: Johan som flyttade till Stockholm vid 29 års ålder, Peter som också flyttade till Stockholm redan som 17-åring, 6 år före sin storebror, en lillasyster, Brita Helena som gifte sig med den 6 år äldre spannmålshandlaren, Eric Zetterberg som avled i lungsot redan år 1800, 36 år gammal. Den affärsrörelsen var inte så lyckosam för bouppteckningen redovisar en behållning på endast 378 Riksdaler. Brita Helena var född 1769 och blev alltså änka vid 31 års ålder. Hon gifte om sig med Skepparen Amilon. Amilon kom så småningom att ha affärer ihop med en systerson till hustrun, nämligen Wilhelms äldste bror Lars Peter Hagström. Carl W. Amilon  och Brita Helena bodde i det som idag kallas för Skeppargården i Strängnäs, tills han avled 1833. Den 7 november 1827 var han med om en dramatisk händelse när ångfartyget Josephine stod i brand utanför Strängnäs. Då kunde han ge hjälp till de skeppsbrutna.
   Maria Elisabeth hade två systrar till, Anna Christina som gifte sig med vägmästare Selin, och Sophia Margareta gift med hovmästaren Hoffman.
   Maria Elisabeth gifte sig som sagt med Lars Peter Hagström d y och fick 5 barn, en dotter först och sedan 4 söner. Hon levde som änka i 34 år och avled 1828, 74 år gammal av ålderdom. Hon överlevde 4 av sina 5 barn. Kvar var bara äldste sonen, ogifte hovrättsauskultanten Lars Peter, 43 år gammal, och det enda barnbarnet, sonsonen Gustaf, 18 år, den avlidne sonen Wilhelms barn.
   Vid sin död ägde Maria Elisabeth i stort sett ingenting. Sonen Lars Peter, som inte var av den sociala sorten (mer om honom i en faktaruta längre fram), hade sett till att som enda kvarvarande barn fått överlåtit till sig de fastigheter som familjen ägde och även alla andra tillgångar, och gjorde därmed sin brorson Gustaf arvslös efter sin farmor. Behållningen i boet efter Maria Elisabet uppgick endast till 131 Riksdaler.

Källor:
Strängnäs dödbok  FI:1, 1774-1856
Strängnäs AIB:2, 1780-1789
Strängnäs AIB:3, 1790-1799
Strängnäs AIB:4, 1799-1806
Strängnäs AIB:5, 1807-1815
Strängnäs rådhusrätt och magistrat bouppteckningar 1828 

 

FAKTARUTA 6 - Wilhelms far och farföräldrar                                              2011-03-28

   Wilhelms farfar, borgaren i Strängnäs, Lars Peter Hagström hade varit tullinspektör, men sadlade om och blev spannmålshandlare. Han råkade vara född exakt samma år som Majas farfar (Se faktaruta 04-Majas far och farföräldrar) nämligen 1722. Han gifte sig, 28 år gammal, år 1750, med den 17-åriga Greta Söderman. Lars Peter avled 54 år gammal, år 1776, och efterlämnade då en stor förmögenhet på över 4600 Riksdaler, med bl a fastigheterna Skolbacken 109 i Strängnäs med tillhörande lada på Ladugatan och skogsfastigheten Gorsinge jord med därtill hörande äng. Den här fastigheten i Gorsinge kom att följa släkten i nästan 100 år till och spela en viktig roll flera generationer senare. Lars Peter ägde också en egen segelbåt som ”bär omkring 50 tunnor”. Att han som spannmålshandlare köpte in spannmål i Strängnäs från bönderna i trakten och sedan hade kontroll över frakten till Stockholm där spannmålen betingade ett nästan dubbelt så högt pris är en förklaring till den stora förmögenheten. Bland många dyrbara ägodelar fanns en silverbägare om 35,5 lod (465 gram) märkt med initialerna för makarna, L.H.M.S. Lars Hagström och (Mar)Greta Söderman och bara den var värderad till 213 Riksdaler.
   När Lars Peter dog var deras två barn, ogifta dottern Maja Lisa Hagström, 24 år gammal, senare gift med arrendatorn Carl Jacob Öman, och sonen Lars Petter (som fått samma namn som pappan) 18 år gammal.
   Wilhelms farmor Greta Söderman var född 1733 i Strängnäs och alltså endast 17 år när hon vigdes med Lars Peter Hagström. Hennes föräldrar var Peter Söderman och Margaretha Bergrahm. Hon dog i lungsot 46 år gammal, år 1780. Då var dottern 28 år gammal och sonen Lars Peter d y 22 år.
   Wilhelms far Lars Peter d y blev även han spannmålshandlare och gifte sig med en flicka med samma för- och efternamn som hans egen syster, Maria Elisabeth Hagström, men 2 år yngre än systern. Lars Peter d y och Maria Elisabet fick 5 barn, och döpte sin äldste son till Lars Peter, åtminstone 3:e generationen med samma namn alltså.
   Wilhelms far blev inte gammal. Han avled av ”slag” bara 35 år gammal år 1794, och efterlämnade förutom änkan 4 söner. Deras förstfödda barn, dottern Elisabeth Margareta, dog i koppor bara 1 år gammal.
   Familjen var vid Wilhelms fars död ännu mer förmögen än när Wilhelms farfar dog. Boets behållning var osannolika 34.000 Riksdaler. Det hade tillkommit flera fastigheter och de tidigare hade ökat i värde. En större och bättre båt hade också skaffats, och den gjorde säkerligen att varje spannmålsresa till Stockholm eller Västerås, där priserna var lika höga som i Stockholm, genererade stora inkomster.
   Spannmålslagret var vid dödsfallet 66 tunnor vete. Det fanns också 50 tunnor brännvin i lagret. Boet saknade skulder.
   När Wilhelms far dog var Wilhelms mor Maria Elisabeth Hagström den enda av hans förfäder som var kvar i livet.

Källor:
Strängnäs lands- och stadsförsamlingar, EI:1, 1713-1823
Strängnäs lands- och stadsförsamlingar, C4, 1713-1745
Strängnäs AIB:1, 1780-1789
Strängnäs AIB:2, 1780-1789
Strängnäs dödbok  FI:1, 1774-1856
Strängnäs rådhusrätt och magistrat bouppteckningar 1776
Strängnäs rådhusrätt och magistrat bouppteckningar 1780
Strängnäs rådhusrätt och magistrat bouppteckningar 1794 

 

 FAKTARUTA 5 - Majas mor och morföräldrar                                               2011-02-28

Majas mor, Stina Larsdotter d.y., var född i Esplunda i Breds församling år 1766, hon var dotter till nämndemannen Lars Ersson f 1735. Lars Ersson var en betrodd man och blev så småningom häradsdomare. Häradsdomare var den nämndeman som suttit längst vid tinget, alltså inte nödvändigtvis den till åldern äldsta nämndemannen utan den som hade längst tingserfarenhet. Lars Ersson blev nämndeman i ganska unga år och hade det förtroendeuppdraget för Bred under så många år att han sedan blev häradsdomare i Åsunda härad. Lars Ersson var född på gården. Stina Larsdotter d.ä., som blev Majas mormor hade flyttat in till Esplunda i samband med giftermålet med Lars Ersson.
   Lars Ersson som var äldsta sonen hade tagit över gården efter sina föräldrar, Eric Larsson född 1702, och Anna Olofsdotter, född 1708. Fadern, Eric Larsson hann också bli häradsdomare. Han avled 65 år gammal av ålderdom år 1767, efter att ha varit kyrkvärd i 33 år och nämndeman/häradsdomare i 28 år. Det var alltså en mycket betydande familj i Bred som Stina Larsdotter d.ä. gifte in sig i. Hon var bonddotter och född och uppväxt i Tortuna som är grannsocken till Bred.
   Lars Ersson och Stina Larsdotter d.ä. fick tio barn. Fem dog i späd ålder. Kvar blev sonen Eric, som var äldst och som så småningom tog över gården, samt fyra systrar, Caisa, Stina d.y., Anna och Brita. Eric kom senare att bli ett stöd för sin syster Stina d.y. och även förmyndare för Lill-Stina när Stina d.y. avled.
   Stina d.y. ifrån Bred gifte sig alltså med rusthållaren Anders Erlandsson från Häflinge i Lillkyrka den 2 oktober 1783. Två veckor senare gifte sig i samma kyrka flickan Margreta Andersdotter ifrån Bred också med en rusthållare från Lillkyrka, men det är en helt annan historia.

Källor:
Bred AI:1, 1743-1764 (husförhörslängd)
Bred AI:2, 1765-1772 (husförhörslängd)
Bred AI:3, 1773-1780 (husförhörslängd)
Bred AI:4, 1782-1788 (husförhörslängd)
Bred AI:5, 1789-1798 (husförhörslängd)
Bred C:3, 1764-1790 (dödbok, vigselbok)
Bred C:4, 1791-1830 (dödbok)
Tortuna AI:1 1734-1750 (husförhörslängd)

 

FAKTARUTA 4 - Majas far och farföräldrar                                                   2011-01-28

 Majas farfar Erland Jansson föddes i Häflinge i Lillkyrka 1722. Gifte sig, 26 år gammal, år 1748 med den 23-årigaMagdalena Olofsdotter. Erland avled 45 år gammal, och hade lidit i flera år av värk i höfterna vid tungt arbete och var det sista halvåret sängliggande plågad av feber, huvudvärk och svullnad. På julaftonen 1767 blev han hårt ansatt av svullnad och han beredde sig på döden, som inträffade den 18 januari 1768. Han efterlämnade makan och sonen Anders, 12 år gammal.
   Majas farmor Magdalena Olofsdotter var född i Boglösa by år 1725. Hon hade en tvillingsyster, Malin. De var döttrar till nämndemannen Olof Olofsson och hans hustru Malin. Magdalena gifte sig alltså med Erland Jansson och fick sonen Anders men blev änka endast 42 år gammal. Hon gifte om sig med den 13 år yngre rusthållarsonen från Mösa i Lillkyrka, Hindric (Henrik) Högström. De fick inga barn. Magdalena blev änka igen år 1795 och bodde kvar i Häflinge hos sonen, som då tagit över rusthållet. Hon levde till 1805, när hon avled av ”ålderdomsbräcklighet” 80 år gammal. Då var Maja (Gustafs mamma) 17 år gammal.
   Den 29 oktober 1776 drunknade sex personer på Björkfjärden genom att det fartyg de skulle fara till Stockholm med förliste och sjönk med last och sju personer. Ännu två månader efter förlisningen syntes inte minsta tecken av vare sig lasten eller kropparna efter de omkomna. Sex av de omkomna var från Lillkyrka, och en av dem var Hindric Högströms dräng Anders Mattsson, 30 år gammal och född i Löt. De övriga var skattebonden Lars Ersson, född i Häflinge, 25 år, skattebonden Lars Ersson, 43 år, torparen Anders Jansson i Oxhagen, 49 år, torparen Jonas Jansson i Kilås, 28 år och betjenten Eric Jansson Ekborg på Eka, 29 år. Anders Erlandsson var 17 år och bodde hemma när det här hände, dvs att drängen på gården omkom.
   Majas far Anders Erlandsson föddes 1759 i Häflinge, Lillkyrka, en av faddrarna på dopet var Hans Bängtsson i Utmyrby, Boglösa. (Görans farfars morfars farfars far) Hans Bängtsson var farfar till den Hans Nilsson (Görans farfars morfars far) som senare blev förmyndare för Anders på hans ålders höst, 57 år senare. Anders gifte sig med en flicka från Esplunda i Breds socken och fick först en son som döptes till Erland efter farfar, men som bara blev 3 veckor gammal, därefter två flickor, Maja och Lill-Stina som båda uppnådde vuxen ålder. Sedan föddes ytterligare fyra barn där den som levde längst bara blev 1,5 månad. Anders drev jordbruket i Häflinge. Det gick bra så länge han var i sin krafts dagar och så länge hustrun levde, men sedan gick det utför. Att han lånade ut pengar till personer som inte betalade tillbaka och flitig förtäring av alkoholhaltiga drycker gjorde att han så småningom kom på obestånd och tvingades sälja gården på exekutiv auktion. Han avled av ålderdomsbräcklighet år 1821, 62 år gammal.

Källor:
Lillkyrka F:1, 1714-1837
Lillkyrka AI:3, 1768-1773
Lillkyrka AI:4, 1775-1781
Lillkyrka AI:5, 1782-1796
Boglösa C:1, 1688-1744
Bred AI:5, 1789-1798
Trögds häradsrätts bouppteckningar F:3, 1760-1769
Trögds häradsrätts bouppteckningar F:8, 1795
Länsstyrelsen, Landskansliets konceptbok 1815 - 1821



 FAKTARUTA 3 - Uppsala rådhusrätt under åren 1815-1817                    2010-12-28

Den 6 maj 1816 hade landshövdingen beordrat rådhusrätten att ”tillse att stadens sockerbagare hade sina försäljningsbodar, traktörsställen och krogar stängda vid rättan tid, ehuru de tillåta sig minutförsäljning av brännvin och likörer varigenom, stundom oljud och osedlighet uppkommer hos den studerande ungdomen som talrikt långt in på nätterna besöka dessa ställen.”  
   Sadelmakareåldermannen åtog sig att laga stadens brandsprutor om dugligt engelskt läder anskaffades. Rådmannen Lindman fick i uppdrag att efterhöra om sådant fanns till salu. Skomakarlärlingen Eric Ström antogs till extra sprutlagare.
  Eftersom något anbud inte inkommit, ”till den idag, 28 juli 1817, utlysta auktionen att under fem års tid ansvara för gatlykttändandet, beslutades att ny auktion ska utlysas till den 4 augusti.”
   Efter att utan framgång ha sökt annonsera i Enköping ”ehuru det där fanns kunniga gatläggare, antogs ryska drängen Iwan Simonsson som gatläggare här i staden.”
   Plåtslagarlärlingen Johan Hagström (ej släkt med Gustaf) var instämd tillsammans med matroserna Falk och Öhrström för att ha överfallit och slagit en bonde från Bärby under Distingsmarknaden. Bonden hade kommit åkande på Kungsängsgatan. Johan hade inte varit delaktig men hans hatt hade tagits av ett vittne i tron att Johan hade tagit hatten från bonden och vittnet hade givit Johans hatt till bonden som for iväg. Johan hade därefter hittat bondens hatt och tagit den istället. När målet avhandlades hade bonden fått klart för sig att Johan var oskyldig. Däremot blev de andra dömda till värjemålsed efter att ord stått mot ord och inget vittne hade sett själva slagen, men väl hört bullret.
   Maja Svala, 34 år, och född i Films socken, var år 1817 piga hos hökare-änkan Dahlberg i Uppsala. Maja hade bott i Uppsala i nästan 10 år, var ogift, men hade framfött 2 oäkta barn, som dock hade avlidit. Nu var Maja instämd för att, varande ogift, för tredje gången blivit havande, försökt dölja havandeskapet och i hemlighet på fähusskullen framfött ett barn och i avsikt att taga det av daga lagt det i en ho i ett svinhus där en sugga varit instängd. En dräng, Eric Ersson, som efter att ha ätit kvällsvard gått till fähuset för att hämta ett ämbar nattfoder åt hästen, hade tyckt sig höra ett läte såsom barngråt. Han hämtade änkan Dahlberg och drängen Holmstedt och de hjälptes åt att leta. Holmstedt fann barnet i svinhon, tog det i förklädet och bar in det till frun. Stadsläkaren tillkallades för att undersöka om barnet tagit någon skada av Majas vanvård. Barnet befanns dock helt friskt och fullgånget. Barnmorskan Utter kallades in och barnet överlämnades till henne för att bli omhändertaget och vårdat av henne.
   Maja häktades och fördes till länsfängelset på Uppsala slott. Efter ett par dagar flyttades barnet över till Maja i fängelset och enligt fängelseledningen hade hon visat stor ömhet för barnet. Maja fick också goda vitsord av sin matmor, som inför rätten vittnade att hon ”aldrig någonsin haft en piga, som med sådan tålamod och stillhet, vårdat min numera avlidne man och mig”. Änkan Dahlberg erbjöd rådhusrätten att Maja skulle få överta Dahlbergs lilla brännvinsbränneri och där få försörjning för sig och sitt barn. Erbjudandet avvisades och Maja dömdes till ett års fängelse på länsfängelset i slottet. Efter avtjänat straff flyttade Maja till Alsike. Då hade även detta hennes tredje barn avlidit.

Källor:
Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:91, 1815 – 1817
Länsstyrelsen, Landskansliets konceptbok 1815 - 1821

 

 FAKTARUTA 2 - Sven Bladhs trassliga affärer m m                                  2010-11-28

  Sven Bladh blev borgare i Uppsala år 1815, 25 år gammal. Han förekommer inte i domstolsmålen för att ha gjort något brottsligt. Endast en liten anekdot finns och det är att hans hund, trots kungjort förbud, har sprungit lös på stan. Stadsfiscalen Ekström, hade sett Svens hund tillsammans med andra hundar ”gå lösa på Stadens stora torg”. Vilka som ägde de andra hundarna visste inte stadsfiscalen, men Sven Bladhs hund kände han igen. Sven kunde inte neka till förseelsen för han var i Stockholm på en handelsresa vid tillfället. Det blev böter på 3 Shilling Banco. En symbolisk summa.
   Svens garveri i Uppsala gick inte så bra. Han hade ständigt ont om pengar och tog korta lån, små och stora, från olika personer och behövde omsätta dem till andra lån varefter borgenärerna krävde tillbaka sina pengar. På det sättet höll han sig flytande ganska länge. Räntan var som regel satt till 6 procent, men i något enstaka fall 12 procent.
   Långivare var bl. a. Landrättmästaren, ädle och wälbetrodde, Hans Anton Ångerman, borgaren och garfvaren i Stockholm, Johan Anders Erling.
   Till slut beviljades inga lån till Sven utan att han hade 2 borgensmän. Personer som ställde upp som borgensmän var fabrikören Erik Lagerstrand, sadelmakare Lars Johan Palmgren, orgelnisten Jonas Wallbäck och hemmansbrukaren Lars Jägersten, alla Uppsala.
   Vid ett tillfälle när han var extra pressad och Garvaren Erling i Stockholm återigen krävde honom på betalning för ”borgade läderwaror” försökte Sven skaffa sig en tidsfrist genom att hävda att eftersom skulden avsåg varor borde han få en ”quitterad räkning” på dessa innan skulden behövde betalas. Rådhusrätten avslog hans argument.
   Den 2 år äldre brodern, Emanuel, som bodde i Stockholm, hade inte bättre ekonomi han. Han hade vid ett tillfälle en skuld till företaget Falk & Co på 91 Riksdaler. Företaget hade gått i konkurs och sysslomännen i konkursen gjorde vad de kunde för att rädda tillgångarna och försökte driva in företagets utestående fordringar. Sven hade gått i borgen för sin bror och nu krävdes Sven på det här beloppet.
   Sven gjorde också vad han kunde för att kräva in de pengar som hans avlidna, första, hustrus släktingar var skyldiga honom. Han gjorde likadant direkt efter giftermålet med andra hustrun. Han ansökte hos landshövdingen om handräckning för att få dessa skulder indrivna.
   Ibland var det svårt att få betalt för de skinn han sålde. Ett exempel är sockenskomakaren Pehr Nyrell i Hagby, till vilken Sven lämnat skinn på kredit. Skulden var på 70 Riksdaler Riksgäldssedlar för bl. a. ”Wibarkat Läder” och ”2ne st skinn till stöfvelskaft”.
   Till slut växte skulderna Sven över huvudet. År 1821 hade han en skuld på enorma 2250 Riksdaler till garvaren Anders Westin i Stockholm. Om det var ett penninglån eller hade med varor att göra framgår inte. Samma år krävde ”Academie Statens i Upsala Enke- och Pupill Cassa” in ett lån på 213 Riksdaler. Lånet togs 1815 och en inteckning gjordes i Sven Bladhs ägande gård Nummer 7 i kvarteret Rådhuset i Uppsala. Gård nummer 7 låg på en tomt mellan de portar som idag har adresserna Östra Ågatan 27 och 29.
  Konkursen var oundviklig. År 1822 förlorade han sin gård i kvarteret Rådhuset och sin del i Lillgården i Hävlinge i Lillkyrka, om 1/12-dels mantal. Den senare hade han ärvt av sin första svärfar. Båda gårdarna såldes på exekutiv auktion.
  Sven Bladh bytte därefter bransch och blir ”traktör”. Han fick en son, August Ludvig, med andra hustrun Juliana Carolina Hallerström. Sonen dog endast 10 år gammal år 1831 av ”Watten i Hufvudet”.
   Sven själv avled 45 år gammal, utan bröstarvingar, i ”Wattsot” och ligger begravd utmed muren i grav nr 35 på Uppsala gamla kyrkogård, bakom Carolina Rediviva. 

Källor:
Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:91, 1815 – 1817
Länsstyrelsen, Landskansliets konceptbok 1815 - 1821
Uppsala rådhusrätts Borgarmatrikel DIV:2
Trögds härads småprotokoll, AIIa:10a 1820-1822
Uppsala rådhusrätt och magistrat Bouppteckningar 1831-1840, FIIa:45, Nr 97
Upsala Domkyrkoförsamlings födelsebok, CA:6, 1813-1854
Uppsala domkyrkoförsamling Dödbok FA:4, 1818-1846
Uppsala domkyrkoförsamling Oic:1 Gravbok 1799-1950
Uppsala domkyrkoförsamling Oic:2 Namnregister 1800-1900-talen
Uppsala domkyrkoförsamling Oic:3 Gravbrev

 

FAKTARUTA 1 - Sven Bladhs uppväxt                                                             2010-10-28

   Sven, eller Svante som det står i kyrkböckerna, föddes den 17 mars 1790 i Skara i Västergötland. En av faddrarna vid dopet var Borgmästaren i Skara, Svante Planck. Möjligen var det efter honom han fick sitt namn. Fadern var ”tullnär”, tullare, vid Marumstullen, den stadsport i Skara som vette åt Marumshållet. För att få fara in i en stad för att sälja varor var man tvungen att betala tull till staden. Sven, var faderns, Magnus Bladh (41 år), och hustruns, Ingrid Magdalena Lilja (36 år), sjunde barn. Sven hade 4 bröder och 2 systrar.
   När Sven är 2 år gammal, 1792, avlider mamman i lungsot, endast 38 år gammal, från maken Magnus och barnen Sven Nicolai 18 år, Maria Catharina 17 år, Olof Theodor 12 år, Carl Magnus 8 år, Sophia Magdalena 6 år, Emanuel 4 år och Sven 2 år.
   Året därpå, 1793, flyttar pappan, Magnus Bladh, till Lidköping och får en Tullinspektörstjänst där vid Östbytullen. Med honom flyttar de 5 yngsta barnen. Han har tydligen flyttat runt tidigare också för åtminstone barnen Maria Catharina och Olof Theodor är födda i Carlskrona.
   Efter 3 år i Lidköping flyttar Magnus Bladh, år 1796, med de 3 yngsta barnen till Västra Tullhuset i Skenninge, och därefter till Södra Tullhuset i samma stad. Han gifter om sig 1802, 53 år gammal med Maria Sundberg, 38 år. Magnus och Maria bor kvar där tills Magnus avlider av ”ålderdom” år 1819, 70 år gammal.  
   Sven flyttar till Linköping, 16 år gammal, år 1806, och blir Lärling hos Loogarfvaren Anders Ljungqvist, som samma år kommit från Åbo i Finland. Hos honom finns också en garvaregesäll, Olof Bäckman, 28 år, och en lärling till, Samuel Wistedt, 17 år. Sven blir kvar hos Anders Ljungqvist i 5 år till 1811, då han blir garvaregesäll i Vadstena.
   Sven flyttar till Uppsala 1812 eller 1813 och är garvaregesäll hos Loogarfvaren Westrell, som avlider år 1814, endast 40 år gammal i ”bröstfeber”. Sven övertar då garveriet.  
   Sven fullgör, som 25-åring efter 9 läroår, först som lärling och sedan som gesäll på flera platser, mästarprovet år 1815.
   ”Den 12 Juni 1815, som Logarfwargesällen Sven Ludvig Bladh, efter hwad Logarfwaråldermannen And. Åhlander nu anmäldte fullgjort sitt mästarprof och blifwit til ledamot i ämbetet antagen, så fann Magistraten skäligt at Blads anhållan om burskapsrätt å logarfware handtwerket här i staden bifalla.”


Källor:
Skara födelsebok C:4, 1777-1816
Skara stadsförsamling AI:6, 1781-1789
Skara stadsförsamling AI:6, 1789-1800
Skara stadsförsamling B:1 1786-1817
Skänninge AI:8 1799-1810
Skänninge AI:10 1815-1819
Linköpings domkyrkoförsamling AI:10, 1805-1810
Linköpings domkyrkoförsamling AI:14, 1811-1815
Länsstyrelsen i Uppsala län, Landskontoret, Mantalslängder 1816, EIII:68
Uppsala Domkyrkoförsamling Aia:5c 1813
Uppsala Domkyrkoförsamling Aia:4b 1813-1830
Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:91, 1815

 

 

Trackback
RSS 2.0