3. Faktarutor 16- 39 (2012-2013)

 Faktarutor 1-15 finns under inlägg 4, faktarutor 40 - finns under inlägg 2.

 

 FAKTARUTA 39 - Litslena 1838-1844                       2013-12-28

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Delvis moderniserat språk och sammanfattat.

 

20/12 1838

Rusthållaren Matts Mattson i Kälsta var inkallad inför kyrkorådet för sitt mindre ordentliga Lefnadssätt. Hustrun och sönerna klagade på att mannen ständigt grälade om allting oftast utan minsta anledning. När de var i arbete så var sönerna utsatta för upprepad misshandling så att om detta fortsatte de nödgades söka sin bärgning utanför hemmet. Kyrkorådet beslutade att om inte Matts Mattsson bättrade sig så skulle åtgärder vidtas för att få honom insatt på Länshospitalet såsom sinnesrubbad och mindre vetande.

 

6/11 1842

Inventering av de rovdjursskador som åsamkats kreatursägare inom församlingen gav vid handen att 5 hästar och ett större svinkreatur hade blivit rivna af warg under året.

 

23/4 1843

Överjägaren G. Prinzencreutz hade skjutit en varg utom skall och ville  ha ett intyg på detta för att få ut skottpengar.

 

3/9 1843

Socknens barnmorska Anna Stina Lundén som nu började komma till åren ansökte hos sockenstämman att få biträdas af sin fosterdotter Clara Rebecca Lundén, hvilken nu vore sinnad att till hufvudstaden sig begifva för inhämtande af nödig kunskap. Sockenstämman biföll begäran, men förband sig icke att Clara Rebecca skulle få företräde vid tillsättande av barnmorsketjänsten efter Anna Stina.

 

15/10 1843

Ordföranden tar upp frågan om bistånd till de gårdar som drabbats av den ovanligt härjande hagelstormen den 12/8 detta år och orsakade stora förluster. De drabbade af denna orkan, var en stor del av innevånarna i Åsunda och Trögds härader, särskilt Boglösa och Villberga socknar, tillsammans några och tjugu gårdar och byar. Vissa hade fått sin gröda totalförstörd. Sammanlagt uppskattades förlusten till 7000 Tunnor spannmål. I Litslena i likhet med övriga socknar hade dessutom en missväxt ägt rum i afseende på rågskörden. Därför svarade inte tillgången på spannmål mot viljan att bistå de nödlidande.

Sockenmännen skulle dessutom bistå Torparen Carl Olsson i Löthem Djurby ägor, som drabbats af vådeld, sistlidne sommar. Hans hela inbergade gröda hade blifvit lågornas rof.

 

17/3 1844

En turordning gjordes upp mellan alla bönder i socknens samtliga byar för att sköta den anbefallda sorgebetygelse, ”Kungsringningen”, som ska äga rum varje dag mellan kl 12 och 1.

 

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

 

FAKTARUTA 38- Litslena 16 mars 1827                                2013-11-28

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet.

 

16/3 1827

Företedde mjölnaren Holmström ett så lydande betyg: ”Som miölnardrengen Carl Hålmström hafver sjutit en Ref den 19 agusti 1826 förlidet år som kan intygas af underskrefvne bevis, Skillinge qvarn den 17 Martii 1827 vittnar Anders Andersson i Skillinge, Gustaf W. Hagström i Skilinge (ännu ej fyllt 17 år) , Anders Pehrsson”.

 

I den förre Barnaläraren Jan Erssons ställe som förlorat sin syn, välja någon annan skicklig man som kunde lemna församlingens barn handledning i en rett och tydelig innanläsning jemte undervisning i Christendomen. Bland andra sökande var äfven Rättaren Anders Hellström, hvars kunskaper vitsordades af Magister Dessle och jämväl ock uti någorlunda skrifva och räkna i den händelse några af församlingens ungdom ville sig häraf begagna. Hellström antogs med rettigheten att få bebo sockenstugukammaren samt åtnjuta samma lön som förre Barnaläraren, näml 2 Tunnor Spannmål utur magasinet, hälften Råg och Korn, för fattigare barns undervisning samt af de förmögnare föräldrar som vilja anförtro honom sina barn något skäligt arfvode hvilket dom och honom emellan må serskildt upgöras. I öfrigt påmindes Hellström så väl om anständighet och sedigt upförande, flit och trohet i Barnaundervisningen, som och noga tillsyn och vård om elden att ingen olycka genom hans förvållande måtte tima.

 

Förekom Torparen Eric Ohlsson med begäran å sin hustrus vägnar, att, af den lön hon, som församlingens barnmorska innehafver och vanligen hösttiden utdelas, nu i våhr vid blifvande uttäckt utur magasinet få utbekomma hälften, hvilket efter någon öfverläggning bifölls. Det beslutades också att barnmorskan hädanefter skulle utfå sin lön 2 gånger om året, vår- och höst.

(På Prästgårds ägor bodde Torparen Eric Olsson Lundén f 1787 och hu Anna Stina Lundén f 1788 i Giresta (barnmorska).

Litslena AI:11, 5/6, p186, 1815-1821)

 

Med avseende på den flit Carl Svensson på Kjälsta ägor ådagalägger med biträde vid orgornas trampning föreslog Organisten Öberg om icke såsom en upmuntran och liten hjelp i hans knappa omständigheter detta svåra året, honom kunde beviljas att framdeles någon söndag få uphemta en Collect. Härvid yttrades att det väl vore en minskning i kyrkans inkomster och att vederbörande som ålåg Orgornas trampning antingen sjelf borde detta gjöromål förrätta eller sjelf löna sin vicarius, ville dock församlingen på ofvan anförde skäl tillåta Carl Svensson få upbära en Collect, likväl endast för detta året.

 

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5, 1838-1849)

 

FAKTARUTA 37- Litslena år 1839                                                                        2013-10-28

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Det här hände under Gustafs tid som bonde i Sneby. Texten är delvis förkortad och sammanfattad.

 

18/8 1839

Åtskilliga sockenbor hade blivit tillsagda av kronobetjeningen att den 27 i denna månad i qvarter mottaga och proviantera en Commendering av 128 man vid Westmanlands Kongl Regemente, vid dess då skeende genomtågande.

Sockenborna i allmänhet och i synnerhet de närboende till stora landsvägen, önskar från provianteringen blifva befriade. Dels är vid denna tid almogens matförråd icke större men ofta mindre än som motsvarar eget behof, och då Soldaten för den låga betalningen af 12 sh Bco för 2ne mål ingalunda kan mättas, hvartill kommer att brännvin och dricka icke gärna kan undvaras. Åt Kronoexpeditionsbefallningsman Marén uppdrogs att hemställa därom till Konungens Befallningshafvande.

 

17/2 1839

Förra Bonden Gustaf Andersson i Kromsta som nu friges efter att för andra gången för brott blifvit straffad. Ordförande frågar huruvida någon pålitlig husbonde i församlingen är hugad att taga Gustaf Andersson i sin tjenst. Ingen anmälde sig, men eftersom ett undantag, af ett spannland jord, hade gjorts av en del av hans fastighet när den såldes, hemställde församlingen om icke Gustaf Andersson var i behof av annat förvar.

 

3/11 1839

Häktade Gustaf Anderssons bror, Eric Andersson, som tagit hand om Gustaf Anderssons familj under tiden, anhåller hos sockenstämman att få inhysa sin broder och taga honom i sin tjenst såsom dräng. Eric Andersson fick detta godkännande mot att han skulle göra sitt bästa för att brodern från brottsliga tilltag och vanarter afhålla.

 

Gustaf Andersson var född 1804, gift och hade fyra barn. Han hade blivit dömd för förfalskningsbrott den 3/2 1836, till att straffas med 22 par spö och sedan 1838 dömd igen, den här gången till fängelse, för inbrott och stöld.

Gustafs yngre bror Eric, född 1811, var gift och hade sex barn. Han var arrendator i Kromsta och tog nog väl hand om sin bror och hade honom i sin tjänst i fyra år. Därefter flyttade Gustaf med sin familj till Skillinge och blev torpare på Hans Larssons gård och bodde där under hela sin fortsatta levnad, utan att begå fler brott.

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 1838-1849)

 

 FAKTARUTA 36 - Byordning för Sneby by fastställd 1 maj 1823 – del 3       2013-09-28

 

Det här tredje och sista avsnittet handlar om kreaturs bete, vådeld och verkställande av beslut. Texten är delvis moderniserad och en fortsättning från faktaruta 35.

 

C.4

1. Ej må någon om wåren insleppa lösa kreatur at betta på rågen wid wite af 16 skillingar. Sådant betande om hösten på ofrusen åker hware förbuden wid lika answar.

2. På dett engarna ike måtte blifwa för mykett nedtrampade och för nerra bette (för nära marken avbetade, dvs så att det är bara jorden kvar) hwaraf stor afsaknad i följande års gröda förordsakar så er högst nödigt at de om hösten sedan bettning synes wara lagom skedd straxt blifwa upfredade. Den her emot bryter gellde för hwarje kreatur 16 skillingar.

3. Ingen ware tillåtit at betta eller tiudra sina kreatur i eng eller sedesgerde enskiönt (i annat fall än om) det sker på hans egna tegar eller skiften ifrån kl 9 om qwellarna och till 5 om förmidagarna. Den sig heremot förser gellde för hwar gång 16 skillingar.

4. Sedan engarne ero afslagne böra inga kreatur insleppas till bette innan grannarne öfwerens kommit så well om tiden ner sådant må ske som och anttalett samt hwilka slags kreattur de willia der intaga. Den der emot bryter utgifwe 16 skillingar för hwarje kreatur.

5. Ordningsmannen ållegges at anstalta at tjur och fargalt må finnas.

6. Okynnes eller folkillskna kreatur bör icke få gå lösa i by uttan skola wara så fengslade at de icke kunna göra skada. Försummas detta utgifwe egaren utom ersettning för orsakad skada 8 skillingar.

7. Der wallgång er oundvikelig skola bymennen sig derom förena så som tjenligast finna och bör ingen som på samma mark har kreattur sig från deltagande deruti undandraga wid wite af 12 skillingar.

 

C.5 Om wådelds förekommande

1. Hwarje hellt manttal skola wara försedd med en försvarlig handspruta, brandstega, båtshake och wattenembar.

2. Hwarje höst och wår skall byretten anställa nödige brandsyner

3. Finnes eldstad wid brandsyn så bristfellig at eldskada derigenom kan upkoma, ware det synemennens rett och skiellighet at den samma gennast nedrifwa och utgifwe egaren för sin wårdslöshets skull 16 skillingar.

4. Så åftta ordningsmannen finner nödigt tillsege han grannarne det sotsyn kommer at anstellas af byretten följande dag. Den som finnes hafva sin skorsten osotade utgifwe för hwarje 4 skillingar.

5. Ordningsmannen bör besörja genom öfwerenskommelse med grannarne at då stårmweder eller åska emot natten intrefar en eller flere pålitliga bymen gå brandwakt i byn.

 

C.6

1. Ingen af grannarne må understå sig at wid grannes åkerskiften betta eller tjudra kreatur. Förseelse böte 8 skillingar.

2. Den som af wanart på engen eller gerdett rifwer gres på annans teg eller skiffte warder förfallen till wite af 24 skillingar.

 

C.7 Om wites uttagande och bykassans förvaltning

1. Byretten eger att sjelf werkstella sina beslut och den ena ordningsmannen reka den andra hand dertill om så påfordras. Om witen icke erlegges godwilligt skola bisittaren på ordningsmannens tillsägelse af den plikttfelde taga pant som å nesta auction i orten förseljes till den mest bjudande om den icke förut inlöses och öfwerskottet tillstelles egaren samt witesmedlen insettas i bykassan. Mötas utmetningsmennen af wåld må kronobetjeningen i orten anlitas emot wedergällning af den motsträvige.

2. Husbonde answara för de witen hans barn och tjenstefolk ådömmes hwaribland stattårpare och reknas i de fall de sjelfva sakna tillgång, hwarwid qwitto skrifwes på innestående års lön på så mycket som pliktten utgör.

 

Sluteligen erinras att hundar ej få gå lösa under den tiden som fårkreatturen går ute på bete.

 

Med åfwanstående byordning förklarrar wij oss alle sammans nögde som skede i Sneby den 1 sta Maij 1823.

unge Anders Ersson, Carl Pehrsson, Mats Andersson, Anders Andersson, Carl Iansson, Eric Ersson, gamle Anders Ersson, Jan Jansson

 

Källa: Ehn Wolter: Byordningar från mälarlänen, 1982

 

 

FAKTARUTA 35- Byordning för Sneby by fastställd 1 maj 1823 – del 2       2013-08-28

 

Det här andra avsnittet handlar om hägnader och diken. Texten är delvis moderniserad.

Fortsättning från faktaruta 34

 

C.2 om hegnad, stengning och dikning.

1. Höst och wår eller flerre gånger om året der så nöditt, anstelles uppå ordningsmannens tillsegelse gerdesgårdssyn af samtlige byamen hwar wid alla bristfelligheter å hegnader och grindar noga antecknas samt dag till derras lagliga iståndsettande. Ny syn företagas när förelagd tid utgått. Bettredes någon med försummelse plikkte 8 skillingar och nytt datum för iståndssettandet fastställs.

2. Skulle någon finnas så illa sinnad at han af hat, ondska, öfwerdåd eller för att insleppa kreattur nedrifwer och förderfwar grind eller gerdesgård befordrar ordningsmannen den bråtslige till answar och skadeersättning derföre at till bykassan utgifwa 16 skillingar.

3. Näst före den wanliga slåttertiden bör ordningsmannen sammankalla grannarne att förenna sig om wiss dag till samfellte engars afslående. Den som slår öfwer waden (dvs den som med lien slår av gräset så högt att det som står kvar når högre än vaden) gifve dubbel ersättning efter rettens pröfning.

4. Alla nödiga wegar inom byns egor samt till och från byn till allmenna landswegen böra grannarne emellan efter örretal fördelas, sedan hålle hwar sitt wegstycke så förswarlitt wid makt at wegen uttan olegenhett för åkdon, redskap och dragare kan befaras. Försummar någon at bettra den bro eller wegstycke som grannarne wid besiktning som ordningsman i början av october hwarje år ansteller förklarat ogilld och öfwerenskommit bör istånd settas inom wiss tid, bör ordningsman wid eftersyn genom legoarbete låtta bettra dett bristfelliga och bettalningen derför af den treskande utmetta.

5. Under de såkallade andetider (skördetid, bärgningstid, eller allmänt bråd tid) eger ordningsmannen maktt at ner han pröfwar nöditt anbefalla det swin och andra kreatur efven om dagen må hållas afstengde. För treskande her emott gielldes hwarje gång 4 skillingar.

 

C.3

1. Ner ordningsmannen sjelf anser för godt eller warder af någon granne påmint at wårtiden låtta från sedesgerdett eller engen utsleppa dett qvarstående wattne böra byamennen af ordningsmannen kallas at på utsatt tid sig instella till samma arbetes förrettande. Vid försummelse eller oduglitt arbete utgifwe 4 skillingar.

2. Då flodiken efter föregången syn ånyo måste grefwas wartill skyndsamhet och bör ett sådant arbete skie lika gemensamt och wid samma som åfwan sagt er.

3. Alla byar böra så witt möjelitt er med ymnitt och godt watten wara försedde och skola derföre brunnar, kiellår eller andra samfelta wattustellen stenditt hållas wid maktt, blifwer det nöditt at sådanna rensas eller upgrafwas får ingen sig der ifrån undandraga.

4. Så ofta nöditt er skolla strömmar åar och bekar upgrefwas under tårraste tiden på sommaren. Den som heremott wisar sin försummelse skall ordningsmannen leja duglig karl samt arbetteslönnen af den treskande uttaga.

 

Källa: Ehn Wolter: Byordningar från mälarlänen, 1982

 

FAKTARUTA 34 - Byordning för Sneby by fastställd 1 maj 1823 – del 1    2013-07-28

 

I stort sett varje by hade en byordning som innehöll de regler som bönderna hade att rätta sig efter. Byordningen var viktig vid den tiden när varje gårds ägor var uppdelade i små skiften och låg utspridda över hela byns alla ägor. Man måste då komma överens med grannarna om när man skulle sköta sina åkrar så att man inte trampade ner eller på annat sätt förstörde för varandra. Byordningarna var viktiga ända fram till att laga skifte hade genomförts. I Sneby skedde det först 1868. Genom laga skiftet förändrades arronderingen och varje gård fick ett eller ett par stora sammanhängande skiften som man kunde bruka utan att påverka eller påverkas av grannarna. Regelverket i den här byordningen för Sneby fastställdes vid tinget 1823 när Gustafs svärfar, Anders Ersson, brukade gården Sneby No 1 och den gällde även när Gustaf tagit över från 1830 och framåt.

Det här första avsnittet handlar om det administrativa när det gällde hur byordningen fungerade. Texten är delvis moderniserad.

 

C.1.

1. Uti byn bör finnas en byrett bestående av en ordförande hwilken kallas ordningsman med en eller flera bisittare. Byrettens åliggande är att befordra denna byordnings werkstellighet och at befremia bylagets besta.

2. Hos ordningsmannen sammantreda bymennen så offta nöditt befinnes. Des första göromål är att afgöra twister och fella bymennen till ansvar för felsteg som afviker från denna byordning.

Kallelse till byrett ska alltid ske åtminstone en dag förut. Sådan kallelse bör hwar och en inom bylaget hörsamma wid witte af 8 skillingar Banco. Utte blifwer han och wisar eij gilltitt förfall warde feld till witte.

3. Kallelse sker genom en hos ordningsmannen förwarad staf. Från ordningsmannen lemnas denna staf till nermaste granne warefter den man emellan utan ringaste upehåll i den stadgade ordningen inom bylagett fortskaffas.

4. När stafen således omlupit bör åboen (husbonden på varje gård) sjelf på utsatt tid och stelle sig infinna. Utteblifwer någon uttan at warra siuk, förut bårtrest eller hafwa annat förfall böta 8 skillingar.

5. Om skiljaktiga meningar bör omröstning anstellas med en röst för hwarje af de röstandes inhafwande öresland (tunnland). Vid lika antal å ömse sidor gellde den mening ordningsmannen bittreder.

6. Årligen den 1sta Maij samlas bymennen då upleses byordningen och granskning sker af redogörelse för bykassans tillstånd efter nestförfluttna års åtgärder.

7. Då tiden är inne at ny ordningsman och bisittare för bylaget skall wellias och nya uttsetts är den gamle ordningsmannen skyldig at genast till den nya mot kvitto aflemna stafen jemte de handlingar som han hafwer under sin wård.

8. En och hwar af bymennen åligger at wisa ordningsmannen och byretten lydnad hörsamhett och aktning hwar emot ordningsman och bisittare skolla med wenlighett och saktmod bemötta alla och i sina handlingar alltid hafwa rettwisan uttan afseende på person till sitt enda föremåll, den sig dristar at inför samma rett wid allmen bystemma eller wid wites uttagande bruka oanstendiga eller föraktliga ord eller åthefwor, utbrister i eder eller swordommar eller nyttjar wåld utgifwe till bykassan 16 skillingar.

 

Källa: Ehn Wolter: Byordningar från mälarlänen, 1982

 

 

FAKTARUTA 33- Auktioner i Trögd, mars 1819                       2013-06-28

 

Förteckning på anmäldte private Auctioner uti undertecknads district ifrån den 25 sistlidne Februari intill samma dag uti Mars månad år 1819.

 

Till Konungens Befallningshafvande i Upsala Län!

 

Auctionistens namn

Stället hvarest auctionerna blifvit förrättade

Månad

Dag

12n Johan Ersson i Rösta

Eric Carlsson i Långarnö

Mars

3

12n Johan Michelsson i Skolsta

efter Lithells änka å Källsta ägor

Mars

3

Eric Ersson i Hellby

hos Torp Olof Svensson i Kärrtorp

Mars

4

12n Jan Ersson i Rösta

hos Johan Andersson i Grillby

Mars

2

Eric Ersson i Hellby

hos Anders Ersson i Hellby

Mars

8

Eric Hellberg å Hellby ägor

hos Eric Jansson i Werksta

Mars

11

12n Jan Ersson i Rösta

hos Jonas Ersson i   Hesselby

Mars

8

Dito man      

i Högby säteri                    

Mars

10

Jan Andersson i Hacksta

efter sin fader Anders Persson i Hacksta

Mars

8

12n Olof Larsson i Tibble

i Wester Wällinge å 1 åkerteg

Mars

8

12n Per Persson i Lundby

hos Anders Nilsson i Skillinge

Mars

11

Olof Olsson i Hårby

hos Carl Jansson i Hårby

Mars

15

12n Jan Ersson i Rösta

hos Jonas Ersson i Hesselby

Mars

15

Dito man

hos afsk. Sold. Walgs hustru i Högberg

Mars

16

12n Johan Michelsson i Skolsta

hos Anders Jansson i Markeby

Mars

15

Lars Larsson i Görlinge

hos Tibblins Enka i Östersta

Mars

23

12n Jan Ersson i Rösta

hos unge Jan Jansson i Långarnö

Mars

23

Anders Andersson i Skillinge

i Skillinge å omyndigs 1/4 mtl

Mars

24

 

   

                                                                                       

 

(Länsstyrelsen i Uppsala län: Landskansliet, Handlingar ang auktioner (1704-1838), EXIX:1)

 

 I rapporten ovan finns det flera intressanta uppgifter:

 

Torsdagen den 11 mars var det auktion efter Anders Nilsson som arrenderade Anders Erlandssons del av Skillinge rusthåll. Anders Nilsson kom på obestånd och gjorde konkurs. Han dog året efter, 60 år gammal, och efterträddes på gården av Lill-Stina och Gustaf Norberg när de flyttade dit från Hävlinge.

 

Onsdagen den 24 mars 1819 auktionerade Anders Andersson ut brukandet av Gustafs andel av gården Skillinge rusthåll för det kommande året. Auktionen hölls på gården.

 

Som framgår av länsman Linds rapport till landshövdingen är det fyra auktioner i Trögds härad måndagen den 8 mars. För att kunna rapportera att allt gått rätt till på alla fyra ställena hade Lind hjälp av sina fjärdingsmän. Som namnet anger så fanns det fyra fjärdingsmän som hade hand om varsin fjärdedel av häradet.

 

12n = tolvman = nämndeman

 

Varje månad kom det en sådan här rapport från vart och ett av länets härader till landshövdingen. Alla finns inte bevarade, men den här är det och den är extra intressant för vår bok om Gustaf.                             


 

FAKTARUTA 32 - Litslena år 1812                                       2013-05-28

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Det här var aktuellt under Gustafs första period i Litslena när han ännu bodde i Skillinge med sin far och mor, ett och ett halvt år gammal.

 

17/11 1811

Efter kungörelse och förfrågan från predikstolen om någon intresserad att emot ersättning taga vård och omsorg om aflidne torparen Jan Anderssons i Björnbo efterlämnade wärnlöse son Johan, beslutades att Bonden Eric Carlsson i Fiskvik mot en årlig ersättning af 20 Riksdaler Rgs (Riksgälds) ur fattigcassan och från församlingen 32 s (skillingar) för varje mantal under 3 års tid.

Modern, torparänkan Cajsa Carlsdotter på Skäggsta ägor, dog i juni 1811 av ”Frossa”

Johan var född 1798 och 13 år gammal. Johans lillasyster Cajsa, 6 år, placerades på fattigstugan.

 

8/3 1812

Rekrytering af förstärkningsmanskap, 3 personer har frivilligt tagit värvning för Litslena socken, varför lottning ej behövde genomföras. Dock är det okändt var dessa tre personer uppehåller sig. De anmodas att omedelbart inställa sig för mönstring. De är Drängen Anders Bångbjörnsson, Anders Jansson Björkling och afskedade soldaten Gustaf Klang.

 

5/4 1812

I de 2ne lediga fribrödsrummen i fattigstugan blefwo afskedade soldaten Olof Hagman på Östra Wällinge ägor, och aflidne torparen Pehr Pehrssons skröpliga hustru Anna Ersdotter på Djurby ägor till fribröds åtnjutande intagna. Men då för närvarande icke är i fattigstugan husrum för dem bägge såsom ogifta, och bekant war at hustru Anna med sin man har löfte at i sin tid få bebo den gamla stugan hwaruti de nu äro, så beslöts at denna stuga skulle besigtigas och bristfälligheterna med gångled så hjälpas. (Gångled innebar ”i turordning”, dvs att bönderna i socknen skulle hjälpas åt med arbetet att rusta stugan efter en viss turordning)

 

13/12 1812

Undersökning angående Sockenskräddaren Jan Widells och hustru Stina Örns i Wästra Wällinge utjord, son Jan Eric, som, en månad och 27 dagar gammal, hos modern den 3 November om morgonen i sängen dödt. Målet blef i närvaro af Bokhållaren, Högaktade Herr C. G. Lind företaget. Nämndemannen Välförståndige Olof Larsson i Tibble hade utfärdadt ett besigtnings betyg som sade att det befans intet det minsta blånad eller åkomma på nämnda barn, allenast en hvit fläck och någodt nödt omkring på högra låret samt bölder på wänstra sidan under armen, mera åkommor befans ej på den dödes kropp.

Modern berättade sjelf om denna sorgliga händelse att hon under sin mans bortovaro tagit barnet till sig i sängen. Barnet hade varit mycket oroligt och sedan hon givit det bröstet lagt det på afstånd med ansigtet wändt ifrån sig, varpå hon insomnat och då hon waknat, funnit barnet dödt. Grannkvinnor intygade att barnet i flera dagar varit sjukligt. Modern frikallades från allt ansvar för barnets död.

 

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:3 (1769-1814)

 

 

 

FAKTARUTA 31- Saltpetersjuderi i Litslena 1814 - 1830                          2013-04-28

 

Under åren1805–1830 existerade en skyldighet för socknarna att till kronan, mot betalning, efter en fastställd taxa årligen leverera viss mängd salpeter per mantal. Salpeter behövdes för tillverkning av krut till armén.

 

16/1 1814

Sockenstämman beslutade att inge en ansökning till Landshöfdingen att på allmänningen Hammar få anlägga en salpeteranläggning för att där koka den salpeter som från år 1816 och framgent ålagts socknen att tillhandahålla kronan.

 

19/6 1814

Å Skålmarken kommer salpeteranläggningen att upsättas, med början den 27 i denna månad.

 

9/2 1817

Uppbörd av den årliga saltpeterskatten, vilja lefvereras densamma directe till Krutbruken så stadnade aflägaren af de här i socknen gemensamt anlagde saltpeterplantlador, som utgöra omkring 53 hemman, uti den underdåniga önskan att få leverera den gärd till de vanliga uppbördsställena i länet.

 

25/1 1824

Anmälde herr Pastor Mag. E. G. Berg att för Salpeter Sjuderi Bolagets i Litslena räkning; blifwit genom egen Sjudare, med egen Kanna och utur egen Plantlada tillwerkadt 25  Ltt (Lispund, 1 Lispund=8,5 kg) saltpeter nästl år, med begäran om sockenstämmobewis deröfwer, och som församlingen kände, att berörde anmälan wore enlig med werkeliga förhållandet, så beslöts, att ett sådant bewis skulle meddelas.

 

1/8 1830

På grund av försummat underhåll är församlingens salpetersjuderiverk så förfallet att det icke utan betydande kostnad kan sättas i verket, beslöts att det skulle försäljas på auction.

 

Källa:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

 

 

 

FAKTARUTA 30 – Beredskapsåtgärder i Litslena vid koleraepidemin 1834  2013-03-28

Sockenstämman i Litslena 24/8 1834

Beslutades att byggningen å Skillinge Rusthåll och stugan å stället Björnbo skulle såsom afskiljda ifrån andra boningshus till sjukhus inrättas samt begrafningsplatser nära till sjukhusen inhägnas. (Koleraepidemien).

Sockenstämman i Litslena 11/9 1834

Nödig betjening vid sjukhusen skall städslas. Att hvarje by skall ha i beredskap en tjenlig säng till sjukhusets behof. Det första koleraliket ska begravas på tjenligt ställe på gamla kyrkogården. De öfriga på tjenligt ställe angränsande till denna plats. Alla lik af hvad sjukdom som hälst under det  choleran härjar skall bisättas inom 4 dygn samt all umbärlig folksamling undvikas. Choleraliken begravas utan procession, mot vite af 3 Rdr 16 sh Bco. Den som mottager eller hyser inom socknen passlösa och utsockne tiggare, samt utan gästgifvareskjuts kringresande behörigen förpassade personer såsom sjömän, gesäller, gårdfarihandlande, smidessäljare, forbönder, kommande från smittade orter, böta 3 Rdr 16 sh Bco. Den som upplåter rum till så kallade dansstugor under det choleran hemsöker Riket pliktar 6 Rdr 32 sh banco.

Hvar och en som reser till en ort som offentligen blifvit förklarad för smittad, skall genast undergå Quarantain, på så sätt att  han under tio dygn skall åliggas hålla sig skild från sällskap och uti särskilt rum vistas, vid ett vite af 6 Rdr 32 sh Bco.

 

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

 


FAKTARUTA 29 - Överdådig ringning i kyrkklockorna, Litslena                      2013-02-28

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokoll från Litslena angående ringning i kyrkklockorna. Ärendet återkommer flera gånger genom åren. Texten ”om någon ringde sönder märkena” syftar på att ett snöre hade spänts upp i klockstapeln på vardera sidan, som märke, där klockorna svängde. Om klockorna svängde för högt åt sidorna gick tråden sönder. Detta ofog, som riskerade att skada klockorna, var ett problem i de flesta församlingar. Det var i regel överförfriskade unga drängar som hetsade varandra vid ringningen. Straffen varierade från socken till socken. I en församling blev böterna en kanna (2,5 liter) vin till kyrkan istället för pengar.

 

13/6 1813

För att förekomma owarsam ringning med klockorna, beslöts att  kyrkowaktaren skulle, i synnerhet wid ringningen efter Lik, wara närwarande och tillse at alt ordentligen tilgår samt hos wederbörande angifwa den som beträdes med öfwerdådigt ringande, på det en sådan efter sig företeende omständigheter, må till answar och näppst befordras.

 

9/6 1939

Trampor skulle installeras för att verkställa klockringningen istället för de nötta linorna. Tramporna skulle också medföra lättnad vid ringningen och vara mindre kostsamma att underhålla.

 

16/4 1848

Diskuterades åter åtgärder mot öfverdådig ringning av kyrkklockorna. Om någon ringde sönder märkena. Böter 2 Rdr. Om man, under ringningen, sparkar med foten mot ”klockbredden” skall ett vite af 1 Rdr utgå. Sådana sparkar kan skada klockorna.

Då erfarenheten visat, och ofta, särdeles vid begravningar, ett öfverflödigt antal af obehörigt folk, dels af ringarna sjelfva i klockstapeln upkallades, dels opåkalladt sig inträngde, äfvensom att ringarna vid dylika tillfällen stundom med öfverflödig tractering förseddes, hvarigenom vanligen oordningar och ofog af ofvannämnde art blifvit en följd. Det bestämdes att varning ifrån predikstolen mot detta oskick skulle meddelas.

 

Källor:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

 

  

FAKTARUTA 28 – Beslut om några ”Lösdrifvare” i Uppsala den 5 Mars 1818    2013-01-28

 

Lösdriveri var förbjudet och straffbart. Lösdrivare var man om man inte hade bostad och arbete så att man kunde försörja sig själv och sin familj. I sådant fall var man en belastning för fattigvården och de som inte kunde bevisa sin hemvist i församlingen utvisades till den församling där de ”hörde hemma”. Landshövdingen hade att besluta i följande tre ärenden den 5/3 1818.

 

Den 5 Mars 1818, Nr 678.

Som saknade laga förfång hade af Stadsfiscalen Ekström till idag blifwit till förhör upkallade.

 

1) Förre Rusthållaren Abraham Stålhand hwilken sade sig wara född i Almunge socken 1768, gift, hafwa 4 barn, hwaraf det äldsta icke ännu fyllt 8 års ålder och, nästliden höst inflyttat hit till staden samt köpt hälften uti en här belägen gård, hwarå han likwäl, i anseende till felande 100 Rd Rgs (Riksdaler Riksgäldssedlar) å den betingade köpeskillingen icke ännu fått upbud. Stadsfiscalen förmälte at då Stålhand icke ännu wore känd som gårdsägare och i anseende Stålhands obemedlade tillstånd fara wore det staden i framtiden kunde betungas med underhållsskylldighet för hans barn hade Magistraten wägrat Stålhand at här Mantals skrifwas och ålade hans flyttning härifrån; Hwaröfwer Landshöfdingens Cancellie. beslut, at, jemte det stadens förbehåll emot skylldigheten, at draga försorg om Stålhands och hans barns samt hustrus underhåll må antecknas, bör Stålhand, tills widare för Kronoutskylldernas beräknande i mantal antecknas. Stålhand hade köpt en gård men hade inte fullgjort betalningen och därför inte fått lagfart (upbud). Uppsalas magistrat hade förbjudit Stålhand att mantalsskriva sig i staden, men landshövdingen upphävde beslutet med motiveringen att Stålhand kunde räknas med i Uppsalas rapportering till Kungl Majt och därmed redovisades en högre kostnad för de obemedlades försörjning, vilket gagnade Uppsala. Däremot gjorde landshövdingen tillägget att Uppsala inte skulle ha skyldighet att underhålla Stålhands familj.

 

2) Gossen Lars Engren, född här i staden 1797 (21 år gammal) af nu afl fadren Murargesällen Engren yttrade, det han någon tid warit för sysslolöshet hållen till arbete å LandsCorrectionsHus (fängelse, på grund av avsaknad av arbete och bostad) men blifwit derifrån frigifwen nästliden höst och anhöll nu at få afgå till Sthlm för at söka tjenst, hwilket honom bewiljades, samt

 

3) Skomakare Lärlingen Johan Eric Engren, född här i staden 1794 och broder till nyssnämnde Lars Engren, tillkännagaf, det han warit förstärkning karl för Sthlms stad och för detta år der mantalsskrifwen hos Skomakaren Sandberg samt Jultiden hitkommit för bristande arbete i Stockholm; Förelades at inom 14 dagar härefter wara med laga sysselsättning försedd.

 

Stadsfiscalen Ekström i Uppsala, kom senare, år 1830, att utreda ett intressant fall av olofligt tillgrepp. Det var en engelsman som polletterade en koffert att landvägen transporteras via skjutshållen från Stockholm till Alsike, medan han själv genomförde en del av resan med ångbåt. Kofferten försvann dock på vägen och Ekström fick ett styvt arbete med att utreda fallet, men det är en helt annan historia.

 

Källa: Länsstyrelsen, Landskansliets Konceptbok AIb:171, 1818

 

FAKTARUTA 27- Frivilligt förbud mot utländska yppighetsvaror i Litslena, 1817 2012-12-28 


Utdrag ur sockenstämmoprotokollet den 30 november 1817.


Af Kongl Majts nådiga förordning af den 30/5 1817 angående nödvändigheten av inskränkning uti införsel och förbrukning av utländska yppighetswaror, med tjenlig erinran att vidtaga sådana beslut, som svarade emot ifrågavarande wigtiga ändamål, och för framtiden kunde äga bestånd. Församlingen, igenkännande med djupaste undersåtelig wördnad och tacksamhet Kongl Majts nådiga å landsfaderliga omsorger så för allmänt som enskilt väl, yttrade sin villighet att, allvarligt bemödande för att bidraga till nyttiga inskränkningar och hämmande av överflöd och yppighet så i föda som kläder; och i sådant avseende stadgade följande förening:


1) att hädanefter icke kläda oss med andra kläder och tyger än af svenska tillvärkningar, hällst sådana, som äro hemvävda och inom socknen och orten brukliga


2) att vid våra måltider, om ock gäster tillbjudas, icke hava mera än 3 högst 4 rätter och då bröllop och gravöl hållas icke över 5 rätter; att därvid icke bruka andra främmande drycker än sådana som till införsel och förbrukning äro tillåtna; och ehuru Caffé ännu icke är förbudit till enskilt bruk, förbinder vi oss dock att i våra hus icke mera nyttja det på eftermiddagarna, samt i sammanhanget härmed iakttaga en noga sparsamhet jämväl af sådana drycker och liquerer vi själva bereda, så att vid bröllop och andra samquäm under måltiden icke tagas mera än 2ne supar brännvin, emedan vad häröver njutas är ett missbruk och anses med rätta för ett överflöd.


3) större kalas, såsom bröllop och gravöl, får icke wärka längre än 2ne dagar, likväl med undantag för föräldrar, barn och syskon, hwadan de så kallade sven- och möquällar, ungmorsdagen (första dagen vid ett bröllop vigdes brudparet, andra dagen, "ungmorsdagen",  firade man bruden som nu blivit "ungmor", den tredje dagen tog gäster och brudpar avsked av varandra) eller hemkomöhl, äfven husförhörscalas, såsom överflödige och kostsamma, varder ifrån denna dag alldeles afskaffade, hälst och nu del häraf redan genom serskilda Kongliga Resolutioner uttryckeligen äro förbudna.

4)  förenen vi oss om att hädanefter icke anskaffa andra husgeråd och meubler än de, som äro inom landet producerade och af dess egna produkter; dock likväl tillvitet, och hwad vi förut äga, förbruka


5) husfäder och husmödrar förbinda sig ock att hava noga tillsyn och på barn och ungdom, (åtminstone till 21 års ålder) att de är under växande ännu icke få vänja sig vid hetsiga drycker brännvin, kaffe, eller nyttja tobak, såsom förderfligt och skadligt och vilja vi anse den ungdom som sig annorlunda förhåller, för illa uppfostrad, olydig och vanartig.


6) under vår frivilliga överenskommelse, hoppas och förmoda vi, att icke någon ibland oss motverkar, genom ett annat förhållande, än vad här stadgadt är, hällst en sådan icke kan undgå att utmärkas som opatriotiskt sinnad och sin överhets nådiga och välgörande vilja och avsikter ohörsam. Och önska wi på det okunnighet icke må förebäras, att denna vår förening måtte från predikstolen årligen uppläsas.

 

Slutligen yttrade församlingen, att i händelse något stadgande härutinnan, till likhet för hela länet, skulle vidtagas, överlämnade de till länets vördade och älskade hövdinges upplysta beprövande att göra de ändringar härvid, som för detta ändamål kunna vara tjenliga.

E. G. Berg Comminister, Johan Stolpe Organist, Jan Andersson i Sneby, Jan Olsson i Tibble, Eric Ersson i Hällby, Anders Andersson i Tyresta, Eric Ersson i Tyresta.

 

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

 

 

FAKTARUTA 26 - Gustafs förtroendeuppdrag i Litslena socken                  2012-11-28

 

 29/11 1835

§3. Förklarade Anders Andersson i Skillinge (Gustafs förmyndare under uppväxten) såsom sednast vald magasinsföreståndare sin önskan att sin befattning såsom skrifvare få till Rusthållaren i Sneby, Hagström, öfverlämna enligt dem emellan träffad öfverenskommelse. Socknemännen ansåg dock med den antagna ordningen sådant icke öfverensstämma, hvarföre Anders Andersson borde vid nämnde befattning förblifva, honom dock obetaget att Hagström om nödigt biträde anlita, och med honom på sätt godt syndes kunde, öfverenskomma.

 

13/3 1836

§1 Utsågos till Ledamöter i 1836 års BeredningsCommité med denna församling Högvälb Herr Baron C. Falkenberg på Åby, Cantorn och Organisten Hr G. J. Öberg, Rusthållarna unge Anders Ersson i Wiggeby och Gustaf Hagström i Sneby samt Skattebönderna Jan Andersson i Tyrsta och unga Anders Andersson i Skillinge, hvilka sålunda i nämnde egenskap böra å Litslena Gästgifvaregård d 8de instundande April kl 11 förmiddagen sig inställa.

 

16/10 1836

G. Hagström utses tillsammans med 6 andra betrodda att granska af Konungens Befallningshafvandes (landshövdingens) förbättringar av Sockenmagasinets reglemente. Rapport avlades vid sockenstämman en vecka senare den 23/10.

 

15/4 1837

Valdes till revisorer af om tilländagående Eclesastik Års räkenskaper öfver kyrko- och fattig cassorne, Högvälborne Herr Baron C. Falkenberg på Åby och Rusthållaren Gust. Vilh. Hagström i Sneby.

 

21/5 1837

G. W. Hagström har justerat sockenstämmoprotokollet tillsammans med  C. Falkenberg och Anders Ersson i Fiskvik.

 

9/6 1939

Till sexmän för Sneby rote, 1 år, utsågs Jan Andersson i Tyrsta och till brandsyningsmän, 1 år, utsågs, för Sneby rote, Matts Mattson i Kälsta och G. W. Hagström.

 

19/9 1841

G. W. Hagström utsedd till sexman för ett år för Sneby rote.

 

Källor:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

 

 

 

FAKTARUTA 25 - Diverse sabbatsbrott i Litslena 1816                                         2012-10-28

.
Händelser i Litslena strax innan Maja och Gustaf flyttade till Uppsala.

 Utdrag ur sockenstämmoprotokollet den 7 Julii 1816:

Över det angivande hos Prosten, att bonden Lars Andersson i Fiskvik skulle på tredje söndagen den 16:e sistlidne juni, under gudstjänsten uppehållit sig på krogen å gästgivaregården; följande personer skulle veta och nu förhöras:

1: Rusthållaren Jan Mattsson i Kählsta berättade att han sistlidne söndag på anmodan af snickaren Erik Carlsson i Fiskvik att vara honom följaktig till Litslena gästgästgivargård för att efter se om någon vore sittande på krogen och funno där under gudstjänsten bonden Lars Andersson i Fiskvik, vilken befanns av starka drycker vara ankommen.

2: Torparen Lars Olofsson på Ullstämma ägor, som efter predikans slut uppgått till gästgivargården, instämde i Jan Mattssons afgivande, med tillägg att skräddaren Widell äfven befant sig där i Lars Anderssons sällskap.

3: Lars Larssons dräng i Fiskvik Erik Ersson berättade, det han också hört Lars Anderssons målföre (röst) i krogstugan, vid det han gått över gården.

4: Jan Anderssons dräng i Hummelsta Erik Larsson, att han, sedan han påträffat liket *) som samma dag begrofs, uppgått till gästgivargården, och där på krogen funnit Lars Andersson och skräddare Widell.

5: Skräddaren Widell i Westra Wellinge berättade, att bonden Anders Olsson i Tibble och stalldrängen vid Djurby Pehr Larsson, äfven varit inne under en gudstjänsten på krogen, att han, Widell, som var törstig, begärt och fått 1/2 stop dricka af krögerskan.

Som målet ej vidare hör det till socken stämmans befattning, utan skulle till tinget förvisas, så lät församlingen härvid bero.

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

 *) Den som begravdes den 16 juni 1816 var ”Bonden Anders Anderssons i Hummelsta hustru Brita Lisa Ersdotter”, som avled den 8 juni i ”barnsbörd”, 31 år och 11 månader gammal.

Källa: Litslena dödbok C:3 (1796-1846)

   

 

 

 

 

FAKTARUTA 24 - Angående den exekutiva försäljningen av Häflinge 1819   2012-09-28

.

Den 27 Mars 1819, Nr 1251.

1819 d. 27 Mars passeradt angående auction å Häflinge.

 

Då den till idag utlysta executiva auction å Rusthållaren Anders Erlandssons ägande Rusthåll Häflinge i Lillkyrka socken, skulle företagas, infann sig ingen speculant hwarföre Landshöfdinge-cancelliet, föranläte samma auction till en annan, framdeles utsättande dag, upskjuta.

In fidem, Carlsson.

 

Den 2 April 1819, Nr 1371.

Allmän kungörelse

Den executiva auction å Rusthållaren Anders Erlandssons ägande 1/2 Mantal Skatte Rusthåll No 62 wid Majorens Esquadron af Kongl Lifregementets Dragon Corps, Häflinge, beläget i Lillkyrka socken och Trögds härad af detta Län, som genom Landshöfdinge-Embetets kungörelse af den 19 December 1818, war bestämd att förrättas härstädes den 27:de sistledne Martii har, i afsaknad af speculanter, icke kunnat då försiggå, utan kommer den samma i stället, att werkställas här å Lands-Cancelliet klockan 12 på dagen, Onsdagen den fjortonde (14:de) nästinstundande Julii, genom upp- och afslag. Om fastighetens beskaffenhet kan underrättelse erhållas så wäl härstädes, som hos Krono- Befallningsmannen Morén i Enköping. Köpesumman bör hit inbetalas genast eller sist inom En Månad efter auctionen och inroparen wara försedd med wederhäftig borgen, om han icke är personligen känd för full säkerhet; hwilket äfwensom att egendomen föryttras uti det skick den befinnes, men utan gröda och inventarier, samt att med tillträdet förhålles enligt 5 Cap 8§ UtsökningsBalken, härigenom warder tillkännagifwet.

Upsala slott i Lands-cancelliet den 2 April 1819

På LandshöfdingEmbetets wägnar

AND. HJERPE                                         J. A. CARLSSON

 

Den 13 October 1819, Nr 3439.

Ldshfds (Landshöfdingens) i Upland utslag uppå Corporalen G. Norbergs ansökning, at Nman (Nämndeman) Jan Carlsson i Wallby by, hwilken å utmätningsauction den 14 nästlidne Julii inköpt 1/2 mtl Rusthåll i Häflinge, Lillkyrka socken måtte åläggas at godtgöra de i samma Rusthåll intecknade sökanden tillhöriga fordringar, den ena stor 1508 Rd (Riksdaler) 42 sh (shillingar) 8 rst(runstycken) Bco (Banco) och den andra stor 1910 Rd 20 sh 5 rst Rgssedlar Riksgäldssedlar) jemte ränta och kostnadsersätning. Hwaröfwer Jan Carlsson sig förklarat deremot sökandens påminnelser aflemnat. Gisl. Ups. sl. Lcanc. d 14 Oct 1819.

 

Detta mål har jag i öfwerwägande tagit. Och emedan hkden (huvudkäranden) Jan Carlsson har uti en den 14 nästl Augusti till Landshöfdingen ingifwen skrift protesterat all werkan af ofwanberörde auctionsinrop, derjemte andragit, det han emot samma auctionsförrättning i Höglofl Kgl Swea Hofrätt anfört beswär. Ty och då giltigheten af samma andragande icke kunnat å sökande sidan bestridas finner jag mig, för det närwarande at innan högbemäldte rätt dess yttrande öfwer samma beswär meddelat, icke kunna förpligta Jan Carlsson, at ifrågawarande intecknade summor, godtgöra. Den missnöjde etc...

 

Den 24 December 1819, Nr 4395.

Till Herr Morén angående köpeskillingen för Häflinge Rusthåll

Tit. (Mottagaren av denna skrivelse) Har at förständiga Nämndemannen Jan Carlsson i Wallby by, hwilken å utmätnings auction härstädes den 14 nästlidne Julii inköpt Häflinge 1/2 mtl Rusthåll, det honom åligger, at genast hit inbetala köpesumman, till så stor andel som icke får med inteckningshafwandens begifwande innestå, derest icke Jan Carlsson gitter wisa sig hafwa den hållne auctionen öfwerklagat. Upsala slott Landscancellie d 24 Dec 1819.

 Källa: Länsstyrelsen, Landskansliets Konceptbok AIb:172, 1819

  

 FAKTARUTA 23  Eldsvåda i Sättrarna, Litslena år 1825      2012-08-28

                          

Sockenstämman den 4 april 1825: 

§1. Sedan församlingens ledamöter efter vederbörlig kallelse voro församlade, och ytterligare framställning blifvit gjord om den olycka, som nyligen träffat Torparen Eric Ersson i Sätrarne, i det hela hans gård, jämte all hans egendom blifvit ett rof för lågorna, och han derigenom med Hustru och barn försatt utan tak öfver hufvudet och föda öfver sommaren, så stadnade församlingen; under säker öfvertygelse att ingen i socknen vore som icke behjertade hans iråkade öma belägenhet, i det beslut att, till hjelp och understöd för dess första behof genast sammanskjuta af hvarje helt mantal och proportionaliteter af de mindre En Riksdaler Riksgäldssedlar och 4 kappar (1 kappe = 4,58 liter) säd, hälften råg och korn. Penningesammanskottet åtogo sig sexmännen att i hvar sin Rota uppbära och till Pastor aflämna; som för det redogör, och säden upphämtar Eric Ersson sjelf. Under öfverläggningen härom, anmälte Dragon för Östersta Rusthåll Johan Sund, det han med sina kamrater inom socknen af samma Corps redan träffat den öfverenskommelse att de med 8 Skillingar Banco på man skulle bidraga till denna vackra gerning, samt utfäste sig att medlen uppbära och dem till Pastor äfven aflämna. 

Källa:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

 

 

FAKTARUTA 22 – Juliana Hallerström, Enköpings-Näs                                           2012-07-28

 En prästdotter från Enköpings-Näs, Juliana Carolina Hallerström, kom att få en roll ”i utkanten” av handlingen om Gustaf, för, efter Majas död 1817 gifter Sven Bladh om sig med henne den 17/3 1820 i Enköpings-Näs kyrka.

Lysning hölls den 20/2, 27/2 och 5/3. Vigseln skedde den 17/3 mellan, ”Logarfvaren Hr Sven Ludvig Blad från Upsala och Demoiselle Juliana Carolina Hallerström uti Enköpings-Näs prestgård. Brudgummens frejd god, är christelig och har aflemnat afvittringsbetyg. Brudens giftoman, Comministern G. L. Hallerström i Wittinge har gifvit sitt bifall.”

 Julianas pappa, Anders Ludvig Hallerström, hade varit präst i Enköpings-Näs från 1797 till sin död 1817. Mamman hade avlidit före fadern samma år. Fadern var död och giftoman för Juliana blev därför brudens 15 år äldre bror, pastorn i Vittinge, Gustaf Ludvig Hallerström.

 

Juliana flyttar till Sven i Uppsala i samband med giftermålet. De får en son, August Ludvig, i oktober 1821. Familjen flyttar runt i Uppsala och bor på många ställen. Kvarteren Lejonet, Sala, Kaniken, ”till Kungsgatan” och slutligen till gård No 1 i kvarteret Kroken.

Sven sadlar om efter sin konkurs och blir ”trakteur” istället för garvare.

 

Juliana och Sven får inga fler barn och de förlorar dessutom sonen August Ludvig endast 10 år gammal. ”Tracteuren Bladhs son Scholaris August Ludvig, avled den 22 December 1831, Watten i Hufvudet, 10 år gammal, Begravd den 27 December 1831.”

 

Juliana blir änka drygt 3 år senare när Sven avlider av ”Wattsot”, 45 år gammal. Sven är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

 

Källor:

Enköpings-Näs C:3, 1738-1858

Enköpings-Näs AI:8, 1817-1823

Upsala Domkyrkoförsamlings födelsebok, CA:6, 1813-1854

Uppsala Domkyrkoförs AIA:6B, 1816-  

Uppsala Domkyrkoförsamling AIA:7B, 1831-1835

Uppsala domkyrkoförs AIA:7D, 1831-1835

Uppsala domkyrkoförsamling dödbok, F:4, 1818-1846

”Begravda i Sverige”, cd från Sveriges släktforskarförbund

Uppsala domkyrkoförsamling Oic:1 Gravbok 1799-1950

Uppsala domkyrkoförsamling Oic:2 Namnregister 1800-1900-talen

Uppsala domkyrkoförsamling Oic:3 Gravbrev

 

  ”


FAKTARUTA 21 – Efterlysningar den 21 Junii 1822                                           2012-06-28

Vid sökandet efter vad som hände Sven Bladh efter Majas död så påträffades ett antal uppgifter av allmän natur som kan vara av intresse för att visa vad som avhandlades vid den här tiden. Den här faktarutan är ett exempel på det.

Den 21 Junii 1822, Beslut Nr 2574.  

Allmän efterlysning

Uppå wederbörande begäran efterlyses:

1o Lifstidsfången å Carlstens fästning No 110 Johan Söderquist, hwilken född i Östergöthland, 42 år gammal, 5 fot 5 tum lång, af stark kroppsbyggnad med mörka hår och ögonbryn swartbruna ögon, spetsig näsa, blekt pussigt ansigte, från fästningen rymt natten till den 31sta sistl Maji;

2o förre Artilleristen Jonas Palmgren och Quinspersonen Maria Petersdotter, hwilka för flera stölder häcktade och dömde natten till den 27:de sistl Maji, genom golfwet brutit sig ut från Aspelands härads fängelse å Målilla Tingsställe och på flykten kommit, Palmgren omkring 40 år gammal, af lång stark kroppsbyggnad, med mörka hår och ögonbryn samt blå ögon och Maria Petersdotter af lika ålder, fetlagd med koppärrigt ansigte; Skolande Krono- och Stads Betjente i Länet sorgfälligt efterspana dessa rymmare, wid ertappandet dem genast gripa och under säker bewakning till Slottshäktet insända.

3o Gossarne Anders Pehrsson och Lars Pehrsson, hwilka den 25te sistl Februarii från deras moder, BewäringsSolldat-Enkan Catharina Larsdotter å Swista Bys ägor i Ramsta socken, bortgått utan att sedermera hafwa återkommit eller lemnat underrättelse om deras tillhåll, warda, efter derom af henne gjord begäran efterlyste, men anmodan till en hwar som om deras wistande kan äga kunskap, sådant härstädes anmäla, warande efter upgift, Anders Pehrsson 14 år gammal, med trindlagdt ansigte, ljusa hår och ögonbryn, wid afwikandet klädd i grå wallmars jacka, randiga yllebyxor, hwita ullstrumpor samt flor och läder Cachette, och Lars Pehrsson, 11 år gammal, med mörka hår och ögonbryn, klädd i randig ylle jacka och byxor, swart hatt, hwita ullstrumpor och flor. Kongl Öfwer Ståthållare Embetet i Stockholm samt Kongl Maj:ts Befallningshafwande i öfrige Länen anmodas och att låta efterlysa desse gossar.

(”Gossarna” kom tydligen tillrätta så småningom för i församlingsboken för Ramsta står på sidan 114 att de flyttar till Delsbo 1828. Kanske var det dit de begav sig när de rymde.)

Upsala slott i LandsCancelliet den 21 Junii 1822.

På Landshöfdinge Embetets wägnar, A. Wistrand, C. O. S. Lind

 


FAKTARUTA 20 - Farbröderna Lars Peter och Anton Hagström inför rätta, del 3          2012-05-28


Forts från föregående faktaruta:

Avsnitten med kursiv stil i texten nedan är kommentarer och förklaringar.
Text med rak stil är direkta citat.

25/10 1819 Vid det här tillfället var alla närvarande utom L.P.
”hvilken sades hafwa bortrest till Stockholm.” Målet sköts upp.

1/10 Då var L.P närvarande men inte A.A.. Målet sköts upp igen.

8/11 ”Alla tidigare protokoll kunde nu upläsas och justeras.” De inblandade vidhöll sina respektive uppgifter. ”Ramström meddelade att han wille inkalla och förhöra Skepparåldermannen Amilon. L.P. ansåg det wäl wara onödigt med detta förhör och skulle onödigtvis försena målet”. Rätten beslutade dock att den ”icke kunde förwägra Ramström detta” utan målet sköts upp.

15/11 Nu verkade L.P. ha tröttnat på alltihop, för:

”Anton företädde vid detta tillfälle en fullmagt af sin broder L.P. at denna dag och hädanefter å hans wägnar swaromål afgifva, men A.A. hvar hvarken sjelf eller genom ombud tillstädes. Amilon bekräftade att de 17 stockar som huggits föregående winter å nämnda skogslott använts till att upbygga en jagtstufwa på Antons mark, men att han sjelf icke warit med folket i skogen när timret till nämnda stufwa höggs och framkördes. At han sjelf icke bifallit att något af nämnda skogslott eller utom Björndals hage skulle huggas, och hvar dessa verkligen war huggna och deras antal kunde hans dräng Jan säkrast uplysa om. Ramström begärde derföre at till en annan dag inkalla denna dräng, och dessutom yrkade att L.P. icke skulle tillåtas att genom ombud finnas i målet utan åläggas att personligen närvara. Rätten beslutade att L.P. skulle personligen sig infinna vid målets handläggning.” Målet sköts upp.

22/11 L.P. och Anton Hagström infann sig men inte A.A. Amilons dräng Jan Jansson hördes men inget nytt tillfördes målet.

Käranden ansåg nu målet avslutat och svarandena anhöll att till nästa dag inkomma med sina slutpåståenden. Detta biföll rätten med tillägget att Anders Andersson borde inkallas. 

29/11 Slutplädering

L.P. sade igen att ”han borde från målet vara skiljd enär han köpt stockarna af sin broder enligt köpekontrakt”. Anton hävdade ”att han icke befallt att stockarna skulle huggas på Stads Cassans skog utan att huggningen der skett af misstag af de drängar som utfört huggningen”.

Åklagarens slutanförande

”Efter en änteligen fulländad ledsam undersökning och respective Domstolns osparde möda, at få utredt det sanna och värkliga förhållandet uti målet, angående åverkan å Stads Cassans enskilte Gåsinge skog, emellan mig å Cassans vägnar kärande, Lars Petter Hagström och Anton Hagström samt Drängen Anders Andersson i Knutsberg svarande, lärer ej annat återstå än at nu afgifva mina slutliga påståenden. Lyckligt nog, at denna rättegång, som förorsakat både betydelig kostnad och mycken tidsspillan änteligen blifvit så utredde genom de, under densamma, afhörde vittnens berättelser beledsagde med så bindande skäl och omständigheter at Edgång icke här kan komma ifråga, den må hända af fruktan för lagliga bestraffningar ofta nog en mindre uplyst eller må hända en fräck Religionsföracktare nedsligt begår, för befrielse från ett brått som likväl förr eller sednare, ja äfven ofta nog hör i tiden. Min mening med detta utfall är ingalunda lämpeligt hit; ty saken är fullkomligen utredd och personerna som saken angår, hafva inför dennas respektive Domstoln redan uti ett annat mål, styrkt, med tillförlitliga facta, at de äga så mycket  och försvarlig Christendomskunskap, som fordras för at icke begå mened. Mitt slutliga påstående blifver änteligen:

1o Emot Lars Petter Hagström och Anton Hagström, som genom vitnet Frösslunds berättelse äro öfvertygade at hafva vållat de åtalade förbrytelser, så medelst at de befalt sitt folk hugga och anvist dem stället där den åtalade åverkan blifvit föröfvad hvilket äfvenväl Drängen Anders Andersson från Knutsberg vidgått, samt vitnet Eric  Erik Olsson bestämt sagt at det i beslag tagna timret timme värkeligen är hämtadt ur Gåsinge skog, det måtte de gemensamt dömmas till skade ärsättningen trettio två schillingar för hvarje Träd efter åsatte värdet eller för Fyratio stycken Tjugusex Rd 32 sh Bco och hvar för sig till böter enligt 10 Cap 1 och 5 §§ Bygn Bken, jemförde med Kongl Förordningen om skogarna i Riket af . Ut uden 5 Augusti 1805, samt Kongliga Höga Befallningshafvandes särskilte förbud emot all skogsåverkan å Gåsinge skog af den 12 October 1805.

2o Vidkommande dernäst Drengen Anders Andersson från Knutsberg, så har han vidgådt, at han på Hagströmmarnas befallning huggit 24 stycken timmer som troligen kan hafvas skedt, under den förmodan hos honom, at det anviste stället der hygget skulle verkstälas vore en Hagströms tillhörig; men, som det numera under Rättegången är utredt att hygget värkeligen skedt på Stads Cassans lått, så kan jag icke undgå at emot honom yrka enahanda ansvar som emot hans medbråttslige.

3o påstår jag sluteligen at få bestridde utgifterna, tidsspillan, med mera godtgjorde med Femtio sex Riksdaler 13 schillingar Banco efter vidfogade Räkning, ej noga uptagne; äfvensom af Anders Andersson enskilt Två Riksdaler Banco för hans sednare kallelse, som uti Räkningen ej finnes uptagen.

I öfrigt hade jag väl billigt skäl att yrka serskilt ansvar å Herrar Hagströmar, för d som de obefogade tillvitelser de gjordt under denna Rättegång; men det alt efterskjänker jag dem, önskande at de med tiltagande ålder vise varda månde. Strengnäs den 22 November 1819. Arvid Carlberg gm Ramström”.blivit

Dom

Rätten dömer L.P. och Anton att
”böta för att de föranstaltat åwerkan af 31 st timmerstockar å Stads Cassans skog hvarsina 10 Rd 16 sh eller 16 sh för hvarje stock, samt A.A. för att han huggit 24 st af dessa stockar, efter lika beräkning 8 Rdr; äfwensom de alla tre skola erlägga witet enligt gällande witesförbud med 10 Rdr Bco hwardera; hvarförutan Anton Hagström enligt betyg från den 9 januari dels låtit använda dels försålt alla 40 stockarna, åläggas att till Stads Cassan 20 Rdr 16 sh Bco. Skolande de alla tre ersätta kärandens rättegångskostnader med 25 Rdr Bco.”

Källa: Strängnäs Rådhusrätt och magistrat, AI:54, 1819

 

FAKTARUTA 19 - Farbröderna Lars Peter och Anton Hagström inför rätta, del 2
2012-04-28


Forts från föregående faktaruta:

Drängen Anders Andersson (A.A.) fick vittna och berättade att
: ”så tillgått med hygget att L.P. tillsammans med hans dåvarande dräng Eric Wanselius, tillsagdt A.A. att följa dem ut till Gorsinge skog at hugga timmer och hvarföre de med L.P. och af honom skjutsad, farit ut till Björndals hage och der huggit timmer 2ne dagar til ett sammanlagdt antal af 44 stockar, alla å StadsCassans skogslott det både Anders och Wanselius då altför wäl wetat, at under det hygget af de bägge sistnämnda gjordes, L.P. setat på wakt wid Björndalen äfwensom han sagdt, se efter om någon af Stadsbetjenterna skulle komma ut till skogen samt då kunna blåsa i en medhafd jacktpipa, til tecken för de huggande att då hålla upp med huggningen; at Anders, Wanselius, Frösslund och en piga, Anna, som är i tjenst hos änkan Hagström, (L.P.:s mor) sedan hemkört timret, som skedt ett par aftnar eller nätter, och hvarvid stockarna alla lagdts i gränden vid gården No 78 efter L.P.:s anvisning och för hans räkning utan att Anders begagnat någon enda af stockarna, och hade Anton Hagström wäl och befallt Anders göra hygget å Stads Cassans skog, men icke såsom L.P. varit med i skogen och anvisat hvar hygget skulle ske utan endast följt med till Björndaln hvarförutan Anders påstod at detta timmer huggits i mars månad sistlidet år, men det Anton Hagström gemensamt med Amilon låtit hugga i deras egande skogslott vid Gorsinge til en stufwubyggnad skedt sednare på wåhren eller på sista föret.”

L.P. förnekade vittnesmålet och hävdade att A.A. var rusig och i ett sådant tillstånd talade emot sanningen, och menade att Stadsfiscalen Tillström skulle finna A.A. oredig, vilket Tillström förnekade.

14/4 Åklagaren ville höra pigan Anna Persdotter i tjänst hos Enkan Hagström, (L.P.:s mor) men L.P. ingaf det jäf att hon var hans piga och inte hans moders och skulle bevisa att hon var mantalsskrifven hos honom, och bad om rådrum för detta, vilket käranden medgaf trots att han ansåg detta påstående för alldeles osann. Målet sköts upp.

26/4 Pigan Anna Pehrsdotter var nu tillstädes, och L.P. ”
afstod från sitt tidigare anmälda jäf samt medgaf hennes hörande. Anna hördes och började yttra åtskilligt som icke röjde särdeles begrepp och kännedom af edens wigt, hwarvid Ramström hemställte om icke Anna som syntes lätt att missledas måhända nu kunde borde förwisas till presterskapet, för at få nödig undervisning och rediga begrep om sina åligganden som wittne. Rätten beslutade att tills vidare upskjuta Annas afhörande som wittne samt förvisa henne till vederbörande presterskap att der under 2ne veckors tid, minst 4 ggr hvar vecka, så widt det af presterskapet anses nödigt låta undervisa sig i sin christendom.” Målet sköts upp.

Det är med många förhinder som pigan till slut kan få vittna. Det tog två och en halv månad och målets uppskjutande 4 gånger innan Anna kunde förhöras. Dels så verkar hon vara uppmanad att spela okunnig inför tinget. När hon sedan kallades för att undervisas i tio Guds bud och katekesen så hade hon av sin matmor kommenderats i arbete så att hon inte kunnat träffa prästen. Pastor Graffman ger upp försöken att undervisa ”denna 30-åriga piga”, men avger kommentaren: ”
hon skulle kunna vara mera insigtsfull, än hennes svar röja. Ty människor se allenast det för ögonen är, men Gud ser till hjertat.” Strengnes d 20 Maij 1819, W Graffman”

Uppdraget att undervisa Anna gick istället till vice pastor Plougstedt, som en månad senare, den 21/6, avgav följande utlåtande:

"Till följe af Lofliga Rådstufwu Rättens utslag af d 24 Maj detta år, har Pigan Anna Pehrsdotter, flera gånger i hwarje wecka, hos undertecknad sig inställt, att njuta underwisning i Christendomen, synnerligen i de delar deraf som röra Edgång. Och har hon befunnits både till innan- och utanläsning högst swag, och till begreppet mycket ofattlig. Dock har hon wid den närmare tillämpningen på wikten och wärdet af en, inför Gud, den allwetande och allsmäktige, aflaggd Ed, som henne allwarligen och ömt blifvit förehållen synts, så widt jag kunnat utröna, känna sin förbindelse att fritt och utan förbehåll tala sanningen. Att, för öfrigt komma längre i Christendomskunskap med denna tretioåriga person kan swårligen förmodas, eller ens genom hwilka kraftigare åtgärder man hälst må widtaga, åstadkommas. Attesteras Strengnäs d 9 Junii 1819, A. Plougstedt, Domkyrkoadjunct”.

Anna fick till slut vittna och berättade bl a:
”..att hon om wintern 1818 efter tillsägelse såwäl af L.P. som af Anton följt med ut till Björndaln och af de timmerstockar som låg på stora winterwägen hemkört 2ne stycken åt Hagströmarna, at drängarna Anders och Wanselius wäl warit med samt kört hem sitt lass, äfwen med två stockar på hwardera, alt ifrån samma ställe och för Hagströmarnas räkning, at Anton då och varit med ute til Björndaln men ej kört något timmer hem.

Nu ville åklagaren höra Wanselius men denne rapporterades flyttad och målet sköts upp tills hans nuvarande bostadsort kunde utrönas.”

12/7 Efterforskningarna efter Wanselius var utan resultat: ”.. något hopp ej vore det widare efterforskningar efter honom skulle lyckas, derföre sade käranden sig ej hafva fler wittnen i målet att åberopa och önskade dess afslutande. De öfriga parterna ansåge sig nöjda at afsluta målet och dom skulle meddelas den 6 September.”

6/9 Alla parterna infann sig utom A.A., eftersom alla inte var närvarande kunde ingen upläsning och godkännande af tidigare protokoll göras innan dom skulle fastställas, hvarför målet uppsköts till den 20:e i denna månad.

20/9 A.A. infann sig inte heller den här gången, men osäkerhet förelåg om han verkligen hade fått kallelse i laga ordning. Målet sköts upp.

4/10 Alla var nu på plats samtidigt, men: ”... i ansende till et företaget målningsarbete i Stadshussalen kunde något vid detta mål ej eller nu tilgöras utan skulle vederbörande återkomma d 25 i denna månad.”

Man tror inte det är sant. Nu har man efter 10 månader lyckats baxa målet ända hit och lyckats få alla inblandade att närvara samtidigt, vilket inte varit lätt. Då går det inte att hålla ting för att stadshussalen skulle målas!

Målet avslutas i nästa faktaruta.

Källa: Strängnäs Rådhusrätt och magistrat, AI:54, 1819

 


FAKTARUTA 18 - Gustafs farbröder Lars Peter och Anton Hagström inför rätta, del 1 
                                                                                                                     2012-03-28

Avsnitten med kursiv stil i texten nedan är kommentarer och förklaringar. Text med rak stil är direkta citat.

Arvid Carlberg som var Rådman i Strängnäs och Stads Cassans föreståndare stämde den 11 januari 1819 ”Hofrättsauscultanten” Lars Peter Hagström inför Strängnäs Rådstufvurätt. (Stads Cassans föreståndare var motsvarigheten till dagens finansborgarråd och därmed ansvarig för stadens egendom.)

En del av stämningen löd som följer:

 ”Sedan det hos mig anmält blifvit det Hof Rätts Auscultanten L. P. Hagström skolat på Vinterföret sistlidne Våhr genom sitt tjenstefolk, hafva låtit hugga och framföra Fyratio sex stycken Timmerstockar, från en skogspark uti den så kallade Björndahlshagen, hvilken skogspark är enskilt Stads Cassan tillhörig, för dess ägande uti Gårsinge jord, föranlåtes jag å denne Hagström begera lagens kallelse och stämning under det han, skola begådt en ny olaglighet, måtte ådömmas straff för sin förbrytelse efter Allmänna Lagen, Kongliga Förordningen om skogarna i Riket af år 1805”.

Lars Peter Hagström (hädanefter kallad L.P.) har alltså varit på stadens allmänning och huggit timmer. Carlberg och L.P. är gamla antagonister och har varit motparter i flera tidigare mål vilket Carlberg formulerade i stämningen som att L.P. nu begått en ny olaglighet.

Det här var starten på en lång rättsprocess som visade prov på stor uppfinningsrikedom när det gäller att förhala och försvåra målets handläggning. Det känns mer som en personlig envig mellan L.P. och Carlberg än en tvist om 46 timmerstockar, vilka i och för sig betingade ett högt värde.(24 shilling/stock, tillsammans 23 Riksdaler). Målet kom att pågå hela året 1819 och sköts upp vid 21(!) tillfällen.

L.P. inledde med att invända att han inte trodde sig vara behörigen stämd eftersom han menade att det bara var Stadsfiscalen som ägde rätt att åtala för åverkan å stadens skog. Rätten ogillade invändningen.

L.P. fortsatte sitt försvar med att skylla på Anton och sa att han köpt stockarna av honom så han borde åtalas i stället och att L.P. borde skiljas från målet. Åklagaren begärde att Stadsbetjenten skulle hämta Anton direkt för att höras. Stadsbetjenten återkom efter en stund med besked att Anton inte var hemma. Rätten beslutade att åtala både L.P. och Anton. Målet skjuts upp första gången.

När målet återupptogs 10 dagar senare hade Anton fortfarande inte påträffats. Stadsfiscal Ramström sa sig kunna bevisa att Anton var bortskickad från staden av L.P. för att han inte skulle kunna kallas in. Kallelsen av Anton skulle fästas å hans husdörr och införas i allmänna tidningarna. L.P. anförde att han trodde Anton skulle vara tillbaka om 8 dagar och ansåg inte kallelseförfarandet lämpligt. Rätten beslutade att Ramström får använda det förfaringssätt han finner tjänligast för att få Anton instämd till nästa rättegångstillfälle. Målet skjuts upp för andra gången.
Det fortsatte i samma stil.

L.P. förklarade att stockarna inte var huggna på Gorsinge skog. Åklagaren frågade var de var huggna. L.P. svarade att det var åklagarens sak att bevisa.

"Nu hördes 2ne vittnen.

Trädgårdsmästaren Anders Frösslund och Bonden Eric Olsson i Skråhäll, Åker:

Att de förliden winter efter begäran af såwäl L.P. som Anton Hagström kört timmer med hästar och kälkar för lega åt bemälte bröder ifrån Björndals hage till staden där timret efter L.P.:s anvisning lagdts i gränden utanför porten til den gård No 78 som svaranden bebor, att samma körning af vittnena gjorts 2ne dagar på det sätt att timret framkörts utur skogen ut på wintervägen öfver Björndals hage först om dagarna, samt om aftnarna hem til staden, at såwäl Lars Peter som Anton, jemväl biträdt wid samma körning med en häst och 2ne oxar hvardera dagen, men huru många stockar sålunda hemförts wiste wittnena ej widare än efter Petter Hagströms utsago at de skola warit 40 st til antalet som förut warit huggna å Gorsinge skog i Björndals hage och efter hvad wittnena då trodt å hwars skogslott däri Anton Hagström är delägare, wetande wittnena ännu ej at stockarna warit åwerkade å Stads Cassans Gorsinge skog emedan skilnadslinierne i skogen woro wittnena okända. Tilläggande wittnena på frågor derom at de wäl trodde sig kunna på stället utvisa stubbarna efter ifrågavarande stockar, hvilka varit mäst af tall och endast några få af granträd men dock alla sådana att de med skäl kunde få namn af timmerstockar; att wittnet Frösslund mindes det 18 stockar ena dagen blifvit hemförda samt något färre andra dagen, men kunde ej angifva någon summa af hemförda timmerstockar, som Hagströmarna låtit börja timmerkörningen en dag förut.

 Anton förklarade att han å sin gemensamt med Skepparåldermannen C. W. Amilon ägande skogslott No 2, deraf en del är uti så kallade Björndals hage, låtit samfällt med Amilon hugga 40 st timmerstockar. Tilspord om de 40 stockarna voro huggna i samma lott, svarade Anton att 25 vore huggna å nyssnämnda lott, men hvar de andra 15 huggits wille han ej uplysa.”

 Målet sköts upp två gånger för inkallande av vittnen som dock inte anträffades för att delge kallelsen. Anton anförde att ett av vittnena drängen Anders Andersson (A.A.) inte skulle få vittna eftersom han var den som huggit stockarna.

Vi är nu framme vid den 23 mars och åklagaren planerade en syn av stubbarna kl 3 samma eftermiddag där Trädgårdsmästaren Frösslund skulle peka ut dom för att se på vems mark de var huggna.

 ”Frösslund berättade att han vid synen utvisat stället i skogen hwar timret war hugget, som warit på Stads Cassans egande skogslott. Anton meddelade nu att detta ej skedt wid hans willja utan att han befallt att de skulle huggas på den skogslott No 2 där han är delägare och om de huggit över linien in på Stads cassans skogslott, hade sådant skedt af misstag utan befallning eller lof dertill.

 Widare uplyste Frösslund på ed att L.P. varit med i skogen då timret utkördes, men Anton ej varit på stället då timret huggits. L.P. hade vid tillfället sagdt att om någon frågade hwems timret wore, skulle angifva at Inspector Rosenström ägde det. Hvilket yttrande L.P. icke kunde bestrida men sökte förklara så at han trodt en sådan upgift sann emedan Inspectoren  ägde den gård No 78 där Frösslund bor och wid hvilken timret lagdts utanför i gränden.”

Vittnet Olsson hördes och åklagaren yrkade att han skulle peka ut var de huggna stockarna låg vid hemforslingen och målet sköts därför upp.

 Målet fortsätter i nästa faktaruta.

 Källa: Strängnäs Rådhusrätt och magistrat, AI:54, 1819

 

 


FAKTARUTA 17 - Extra waktstyrka mot mordbrand (Sven Bladh)              
2012-02-28


Vid ett tidigare tillfälle, än när mordbranden hos guldsmeden Fondelius ägde rum och som nämns i föregående faktaruta, hade lättantändliga varor kastats in på en höskulle. Det var på skullen ovanför tenngjutaren Åkerlunds stall. (Det är samma Åkerlund som förekommer i faktaruta 16.) Efter branden hos Fondelius så ansåg Magistraten att en extra waktstyrka behövdes, utöver den ordinarie nattvakten som redan fanns och regelbundet patrullerade gatorna nattetid.

Den 1 Feb 1817 beslutades att ytterligare waktstyrka skulle anordnas. 18 personer skulle ingå i den, 6 man för varje Rote. Vaktstyrkan skulle patrullera stadens gator från 9 om aftonen till kl 5 om morgonen och bestå av 12 ifrån borgerskapet och 6 ifrån frälsefolket. Alla från borgerskapet skulle delta i tur och ordning och när alla gått en gång så skulle vakthållningen fortsättas av hyresmännen. När dessa också hade gått så började det om med borgerskapet, osv så länge behovet så påkallar

Sven Bladh var ju en av borgerskapet och bör alltså också ha gått brandvakt. Hur länge denna extra waktstyrka tjänstgjorde finns det ingen notering om i något av de resterande protokollen för år 1817.

Vaktstyrkan fick 4 särskilda instruktioner för rapportering:

1. Alla öppningar på bostadshus och uthus som inte var tillslutna och där man kunde kasta in lättantändeliga ämnen skulle rapporteras.

2. Huru elden wårdas och om den med någon wårdslöshet handteras.

3. Om någon misstänkt person upptäcktes skulle han tas om hand och överlämnas till Corps de Gardet, samt nästföljande morgon föras till Wederbörande för förhör.

4. Efter varje natt skulle avrapportering ske från varje rote till landshöfdingen vad som timat.

Vid ett sammanträde under februari 1817 avhandlades bl a följande två ärenden som har anknytning till bränderna:

Ärende: Lagning av stadens sprutor

Åtog sig Sadelmakareåldermannen att laga stadens sprutor så framt dugligt Engelskt läder därtill anskaffas.

Åt Rådmannen Lindman updrogs att låta i Stockholm efterhöra om sådant finns till salu.

Skomakarlärlingen Eric Ström antogs till extra sprutlagare.

Ärende: Hittelön för munstycke till brandspruta

Såsom belöning för det förre Tullwaktare Herrn Godtlander wid eldswådan hos Guldsmeden Fondelius upletat det förkomna munstycket till slangen på den ena af stadens sprutor, bewiljades honom En Rdr Riksgälds utur BrandWaktsCassan.

Källa: Uppsala Rådhusrätt och magistrat, AI:93, 1817

 

FAKTARUTA 16 - Eldsvåda hos Guldsmeden Fondelius, Uppsala 1817               2012-01-28


Den 31sta Januarii, Hölts undersökning angående den förliden gårdag hos Guldsmeden Fondelius timade eldsvåda hwarwid hördes gårdsegaren at:

1o) Guldsmeden Fondelius: att pigan som aldrig fick nyttja ljus i fähuset hade mjölkat i mörkningen klockan omkring 1/4 till fem och klockan emot sex hade han hört sorl på gården samt utkommen funnit elden lös i fähuset samt att en ko som stått närmast intill en glugg på fähuset, som wallar emot Herr Assessor Westerlings gård då redan war quäfd af röken. Genom denna glugg syntes elden utflamma, men som god tillgång war på watten i gården blef den lyckligen släckt. Som efter hwad Fondelius förut förmält ingen fick nyttja eld i stall eller fähus och pigan redan gått ifrån fähuset och då ej förmärkt någon eld, samt elden synes hafwa tändt i golfwet mitt under ofwannämnda glugg samt brunnit wäggen upföre under gluggen så befarade Fondelius det någon illasinnad människa kastat in eld i fähuset genom gluggen, dock wiste icke Fondelius någon att därföre misstänka. Elden hade likwäl händelsewis till hands warande watten i gården och genom god och tidig hjelp blifwit snart släckt. 

Flera wittnen hördes, däribland Fondelius dräng som mellan 4 och 5 skött hästarna och sedan bortgått och ej hemkommit förr än Sprutarna redan ankomit då han tillhjelpt att släcka elden. 

Ingen hade dock kännedom om någon som warit på gården och som kunnat wålla elden, men som Borgaren Åkerlund såwäl wid sjelfva Eldswådan som dagen efter för Stads Fiscalen Ekström fält sådana utlåtanden om Guldsmeden Åhlander hwilket utmärka det Åkerlund wisste Åhlander att till eldswådan hafwa wållande warit, så tillsades Åhlander, som nu hos Rätten sig infunnit att imorgon tillstädes komma och skulle Borgaren Åkerlund dertill äfwen kallas för att anledningen till sina misstankar upgifwa. (En lång krånglig mening med innebörden att: Borgaren Åkerlund hade, både vid själva branden och dagen efter, sagt att han visste att det var Guldsmeden Åhlander som tänt på. Åhlander var ju en konkurrent till Fondelius) 

Borgaren Åkerlund kunde icke förneka det han i oförstånd och lättsinnighet om Åhlander på ett sådant sätt som föreberört är sig yttrat; men återkallade nu beskyllningen som afgifwits under det han af starka drycker warit öfwerlastad.

Åkerlund döms för falsk tillvitelse och för fylleri till böter med tillsammans 9 Rdr Banco samt i skadeersättning till Åhlander utbetala 30 Rdr Banco.

Falsk tillvitelse var ett allvarligt brott och böterna och skadeersättningen blev därefter. 9 Rdr Banco och 30 Rdr Banco. Det kan som exempel jämföras med att en häst värderades i bouppteckningar vid samma tidpunkt till 25-30 Rdr Banco, en ko till
15-20 Rdr Banco och en tacka med lamm ca 10 Rdr Banco. 

Källa: Uppsala Kämnärsrätt 1815-1817 

Det här hände alltså under den tid då Sven Bladh, Maja och Gustaf bodde i gård nummer 5, i kvarteret Rådhuset, i Uppsala. Fondelius bodde i grannkvarteret.

Brandmanskapet kallades till platsen. De leddes av en ”Sprutmästare”, som dirigerade en ”Strålförare” för varje spruta. Strålföraren hade hjälp av en eller flera ”Slanghållare”, och ett antal ”Pumpare” som två och två turades om att pumpa.
 

 

Trackback
RSS 2.0