3. Faktarutor 26-50 (Inlagda 2012-2014)

Faktaruta 26 - Gustafs förtroendeuppdrag i Litslena socken

 

29/11 1835

§3. Förklarade Anders Andersson i Skillinge (Gustafs förmyndare under uppväxten) såsom sednast vald magasinsföreståndare sin önskan att sin befattning såsom skrifvare få till Rusthållaren i Sneby, Hagström, öfverlämna enligt dem emellan träffad öfverenskommelse. Socknemännen ansåg dock med den antagna ordningen sådant icke öfverensstämma, hvarföre Anders Andersson borde vid nämnde befattning förblifva, honom dock obetaget att Hagström om nödigt biträde anlita, och med honom på sätt godt syndes kunde, öfverenskomma.

 

13/3 1836

§1 Utsågos till Ledamöter i 1836 års BeredningsCommité med denna församling Högvälb Herr Baron C. Falkenberg på Åby, Cantorn och Organisten Hr G. J. Öberg, Rusthållarna unge Anders Ersson i Wiggeby och Gustaf Hagström i Sneby samt Skattebönderna Jan Andersson i Tyrsta och unga Anders Andersson i Skillinge, hvilka sålunda i nämnde egenskap böra å Litslena Gästgifvaregård d 8de instundande April kl 11 förmiddagen sig inställa.

 

16/10 1836

G. Hagström utses tillsammans med 6 andra betrodda att granska af Konungens Befallningshafvandes (landshövdingens) förbättringar av Sockenmagasinets reglemente. Rapport avlades vid sockenstämman en vecka senare den 23/10.

 

15/4 1837

Valdes till revisorer af om tilländagående Eclesastik Års räkenskaper öfver kyrko- och fattig cassorne, Högvälborne Herr Baron C. Falkenberg på Åby och Rusthållaren Gust. Vilh. Hagström i Sneby.

 

21/5 1837

G. W. Hagström har justerat sockenstämmoprotokollet tillsammans med  C. Falkenberg och Anders Ersson i Fiskvik.

 

9/6 1939

Till sexmän för Sneby rote, 1 år, utsågs Jan Andersson i Tyrsta och till brandsyningsmän, 1 år, utsågs, för Sneby rote, Matts Mattson i Kälsta och G. W. Hagström.

 

19/9 1841

G. W. Hagström utsedd till sexman för ett år för Sneby rote.

 

Källor:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

 

Faktaruta 27 - Frivilligt förbud mot utländska yppighetsvaror i Litslena, 1817

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet den 30 november 1817.

Af Kongl Majts nådiga förordning af den 30/5 1817 angående nödvändigheten av inskränkning uti införsel och förbrukning av utländska yppighetswaror, med tjenlig erinran att vidtaga sådana beslut, som svarade emot ifrågavarande wigtiga ändamål, och för framtiden kunde äga bestånd. Församlingen, igenkännande med djupaste undersåtelig wördnad och tacksamhet Kongl Majts nådiga å landsfaderliga omsorger så för allmänt som enskilt väl, yttrade sin villighet att, allvarligt bemödande för att bidraga till nyttiga inskränkningar och hämmande av överflöd och yppighet så i föda som kläder; och i sådant avseende stadgade följande förening:

1) att hädanefter icke kläda oss med andra kläder och tyger än af svenska tillvärkningar, hällst sådana, som äro hemvävda och inom socknen och orten brukliga

2) att vid våra måltider, om ock gäster tillbjudas, icke hava mera än 3 högst 4 rätter och då bröllop och gravöl hållas icke över 5 rätter; att därvid icke bruka andra främmande drycker än sådana som till införsel och förbrukning äro tillåtna; och ehuru Caffé ännu icke är förbudit till enskilt bruk, förbinder vi oss dock att i våra hus icke mera nyttja det på eftermiddagarna, samt i sammanhanget härmed iakttaga en noga sparsamhet jämväl af sådana drycker och liquerer vi själva bereda, så att vid bröllop och andra samquäm under måltiden icke tagas mera än 2ne supar brännvin, emedan vad häröver njutas är ett missbruk och anses med rätta för ett överflöd.

3) större kalas, såsom bröllop och gravöl, får icke wärka längre än 2ne dagar, likväl med undantag för föräldrar, barn och syskon, hwadan de så kallade sven- och möquällar, ungmorsdagen eller hemkomöhl, äfven husförhörscalas, såsom överflödige och kostsamma, varder ifrån denna dag alldeles afskaffade, hälst och nu del häraf redan genom serskilda Kongliga Resolutioner uttryckeligen äro förbudna.

4)  förenen vi oss om att hädanefter icke anskaffa andra husgeråd och meubler än de, som äro inom landet producerade och af dess egna produkter; dock likväl tillvitet, och hwad vi förut äga, förbruka

5) husfäder och husmödrar förbinda sig ock att hava noga tillsyn och på barn och ungdom, (åtminstone till 21 års ålder) att de är under växande ännu icke få vänja sig vid hetsiga drycker brännvin, kaffe, eller nyttja tobak, såsom förderfligt och skadligt och vilja vi anse den ungdom som sig annorlunda förhåller, för illa uppfostrad, olydig och vanartig.

6) under vår frivilliga överenskommelse, hoppas och förmoda vi, att icke någon ibland oss motverkar, genom ett annat förhållande, än vad här stadgadt är, hällst en sådan icke kan undgå att utmärkas som opatriotiskt sinnad och sin överhets nådiga och välgörande vilja och avsikter ohörsam. Och önska wi på det okunnighet icke må förebäras, att denna vår förening måtte från predikstolen årligen uppläsas.

 

Slutligen yttrade församlingen, att i händelse något stadgande härutinnan, till likhet för hela länet, skulle vidtagas, överlämnade de till länets vördade och älskade hövdinges upplysta beprövande att göra de ändringar härvid, som för detta ändamål kunna vara tjenliga.

E. G. Berg Comminister, Johan Stolpe Organist, Jan Andersson i Sneby, Jan Olsson i Tibble, Eric Ersson i Hällby, Anders Andersson i Tyresta, Eric Ersson i Tyresta.

 

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

 

Faktaruta 28 - Beslut om några ”Lösdrifvare” i Uppsala den 5 Mars 1818

 

Lösdriveri var förbjudet och straffbart. Lösdrivare var man om man inte hade bostad och arbete så att man kunde försörja sig själv och sin familj. I sådant fall var man en belastning för fattigvården och de som inte kunde bevisa sin hemvist i församlingen utvisades till den församling där de ”hörde hemma”. Landshövdingen hade att besluta i följande tre ärenden den 5/3 1818.

 

Den 5 Mars 1818, Nr 678.

Som saknade laga förfång hade af Stadsfiscalen Ekström till idag blifwit till förhör upkallade.

 

1) Förre Rusthållaren Abraham Stålhand hwilken sade sig wara född i Almunge socken 1768, gift, hafwa 4 barn, hwaraf det äldsta icke ännu fyllt 8 års ålder och, nästliden höst inflyttat hit till staden samt köpt hälften uti en här belägen gård, hwarå han likwäl, i anseende till felande 100 Rd Rgs (Rikdaler Riksgäldssedlar) å den betingade köpeskillingen icke ännu fått upbud. Stadsfiscalen förmälte at då Stålhand icke ännu wore känd som gårdsägare och i anseende Stålhands obemedlade tillstånd fara wore det staden i framtiden kunde betungas med underhållsskylldighet för hans barn hade Magistraten wägrat Stålhand at här Mantals skrifwas och ålade hans flyttning härifrån; Hwaröfwer Landshöfdingens Cancellie. beslut, at, jemte det stadens förbehåll emot skylldigheten, at draga försorg om Stålhands och hans barns samt hustrus underhåll må antecknas, bör Stålhand, tills widare för Kronoutskylldernas beräknande i mantal antecknas. Stålhand hade köpt en gård men hade inte fullgjort betalningen och därför inte fått lagfart (upbud). Uppsalas magistrat hade förbjudit Stålhand att mantalsskriva sig i staden, men landshövdingen upphävde beslutet med motiveringen att Stålhand kunde räknas med i Uppsalas rapportering till Kungl Majt och därmed redovisades en högre kostnad för de obemedlades försörjning, vilket gagnade Uppsala. Däremot gjorde landshövdingen tillägget att Uppsala inte skulle ha skyldighet att underhålla Stålhands familj.

 

2) Gossen Lars Engren, född här i staden 1797 (21 år gammal) af nu afl fadren Murargesällen Engren yttrade, det han någon tid warit för sysslolöshet hållen till arbete å LandsCorrectionsHus (fängelse, på grund av avsaknad av arbete och bostad) men blifwit derifrån frigifwen nästliden höst och anhöll nu at få afgå till Sthlm för at söka tjenst, hwilket honom bewiljades, samt

 

3) Skomakare Lärlingen Johan Eric Engren, född här i staden 1794 och broder till nyssnämnde Lars Engren, tillkännagaf, det han warit förstärkning karl för Sthlms stad och för detta år der mantalsskrifwen hos Skomakaren Sandberg samt Jultiden hitkommit för bristande arbete i Stockholm; Förelades at inom 14 dagar härefter wara med laga sysselsättning försedd.

 

Stadsfiscalen Ekström i Uppsala, kom senare, år 1830, att utreda ett intressant fall av olofligt tillgrepp. Det var en engelsman som polletterade en koffert att landvägen transporteras via skjutshållen från Stockholm till Alsike, medan han själv genomförde en del av resan med ångbåt. Kofferten försvann dock på vägen och Ekström fick ett styvt arbete med att utreda fallet, men det är en helt annan historia.

 

Källa: Länsstyrelsen, Landskansliets Konceptbok AIb:171, 1818

 

Faktaruta 29 - Överdådig ringning i kyrkklockorna, Litslena.

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokoll från Litslena angående ringning i kyrkklockorna. Ärendet återkommer flera gånger genom åren. Texten ”om någon ringde sönder märkena” syftar på att ett snöre hade spänts upp i klockstapeln på vardera sidan, som märke, där klockorna svängde. Om klockorna svängde för högt åt sidorna gick tråden sönder. Detta ofog, som riskerade att skada klockorna, var ett problem i de flesta församlingar. Det var i regel överförfriskade unga drängar som hetsade varandra vid ringningen. Straffen varierade från socken till socken. I en församling blev böterna en kanna (2,5 liter) vin till kyrkan istället för pengar.

 

13/6 1813

För att förekomma owarsam ringning med klockorna, beslöts att  kyrkowaktaren skulle, i synnerhet wid ringningen efter Lik, wara närwarande och tillse at alt ordentligen tilgår samt hos wederbörande angifwa den som beträdes med öfwerdådigt ringande, på det en sådan efter sig företeende omständigheter, må till answar och näppst befordras.

 

9/6 1939

Trampor skulle installeras för att verkställa klockringningen istället för de nötta linorna. Tramporna skulle också medföra lättnad vid ringningen och vara mindre kostsamma att underhålla.

 

16/4 1848

Diskuterades åter åtgärder mot öfverdådig ringning av kyrkklockorna. Om någon ringde sönder märkena. Böter 2 Rdr. Om man, under ringningen, sparkar med foten mot ”klockbredden” skall ett vite af 1 Rdr utgå. Sådana sparkar kan skada klockorna.

Då erfarenheten visat, och ofta, särdeles vid begravningar, ett öfverflödigt antal af obehörigt folk, dels af ringarna sjelfva i klockstapeln upkallades, dels opåkalladt sig inträngde, äfvensom att ringarna vid dylika tillfällen stundom med öfverflödig tractering förseddes, hvarigenom vanligen oordningar och ofog af ofvannämnde art blifvit en följd. Det bestämdes att varning ifrån predikstolen mot detta oskick skulle meddelas.

 

Källor:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

 

Faktaruta 30 - Beredskapsåtgärder i Litslena vid  koleraepidemin 1834.

 

Sockenstämman i Litslena 24/8 1834

Beslutades att byggningen å Skillinge Rusthåll och stugan å stället Björnbo skulle såsom afskiljda ifrån andra boningshus till sjukhus inrättas samt begrafningsplatser nära till sjukhusen inhägnas. (Koleraepidemien).

 

Sockenstämman i Litslena 11/9 1834

Nödig betjening vid sjukhusen skall städslas. Att hvarje by skall ha i beredskap en tjenlig säng till sjukhusets behof. Det första koleraliket ska begravas på tjenligt ställe på gamla kyrkogården. De öfriga på tjenligt ställe angränsande till denna plats. Alla lik af hvad sjukdom som hälst under det  choleran härjar skall bisättas inom 4 dygn samt all umbärlig folksamling undvikas. Choleraliken begravas utan procession, mot vite af 3 Rdr 16 sh Bco. Den som mottager eller hyser inom socknen passlösa och utsockne tiggare, samt utan gästgifvareskjuts kringresande behörigen förpassade personer såsom sjömän, gesäller, gårdfarihandlande, smidessäljare, forbönder, kommande från smittade orter, böta 3 Rdr 16 sh Bco. Den som upplåter rum till så kallade dansstugor under det choleran hemsöker Riket pliktar 6 Rdr 32 sh banco.

Hvar och en som reser till en ort som offentligen blifvit förklarad för smittad, skall genast undergå Quarantain, på så sätt att  han under tio dygn skall åliggas hålla sig skild från sällskap och uti särskilt rum vistas, vid ett vite af 6 Rdr 32 sh Bco.

 

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

 

Faktaruta 31 - Saltpetersjuderi i Litslena 1814 - 1830

 

Under åren1805–1830 existerade en skyldighet för socknarna att till kronan, mot betalning, efter en fastställd taxa årligen leverera viss mängd salpeter per mantal. Salpeter behövdes för tillverkning av krut till armén.

 

16/1 1814

Sockenstämman beslutade att inge en ansökning till Landshöfdingen att på allmänningen Hammar få anlägga en salpeteranläggning för att där koka den salpeter som från år 1816 och framgent ålagts socknen att tillhandahålla kronan.

 

19/6 1814

Å Skålmarken kommer salpeteranläggningen att upsättas, med början den 27 i denna månad.

 

9/2 1817

Uppbörd av den årliga saltpeterskatten, vilja lefvereras densamma directe till Krutbruken så stadnade aflägaren af de här i socknen gemensamt anlagde saltpeterplantlador, som utgöra omkring 53 hemman, uti den underdåniga önskan att få leverera den gärd till de vanliga uppbördsställena i länet.

 

25/1 1824

Anmälde herr Pastor Mag. E. G. Berg att för Salpeter Sjuderi Bolagets i Litslena räkning; blifwit genom egen Sjudare, med egen Kanna och utur egen Plantlada tillwerkadt 25  Ltt (Lispund, 1 Lispund=8,5 kg) saltpeter nästl år, med begäran om sockenstämmobewis deröfwer, och som församlingen kände, att berörde anmälan wore enlig med werkeliga förhållandet, så beslöts, att ett sådant bewis skulle meddelas.

 

1/8 1830

På grund av försummat underhåll är församlingens salpetersjuderiverk så förfallet att det icke utan betydande kostnad kan sättas i verket, beslöts att det skulle försäljas på auction.

 

Källa:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

 

Faktaruta 32 - Litslena år 1812

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Det här var aktuellt under Gustafs första period i Litslena när han ännu bodde i Skillinge med sin far och mor, ett och ett halvt år gammal.

 

17/11 1811

Efter kungörelse och förfrågan från predikstolen om någon intresserad att emot ersättning taga vård och omsorg om aflidne torparen Jan Anderssons i Björnbo efterlämnade wärnlöse son Johan, beslutades att Bonden Eric Carlsson i Fiskvik mot en årlig ersättning af 20 Riksdaler Rgs (Riksgälds) ur fattigcassan och från församlingen 32 s (skillingar) för varje mantal under 3 års tid.

Modern, torparänkan Cajsa Carlsdotter på Skäggsta ägor, dog i juni 1811 av ”Frossa”

Johan var född 1798 och 13 år gammal. Johans lillasyster Cajsa, 6 år, placerades på fattigstugan.

 

8/3 1812

Rekrytering af förstärkningsmanskap, 3 personer har frivilligt tagit värvning för Litslena socken, varför lottning ej behövde genomföras. Dock är det okändt var dessa tre personer uppehåller sig. De anmodas att omedelbart inställa sig för mönstring. De är Drängen Anders Bångbjörnsson, Anders Jansson Björkling och afskedade soldaten Gustaf Klang.

 

5/4 1812

I de 2ne lediga fribrödsrummen i fattigstugan blefwo afskedade soldaten Olof Hagman på Östra Wällinge ägor, och aflidne torparen Pehr Pehrssons skröpliga hustru Anna Ersdotter på Djurby ägor till fribröds åtnjutande intagna. Men då för närvarande icke är i fattigstugan husrum för dem bägge såsom ogifta, och bekant war at hustru Anna med sin man har löfte at i sin tid få bebo den gamla stugan hwaruti de nu äro, så beslöts at denna stuga skulle besigtigas och bristfälligheterna med gångled så hjälpas. (Gångled innebar ”i turordning”, dvs att bönderna i socknen skulle hjälpas åt med arbetet att rusta stugan efter en viss turordning)

 

13/12 1812

Undersökning angående Sockenskräddaren Jan Widells och hustru Stina Örns i Wästra Wällinge utjord, son Jan Eric, som, en månad och 27 dagar gammal, hos modern den 3 November om morgonen i sängen dödt. Målet blef i närvaro af Bokhållaren, Högaktade Herr C. G. Lind företaget. Nämndemannen Välförståndige Olof Larsson i Tibble hade utfärdadt ett besigtnings betyg som sade att det befans intet det minsta blånad eller åkomma på nämnda barn, allenast en hvit fläck och någodt nödt omkring på högra låret samt bölder på wänstra sidan under armen, mera åkommor befans ej på den dödes kropp.

Modern berättade sjelf om denna sorgliga händelse att hon under sin mans bortovaro tagit barnet till sig i sängen. Barnet hade varit mycket oroligt och sedan hon givit det bröstet lagt det på afstånd med ansigtet wändt ifrån sig, varpå hon insomnat och då hon waknat, funnit barnet dödt. Grannkvinnor intygade att barnet i flera dagar varit sjukligt. Modern frikallades från allt ansvar för barnets död.

 

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:3 (1769-1814)

 

Faktaruta 33 - Auktioner i Trögd, mars 1819

 

Till Konungens Befallningshafvande i Upsala Län!

 

Förteckning på anmäldte private Auctioner uti undertecknads district ifrån den 25 sistlidne Februari intill samma dag uti Mars månad år 1819.

 

Auctionistens                        Stället hvarest auctionerna blifvit förrättade  Månad  Dag

namn

12n Johan Ersson i Rösta     Eric Carlsson i Långarnö                             Mars        3

12n Johan Michelsson           efter Lithells änka å Källsta ägor                    ”             3

i Skolsta

Eric Ersson i Hellby              hos Torp Olof Svensson i Kärrtorp                ”             4

12n Jan Ersson i Rösta         hos Johan Andersson i Grillby                       ”             2

Eric Ersson i Hellby              hos Anders Ersson i Hellby                           ”             8

Eric Hellberg                         hos Eric Jansson i Werksta                           ”            11

å Hellby ägor

12n Jan Ersson i Rösta         hos Jonas Ersson i Hesselby                                              ”              8

Dito man                              i Högby säteri                                               ”            10

Jan Andersson i Hacksta       efter sin fader Anders Persson i Hacksta       ”              8

12n Olof Larsson i Tibble      i Wester Wällinge  å 1 åkerteg                       ”              8

12n Per Persson i Lundby     hos Anders Nilsson i Skillinge                       ”            11

Olof Olsson i Hårby              hos Carl Jansson i Hårby                              ”            15

12n Jan Ersson i Rösta         hos Jonas Ersson i Hesselby                                              ”            15

Dito Man                              hos afsk. Sold. Walgs hustru i Högberg        ”            16

12n Johan Michelsson           hos Anders Jansson i Markeby                     ”            15

i Skolsta

Lars Larsson i Görlinge         hos Tibblins Enka i Östersta                          ”            23

12n Jan Ersson i Rösta         hos unge Jan Jansson i Långarnö                 ”            23

Anders Andersson                i Skillinge å omyndigs 1/4 mtl                                             ”            24

i Skillinge

 

Hvilken förteckning till följe af Kongl Majts Höga Befallningshafvandes  under den 31 sistl Dec 1810 utfärdade Kungörelse jag härmed får ödmjukhet öfversända, med anmälan at mig veterligen icke något lagstridigt vid dessa auctioner förekommit.

Grillby den 26 Martii 1819, C.G. Lindh

 

(Länsstyrelsen i Uppsala län: Landskansliet, Handlingar ang auktioner (1704-1838), EXIX:1)

 

I rapporten ovan finns det flera intressanta uppgifter:

Torsdagen den 11 mars var det auktion efter Anders Nilsson som arrenderade Anders Erlandssons del av Skillinge rusthåll. Anders Nilsson kom på obestånd och gjorde konkurs. Han dog året efter, 60 år gammal, och efterträddes på gården av Lill-Stina och Gustaf Norberg när de flyttade dit från Hävlinge.

Onsdagen den 24 mars 1819 auktionerade Anders Andersson ut brukandet av Gustafs andel av gården Skillinge rusthåll för det kommande året. Auktionen hölls på gården.

Som framgår av länsman Linds rapport till landshövdingen är det fyra auktioner i Trögds härad måndagen den 8 mars. För att kunna rapportera att allt gått rätt till på alla fyra ställena hade Lind hjälp av sina fjärdingsmän. Som namnet anger så fanns det fyra fjärdingsmän som hade hand om varsin fjärdedel av häradet.

Varje månad kom det en sådan här rapport från vart och ett av länets härader till landshövdingen. Alla finns inte bevarade, men den här är det och den är extra intressant för vår bok om Gustaf.

 

Faktaruta 34 - Byordning för Sneby by fastställd 1 maj 1823 – del 1

 

I stort sett varje by hade en byordning som innehöll de regler som bönderna hade att rätta sig efter. Byordningen var viktig vid den tiden när varje gårds ägor var uppdelade i små skiften och låg utspridda över hela byns alla ägor. Man måste då komma överens med grannarna om när man skulle sköta sina åkrar så att man inte trampade ner eller på annat sätt förstörde för varandra. Byordningarna var viktiga ända fram till att laga skifte hade genomförts. I Sneby skedde det först 1868. Genom laga skiftet förändrades arronderingen och varje gård fick ett eller ett par stora sammanhängande skiften som man kunde bruka utan att påverka eller påverkas av grannarna. Regelverket i den här byordningen för Sneby fastställdes vid tinget 1823 när Gustafs svärfar, Anders Ersson, brukade gården Sneby No 1 och den gällde även när Gustaf tagit över från 1830 och framåt.

Det här första avsnittet handlar om det administrativa när det gällde hur byordningen fungerade. Texten är delvis moderniserad.

 

C.1.

1. Uti byn bör finnas en byrett bestående av en ordförande hwilken kallas ordningsman med en eller flera bisittare. Byrettens åliggande är att befordra denna byordnings werkstellighet och at befremia bylagets besta.

2. Hos ordningsmannen sammantreda bymennen så offta nöditt befinnes. Des första göromål är att afgöra twister och fella bymennen till ansvar för felsteg som afviker från denna byordning.

Kallelse till byrett ska alltid ske åtminstone en dag förut. Sådan kallelse bör hwar och en inom bylaget hörsamma wid witte af 8 skillingar Banco. Utte blifwer han och wisar eij gilltitt förfall warde feld till witte.

3. Kallelse sker genom en hos ordningsmannen förwarad staf. Från ordningsmannen lemnas denna staf till nermaste granne warefter den man emellan utan ringaste upehåll i den stadgade ordningen inom bylagett fortskaffas.

4. När stafen således omlupit bör åboen (husbonden på varje gård) sjelf på utsatt tid och stelle sig infinna. Utteblifwer någon uttan at warra siuk, förut bårtrest eller hafwa annat förfall böta 8 skillingar.

5. Om skiljaktiga meningar bör omröstning anstellas med en röst för hwarje af de röstandes inhafwande öresland (tunnland). Vid lika antal å ömse sidor gellde den mening ordningsmannen bittreder.

6. Årligen den 1sta Maij samlas bymennen då upleses byordningen och granskning sker af redogörelse för bykassans tillstånd efter nestförfluttna års åtgärder.

7. Då tiden är inne at ny ordningsman och bisittare för bylaget skall wellias och nya uttsetts är den gamle ordningsmannen skyldig at genast till den nya mot kvitto aflemna stafen jemte de handlingar som han hafwer under sin wård.

8. En och hwar af bymennen åligger at wisa ordningsmannen och byretten lydnad hörsamhett och aktning hwar emot ordningsman och bisittare skolla med wenlighett och saktmod bemötta alla och i sina handlingar alltid hafwa rettwisan uttan afseende på person till sitt enda föremåll, den sig dristar at inför samma rett wid allmen bystemma eller wid wites uttagande bruka oanstendiga eller föraktliga ord eller åthefwor, utbrister i eder eller swordommar eller nyttjar wåld utgifwe till bykassan 16 skillingar.

 

Källa: Ehn Wolter: Byordningar från mälarlänen, 1982

 

Faktaruta 35 - Byordning för Sneby by fastställd 1 maj 1823 – del 2

 

Det här andra avsnittet handlar om hägnader och diken. Texten är delvis moderniserad.

Fortsättning från faktaruta 34

 

C.2 om hegnad, stengning och dikning.

1. Höst och wår eller flerre gånger om året der så nöditt, anstelles uppå ordningsmannens tillsegelse gerdesgårdssyn af samtlige byamen hwar wid alla bristfelligheter å hegnader och grindar noga antecknas samt dag till derras lagliga iståndsettande. Ny syn företagas när förelagd tid utgått. Bettredes någon med försummelse plikkte 8 skillingar och nytt datum för iståndssettandet fastställs.

2. Skulle någon finnas så illa sinnad at han af hat, ondska, öfwerdåd eller för att insleppa kreattur nedrifwer och förderfwar grind eller gerdesgård befordrar ordningsmannen den bråtslige till answar och skadeersättning derföre at till bykassan utgifwa 16 skillingar.

3. Näst före den wanliga slåttertiden bör ordningsmannen sammankalla grannarne att förenna sig om wiss dag till samfellte engars afslående. Den som slår öfwer waden (dvs den som med lien slår av gräset så högt att det som står kvar når högre än vaden) gifve dubbel ersättning efter rettens pröfning.

4. Alla nödiga wegar inom byns egor samt till och från byn till allmenna landswegen böra grannarne emellan efter örretal fördelas, sedan hålle hwar sitt wegstycke så förswarlitt wid makt at wegen uttan olegenhett för åkdon, redskap och dragare kan befaras. Försummar någon at bettra den bro eller wegstycke som grannarne wid besiktning som ordningsman i början av october hwarje år ansteller förklarat ogilld och öfwerenskommit bör istånd settas inom wiss tid, bör ordningsman wid eftersyn genom legoarbete låtta bettra dett bristfelliga och bettalningen derför af den treskande utmetta.

5. Under de såkallade andetider (skördetid, bärgningstid, eller allmänt bråd tid) eger ordningsmannen maktt at ner han pröfwar nöditt anbefalla det swin och andra kreatur efven om dagen må hållas afstengde. För treskande her emott gielldes hwarje gång 4 skillingar.

 

C.3

1. Ner ordningsmannen sjelf anser för godt eller warder af någon granne påmint at wårtiden låtta från sedesgerdett eller engen utsleppa dett qvarstående wattne böra byamennen af ordningsmannen kallas at på utsatt tid sig instella till samma arbetes förrettande. Vid försummelse eller oduglitt arbete utgifwe 4 skillingar.

2. Då flodiken efter föregången syn ånyo måste grefwas wartill skyndsamhet och bör ett sådant arbete skie lika gemensamt och wid samma som åfwan sagt er.

3. Alla byar böra så witt möjelitt er med ymnitt och godt watten wara försedde och skola derföre brunnar, kiellår eller andra samfelta wattustellen stenditt hållas wid maktt, blifwer det nöditt at sådanna rensas eller upgrafwas får ingen sig der ifrån undandraga.

4. Så ofta nöditt er skolla strömmar åar och bekar upgrefwas under tårraste tiden på sommaren. Den som heremott wisar sin försummelse skall ordningsmannen leja duglig karl samt arbetteslönnen af den treskande uttaga.

 

Källa: Ehn Wolter: Byordningar från mälarlänen, 1982

 

Faktaruta 36 - Byordning för Sneby by fastställd 1 maj 1823 – del 3

 

Det här tredje och sista avsnittet handlar om kreaturs bete, vådeld och verkställande av beslut. Texten är delvis moderniserad och en fortsättning från faktaruta 35.

 

C.4

1. Ej må någon om wåren insleppa lösa kreatur at betta på rågen wid wite af 16 skillingar. Sådant betande om hösten på ofrusen åker hware förbuden wid lika answar.

2. På dett engarna ike måtte blifwa för mykett nedtrampade och för nerra bette (för nära marken avbetade, dvs så att det är bara jorden kvar) hwaraf stor afsaknad i följande års gröda förordsakar så er högst nödigt at de om hösten sedan bettning synes wara lagom skedd straxt blifwa upfredade. Den her emot bryter gellde för hwarje kreatur 16 skillingar.

3. Ingen ware tillåtit at betta eller tiudra sina kreatur i eng eller sedesgerde enskiönt (i annat fall än om) det sker på hans egna tegar eller skiften ifrån kl 9 om qwellarna och till 5 om förmidagarna. Den sig heremot förser gellde för hwar gång 16 skillingar.

4. Sedan engarne ero afslagne böra inga kreatur insleppas till bette innan grannarne öfwerens kommit så well om tiden ner sådant må ske som och anttalett samt hwilka slags kreattur de willia der intaga. Den der emot bryter utgifwe 16 skillingar för hwarje kreatur.

5. Ordningsmannen ållegges at anstalta at tjur och fargalt må finnas.

6. Okynnes eller folkillskna kreatur bör icke få gå lösa i by uttan skola wara så fengslade at de icke kunna göra skada. Försummas detta utgifwe egaren utom ersettning för orsakad skada 8 skillingar.

7. Der wallgång er oundvikelig skola bymennen sig derom förena så som tjenligast finna och bör ingen som på samma mark har kreattur sig från deltagande deruti undandraga wid wite af 12 skillingar.

 

C.5 Om wådelds förekommande

1. Hwarje hellt manttal skola wara försedd med en försvarlig handspruta, brandstega, båtshake och wattenembar.

2. Hwarje höst och wår skall byretten anställa nödige brandsyner

3. Finnes eldstad wid brandsyn så bristfellig at eldskada derigenom kan upkoma, ware det synemennens rett och skiellighet at den samma gennast nedrifwa och utgifwe egaren för sin wårdslöshets skull 16 skillingar.

4. Så åftta ordningsmannen finner nödigt tillsege han grannarne det sotsyn kommer at anstellas af byretten följande dag. Den som finnes hafva sin skorsten osotade utgifwe för hwarje 4 skillingar.

5. Ordningsmannen bör besörja genom öfwerenskommelse med grannarne at då stårmweder eller åska emot natten intrefar en eller flere pålitliga bymen gå brandwakt i byn.

 

C.6

1. Ingen af grannarne må understå sig at wid grannes åkerskiften betta eller tjudra kreatur. Förseelse böte 8 skillingar.

2. Den som af wanart på engen eller gerdett rifwer gres på annans teg eller skiffte warder förfallen till wite af 24 skillingar.

 

C.7 Om wites uttagande och bykassans förvaltning

1. Byretten eger att sjelf werkstella sina beslut och den ena ordningsmannen reka den andra hand dertill om så påfordras. Om witen icke erlegges godwilligt skola bisittaren på ordningsmannens tillsägelse af den plikttfelde taga pant som å nesta auction i orten förseljes till den mest bjudande om den icke förut inlöses och öfwerskottet tillstelles egaren samt witesmedlen insettas i bykassan. Mötas utmetningsmennen af wåld må kronobetjeningen i orten anlitas emot wedergällning af den motsträvige.

2. Husbonde answara för de witen hans barn och tjenstefolk ådömmes hwaribland stattårpare och reknas i de fall de sjelfva sakna tillgång, hwarwid qwitto skrifwes på innestående års lön på så mycket som pliktten utgör.

 

Sluteligen erinras att hundar ej få gå lösa under den tiden som fårkreatturen går ute på bete.

 

Med åfwanstående byordning förklarrar wij oss alle sammans nögde som skede i Sneby den 1 sta Maij 1823.

unge Anders Ersson, Carl Pehrsson, Mats Andersson, Anders Andersson, Carl Iansson, Eric Ersson, gamle Anders Ersson, Jan Jansson

 

Källa: Ehn Wolter: Byordningar från mälarlänen, 1982

 

Faktaruta 37- Litslena år 1839

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Det här hände under Gustafs tid som bonde i Sneby. Texten är delvis förkortad och sammanfattad.

 

18/8 1839

Åtskilliga sockenbor hade blivit tillsagda av kronobetjeningen att den 27 i denna månad i qvarter mottaga och proviantera en Commendering av 128 man vid Westmanlands Kongl Regemente, vid dess då skeende genomtågande.

Sockenborna i allmänhet och i synnerhet de närboende till stora landsvägen, önskar från provianteringen blifva befriade. Dels är vid denna tid almogens matförråd icke större men ofta mindre än som motsvarar eget behof, och då Soldaten för den låga betalningen af 12 sh Bco för 2ne mål ingalunda kan mättas, hvartill kommer att brännvin och dricka icke gärna kan undvaras. Åt Kronoexpeditionsbefallningsman Marén uppdrogs att hemställa därom till Konungens Befallningshafvande.

 

17/2 1839

Förra Bonden Gustaf Andersson i Kromsta som nu friges efter att för andra gången för brott blifvit straffad. Ordförande frågar huruvida någon pålitlig husbonde i församlingen är hugad att taga Gustaf Andersson i sin tjenst. Ingen anmälde sig, men eftersom ett undantag, af ett spannland jord, hade gjorts av en del av hans fastighet när den såldes, hemställde församlingen om icke Gustaf Andersson var i behof av annat förvar.

 

3/11 1839

Häktade Gustaf Anderssons bror, Eric Andersson, som tagit hand om Gustaf Anderssons familj under tiden, anhåller hos sockenstämman att få inhysa sin broder och taga honom i sin tjenst såsom dräng. Eric Andersson fick detta godkännande mot att han skulle göra sitt bästa för att brodern från brottsliga tilltag och vanarter afhålla.

 

Gustaf Andersson var född 1804, gift och hade fyra barn. Han hade blivit dömd för förfalskningsbrott den 3/2 1836, till att straffas med 22 par spö och sedan 1838 dömd igen, den här gången till fängelse, för inbrott och stöld.

Gustafs yngre bror Eric, född 1811, var gift och hade sex barn. Han var arrendator i Kromsta och tog nog väl hand om sin bror och hade honom i sin tjänst i fyra år. Därefter flyttade Gustaf med sin familj till Skillinge och blev torpare på Hans Larssons gård och bodde där under hela sin fortsatta levnad, utan att begå fler brott.

 

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5, 1838-1849)

 

Faktaruta 38 - Litslena 16 mars 1827

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet.

 

16/3 1827

Företedde mjölnaren Holmström ett så lydande betyg: ”Som miölnardrengen Carl Hålmström hafver sjutit en Ref den 19 agusti 1826 förlidet år som kan intygas af underskrefvne bevis, Skillinge qvarn den 17 Martii 1827 vittnar Anders Andersson i Skillinge, Gustaf W. Hagström i Skilinge (ännu ej fyllt 17 år) , Anders Pehrsson”.

 

I den förre Barnaläraren Jan Erssons ställe som förlorat sin syn, välja någon annan skicklig man som kunde lemna församlingens barn handledning i en rett och tydelig innanläsning jemte undervisning i Christendomen. Bland andra sökande var äfven Rättaren Anders Hellström, hvars kunskaper vitsordades af Magister Dessle och jämväl ock uti någorlunda skrifva och räkna i den händelse några af församlingens ungdom ville sig häraf begagna. Hellström antogs med rettigheten att få bebo sockenstugukammaren samt åtnjuta samma lön som förre Barnaläraren, näml 2 Tunnor Spannmål utur magasinet, hälften Råg och Korn, för fattigare barns undervisning samt af de förmögnare föräldrar som vilja anförtro honom sina barn något skäligt arfvode hvilket dom och honom emellan må serskildt upgöras. I öfrigt påmindes Hellström så väl om anständighet och sedigt upförande, flit och trohet i Barnaundervisningen, som och noga tillsyn och vård om elden att ingen olycka genom hans förvållande måtte tima.

 

Förekom Torparen Eric Ohlsson med begäran å sin hustrus vägnar, att, af den lön hon, som församlingens barnmorska innehafver och vanligen hösttiden utdelas, nu i våhr vid blifvande uttäckt utur magasinet få utbekomma hälften, hvilket efter någon öfverläggning bifölls. Det beslutades också att barnmorskan hädanefter skulle utfå sin lön 2 gånger om året, vår- och höst.

(På Prästgårds ägor bodde Torparen Eric Olsson Lundén f 1787 och hu Anna Stina Lundén f 1788 i Giresta (barnmorska).

Litslena AI:11, 5/6, p186, 1815-1821)

 

Med avseende på den flit Carl Svensson på Kjälsta ägor ådagalägger med biträde vid orgornas trampning föreslog Organisten Öberg om icke såsom en upmuntran och liten hjelp i hans knappa omständigheter detta svåra året, honom kunde beviljas att framdeles någon söndag få uphemta en Collect. Härvid yttrades att det väl vore en minskning i kyrkans inkomster och att vederbörande som ålåg Orgornas trampning antingen sjelf borde detta gjöromål förrätta eller sjelf löna sin vicarius, ville dock församlingen på ofvan anförde skäl tillåta Carl Svensson få upbära en Collect, likväl endast för detta året.

 

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5, 1838-1849)

 

Faktaruta 39 - Litslena 1838-1844

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Delvis moderniserat språk och sammanfattat.

 

20/12 1838

Rusthållaren Matts Mattson i Kälsta var inkallad inför kyrkorådet för sitt mindre ordentliga Lefnadssätt. Hustrun och sönerna klagade på att mannen ständigt grälade om allting oftast utan minsta anledning. När de var i arbete så var sönerna utsatta för upprepad misshandling så att om detta fortsatte de nödgades söka sin bärgning utanför hemmet. Kyrkorådet beslutade att om inte Matts Mattsson bättrade sig så skulle åtgärder vidtas för att få honom insatt på Länshospitalet såsom sinnesrubbad och mindre vetande.

 

6/11 1842

Inventering av de rovdjursskador som åsamkats kreatursägare inom församlingen gav vid handen att 5 hästar och ett större svinkreatur hade blivit rivna af warg under året.

 

23/4 1843

Överjägaren G. Prinzencreutz hade skjutit en varg utom skall och ville  ha ett intyg på detta för att få ut skottpengar.

 

3/9 1843

Socknens barnmorska Anna Stina Lundén som nu började komma till åren ansökte hos sockenstämman att få biträdas af sin fosterdotter Clara Rebecca Lundén, hvilken nu vore sinnad att till hufvudstaden sig begifva för inhämtande af nödig kunskap. Sockenstämman biföll begäran, men förband sig icke att Clara Rebecca skulle få företräde vid tillsättande av barnmorsketjänsten efter Anna Stina.

 

15/10 1843

Ordföranden tar upp frågan om bistånd till de gårdar som drabbats av den ovanligt härjande hagelstormen den 12/8 detta år och orsakade stora förluster. De drabbade af denna orkan, var en stor del av innevånarna i Åsunda och Trögds härader, särskilt Boglösa och Villberga socknar, tillsammans några och tjugu gårdar och byar. Vissa hade fått sin gröda totalförstörd. Sammanlagt uppskattades förlusten till 7000 Tunnor spannmål. I Litslena i likhet med övriga socknar hade dessutom en missväxt ägt rum i afseende på rågskörden. Därför svarade inte tillgången på spannmål mot viljan att bistå de nödlidande.

Sockenmännen skulle dessutom bistå Torparen Carl Olsson i Löthem Djurby ägor, som drabbats af vådeld, sistlidne sommar. Hans hela inbergade gröda hade blifvit lågornas rof.

 

17/3 1844

En turordning gjordes upp mellan alla bönder i socknens samtliga byar för att sköta den anbefallda sorgebetygelse, ”Kungsringningen”, som ska äga rum varje dag mellan kl 12 och 1.

 

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

 

Faktaruta 40 - Giftermålsbalken - del 1

 

Sweriges Rikes Lag, gillad och antagen på Riksdagen Åhr 1734. Valda delar, delvis moderniserad text och sammanfattad. Lagen gällde under den tid som Gustaf och Brita Lisa var gifta.

 

I. Capitel, Om laga giftermål, och hwar som giftoman wara skal.

1. §. Wil man hionalag bygga; tå skal han mö af hennes giftoman begiära, och ej med wåld taga, eller hemliga til sig locka.

Fader är sine dotters giftoman, och moder må ther til råd gifwa. Är fader död; tå är moder med skyldasta fränders råd. Lefwer ej fader, eller moder; ware tå then, som fader munteliga,

eller skrifteliga, eller moder med nästa fränders råd, til giftoman nämndt hafwer.

 

Om en man ville gifta sig skulle det alltså ske i samförstånd och inte med våld eller lurendrejeri. Man var tvungen att fråga giftomannen om lov. I lagen följer en lång utläggning som spänner över många paragrafer om vem som var brudens giftoman om fadern var död. Ordningsföljden var: 1. Fadern, 2. Modern i samförstånd med en manlig släkting, 3. Den som fadern eller modern muntligen eller skriftligen utsett till giftoman, 4. Helbroder, 5. Halvbroder på fadersidan (skall rådgöra med brudens farfar eller morfar), 6. Halvbroder på modersidan (skall rådgöra med brudens farfar eller morfar), 7. Farfar, 8. Morfar, 9. Farbror, 10. Morbror, 11. Närmaste manlige släkting på fadersidan, 12. Närmaste manlige släkting på modersidan, 13. Förmyndaren

 

6. §. Man eller qwinna må ej förr i ächtenskap träda, än han hafwer fylt tiugu ett åhr, och hon femton; utan Konungen pröfwar skiäligt, at lof ther til gifwa.

 

II. Capitel, Om them som ächetenskap med hwarannan ej bygga måge

En lång uppräkning av vilka man inte fick gifta sig med. Den börjar med dotter, dotter-dotter, mor, farmor, mormor osv i rakt uppåtstigande eller nedåtstigande led. Inte heller syster, brorsdotter, systerdotter, faster, moster, farfars syster, morfars syster, farmors syster, mormors syster, osv.

Kusiner fick inte gifta sig. Man fick inte heller gifta sig med sin avlidna hustrus syster. (Det finns det dock exempel på.)

 

11. §. The som hor med hwarannan giordt hafwa, måge ej ächtenskap bygga, äntå at then oskyldige maken död är.

Om någon av makarna begått hor fick inte denne gifta om sig förrän den andra maken var död eller skriftligen gav sitt medgivande.

 

Om en präst vigde ett par mot någon av dessa bestämmelser förklarades vigseln ogiltig och prästen dömdes till böter och han förlorade dessutom sitt ämbete.

 

 

III. Capitel, Om fästning eller trolofning

1. §. Då fästning ske skal, bör giftoman med fyra witnen när wara, twänne å mannens wägnar, och twänne å hennes. Sker thet annorledes, ware then fästning ogild, om giftoman ther å kärer, och böte hwarthera, som sig olagliga fäst, tijo daler til the fattiga; gillas then fästning af giftoman, waren då både saklöse.

De skulle alltså vara fyra vittnen närvarande vid trolovningen eller ”fästningen” när de blir fästefolk. Två från mannens sida och två från kvinnans, annars var inte trolovningen giltig.

 

Mängder med otillåtna situationer är beskrivna och vad som gällde ifall de skulle inträffa. Exempelvis om giftomannen skulle lova bort bruden till flera män; om någon sig ovetande blev trolovad med någon som redan var gift eller trolovad. Det utdömdes då böter.

 

IV. Capitel, Om skilnad i trolofningar

1. §. Warder någon twungen til fästning, och låter ej märka sitt samtycke thertil, sedan han, eller hon, utom twång är; ware då then fästning ogild; om inte fästehion hwarannan häfdadt hafwa.

Om någon tvingats till trolovning och paret ännu inte hade haft sexuellt umgänge (häfdadt), ogiltigförklarades trolovningen.

 

2. §. Hafwer enthera förr fästningen hemlig siukdom, then smittosam och obotelig är; eller efteråt theri råkat: såsom spetelska, fallande sot, wettlösa, raseri, pockor af lösachtighet, eller wederstyggeliga och stora fel och lyten; gånge ock then fästning åter.

Med ”hemlig” sjukdom avsågs okänd sjukdom, med ”pockor af lösachtighet” avsågs könssjukdomen syfilis.

7. §. Hwilken som drucken sig fäster, eller på swikeligit sätt thertil förledd är; ware ej skyldig thet löfte hålla.

8. §. Reser man egenwilligt bort ifrån sin fästeqwinno, och blifwer, emot hennes samtycke, borto öfwer åhr och dag: wil hon ifrån then fästning lös warda; tå må Domaren thet tillåta.

Med ”åhr och dag” menas dagen efter att ett helt år passerat.

 

Faktaruta 41 - Giftermålsbalken - del 2

 

Sweriges Rikes Lag, gillad och antagen på Riksdagen Åhr 1734. Valda delar, delvis moderniserad text och sammanfattad.

 

V. Capitel, Om barn som aflas i fästom, eller i twegifte

1. §. Aflar man barn med sin fästeqwinno, eller under ächtenskaps löfte, eller i lönskaläge, therå sedan fästning, eller ächtenskap följer; the barn äro ächta barn, och qwinnan niuter laggift hustrus rätt.

Trolovningen gällde som äktenskapslöfte och de barn som avlades under trolovningen betraktades som avlade under äktenskapet.

3. §. Kommer förre man, eller hustru åter; tå brytes senare giftet, utan them annorledes åsämjer: och then som sika måste, tage alt thet åter utur boet, som han, eller hon, thet hafwer infördt, så ock sin del i thet, som the under ächtenskapet med egna slögder afladt. Är thet hustru, som sika måste; tage ock thertil morgongåfwo sina. Hafwa the barn samman i thet gifte, som brytes, och wil moder them til upfoostran taga; pröfwe tå Domaren, om hon them förestå gitter; och lägge så them emellan, hwad fadren thertil åhrliga gifwa bör. Ej måge så skilde makar niuta annan rätt til hwartheras bo och egendom, än nu sagdt är.

Här beskrivs vad som gällde om en man eller hustru som varit borta så länge att makan/maken tillåtits gifta om sig och den bortavarande återkommer. Det kunde hända när soldater var borta i fångenskap under många år. ”Sika” är den som gifte sig med den kvarvarande maken/makan. Denne fick alltså ta sitt ”pick och pack” och flytta ut. Var det en hustru fick hon även behålla morgongåvan. Om det dessutom finns barn i det andra äktenskapet är också det reglerat, se ovan.

VI. Capitel, Om giftermål mot föräldrars wilja

1. §. Gifter sig mö mot faders wilja, eller moders; hafwe fader, eller moder, rätt at giöra henne arflös.

 

VII. Capitel, Om lysning

 

VIII. Capitel, Om förord

 

IX. Capitel. Om mannens målsmans rätt och om morgongåfwo

1. §. Sedan man och qwinna sammanwigde äro, då är han hennes rätte målsman, och äger söka och swara för henne: hustrun följer ock mannens stånd(ställning) och wilkor.

 

2. §. Förr wigslen skal han til henne wiss morgongåfwo utfästa, antingen i löst, eller fast, men ej i båda tillika, när han med mö, eller enka, sig gifter.

4. §. Är morgongåfwa utfäst i jord och fast egendom å landet, eller hus och jord i staden, arf eller aflinge, och räcker tridiung (tredjedel) ther til af mannens behålna lott i löst och fast, när han dör, eller morgongåfwa uttages; niute hustrun sin morgongåfwo fullt ut. Är morgongåfwan större än tridiung (en tredjedel av mannens förmögenhet); hafwe äntå ej rätt, at få något theröfwer. Finnes ej så mycken jord och fast egendom; då skola mannens barn, eller andre arfwingar, förse hustrun af lösören med så stor ränta, eller inkomst, som för henne brister. Ej må hustrun annan rätt til then morgongåfwo hafwa, som i jord gifwen är, än at then bruka och nyttja, så länge hon enka sitter och ärliga lefwer: ware ock skyldig hålla hus och jord wid macht, och ej låta them genom sitt wållande förwärras. Då hustrun dör, eller går i annat gifte; falle morgongåfwan hem til mannens barn, eller andra hans arfwingar.

5. §. När morgongåfwa är utfäst i lösören, och räcker til tijonde delen af mannens wid dödsfallet behålna lott i löst och fast; niute hustrun sin morgongåfwo fullt ut. Är then större, än tijonde delen; då jämnkes morgongåfwan therefter. Finnes ej så mycket i lösören, som morgongåfwa sedan wara bör; då niute hustrun, til bruk och nyttiandet, i hus och jord i staden, eller på landet, så mycket, som emot bristen swarar, til thes mannens barn, eller arfwingar, lösa henne ut; och blifwe morgongåfwa, som i lösören gifwen är, hustruns ewärdelige egendom.

 

6. §. Ej må man gifwa hustrun större morgongåfwo, än nu sagdt är; men wäl mindre.

 

X. Capitel. Om giftorätt i bo

1. §. När man och hustru äro sammanwigde, då äger hwarthera giftorätt i boet.

 

2. §. Efter landsrätt giftes frälseman och bonde til twå delar, och hustrun til tridiung (tredjedel) i alla lösören, som the å landet och i staden äga, eller äga få, och i alt fast gods å landet, som the i hionalag afla tilsammans. I jord, eller hus och watuwärk, ehwad the å egen, eller annars grund, bygde äro, som man, eller hustru förr, eller under ächtenskapet, ärft, eller förut förwärfdt, äger ej han, eller hon, giftorätt.

 

7. §. Qwinna, som af Domaren är för ächta hustru förklarad (dvs giltig trolovning), niute giftorätt i mannens bo, äntå at wigsel ej åkommer. Drager han sig undan wigslen af motwilja; hafwe förloradt sin giftorätt i hennes egendom, ther han sig ej rättar, och med henne sammanwigd warder.

 

Faktaruta 42 - Giftermålsbalken - del 3

 

Sweriges Rikes Lag, gillad och antagen på Riksdagen Åhr 1734. Valda delar, delvis moderniserad text och sammanfattad.

 

XI. Capitel. Om  mannens rätt att sälja eller förpanta hustrus egendom

 

XII. Capitel. Om afwittring och olaga sammanflyttning, förr än man går i annat gifte

1. §. Enkling eller enka hafwe ej rätt at gå i annat gifte, förr än barn, eller andre arfwingar afwitrade äro (dvs arvsskiftet är klart och arvingarna fått ut sina andelar), vare sig de äro myndige, eller omyndige. Giör thet någor; hafwe förwärkadt til barnen, eller arfwingarna tridiung af sin del i boet, efter förra giftet, och afwitre äntå efter lag. Wiger Prest enkling, eller enka, förr än afwitring lagliga skedd är; miste embete sitt.

Om man ändå bröt mot bestämmelsen dömdes man att mista en tredjedel av sitt bo förutom barnens arvedelar.

 

3. §. Ej må enkling, eller enka i annat gifte träda, förrän han ett halft åhr enkling, och hon ett åhr enka warit: fästehion ware ock förbudit, at förr wigslen flytta i hus och bo samman. Giöra the thet; böte hwartera tijo daler til the fattiga, och flytte imedlertid ifrån hwar annan.

 

XIII. Capitel. Om skillnad i ächtenskap

1. §. Giör mannen hor, och wil hustrun ej förlåta honom brott sitt, och hafwer hon ej haft sängelag med honom, sedan thet henne kunnigt blef; då må skilnad i ächtenskapet ske, och hafwe han til henne förwärkadt hälften af sin giftorätt i boet. Giör hustrun thet; ware lag samma, thertil miste hon ock sin morgongåfwo. Hafwa the begge hor giordt, och enthera med then andra förut ej blifwit förlikt; tå må theras ächtenskap ej skiljas.

 

2. §. Then som ächtenskap med hor brutit, må ej förr gå i annat gifte, än then oskyldige död, eller gift är; eller thertil samtycker och Konungen gifwer ther lof til. Giör han thet äntå; böte tiugu daler, och ware ächtenskapet ogildt. Ej må ock then oskyldige gå i annat gifte, förr än skilnad lagliga skedd är, wid tijo dalers böter.

 

XIV. Capitel. Om kif och osämja mellan man och hustru; och om skillnad till säng och säte

1. §. Ther hat och bitterhet emellan man och hustru så råda får, at the, efter warning (av prästen i församlingen), ej sämjas kunna; då skal Rätten pröfwa, hwad heller enthera, eller begge thet wålla, och böte then brotslige af sin lott i boet, första gången tiugu fem daler, och andra gången dubbelt. Wåller annarthera mer, och annarthera mindre; warde straffet therefter lämpadt. Låta the sig ej eller theraf rätta; döme tå Rätten til skilnad på någon tid, til säng och säte.

2. §. Skiljer mannen sig sielf ifrån hustrun, eller hustrun ifrån mannen, til säng och säte, af hat eller illwilja, och håller sig i landet uppe, från hem och hustru, eller drifwer man hustrun, eller hustru mannen ur hus och bo, och nyttiar ther begges gods och egendom; böte som i förra §. sagdt är, och fylle skadan.

3. §. Nu kan så illa åtbäras, at man, eller hustru, af wrede och ondsko, slå hwar annan blå eller blodiga, lama eller lytta; plichte tå som i Missgiernings Balken skils.

 

XV. Capitel.Huru med bo och barnens uppehälle då man och hustru skiljas till säng och säte

 

XVI. Capitel. Om medgift och hemfölgd

1. §. Gifwer fader, eller moder, åt son, eller dotter, hemfölgd i jord, hus, eller lösören, wid theras giftermål; tekne thet up, och sätte å lösören skiäligt wärde; tage ock qwittobref ther å. Sedan behålle then hemfölgd, som then fått, så länge fader och moder både lefwa, och hålle hus och jord wid macht, som lag säger. Dör enthera, och skal arf delas, gånge då altsammans åter til skiftes; doch räknes ej then ränta, eller nytta, han eller hon theraf haft. Samma lag ware, ther man gifwer hemfölgd med, då barn utur hus och bo skiljas, eller wid annat tilfälle. Wil man til full ägo gifwa them penningar, eller andra lösören; hafwe ther fri macht til: ej må thet thil skifts återbäras, som så gifwit är.

För att föräldrars gåva till den ena maken ska förbli dess enskilda egendom ska gåvan beskrivas på en skriftlig handling.

 

XVII. Capitel.

1. §. Dör man, eller hustru; tage då then, som lefwer efter, fördel sin af bo oskifto, i thet han eller hon hälst wil, af lösören; doch må thet ej wara mer, än tiugunde delen theraf. Är bo fattigt och ringa; tage då sin fästningaring, dageliga säng, och nödiga gångkläder, äntå at thet något öfwer tiugunde delen stiga kunde.

Om någon av makarna avlider och boet är fattigt har den efterlevande maken rätt att behålla sin trolovningsring, sin säng och personliga kläder även om värdet av detta överstiger en tjugondel av boets tillgångar.

 

Faktaruta 43 - Beslutsärenden i Enköping  - 1822

 

Konungens resa genom staden

Med nu närvarande Stadens äldste, Handelsmännen Hammarström och Örnmark, Klensmeden Enlind, Guldsmeden Hörberg, Swarfvaren Jacobsson, Kopparslagaren Bång, Sadelmakaren Lindblad samt Borgarna Ekberg, Olof Widberg, Eklund och Nyberg öfwerlade Magistraten om och på hwad sätt Hans Majt Konungen (Karl XIV Johan) wid sin snart skeende resa genom denna stad högtideligen skulle emottagas; Och beslöto att jämte det Stadens Broar skulle klädas med Granris och wid Konungens Höga ankomst 64 Kanonskott aflossas, skulle Magistraten och Stadens äldste wid Wästra Tullen wara Hans Majt till mötes och; om tillstånd gifves, genom Herr Borgmästaren tolka Borgerskapets och Stadsinnevånarnas undersåteliga trohet och vördnad.

Granriset hwarmed Broarna skall beklädas fälles i Gröngarns skog och framföres genom Gångled af Borgerskapet 2ne Lass på hwarje Stadsåker.

Källa: Enköpings Rådhusrätt 18/11 1822

 

Torgsoperska i Enköping

Tjenstelediga pigan Anna Berglind blef på sin därom gjorda anhållan antagen Till Stadens Torgsoperska, i hvilken egenskap hon njuter Stadens hägn och förswar, så länge hon sig wäl och ärligen skickar och sina skyldigheter fullgör.

Källa: Enköpings Rådhusrätt 25/11 1822

 

Faktaruta 44 - Litslena 1827 - 1828

 

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Delvis moderniserat språk och sammanfattat.

 

10/6 1827

Sedan öfverdådig ringning af Ungdom, i synnerhet vid begrafningar nu åter börjar taga öfverhanden, hvarigenom klockornas skadande befaras, blef i anseende häruppå öfverenskommit, att nu utsedde männ af församlingen skulle jämte Kyrkovärdarne nästa Bönedag, vara närvarande vid sammanringningen till Högmässan för att utröna huruvida någon sänkning å Klockbollarna eller något annat fel för Klockornas jämna gång kund finnas.

 

19/8 1827

Anders Andersson i Skillinge blir utsedd tillsammans med Rusthållaren Carl Ersson i Wiggby af sockenstämman att vara Litslenas representanter vid val af deputerad för hedervärda bondeståndet till innevarande års markegångssättning för Upsala län i Priscurantens upgörande för Trögds härad. (Markegång priscurant, dvs ett generellt officiellt marknadspris som användes vid värderingar. Det fastställdes vid ett möte med en representant för varje socken och gällde under ett år.)

 

24/2 1828

Kyrkan behöver repareras. Murarnas utsidor rappas och fönster repareras. Till detta behöver ställningsvirke anskaffas och varje by bidrar med så stor andel som byns storlek utgör. Skillinge-bönderna ska aflämna 22 alnar spiror af gran.

 

Bonden Gabriel Mårtensson i Ullstämma hade skjutit en varg den 5 December 1827 och uppvisade skinnet för att få ett intyg för att utfå skottpenningar.

 

Länsman Marén framhöll angelägenheten av att ledstänger snarast uppsättes vid Skolsta bro på Häradsvägen. Som stöd åberopade han den olycka som varit nära att tima.

 

Gustaf Norberg, Skillinge väljs in som en av 6 personer + pastor i Litslena församlings BeredningsCommitté.

 

7/9 1828

Assessor Morén vill äfven i år bereda allmänheten möjlighet till lättnad i transporten af dess afrads- och Kronotionde spannmål till Slottsmagasinet i Stockholm och på vanligt sätt gå i författning om större transportfartygs anskaffande, för att emot vanlig afgift emottaga och öfverföra nämnde spannmål. Det yttrades samfält att alla närvarande för sin del få begagna denna transport och trodde för öfrigt att åtminstone de flästa af de frånvarande äfven skulle begagna denna förmån.

 

Faktaruta 45 - Sjöolycka på Björkfjärden, hösten 1809

 

Soldaten i Myrby rote i Boglösa, Johan Leijon, hade, i mars 1810, stämt Skepparen Hellman i Wallby för att utfå 50 Rdr (Riksdaler) som ersättning för den skada som han tillfogats genom att Hellman vid segling med lastad segelbåt, på hvilken Leijon haft ett kokreatur och En Tunna råg, så oförsiktigt och vårdslöst framfarit, att kokreaturet helt gått förlorat; Parterna infann sig tillika med hustru Leijon som upgaf att ehuru sådan storm varit den dagen nästförliden höst då skadan timat, att medan Skeppare som jemte Hellman legat med segelbåtar uti hamn, icke vågat sig ut, hade dock Hellman seglat och kommen uppå så kallade Björkfjärden, förlorat segel och måst med största lifsfara för hustru Leijon och de flera quinspersoner hwilka åtföljt Hellman på båten, wärka tillbaka, då ock båten, lemnad utan all styrsel, med den häftighet stött emot land, att kokreaturet blifwit från båten upkastadt och tagit sådan skada, att det genast måst stickas; Äfwensom att rågtunnan kommit uti vatten och säcken gått sönder så att hustru Leijon deraf icke fått bärga mer än omkring 1 Fjärding skadad råg.

Hellman medgaf det som hustru Leijon berättat men förebar att stormen icke varit sådan, att han vid utläggning med båten från hamn kunnat inse, något äfventyr af segling, och, hördes i öfrigt Hellman att Leijons förlust på longt när icke kunde hafva upgått till fordrade summan, hällst hans hustru warit ämnad att sälja kokreaturet i Stockholm och hon för kött och hud som här i Landsorten blifvit föryttrade med 12 Rdr.

Och som efter något ytterligare tvistande kommo parterna överens om att Hellman skulle betala 12 Rdr.

 

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1810

 

Faktaruta 46 - Gustafs fång och försäljning av Häflinge No 2 - Lillgården

 

Vid vintertinget 1831 beslutas om lagfart eller ”fastebref” för den nya ägaren av Hävlinge Nr 2 efter det att Gustaf sålt fastigheten för att få loss kontanter för att kunna reglera sina svärföräldrars skulder.

 

Gustaf säljer sin del 1/6dels mantal af Kronoskattehemmanet Häflinge Nr 2, för 220 Rdr Banco till Inspectoren Anders Petter Bergstrand i Häflinge och hans hustru Anna Margareta Johansdotter.

 

1o Salubref: Det mig i arf efter min aflidne moder Maria Helena Bladh, född Erlandsson och dels efter Brodren Sven Mauritz Bladh tillfallna andelar om tillsammans 1/6dels Mantal af Kronoskattehemmanet No 2 i Häflinge, Lillkyrka socken, Trögds härad af Upsala län för en betingad köpeskilling stor Twå hundrade Tjugu /220/ Riksdaler Banco Transport sedlar; Och som jag förenämnde summa 220 Rd Banco denna dag af köparen till fullo nöje erhållit. Och således härmed quitterade warda, Ty afhänder jag mig och öfriga arfwingar alla rätt till berörde 1/6dels mantal om 22 1/3dels penningeland och tillegna det bemälde Bergstrand, dess hustru, Barn och öfriga arfwingar, med alt hwad dertill af ålder lydt, nu lyder eller hädanefter genom laga dom tillwinnas, att fardagen den 14de mars 1831 tillträda samt hedanefter oqualt nyttja och bruka ewerdligen äga och behålla, såsom all annan deras lag och wälförwärwad; förbinder jag mig till humul efter lag till yttermera wisso hafwer jag detta salubref i så wäl min förmyndares, Rusthållaren Anders Andersson i Skillinge, Litslena socken som nedan tillkallade gode mäns närvaro egenhändigt underskrifwet, som skedde i Häflinge, Lillkyrka den 6 December 1830.

G. W. Hagström i Skillinge                   Anders Andersson i Skillinge

Förewarande förmyndare för G. W. Hagström och hans biträde wid nu ifrågaställde hemmanshandel.

 

2o: Att efter Garfwaren S. L. Bladhs aflidna hustru Maria Helena Bladh född Erlandsson den 3 October 1818 uprättadt arfskifte, som, i hwad del egenteligen åberopades lydde sålunda:

”År 1818 den 3 October förrättades af undertecknad, i närwaro af arftagarna uti aflidna fru Maria Helena Bladh född Erlandssons sterbhus, Enklingen Logarfwaren S. L. Bladh, och å omyndiga stjufsonens Gustaf Wilhelm Hagströms wägnar förmyndarna Logarfwaren och handelsmannen P. Sandström i Enköping och Rusthållaren Anders Andersson i Skillinge, Litslena socken, laga utredning och arfskifte som följer:

============

S.D. företeddes ett wid Häflinge den 25 September 1815 uprättadt delningsinstrument rörande fastigheten efter aflidna fru Bladhs äfwen aflidna moder Christina Larsdotter, som utwisar, att förenämnde fru Bladh i arf bekommit 1/4dels mantal skatte om 1 öres och 9 ½ penningeland i Häflinge By, hwaraf wid dödsfallet tillkommer efterlemnade sönerna Gustaf Wilhelm Hagström 1/8dels mantal och Sven Mauritz Leonhard Bladh 1/8dels mantal hwardera om 16 ¾ penningeland.

 

Sedan den sistnämnde sonen S. M. L. Bladh den 4 augusti 1817 med döden aflidit, tillfaller af dess i lifstiden ägande 1/8dels mantal, enklingen hr Bladh 1/12dels mantal och sonen G. W. Hagström 1/24del mantal; efter hwilken sednare delning enklingen herr Bladh äger 1/12dels mantal om 11 1/6 penningeland och dess stjufson Gustaf Wilhelm Hagström 1/6dels mantal om 22 1/3dels penningeland i skattehemmanet Lillgården i Häflinge by och Lillkyrka socken, hwaraf honom i moderfadrens Anders Erlandssons lifstid, endast arrende tillkommer enligt ofwan åberopade delning och derwid träffad öfwerenskommelse, 2 1/3 Tunna spannemål, hälften Råg och hälften Korn.

============

och 3o: Ett af wederbörande häradsskrifware den 10 mars 1827 meddeldt Jordeboksutdrag, som uplyste att Häflinge No 2, helt består af ett mantal Kronoskatte om fem och ett halft öresland, med räntan xxxx hr Öfwersten wid Uplands Infanterii Regemente på lön.

 

Laga faste för Bergstrand och hans hustru beviljas.

 

Källa: Trögds härads småprotokoll, AIIB:1 1830-1834

 

Faktaruta 47 - Gustafs svärföräldrars fördelskontrakt - 1834

I föregående faktaruta, 46, finns beskrivet att Gustaf säljer sin kvarvarande fastighetsdel i Hävlinge, år 1831, för 220 Riksdaler. Pengar som han använder till att betala delar av svärföräldrarnas skulder med.

I dombokens förteckning över inteckningar vid sommartinget 1834 finns här nedan en beskrivning av det fördelskontrakt som Gustaf och Brita sedan gjorde med Britas föräldrar. Det är Gustafs svärfar Anders Ersson som tar ut inteckningen för att säkerställa att de verkligen skulle få ut sina fördelsförmåner (undantag) när han och hans hustru överlät gården till Gustaf och Brita.

 

Den 18 juni 1834, företedde Rusthållaren Gustaf Hagström i Sneby å hans svärföräldrars, Anders Ersson och hans hustru, Maria Ericsdotters, vägnar en anhållan att till säkerhet om utbekommande af de fördelsförmåner, som de, vid uplåtelse af 1/3dels mantal Rusthållett No 1 i Sneby i Litslena socken, xxxx xxx, bemälte Hagström och hans hustru Brita Lisa Andersdotter, sig deraf betingar enligt nedanskrifvne afhandling hwilken kunde varda uti sagda hemmansdel beviljad.

 

                                            Afhandlingen lydde sålunda

Till våra kära föräldrar fader och swärfader Anders Eriksson och moder samt swermoder Maria Ericksdotter såsom hittills egare af 1/3dels mantal Numro 1 Sneby Litslena socken hafwer underskrifne barn och arwingar och käraste uti begges deras lifstid determinerat följande fördelskontrackt eller innehåll så af hus, spannmål och foder för kreatur samt wedbrand med flera förefallande behofver nemligen

 

Numro 1. Såsom boningsrum efterlåter den mindre byggnaden på gården bestående af Brygghuskammaren och kammaren i farstu och wisthusboden, alt i samma recka och den kammaren på ena öfwer wardagstugan och en spis skall anskaffas i brygghuskammaren med det förtesta-rum i wargdagsstugan och brygghuset för bakning och bryggning och annan matlagning med mera samt rum för kreaturen i fä- och fårhuset samt rum för fodret blir skullen åfwan fä- och fårhuset rum i källaren för dricka och Potatis, alla dessa hus skall af jordbrukaren underhållas med takning och innanredning.

 

2o. Såsom årlig fördel förbehålles 4 1/2 tunna råg 4 tunnor korn, 1 tunna blandsäd, 1 1/2 tunna wete inalles Tio tunnor och Tio Riksdaler Riksgälds i penningar och samma till wåra kronpenningar för hwarje år i ren och strid säd lemnas helgmessotiden.

 

3o. Förbehålles twenne åkrar i stora wreten närmast Karl Pers-skifte på öfra änden närmst byn och i södra gerdet det åkerstycket på tredje skiftet nedanför Solbodswegen wid kjellan – en plog i engen nermast Öbergs åker och årligen utfå 2ne kappar ärter i samfellt ertland, att setta kål i samfäldt kålland samt halfwa treggården och halfwa teppan wid gården och Långbenken förbehålles ensamt

 

4o Förbehålles bete för en ko och en kalf i skogsmarken och i engen samt beten samfeldt i hustomten för en ko och en tomt? kalf.

 

5o Skall hemmansbrukaren lemna in natura höö warie år 90 Ltt helgmessotiden samt 8 tjåg halm 5 tjåg råghalm 3 tjåg kornhalm logbundne kjerfwar samt 8 tunnor agnar 5 tunnor kornagnar 3 tunnor rågagnar.

 

6o Skall hemmansbrukaren lemna dragare att kjöra wåra åkerbitar med och hest till kyrka och quarn samt andra nödwändiga resor.

 

7o Skall hemmansbrukaren lemna och hemföra bränsel af skogen hwad som åtgår men om sjukdom eller dödsfall inträffar skall det hemföras 1 stafmon? torrwed om året och widare brensel hwad som åtgår.

 

8o När endera af oss dör så förswinner tredjedeln af fördelen men i lika beskaffenhet af hö och halm lika mycket som förut.

 

Med detta fördelsContrackt förklarar wi oss till alla delar nöjda på ömse sidor som skedde i Sneby och Litslena socken den 8 mars 1834.

 

Gustaf Wilhelm Hagström och Brita Lisa Andersdotter (bomärke) och så well Gustaf Hagström och dess hustru Brita Lisa Andersdotter egenhendit underskrifwit sina namn äro wi på en gång nerwarande wittnen

Johan Johansson i Sneby                  Jan Andersson

 

Å hwilken handling en så lydande påskrift befinnes meddelad

 

Wad som wi skall hafwa till wår fördelshjelp i hushåll

Twenne kor en som wi skall lösa igen, en begäre(?) i Stockholm med

Twenne xxxx kalfwar en sugga, en wintergris

Tränne takor

Silfwer

1 1/2 qwarter kagg

Koppar

1 liten kittel

1 skål

1 panna, 1 caffepanna, 1 skopa

Then

2 tennfat

2 stakar, 4 tallrikar

1 skål

Jernsaker

1 gryta, 1 grytpanna

1 Tackjernspanna

Laggkäril

1 dalkarlstunna

1 kar, 1 Tina, 1 Så, 2 ämbar

3 bunkar, 1 stefwa

Nödwändiga slögdsaker

Swarfstol

Hyfwelbänk

1 Bränwinsankare

Inwändigt

1 Skenkskåp

1 Birån, 1 Linskåp, 1 Bord, 3 stolar

1 Klåckan i kammaren

1 Spegel, Spannmålslåren

1 mat-slock?, 2 standfot

1 säng med dyna den semre

3 Bolster, 2 sengtecken

2 fällar

1 fickur af silfwer

1 kista, 1 koffert

1 Bibel och andra Historieböcker

1 Cristallsflaska

1 dito flaska

1 boutelg

 

                      Efter upläsning, Resolverades

Att Häradsrätten finner den sökta inteckning icke kunna meddelas, förrän de af Rusthållaren Anders Ersson och hans hustru Maria Ericsdotter utfärdade Uplåtelsebref till G.W. Hagström och hans hustru Brita Lisa Andersdotter å 1/3dels mantal af No 1 i Sneby by hvilken handling ligjer xxxx pant för då upretat fördels Contrakt varder företedh af två behöflig fölgd anmält xxx åligger det altså de xxxx, at tillagda xxxxx inkomma med bevist uplåtelxxx vid dem förelagdt vite af fem Rikcdaler Banco; Hwilket afsades.

 

Tingsrätten godkände alltså inte inteckningen på grund av att det saknades ett upplåtelsebrev som visade att de verkligen överfört innehavet av fastighetsdelen till Gustaf och Brita.

 

Källa: Trögds härads småprotokoll, AIIC:1, 1830-1834

 

 

Faktaruta 48 - Gustafs svärföräldrars fördelskontrakt, igen - 1834

I förteckningen över inteckningar vid hösttinget 1834 återkommer Gustafs svärföräldrar Anders Ersson och Maria Ericsdotter med ett förtydligande av villkoren i det fördelskontrakt som Gustaf och Brita gjorde med Britas föräldrar.

 

Den 21/11 1834. Med anledning af Härads Rättens beslut vid nästlidet Ting, då jemlikt hvad §5 uti Inteckningsprotocollet uplyser, Rusthållaren Anders Ersson i Sneby och hans hustru Maria Ericsdotter, sökt inteckning uti 1/3dels mtl Skatte Rusthålls hemmanet No 1 uti Sneby by, Litslena socken, till säkerhet om utbekommande af de fördelsförmåner, som de, vid Rushållsdelens uplåtelse genom gåfva till deras måg Rusthållaren G. W. Hagström och hans hustru, Brita Lisa Andersdotter, så deraf betingat, läto nu
Anders Ersson och hans hustru förete, uti bevittnad afskrift det åberopade gåfvo- och uplåtelse Brefvet, af följande lydelse:

 

I kraft af detta vårt öppna gåfvobref gör jag Anders Ersson tillika med min kära hustru Maria Ersdotter härmed vitterligt, att vi af mogen eftertanke och Sundt förnuft, nu uplåter och borttgifver vår ägande fastighet 1/3dels Ett tredje dels Mantal om 4 öresland 4 tunneland i Hemmanet No 1 i Sneby by, Litslena socken Trögds Härad och Upsala län, till vår måg G.W. Hagström och vår k dotter Brita Lisa Andersdotter i Sneby, emot uppfyllande af det fördels Contract med oss öfverenskommet; Att så afstår vi ofvannämnda Hemmansdel samt fullo ägo tillägna det samma vår måg G. W. Hagström och vår dotter Brita Lisa Andersdotter att för sig och barn everdeligen äga, bruka och behålla, såsom all annan deras Lag och Välfångna egendom, med Hus jord, och alla tillhörande ägor, sådant det nu befinnes att nu genast tillträda ifrån nedanskrifne dag.

Äfven öfverlämna vi till vår måg och dotter all vår Lösa Egendom, utom de persedlar vi i fördelsContractet undantagit; Då likväl all vår gäld och skuld af vår måg och dotter betalas, ifrån nedanskrifne dato, enligt lista utgifven.

Men skulle den Högsta Guden hedankalla vår dotter Brita Lisa och dess barn framför oss, gånge då gåfvan åter, mot det vår måg G.W. Hagström skall åter utbekomma de penningar, han hafver betalt till vår gäld och skuld.

Till yttermera visso hafva vi detta gåfvobref med egna händer underskrifvit i nedanstående vittnens närvaro hvilket skedde i Sneby by och Litslena socken d 7 mars 1834.

Maria Ersdotter                 Anders Ersson i Sneby

 

Att Anders Ersson egenhändigt underskrifvit sitt och dess hustru Maria Ersdotter sitt bomärke intygas af oss på än gång närvarande vittnen

G.J. Öberg, organist        Jan Andersson

 

                                            Resolverades

Som den fastighet eller 1/3 mtl Rusthåll under No 1 i Sneby by, deruti Inteckning nu sökes, kommit uti G.W. Hagströms och hans hustrus, Brita Lisa Andersdotters hand genom fång, som lagfaras bör, kan, innan Hagström och hans hustru anmält sig om Upbud och Lagfart å förenämnde Rusthållsdel, Härads Rätten, emot stadgandet uti 12te § af Kongl Förordningen den 13 Julii 1818, den af Anders Ersson och hans hustru sökte, Inteckningen till säkerhet för de betingade förmånerna, icke meddelas; Hvilket afsades.

 

Nu var alltså överlåtelsebrevet och fördelskontraktet godkända men inteckningen kunde inte registreras förrän Gustaf och Brita hade ansökt om lagfart på fastigheten.

 

Källa: Trögds härads småprotokoll, AIIC:1, 1830-1834

 

 

Faktaruta 49 - Gustafs svärföräldrars fördelskontrakt, 10 år senare - 1844

Det har nu gått 10 år och Gustafs svärföräldrar ansöker igen om inteckning i fastigheten som säkerhet för att få ut sina fördelsförmåner. Den är den här ansökningen som avses med ”afhandling” i första meningen här nedan.

 

Hösttinget 1843

Wid hwilken afhandling, som och uplästes, fogades ett utdrag af denna Härads Rätt. Inteckningsprotocoll för den 18 Junii 1834, deraf inhämtades, att Anders Ersson och hans hustru Maria Ericsdotter, vid då sökt enahanda inteckningssäkerhet för Afhandlingens bestånd men det Hds Rtn förklarat sådant ej kunde meddelas förr, än det af Anders Ersson och Maria Ericsdotter utfärdade Uplåtelsebref till Gustaf Wilhelm Hagström och hans hustru å ett Tredjedels mantal af hemmanet No 1 i Sneby by företeddes och till behörig lagföljd anmäldes, samt derföre ålagt de sistnämnde vid 5 Rd Bco vite att de näst derpåföljande lagtima Ting med berörde Uplåtelse bref till Hds Rtn inkomma.

 

Häröfwer, Resolverades: (beslutades)

Vid det förhållande att ofvannämnde af Anders Ersson och hans hustru Maria Ericsdotter, till deras måg och dotter Gustaf Wilhelm Hagström och Maria Ericsdotter utfärdade Uplåtelsebref å 1/3 mtl af Rusthållshemmanet No 1 i Sneby, ännu icke blifvit till lagföljd företedt, samt uplysning inkommit att det hinder, som derföre må hafva funnits, pröfvar Härads Rätten nödigt  höra Rusthållaren Hagström öfver Inteckningsansökningen, hvilken derföre såframt den icke skall såsom förfallen anses, bör, genom sökandens försorg, så lång tid före nästa i Häradet infallande lagtima Ting, som lagen uti 11 Cap 4§ Rättegångs Balken angående stämnings tillställande föreskrifwer, delgifwas bemälte Hagström, som åligger, att å första rättegångsdagen af berörde Ting, med förklaring i ärendet hit inkomma hvarefter och ehvad Hagström förklaringsskyldigheten fullgör eller icke, Hds Rtn vill, på xxxx anmälan af sökanden, vidare utlåtande i denna inteckningsfråga meddela.

 

Vintertinget 1844

S.D. Såsom Intecknings Protocollet för Höste Tinget den 16 nästlidne November, under §21, utvisar, Fördelsmannen Anders Ersson sökt, intecknande af den skriftliga Afhandling under den 8 Martii 1834, hvarigenom han och dess hustru Maria Ericsdotter uplåtit till deras Måg och Dotter, Gustaf Wilhelm Hagström och hans hustru Brita Lisa Andersdotter 1/3dels Mantal uti hemmanet Sneby No 1, Litslena socken, emot tillgodonjutande af deraf betingade fördels- och undantagsförmåner, men Hds Rtn, vid det förhållande, att ofvannämnde af Anders Ersson och hans hustru Maria Ericsdotter till deras Måg och Dotter, Gustaf Wilhelm Hagström och Brita Lisa Andersdotter utfärdade Uplåtelsebref å 1/3dels Mantal af Rusthållshemmanet No 1 i Sneby ännu icke blifvit till lagföljd här företedt, samt uplysning saknades om det hinder, som derföre må hafva mött, funnit nödigt höra Rusthållaren Hagström öfver Inteckningsansökningen, hvilken derföre, så framt den icke skulle såsom förfallen anse, borde genom sökandens försorg, få lång tid före nu pågående Ting, före Lagen uti Cap 11 4§ RB angående stämnings tillställande föreskrifver, delgifves bemälte Hagström, som det ålåg, att å första Rättegångsdagen af detta Ting med förklaring i ämnet till Härads Rätten inkomma; hvarefter och ehvad Hagström förklaringsskyldigheten fullgjorde eller icke, Hds Rtn ville, på skeende ansökan af Sökanden, vidare utlåtande i denna inteckningsfråga meddela; Så fullföljde nu Anders Ersson i egen person ofvannämnde ansökning, dervid Hagström tillstädeskom och inlemnade Kongl Majts Befallningshafvandes i Länet under den 20 December 1834 gifne Resolution, deraf inhemtades, att Hagström och hans hustru Brita Lisa Andersdotter då fått på sig transporterad åborätten till ifrågavarande Ett Tredjedels Mantal Sneby No 1, som vore af Krononatur. Och kunde Härads Rätten enär Hagström och hans hustru sålunda icke voro egare till berörde hemmansdel, utan densamma tillhörde Kongl Majt och Kronan, den sökta Inteckningen  ej eller meddela; Hvilket afsades.

 

Gustaf hade gjort vad som ålagts honom redan 1834, nämligen ansökt hos landshövdingen i länet om att bli registrerad som innehavare av fastigheten Sneby No 1. Däremot kunde han inte ansöka om lagfart för fastigheten för det var staten som var ägare till alla rusthåll och eftersom Sneby var ett rusthåll så kunde Gustaf aldrig få lagfart på gården. Det borde Anders Ersson ha vetat eftersom han själv varit i samma situation och aldrig hade haft lagfart på gården han heller när han övertog efter sin far.

 

Källa: Trögds härads småprotokoll, AIIC:3b 1843-1844

 

Faktaruta 50 - Det nya skolhuset  i Litslena

Efter 1842 års skolstadga där det beslutades att alla socknar var skyldiga att tillhandahålla barnen skolundervisning, behandlade sockenstämman i Litslena frågan om uppförande av ett nytt skolhus flera gånger. Texten är delvis nedkortad och moderniserad.

 

2/6 1844

Diskussioner och planerande för byggande av en ny och större skolbyggnad. Ev entreprenad för bygget i Nora, men tveksamheter pga den långa hemtransporten. Förfrågan borde kunna ställas på närmare håll, förslagsvis Vittinge. Frågan gick till Vittinge men där fanns det bara en person och som skulle timra av gran. Socknemännen ville dock ha skolan byggd av furor. Förfrågan ska därför ställas till Nora.

 

29/9 1844

Långa diskussioner om skolhusets utseende och storlek och planlösning hade hållits under en längre tid. Nu enades man om att huset skulle vara 26 alnar långt och 14 alnar brett för att rymma de 142 barn som finns i församlingen mellan 8 och 13 år. Höjden skulle ökas till 4 ¾ alnar. Man räknade på 2 kvadratalnar för varje barn. Man hade tillgång till en ritning öfver det nybyggda skolhuset i Tillinge som fått mycket beröm för sin ändamålsenlighet. Ett byggnadsråd utsågs nämligen Skattebönderna Jan Olsson i Ullstämma och Lars Eric Ersson i Skolsta och pastor A. Bladin. Byggnadsrådet fick i uppdrag att ”gå i författning” med Bonden Olof Nilsson i Nora som lämnat in ett anbud på 377 Rdr (Riksdaler) inkluderande virke, arbete och plank enligt ritning.

Till slut skrevs ett kontrakt som slutade på 240 Rdr.

 

8/3 1846

Det konstaterades att en del trassel inträffat vid afhemtningen av skolhusbyggnaden, emedan en del timmer blef qvar på platsen och inte kunde medföras, för att alla transportskyldiga inte fullgjort sin del af åtagandet. Säljaren, Bonden, Olof Nilsson skulle erbjudas att mot en betalning af 20 Rdr hitforsla det kvarvarande timret.

För afhemtning af de brädor och plank som beställts från Ålands socken skulle 19 par dragare behöfvas och upbudas.

 

1/11 1846

Sedan det nya skolhuset nu blifvit färdigt, fattades beslut om att gården skulle planeras genom att grus och sand skulle påföras.

 

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0