5. Faktarutor 76-100 (Inlagda 2017-2019)

Faktaruta 76 - Ansökan om bygglov i Uppsala 1816

 

Redan 1816 hade grannarna möjlighet att avge sina åsikter om en planerad nybyggnation. Detta protokoll hittades under sökandet efter händelser i Gustafs familj under den tid Gustaf bodde i Uppsala.

 

År 1815 den 5 December blef syn förrättad för den byggnad som Skepparen Johan Malmgren anmält sig vara sinnad att nästa åhr låta upföra uti sin under No 1 i Quarteret Svalan och Swartbäcks Roten här i Uppsala belägna gård.

 

Inställde sig Malmgren och hans grannar StadsCasseuren Välbetrodde J. E. Lindroth, Klensmeden C. G. Palmgren samt för afl Garfwaren Westrells barn, deras förmyndare Handelsmannen Jonas Hörlin och Garfwaren Chr. Norström.

 

Och utgaf Skepparen Malmgren att han tänkte låt upföra följande Nybyggnad

 

1mo: Ett Brygghus af korsvirke och tegel emot Rådman Lindroths vagnslider, 10 Alnar långt och 9 1/2 alnar bredt, och öfwer samma Brygghus, öfwer det nu warande Port Lidret, som äfwen framdeles kommer att bibehållas, samt öfwer en på andra sidan derom nu befindtelig Byggnad, bestående af en Källare ofwan jord och ett Kök, en Öfwervåning af timmer innehållande i en sträckning 33 alnar i längden, med fyra Boningsrum och en Förstufwa.

 

2do: En Öfwervåning, äfwen af timmer på en emot Waksalagatan nu stående byggnad, hwilken våning kommer att innehålla sju Boningsrum och en Förstufwa.

 

3tie: En Vinkelbyggnad af korsvirke och tegel, emot Klensmeden Palmgrens och Garfwaren Westrells Arfwingars Gårdar; bestående samma Byggnad, som blifwer 15 alnar lång på hvarje sida och 7 alnar bred, af hwarjehanda uthus med sädesskullar derofwan.

 

Och som Malmgrens grannar förklarade att de icke hade något att påminna mot gjorda anhållan, hwarför synemännen fann skäligt att tillåta samma Nybyggnads upförande med vilkor att alla Eldstäder ställes i murade Nicher ifrån hwilka Trädväggarne osv...

 

Källa: Uppsala rådhusrätt och magistrat- och kämnärsrätt 1815-1817

 

Faktaruta 77- Stöld av en tupp 1878

 

Häradsdomaren Lars Larsson i Fiskvik och Litslena socken hade stämt arrendatorn Verner Wellén i Enhelga, Willberga socken för att denne skall från Lars Larsson föröfvat olofligt tillgrepp af en tupp och en yxa samt Gustaf Johansson i Boglösaby för medhjälp.

(Det finns åtminstone tre olika släkter Wellén i Trögd vid den här tiden, som alltså inte är släkt sinsemellan. Namnet kommer från Vällinge i Litslena. Denna Wellén är inte släkt med författaren, ifall någon undrar. Fram till 1901 var det tillåtet att ta sig vilket efternamn man ville, dock inte ett adligt namn.)

 

Gustaf Johansson förhördes först och berättade att han hade varit hos Wellén i Enhelga den 18 januari och hjälpt honom att tröska när Wellén bett honom följa med till Litslena Gästgivaregård för att köpa brännvin. Wellén ville ha sällskap på resan för han hade en unghäst och med den ville han inte åka ensam. När de var på hemväg på kvällen och hunnit i höjd med Hummelsta by i Litslena hade hästen börjat skena och på andra sidan Fiskvik stjälpte släden omkull, hvarvid ett krus som de hade med sig med brännvin uti föll ur och gick sönder samt Wellén slagit sig så att han blödde näsblod och hästen sprang ifrån dem så att de derefter måste gående fortsätta vägen hem till Enhelga der de påträffade hästen och släden, den sednare sönderslagen. De hade på resan inte varit inne i Fiskvik och Gustaf Johansson hade inte sett till vare sig tupp eller yxa och hade sig icke bekant på hvad sätt dessa bortkommit från Lars Larsson och bestred åtalet som alldeles obefogadt.

 

Lars Larssons ombud länsmannen Turén kallade in fjerdingsmannen Olsson som vittne. Olsson berättade att Lars Larsson hade, den 20 januari, efterskickat Olsson för att anmäla att han förlorat en tupp och en yxa. Samtidigt hade Fredrik Bom från Långarnö frågat Olsson om der upphittats något brännvinskrus som Wellén tappat. Olsson gick då ut och letade och hittade längs vägen vid Fiskvik ett sönderslaget krus liggande bland halm som var bestänkt med blod och blandad med dun af fjäderfä, hvaraf således syntes som om den af Lars Larsson förlorade tuppen der skulle blifvit slagtad.

Olsson berättade vidare att han därpå tillsammans med Lars Larssons son, Rickard, begivit sig hem till Wellén, medtagande det sönderslagna kruset som af Olsson bands ihop samt vid ditkomsten frågade Wellén om det var hans krus, medgaf han detta men sedan han fått veta att något brännvin ej fanns quar i detsamma slog han sönder det. Olsson hade frågat Wellén vilken kälke han hade åkt med och fått svaret ”jo, den står här och visade på en kälke som stod på gården”. Olsson gick fram till släden och fann halm längst bak och under halmen fanns blodfläckar och dun af fjäderfä. När Olsson frågade om anledningen till att det var blodfläckar och dun i släden svarade han att det inte var den släden de hade åkt i utan att den hade blivit sönderslagen och stod hos hemmansegaren Anders Hellén i Gådi för att lagas.

På återvägen från Enhelga passerade Olsson Gådi och besiktigade den släde som Gustaf Johansson uppgaf vara den som Wellén omtalat, men denna släde var ej söndrig vidare än att ett jern på ena skakeln var afbrutet, hvilket dock Hellén uppgaf hafva skett för längesedan.

Vid besöket hos Wellén hade Olsson också bett att få se hans yxa, men Wellén svarat att han för tillfället inte kunde få rätt på någon yxa.

När Olsson senare i februari besökte Wellén för att delgifva honom stämningen, uppgaf Welléns hustru att Lars Larssons yxa fanns der på gården och visade var den låg under en bodtrappa.

 

Wellén förnekade att han tagit Larssons tupp och yxa och visste inte huru yxan kommit att blifva liggande vid hans bod och att blodet i släden förmodligen kommit av att han blött näsblod.

 

Tingsrättens utslag blev att: Som Wellén, fastän besvärande omständigheter mot honom i målet förekommit, likväl ej blifvit, mot sitt nekande, öfvertygad att hafva föröfvat i fråga varande olofliga tillgrepp så finner Härads Rätten honom icke derföre kunna fällas till ansvar och skall vid denna utgång af målet Häradsdomaren Lars Larsson ersätta vittnena för inställelsen.

 

Lars Larsson var född 1818 och hade varit nämndeman länge. Det var han som kom med delgivningen 1846, när Gustaf och Brita kallades till tinget för att höras om Britas horsbrott. Han hade efter många år blivit häradsdomare. Titeln innebar att han var den, vid denna tingsrätt, som hade varit nämndeman längst tid.

 

Källa: Uppsala Trögds härads dombok 1878

 

Faktaruta 78 - Dråp i Uppsala 1816

 

Ärendet är något förkortat och delvis omskrivet i modern svenska.

 

8 April 1816

Drängen Eric Öberg åtalad som wållande till förre Hållkarlen Johan Eklunds den 28 Februari timade död. Öberg berättade om förloppet att han hade omkring kl 10 om aftonen den första marknadsdagen under årets disting eller den 5te Februari efter afslutad aftonmåltid inkommit i drängkammaren hos sin husbonde Källarmästaren Lindeman hade Eklund där funnits sittande framför brasan i kakelugnen; Och som Öberg haft sig bekant att Eklund då warit beswärad af ohyra hade han tilsagt Eklund att genast begifwa sig ifrån rummet, och enär Eklund dertil wägrat, fattat honom i kläderna och fördt honom til dörren, samt då Eklund dervid ytterligare gjordt motstånd och slagit Öberg i ansigtet öpnat dörren och skuffat Eklund framför sig så at han fallit öfwer drätten till det utanför drängstufwudörren stående wattenkar. När Eklund derefter upstigit hade han fattat Öberg i håret, hwilket gifwit Öberg anledning, att ånyo skuffa Eklund som derwid slått sig mot en nära intill warande slipsten samt derpå nedfallit nära inwid ofwannämnde wattenkar. Då Eklund åter upkommit hade han och Öberg ingått i drängsstufwan där under fortsatt ordvexling Öberg först skuffat Eklund emot fönstret samt derefter widare inwid kakelugnen slått Eklund, så att han nedfallit sittande på en där stående stohl. Eklund hade derpå bedt Öberg om förlåtelse för sitt upförande, samt sedermera om natten fått i stugan quarblifwa. Såsom wid ifrågawarande tillfälle af starka drycker öfwerlastad hade Eklund sjelf med sitt upförande retat och gifwit Öberg anledning at med honom på ofwannämnda sett förfara.

Och trodde Öberg i öfrigt att som äfwen flera dagar där gått källarmästaren Lindemans husfolk tilhanda med arbete och uppassning i huset, och hwarunder Öberg icke hört att Eklund fört någon klagan öfwer hwad emellan honom och Öberg förelupit eller att han däraf warit illamående:

 

10 April 1816

Pigorna och drängarna i samma hushåll kallas in för att höras om händelsen. De berättar att Eklund hade varit dem behjelplig med åtskilliga sysslor i huset men beklagat sig att han hade ondt dels i wänstra sidan och dels i bröstet af att han hade blifvit trampad där.

Öberg förnekade inte, dock utan att han sjelf kunde det minnas, att han under det Eklund legat på ryggen ute på gården wid wattenkaret med knäet kommit att stöta Eklund i bröstet, hwilket likwäl icke kunnat åstadkomma den wåldsamma werkan att något refben hos Eklund deraf kunnat brista, utan trodde Öberg att Eklund, som någon tid warit beswärad af fallandesjukan, under sådant anfall af sin sjukdom fallit ifrån någon höjd och sålunda blifwit skadad. Obductionen visade att det ovillkorligen varit de skador och bens krossande som orsakade dödsfallet.

 

Rätten beslutar att Öberg ska böta full mansbot, eller Tre hundrade daler Silfwerpenningar, hwilka med 100 Riksdaler Banco böra utgå samt derefter en söndag uti denna stads Domkyrka undergå uppenbar kyrkopligt, men i den händelse tillgång till böternas gäldande hos Öberg skulle brista, kommer han att umgälla sitt brott med 28 dagars fängelse wid watten och bröd.

 

18 Maji 1816

Öberg anmäler att han inte har några pengar att betala böterna med. Stadsfiscalen fick i uppdrag att utreda om så var fallet.

 

Källarmästaren N. G. Lindeman förklarade att han inte skall återtaga Drängen Öberg i sin tjänst, då Öberg under ransakningen hotat att hämnas på de som witnat emot honom. Konungens Befallningshafvande anger, att enär Öberg inte har någon försörjning i staden, han antingen måtte förpassas till sin födelseort, Knutby socken, eller enligt 16 och 17 §§ uti Kongl stadgan angående Wärfning den 7 April 1802 förklaras skyldig att såsom lösdrifware antaga krigstjenst med förelagdt äfwentyr af kroppsstraff om han här i staden sig widare uppehåller.

(Här är ett exempel på att lösdriveri, dvs brottet att inte inneha fast bostad och arbete så att man kunde försörja sig själv, kunde innebära att man dömdes till tvångsrekrytering för krigstjänst. Dessa ”soldater” krävde extra bevakning för att inte rymma ur tjänsten.)

 

Källa: Uppsala rådhusrätt och magistrat och kämnärsrätt 1815-1817

 

Faktaruta 79 - Alkoholförsäljningen vid Litslena gästgiveri 1892

 

Sockenstämman i Litslena den 14 juni 1892:

Sockenstämman hade fått frågan av landshövdingeämbetet hur många liter brännvin som beräknades komma att säljas vid gästgiveriet i Litslena under kommande försäljningsår. Man ville veta hur mycket skatteinkomster som kunde förväntas. Det högsta tänkbara antalet liter som sockenstämman bedömde skulle säljas uppskattades till det förut vanliga 30.000 liter. Denna volym ansågs kunna vara den försäljning som är beskattningsbar. (Det är mer än 80 liter om dagen varje dag hela året.)

 

Den 28 september 1892 deltar Gustafs dotterson, Helenas son, Gustaf Wilhelm i sockenstämman. Han är bonde i Hallarby vid den här tiden och var intresserad av gästgiveriet. Han kom senare att ta över gästgivargården.

 

Vid sockenstämman den 29 maj 1893 anges den årliga rapporten till landshövdingen angående brännvinsförsäljningen vid gästgiveriet. Den här gången är den detaljerat redovisad.

”Protocoll vid undersökningen och beräkningen af det litertal bränvin som kan anses böra försäljas vid Litslena Gästgifveri för försäljningsåret 1893.

§1. Wid genomseende af böcker och öfriga handlingar hörande till brännvinsförsäljningen vid Litslena Gästgifvaregård för år 1892, befans att följande kvantiteter inköpts och försålts

Januari     4681 liter bränvin

Februari    4661   ”      ”

Mars         4800   ”      ”

April         4800   ”      ”

Maj           4632   ”      ”

Juni           3464   ”      ”

Juli            4693   ”      ”

Augusti     4676   ”      ”

September  4672   ”      ”

Oktober      4672   ”      ”

November  4787   ”      ”

December  5567   ”      ”

Summa 46.663 liter

Afgår försålt fatvis (ej beskattningsbart)   10.000 liter

  ”   diverse förluster                                    6.663 liter

                           Summa beskattningsbart 30.000 liter

§2. Som bränvinsförsäljningen vid Litslena för år 1893 icke kan anses blifva förökad, utan snarare minskas, torde 30.000 liter böra qvarstå som beskattningsbart.

Litslena den 29 Maj 1893, Kommunalnämnden”

 

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll

 

Faktaruta 80 - Dottersonen Gustaf W Hagström vid gästgivargården 1894-1901

 

Den Gustaf Wilhelm Hagström (1862-1901) som nämns i den här faktarutan är barnbarn till Gustaf Wilhelm Hagström (1810-1889) genom dottern Helena (1835-1896).

 

Sockenstämman i Litslena den 28 oktober 1894:

Alla bönderna i Hallarby, däribland G.W. Hagström, hade genom hagelskada på vårsäden, enligt ojäviga vittnen, fått skador för tillsammans 5.292 kronor (375.000 kr i 2017 års penningvärde) och yrkade på att bli befriade från kommunalskatten för det kommande året, tillsammans 200 kr (14.000 kr i 2017 års penningvärde). Sockenstämman biföll yrkandet med villkoret att om någon annan by senare skulle drabbas skulle Hallarby bidra till att hjälpa dessa.

 

Under 1895 flyttar G.W. Hagström med sin familj från Hallarby och arrenderar jordbruket på gästgivargården i Litslena. Hans mor Helena flyttar med men avlider året därpå 61 år gammal, av ”slag”.

 

Sockenstämman den 22 december 1895:

G.W. Hagström i gästgivargården utses som ansvarig för snöploglagen i Gästgivargården och prästgården.

 

Sockenstämman den 15 mars 1896:

Innehavaren av Litslena gästgiveri hade avlidit och eftersom utskänkningstillståndet var personligt så förlorades möjligheten till utskänkning. Därför ansökte Arvid Karlsson i Västra Vällinge, J. Eriksson i Ullstämma och G.W. Hagström, arrendator av Gästgivargården hos sockenstämman om att få dess stöd vid deras ansökning hos Landshövdingeämbetet att tilldelas utskänkningstillstånd.

Sockenstämman biföll ansökan med 4326 röster för och 751 röster emot. (Fyrktalsröster)

Sockenstämmans ordförande Wilhelm Lindberg i Åby, hade överlämnat ansökningen och kommunalstämmans bifall till Landshövdingen men samtidigt givit ett eget utlåtande där han på det lifligaste afstyrkte ansökningen. Landshövdingen har tagit upp ärendet för bedömning och finner inte skäl att lämna bifall till ansökningen.

Lindbergs motivering till hans eget motstånd var att han under sin 33-åriga verksamhet som kommunalordförande, tid efter annan fått se och erfara det menliga inflytande de lätt åtkomliga rusdryckerna utöfvat. Exempelvis; fäder som åt sig bäddat en för tidig graf, arbetare som ofta förstört sin med svett och möda förvärfvade dagspenning, kringvandrande luffare som i rusigt tillstånd under skrän och otidigheter fortsatt sin vandring till de omkringliggande gårdarna. Pastor Åström hade också avstyrkt ansökningen å det kraftigaste, enär olycksbringande följder av rusdryckers förtärande, tid efter annan, medfördt förslappning i sedlighet och moraliskt hänseende.

 

Sockenstämman den 19 april 1896:

De sökande gav sig inte utan tog upp ärendet igen och motiverade den med den lifliga handelsverksamheten som ägde rum i socknen och det långa avståndet till närmaste städer, samt att det i Litslena i långliga tider det funnits ett ställe för utskänkning av spirituosa drycker. En av de sökande var G.W. Hagström. Sockenstämman stödde återigen ansökningen, men både pastorn och ordförande reserverade sig.

Utskänkningstillståndet beviljades.

 

Sockenstämman den 20 december 1896:

G.W. Hagström i gästgivargården är ansvarig för snöploglagen i Gästgivargården och prästgården

 

Sockenstämman den 19 december 1897:

G.W. Hagström i gästgivargården är ansvarig för snöploglagen i Gästgivargården och prästgården.

 

G.W. Hagström kom att avlida av ”blodpropp” den 28/3 1901 endast 38 år gammal. Han efterlämnade då sin hustru som han hade fått åtta barn med. Sju döttrar och en son. En av döttrarna dog som barn. Barnen var mellan 6 och 18 år gamla när pappan dog.

  

 
 

 

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll och kyrkböcker

Foto: Privat

 

Faktaruta 81 - Stupade soldater och gärdesgårdars beskaffenhet

 

Vid lagtima ting med Trögds häradsrätt år 1810 avhandlades mål av skilda slag.

 

Anmäldes att vice Corpral Carl Eld ifrån Kungs Husby, blifvit död i fångenskap i Ryssland (troligen S:t Pethersburg) den 27 Maji 1810.

Källa: Trögds härads dombok Sommarting 1810

 

Anmäldes att Corporal Petter Löth i Löthsberga blifvit död uti fälttog i Findland, äfven Soldaten Carl Örn i Skjälby och Soldaten Johan Färm i Åkerby Veckholm har avlidit under fälttog i Findland.

Källa: Trögds härads dombok Sommarting 1810

 

Beskrivning av hur gärdesgårdarna skulle se ut i häradet

En gild gärdesgård är 2 alnar hög, räknadt ifrån marken till öfversta bandet eller så kallade nackvidjan, och af sådan täthet att hvarje stång hvilade på den andra samt med allenast en och en half alnars rum (45 cm) emellan hvart par stör. Stödjors tillsättande emot gjärdesgården bör få bero utaf den stängselskyldiges godtfinnande, hällst bristande skogsfång för de fläste icke medgåfvo stödjors anskaffande utan för mycket kostnad.

Stengärdesgårdar af så kallad kullersten ingalunda hålla hägn utan aldeles förfela ändamålet, och att derföre annan stengård icke torde för laggild antagas än den som finnes lagd af sprängd eller eljest slätsidig sten och så murad, att bägge sidorna äro jemna slätta upåt samt innehålla vid bottnen minst 2 alnars och ofvantill 1 1/4 alnar bredd samt 2 1/4dels alnars höjd från marken. (1 aln = 30 cm)

Källa: Trögds härads dombok Höstting 1810

 

Faktaruta 82 - Uphäfvande af ägtenskapslöfte 1811

Att vara trolovad var detsamma som ett bindande äktenskapslöfte. Att bryta en trolovning var nästan att jämställa med en skilsmässa. Om ett barn föddes under trolovningstiden men före vigseln betraktades barnet som ”äkta”, det vill säga fött under äktenskapet. I denna månads faktaruta behandlas ett mål från hösttinget med Trögds häradsrätt år 1811 där en flicka har blivit övertalad att gå med på ett äktenskap som hon senare ångrar. Det var inte helt lätt att ta sig ur den situationen.

 

Uphäfvande af ägtenskapslöfte

S. D. Bondesonen Jonas Jansson i Foltsberga Wallby socken hade till detta ting utverkat och låtit fortställa stämning å Bondedottren Greta Stina Andersdotter i Kumla Boglösa socken med påstående at det dem emellan aftaldte ägtenskap, ehuru lysning derom skjedt trenne gånger, måtte likafullt återgå och uphäfvas af den grund at Greta Stina Andersdotter låtit sig under tiden lägra af annor (annan) mansperson och sådant för Jonas Jansson fördölgt; Äfvensom han återfordrat gifne fästningsgåfvor och påyrkat ersättning för kostnader i och för giftermålets uplösning och lagsökning.

 

Vid uprop häraf förekommo parterna, då Greta Stina, hvars fader är död, förklarade sig desto mindre hafva at påminna emot återgång af det ämnade giftermål med Jonas Jansson, som hon aldrig haft eller kunde få tycke för honom och ej eller frivilligt samtyckt till äktenskapsförbindelse utan dertil blifvit tvungen af sin moder Enkan hustru Lisa Bengtsdotter och svåger Jan Persson.

 

På tilfrågan upplyste parterna, at trolofning dem emellan försiggått fredagen den 21:e sistlidne Junii i närvaro af Jonas Janssons fader och Rusthållaren Erik Wallén i Blacksta samt å Greta Stinas sida hennes moder och svåger, och at ungefärliger en månad derefter början skedtt med lysning, hvilken gått obehindradt trenne söndagar å rad.

 

Angående angifvelsen emot Greta Stina om olofligt umgänge med annor mansperson förklarade hon sig icke kunna neka derföre utan erkände att hon nyss före trolofningen med Jonas Jansson låtit sig häfda af en dräng med hvilken hon tjent tillsammans hos Nämndemannen Anders Jansson i Kumla, och betygade hon sig nu vara af detta häfdande rådd med barn, ehuru af hennes utseende sådant icke kunde märkas, äfvensom Greta Stina vidgick att hon icke yppat häfdandet eller sitt hafvande tillstånd för Jonas Jansson förr än efter det lysningen varit fulländad.

 

Jonas Johnson gaf tilkänna at han vid skördetiden fått spörja tal af andra personer det Greta Stina skulle vara rådd, men icke satt tro dertil, utan tvärtom velat påskynda giftermålets fullbordan och i sådan afsigt med Greta Stinas husbondes tilstånd, genast hämtat henne til sig uti faderns Jonas Zachrissons hus, då likväl under resan dit Greta Stina sjelf sagt Jonas Jansson at hon vore hafvande, efter beblandelse med annan mansperson.

 

Det af Jonas Jansson til uplysning kallade vitnen Bonden Jan Ersson i Svallby och Anders Jansson på samma bys ägor hördes härefter och berättade Jan Ersson, at han närmare slutet af sistlidne October, på Annadan af Jonas Jansson, åtföljt honom till Greta Stina, som då åter vistats i Kumla by, för at söka säker uplysning angående hennes föregifne hafvande tilstånd och huruvida hon, i händelse det vore dicktadt, ville fullkomma aftaldte ägtenskapet, då Greta Stina vägrat at ägta Jonas Jansson och förklarat, att som orden fallit, att hon icke sågo någon värre och ledare för sina ögon än Jonas Jansson.

 

Anders Jansson åter uplyste, at sedan Greta Stina warit i Jonas Janssons föräldrars hus twänne dagar, hon bedt Anders Jansson, som äfven wistats i huset, at emot belöning af 12 Sk yppa för Jonas Janssons fader Jonas Zachrisson, det hon befunne sig rådd och önskade at få genast öfvergifva huset, hvilken Greta Stinas begäran Anders Jansson äfven efterkommit; och hade Jonas Zachrisson gifvit sitt samtycke til flyttningen, som genast försiggått. Tilläggandes Anders Jansson at under samtal med Greta Stina hon angifwit en dräng med hvilken hon tjent tilsammans för sin lägersman.

 

Dessa berättelser godkände Greta Stina och lika med Jonas Jansson påyrkade uplösning af ägtenskapsförbindelsen dem emellan; gifvandes Jonas Jansson desslikes tilkänna at han redan återfått de Greta Stina lämnade fästningagåfvor, så at käromålet derom förfallit, men han påstod at lysningskostnaden jemte honom förorsakade andra utgifter och tidsspillan måtte honom godtgiöras.

 

På föreställning til parterna huruvida icke upgifne häfdandet kunde wara en diktad anledning at vinna uplösning af ägtenskapsförbindelsen, och derest sig annnorledes förhöllo, om icke Jonas Jansson vore lägersmannen, eller han, efter det Greta Stina yppat sig vara rådd, haft beblandelse med henne, betygade bägge, at de icke någonsin haft köttsligt umgänge och Greta Stina påstod at med sanning öfverensstämde det hon voro hafvande efter lägersmål med annor mansperson.

Parterna afträdde på tilsägelse och resolverades som för dem åter inkallade

 

                                            Afsades

Det Härads Rätten finner nödigt at fullkomlig wisshet om Greta Stinas upgift om hafvande tilstånd oumgängeligen nödig innan utlåtande meddelas öfver parternas förenade påstående om uplösning af den dem emellan aftaldte och med lysning kunngiorde ägtenskapsförbindelse; I anseende hvartil och då innan näst infallande lagtima Ting i Häradet, ofelbart sig visa skall, huruvida upgiften må vara grundad, målet uppskjutes til berörde Ting, då parterna hafva att sig åter inställa och afvackta Härads Rättens sluteliga utslag.

 

Vi påföljande Ting konstaterades att Greta Stina fött en dotter och beslutet blev att ägtenskapsförbindelsen uplöstes.

Källa: Trögds härads dombok Höstting 1811

 

Faktaruta 83 - Upplösning af trolofning 1811

Bonden Anders Larsson i Eneby i Löth hade stämt Bondedottern Maja Lisa Hansdotter i Löthsberga samma socken för att hon pga af bruten trolofning måtte återställa de trolofningsgåfvor som hon fått af Anders Larsson samt med 50 Riksdaler för det honom tillskyndade lidande medelst aftalte ägtenskapets uplösande.

Vid föregående midsommar hade parterna i närvaro af Maja Lisas förmyndare, och även hennes svåger, fästningsgåfvor blifvit utväxlade. Maja Lisa hade fått: Twänne små silfverbägare, trenne Guldringar, et par Guldörhängen, 1 Psalmbok, 2ne mössor med Band, 1 spetsstycke, några alnar röda band, 1 rosig silkeshalsduk, 1 cattunshalsduk, 1 par silfverskospännen, 2ne par skor, 1 Bomullslärftsklädning, 1 stk Lärfts näsduk och 1 st Luktvatnflaska, hvilket alt Maja Stina fått och emottagit af Anders Larsson, men hwaremot han icke erhållit annat eller mera än 1 näsduk och strumpeband.

Maja Lisa ångrade sig och hävdade att trolofningen icke skedt af kärlek utan mer af öfvertalning från Anders Larssons sida, men medgaf att återställa fästningsgåfvorna men nekade till att utgifva något skadestånd till Anders Larsson.

Anders Larssons biträde vid rättegången Kronobefallningsman Luck anförde att Anders Larsson vidtagit anstalter til bosättning, vore han äfven, lidande dymedelst at återgången af beslutna ägtenskapet kunde hos andra vecka den tanke at Anders Larsson genom sitt upförande vållat uplösningen och hwilket kunde ligga honom i wägen, om han på annat ställe skulle anmäla sig til ägtenskaps förbindelse och påyrkade derföre ersättning med 50 Rdr Banco. Lysning var af parterna icke begärt och än mindre förkunnad.

Rätten beslutade att utifrån det som meddelats vid förhandlingen at trolofningen måtte förfalla, at Maja Lisa ska återställa erhållna trolofningsgåfvor och till Anders Larsson utgifva ett skadestånd med 38 Rdr Banco.

 

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1811

 

Faktaruta 84 - Givit rustningshäst sådana medicamenter att den störtat

 

Rusthållarne Carl Jansson och Eric Ersson i Kälsta, Litslena socken hade till detta Ting uttagit behörigen fortstält stemning å Enkan Hustru Lisa Mattsdotter derstädes med påstående att som hon utan Regementshofsslagarens wetskap låtit hennes och kärandernas gemensamma Rustningshäst förtära sådane Medicamenter att kreaturet skall deraf störtat, Lisa Mattsdotter altså måtte förpligtas att ensam vidkännas ej mindre inköpssumman för annan Ryttarehäst utan och ersätta Carl Jansson och Eric Ersson deras kostnad och tidsspillan i och för hästs anskaffande i den föregifnes ställe, så och lagsökningskostnaden gälda.

 

Vid uprop häraf förekommo Carl Jansson och svaranden Lisa Mattsdotter personligen, då sedan på tillfrågan blifvit uplyst att, utom parterna Lisa Andersdotters aflidne man Mats Mattssons sterbhusdelägare, af hvilka sonen Eric Mattsson äfven var tillstädes, äro deltagande i Rustningsskyldigheten för Kählsta Rusthåll, Lisa Mattsdotter såsom förklaring öfver käromålet förmälte att, sedan hon i Martii månad sistlidet år hemförskaffat Medicamenter efter Recept som hon på begäran erhållit af Regements-hofslagaren Agrell, för att hafva i beredskap i händelse af inträffande sjukdom hos Ryttarehästen, som vid den tiden stått till utfodring i Lisa Mattsdotters stall, hade hon på morgonen en dag Höstetiden samma år tyckt sig förmärka att kreaturet warit sjukt, och derföre genast gifvit det in af anskaffade pulfvren utan att dervid hafva använt andre Botemedel; och ansåg Lisa Mattsdotter sig således utan alt vållande till hästens störtande, som på aftonen samma dag inträffat.

 

Carl Jansson wille icke godkänna denna Lisa Mattsdotters upgift utan förmälte det troligast voro att Lisa Mattsdotter anskaffade andra Medicamenter än de af Agrell anordnade blifvit för kreaturet använde; I anledning hvaraf Regementshofslagaren Jöns Johan Agrell, här tillstädes hördes till uplysning härom och berättade att han den dag på hvilken ifrågavarande hästkreatur störtat, på budskickning infunnit sig vid Kälsta och funnit hästen så sjuk att den icke förmått stå uppe, och då Agrell giort förslag att af ofvannämnde pulfwer gifva hästen in, hade Lisa Mattsdotter svarat att sådant redan voro skjedt genom hennes föranstaltande; hvarefter Agrell förgäfves använt bemödande till kreaturets återfående; Förklarandes Agrell på tillfrågan, att ehuruväl han icke medelst kreaturets öpnande undersökt och vunnit visshet angående orsaken till dess störtande, han likväl ansågo tvifvelagtigt att händelsen förorsakats genom werkan af ingifne Medicamenter, hälst efter hvad för Agrell berättats hästen större delen af dagen sedan ingifningen skjett synts frisk och förmått gå till vattning.

 

I anledning av Carl Janssons anhållan hördes härom vidare, efter befunnen ojäfvighet:

1o: Rusthållaren Jan Jansson i i Kälsta, som förmälte det han icke warit hemma wid det tillfälle då hästen dödt, och hade sig derföre angående förloppet dervid icke något bekant; men visste att berätta den händelse, att han korrt derpå förlorat en hund, som förmodades hafva dött deraf att han förtärt af köttet efter störtade hästen, äfvensom att tvänne andra hundar i Byn wid samma tid korrt efter annan omkommit, hvaraf, efter Carl Janssons tänka skulle kunna dragas den slutföljd att hästen störtat af förtärt förgift.

2o: Ryttaren Per Käll, som berättade, att Lisa Mattsdotter för honom omtalt att hon gifvit hästen in af pulfwer som hon sagt sig hafva erhållit af en vid namn Malmberg i Enköping, och jemväl låtit i Käll se en strut med inneliggande pulfver som Lisa Mattsdotter förmält vara af det slag som hon använt åt hästen, men hvilka pulfver Käll wille anse warit enahanda med dem som nu förevistats och, de där Agrell betygade vara af honom föreskrifne till begagnande; Intygandes Käll, på erinran av Carl Jansson, att Lisa Mattsdotter vid af honom omvittnade tillfället varit mycket sorgsam och, som orden föllo grufvat sig deröfver att hästen störtat, hvilket skall efter Källs förmodan skjett korrt för Källs ankomst till Lisa Mattsdotters hus.

 

Lisa Mattsdotter förnekade ytterligare att hafva åt hästen använt andre än de af Agrell föreskrifne pulfver, och påstod att hon väl vid ett tillfälle tilförene begärt att af Malmberg erhålla botemedel för ett hennes hästkreatur, som warit sjukt, men att Lisa Mattsdotter icke hvarken denna gång eller sedermera bekommit några pulfver av Malmberg; I anledning hvaraf och sedan parterna å ömse sidor gifvit de förhörde personerna vittneseden up, Carl Jansson anhöll att genom Malmbergs afhörande åstadkomma ytterligare bevisning emot Lisa Mattsdotter; Och som denna anhållan ej skjäligen förvägras kunde, så förständigades Carl Jansson att om Malmbergs inkallande till morgondagen då målet åter förekommer, draga försorg därest han af Malmbergs hörande vill sig begagna.

 

Kommentar 1:

Målet togs inte upp igen. Ingen anteckning om att det är nedlagt eller i gjorts upp i godo. Antagligen insåg Carl Jansson och Eric Ersson att de inte skulle nå framgång med målet och för att inte förorsaka ytterligare kostnader lade de ned målet genom att inte infinna sig nästa dag när målet skulle fortsätta. Det var ett vanligt förfarande.

 

Kommentar 2:

De som tvistar i det här målet bodde på Rusthållet Kälsta No 2 i Litslena. Kälsta No 2 och Kälsta No 3 hade gemensamt ansvar soldaten och hans häst. På gården Kälsta No 3 bodde vid det här tillfället Brita Andersdotters föräldrar, Anders Ersson och Maja Ersdotter, och Brita föddes där 1812. (Brita som blev Gustafs första hustru). Britas föräldrar var alltså berörda av ärendet men antagligen hade det skett en uppdelning mellan gårdarna så att Kälsta No 2 ansvarade för rustningshästen och Kälsta No 3 för soldaten.

 

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1813

 

Faktaruta 85 - Nioåring omkom efter att ha blifvit överkörd af häst och släde

 

En tragisk händelse i februari år 1815. Det var en kall vinter och mycket snö. Den här dagen var det 6 grader kallt och snön var hårt packad. Det var troligen snövallar på båda sidorna av vägen och det kanske var därför pojken inte kunde rädda sig undan från den snabbt annalkande hästen och släden. Det var mellan kl 2 och 3 på eftermiddagen och borde ha varit tillräckligt dagsljus. Som om det inte var nog så avled hans far på kvällen samma dag som olyckan skedde.

 

Söndagen den 19de dennes klockan 2 á 3 eftermiddagen, timade här den olyckan, att Gossen Gustaf Bergström 9 1/4 år gammal, gående med en Tjelke, ifrån sitt hem på Prestgårdens ägor, till Nyckelöga-Torp (Veckholm) blef med Häst och Släde öfverkörd af Bonden Carl Ersson i Skälby och det med den rysliga påföljd; att gossen, Tisdagen därpå, den 21sta Februari klockan 4 om morgonen, efter halftannat dygns grufliga plågor, afled. Denna olyckshändelse var så mycket mera krossande för barnets moder som hennes man, utfattige Husmannen Jan Bergström, liggande på sitt yttersta med ännu bibehållen sansning, såg barnet blodigt, och halfdödt, bäras in i stugan, några timmar före fadrens död, som inträffade samma dag klockan 7 om aftonen.

 

Om den å barnets döda kropp, i laga ordning anställde besigtning och obduction, lärer Herr Provinsial Medicus Doctor Somelius icke underlåta, att vederbörlig attest afgifva. Mig hafva wigtigare göromål hindrat, äfven som Herr Stadsfiscalen och Kronolänsmannens egen närwarelse vid sistnämnde Förrättning gjort det öfwerflödigt, att förr än nu med min ämbetsberättelse härom inkomma. Genom denna tidsutdrägt, har imedlertid wunnits den närmare uplysning om förenämnde Carl Ersson, att han, illamående, men ej öfwerlastad, skall ofvansagda Söndag, efter bevistad Gudstjenst, hafva kommit från sin hustrus moster, Kyrkwaktaren Bärströms Enka vid Häckelberg, och att han på hemresan, hopkrupen och halfliggande i släden, besvärad dessutom af svagare syn såsom enögd, skall icke vetat det minsta utaf förr än den olyckliga gossen Gustaf Bergström, på wägen vid Nyckelöga legat öfwerkörd mellan hästen och skaklet på släden.

 

Bärströms Enka och Pigan Lena Caisa Jansdotter på Häckelbergs krog hafva här inför mig, idag afgifit den försäkran, de med Ed, om så påfordras, wilja fästa, det Carl Ersson vid besöket hos dem, Söndagen den 19de dennes, varit sjuklig och modfäld, samt icke förtärt mera, än 2ne små Tumlare med Bränvin, middagen hos den förra, och Ett halft stop Öhl, stragst på eftermiddagen hos den sednare. Huruvida Carl Ersson sedermera, på hemvägen, kört mer eller mindre hårdt och oförwäget, samt i hvad sinnesförfattning han funnits vid Nyckelöga klockan 2 á 3 på eftermiddagen, då olyckan timade må intygas af Husmannen Nils Jonsson och hans 11 år gamle son Anders, samt Soldaten Olof Broms i Åkerby, och en för mig till namnet oupgifven Torpare ifrån Gran, hvilka alla härom till Wittnen åberopas.

 

Då detta bedröfliga mål med alla dit hörande omständigheter, åt Herr Stadsfiscalen Kronolänsmannen till laglig behandling härigenom öfwerlämnas, har jag fullgjort en ämbetspligt, den mitt hjerta önskade få förena med ett ömt förord till vinnande af sådan förlikning, de bägge olycklige parterna imellan, att den utfattiga tröstlösa Enkan och modren icke saknar lättnad och hjelp i sitt elände, och Carl Ersson icke eller i sin ömkanswärda belägenhet blottställas för Lagens yttersta stränghet.

Weckholm den 28 februari 1815. Pehr A. Rönquist.

 

Besigtning, Somelius:

”År 1815 den 23 februari företogs besiktning å aflidne Torparn Bergströms son Gustaf på 9de året gammal, vid hvilket tillfälle voro närwarande Tolfmannen Olof Jansson i Säby och Bonden Olof Larsson i Basta jämte flera.

 

Vid likhets yttre besicktning fant den döda varit af en svag kroppsbyggnad, mager och af et gulacktigt utseende, troligen förorsakad af en långvarig frossa, hvilken enligt moderns berättelse, började på hösten och jämt fortfarit intill dess död, fastän något lindrigare.

 

På vänstra sidan av pannan up vid hårfästet var ett sår om en tums längd, som syntes något djupt, och på samma sida vid yttre kanten af ögat straxt öfver ögonbrynet en betydelig blånad, och öfra ögonlocket rödblått, men sjelfva ögonstonen oskadad. Näsan hade på dess öfra del mellan båda ögonen ett mindre fyrkantigt sår, med en betydelig blånad, som sträckte sig ända intill nedre ögonvrårna på båda sidorna. Ur mun och näsa utflöt ett gult slem, och har enligt modrens berättelse barnet varit besvärad af svåra gallaktiga kräkningar liknande den nu utflytande slemmen, ända från händelsen inträffade intill sin död. Flera större och mindre blånader befunnos å kroppen, så väl å rygg, som lår, ben och armar.

 

Buken var mycket utspänd och af en ljusgrön färg. De sår, hvilka voro i ansigtet, undersöktes sedermera huruvida skadan sträckte sig till underliggande delar, men på intet ställe voro benen skadade, och som barnet endast klagat öfver Bukcaviteten företogs ej vidare undersökning af hufvudet.

 

Yttre betäckningen af bröstcaviteten aflåssades, men då ben och brosk voro aldeles oskadade, fullföljdes ej vidare bröstets öpnande.

 

Då Bukcaviteten öpnades utflöt en myckenhet mörk blod, hvilken kom från undre delarna, hvarföre tarmarna frånlossades och fant ett hål brustit in i ryggen på ett större Blodkärl hvarigenom denna xxx utflutit. Lefvern befant något stor och hård, samt kärlen i tarmhäxe svulna och hårda; och som xxxx brustna blodåderen var en oundvikelig dödsorsak företogs ej någon vidare undersökning.

 

At således förehållet sig, samt at denna besiktning med all noggrannhet blivit förrättad, det betyga på min förut aflagda Embets Ed, samt med denna min Ed. Så sant mig Gud hjelpe till lif och själ bekräftadt.

A. B. Somelius, Prov. Med.”

 

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1815

 

Faktaruta 86 - Äktenskaps upplösning och barnmorskas anlitande

 

Soldathustru anhåller om äktenskapets upplösning efter soldats mångåriga bortovaro.

Soldathustru Johanna Jansdotter Lidingby, Wallby anhåller om äktenskapets upplösning för att få möjlighet att träda i nytt gifte. Förstärkningskarlen Jan Mattsson Lidin från Lidingby, Wallby hade utcommenderats i Julii 1812 och hade sedan dess inte hörts av. Efterlysning hade skett i Allmänna Tidningar i November 1814 genom Kyrkoherden Gustaf Collinder och även i Stockholms Posttidning den 5 Januari 1815 där Jan Mattson Lidin uppmanades att uppsöka sin hustru för äktenskapets fortsättande. Han hade ”dock icke låtit sig afhöra och efter all anledning tros redan wara afliden”.

Rätten beslutade att döma till skillnad i äktenskapet och att Johanna Jansdotter med detta utslag försedd hos högvärdiga Domcapitlet i Uppsala anmält sig till skilje i boets erhållande.

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1816

 

Ej följt reglementet och anlitat socknens barnmorska, Löt

Bonden Anders Ersson i Ågersta, Löt blev instämd av Landsfiscalen Anander, för att han vid sin hustrus förlossning den 11 November 1818, emot gällande Barnmorskereglemente från den 14 October 1777, begagnat obehörig person såsom Barnmorska.

Anders erkände men försvarade sig med dels att han nyligen flyttat till byn, och dels att det var honom obekant hur han i slikt fall skulle sig förhålla.

Det godkände inte landsfiscalen utan hänvisade till att den priviligierade barnmorskan hade tjänstgjort i fyra år och att hon hade varit hemma vid det aktuella tillfället och bodde endast 1/2 mil ifrån stället, och att Anders Ersson låtit en oprivilierad person sköta hustrun under en längre tid.

 

Härads Rätten dömde Anders Ersson för öfverträdande af Barnmorske Reglementet att böta 6 Rdr Banco, hvilka böter tillfaller Löths sockens fattigcassa. (Som jämförelse värderades en ko vid den här tiden till 12 Rdr Bco)

 

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1816

 

Faktaruta 87 - Sven Bladhs andra hustru, Juliana Hallerström

 

Juliana Hallerström var femte och yngsta barnet till Comministern i Enköpings-Näs, Gustaf Ludvig Hallerström född 1744 i Torstuna och hans hustru Anna Cajsa Grundel född 1755 i Börje.

 

Hennes syskon var halvbrodern Gustaf Ludvig född 1779, helsystrarna Sophia Fredrica född 1783, Ulrica Christina född 1785, Johanna Lovisa född 1789. Själv var Juliana Carolina född 1794. Alla syskonen var födda i Gryta där fadern var Comminister i arton år mellan 1779 och 1797. 1797 flyttade familjen till Enköpings-Näs.

 

Brodern studerade teologi i Uppsala. Systern Sophia Fredrica gifte sig, 16 år gammal år 1799, med den 17 år äldre pastorsadjunkten Pehr Forsberger som kommit till Enköpings-Näs. Systern Ulrica Christina gifte sig med apotekaren Lindström i Enköping år 1810. Systern Johanna Lovisa avled 15 år gammal i ”Lungsot”, 1805.

 

Båda föräldrarna avled i Enköpings-Näs 1817. Modern avled i februari av ”Spasmer och en tärande lungsot” 62 år gammal. Fadern avled i september av något som började med ”gikt av en ovanlig grad, hvilken sedermera slog hål uti vänstra foten och förvandlades till kallbrand och inflammation i hela kroppen”, 73 år gammal.

 

När föräldrarna hade avlidit övertog Julianas halvbror Gustaf Ludvig pastorstjänsten i Enköpings-Näs efter sin far men flyttade snart till Vittinge 1819.

 

Nu var det bara Juliana kvar i Enköpings-Näs av familjen Hallerström. Juliana var nu 25 år och hade haft smittkoppor och kanske inte var till sin fördel utseendemässigt men var god för omkring 2000 Riksdaler som hon ärvt efter föräldrarna.

 

Hon träffar Sven Bladh och gifter sig med honom den 17/3 1820 i Enköpings-Näs. Som ogift kvinna var Juliana omyndig. Eftersom Julianas far var död var hennes bror hennes giftoman och skulle ge henne tillåtelse att gifta sig. ”Brudens giftoman, brodern, Comministern G. L. Hallerström i Wittinge har gifvit sitt bifall.”

 

Juliana flyttar till Sven Bladh i Uppsala. De flyttar runt på olika adresser. De bor i ”Kvarteret Lejonet” och i ”Kvarteret Sala”, de flyttar till Kungsgatan och till slut till ”Gård nr 1 i Kvarteret Kroken”.

 

De får en son år 1821 som döps till August Ludvig. Både Julianas pappa och hennes man hette Ludvig. (Sven Ludvig Bladh). Dopvittnen till gossen var bland andra Julianas svåger och syster, Comminister Forsberger och Fru Forsberger, samt en ogift syster till Sven Bladh, Mamsell Bladh.

Juliana och Sven Bladh fick inga fler barn.

 

Sedan hände det tragiska att: ”Tracteuren Bladhs son Scholaris (studeranden) August Ludvig, avled den 22 December 1831, “Watten i Hufvudet”, 10 år gammal, Begravd den 27 December 1831.

(Sven Bladh hade efter sin konkurs, efter Majas död, sadlat om från garvare till traktör.)

 

Fyra år efter sonens död avlider även Sven Bladh, 45 år gammal i ”Wattsot” och begravdes på Uppsala gamla kyrkogård, kvarter 1, grav nr 35, upplåtelse nr 1.

 

Sven Bladhs bouppteckning:

År 1835 den 10 Juni förrättade undertecknade Rådhus- Rätts ledamöter laga boupteckning efter Traktören Svante Ludvig Bladh hvilken den 11te nästföregångna April aflidit och efterlemnat icke några bröstarfvingar, utan blott hustrun Juliana Carolina Bladh, född Hallerström, som genom ett den 9de Mars samma år uprättadt och den 25te Maj bevakadt testamente erhållit full egande rätt till all quarlåtenskapen.

Enkefrun Bladh upgaf, under edelig förpligtelse, quarlåtenskapen, hvilken på nedanskrifna sätt värderades:

 

Fast egendom:

Gården No 1 i Quarteret Kroken i Kongsängs-Roten                                      7.450 Rdr

En ladubyggnad belägen vid den så kallade gamla ladugården – gammal                          75 Rdr

En do vid Kohlbo gärde                                                                                           125 Rdr

En gammal stugubyggnad vid torpet Pinan belägen                                           50 Rdr

En gammal hölada därstädes                                                                                   25 Rdr

 

Lös egendom:

Afkastningen af tre besådda tunnland Borgare åker                                           30 Rdr

Tio tunnland arrende åker                                                                                         50 Rdr

 

Massor av artiklar under följande rubriker: Silfver, Koppar, Tenn, Malm och Mässing, Jern och Blecksaker, Glas och Porslin, Stenkärl, Husgeråd, Trä och Laggkärl, Duktyger och Linne, Mans gångkläder, sängkläder, kreatur (hästar, kor, svin och höns).

 

Säkra fordringar                                                                140 Rdr (Riksdaler)

Osäkra fordringar                                                                    260 Rdr

                                                    Summa inventarii       8.905:41 Rdr

Skulder och afgående poster:

 

Bokhållaren Pousette                                                    4.000 Rdr

Magister Hedén                                                             1.200 Rdr

Apothekar Tiivander                                                              200 Rdr

(En svåger till Juliana. Apotekaren Lindström i Enköping som systern Ulrica gifte sig med hade avlidit och Ulrica hade gift om sig med apotekaren Tiivander.)

.

.

Glasmästar Hagström                                                      14:32 Rdr

Tenngjutar Leufgren                                                         19:16 Rdr

Tjenstefolkets innestående löner                                      70 Rdr

.

                                                  Summa Debiti           9.632:46 Rdr

 

                                                           Brist                    764:51 Rdr

 

 

Efter 15 års äktenskap, och Sven Bladhs död, var Juliana ensam igen. Hon var en 41-årig änka, koppärrig, inte så lätt att ha att göra med. Hon kom att leva ensam och ogift resten av livet, det vill säga i 32 år, enligt kyrkböckerna.

 

I bouppteckningen som gjordes efter Juliana kan man läsa att på de 32 år som gått sedan Sven Bladh dog hade ”Gården No 1 i Quarteret Kroken i Kongsängs-Roten” ökat 4 gånger i värde från 7.450 Riksdaler till 29.000 Riksdaler. Juliana hade skött sin ekonomi väl utan att snåla. Hon hade inteckningar på 14.000 Riksdaler och boet hade en nettobehållning av 13.000 Riksdaler varav 500 Riksdaler i kontanter när hon avled den 12 november 1867 av ”högersidig lunginflammation”, 73 år gammal.

 

Eftersom Juliana inte hade några bröstarvingar i livet var det hennes syskonbarn som fick ärva henne. De var 20 stycken boende i Uppsala, Örnsköldsvik, Stockholm, Östhammar, Enköping, Sigtuna, Örebro, Sala, Amerika med flera ställen. De var präster, handlande, snickare, lantbrukare, trädgårdsmästare och fruar eller änkefruar till sådana med flera yrken.

 

Källor:
Kyrkböcker för Enköpings-Näs, Gryta och Uppsala domkyrkoförsamling

Åsunda häradsrätt, bouppteckningar

Uppsala rådhusrätt och magistrats bouppteckningar

 

Faktaruta 88 - En bortkommen näsduk

 

Bonden Nils Andersson i Rickeby, Boglösa hade stämt sin grannes Bonden gamla Jan Jansson derstädes hustru Brita Olofsdotter och, med upgift att för Nils Andersson bortkommit en mörkblå näsduk med flammiga lister hvilken sedermera skulle hafva funnits hos bemälte Brita Olofsdotter, men hon vägrat att från sig lemna, påstått det Brita Olofsdotter måtte åläggas att visa sin åtkomst till denna näsduk eller därest hon uti sådan bevisning brister, stå till laga ansvar samt näsduken till Nils Andersson återbära.

Brita Olofsdotter hade genstämt Nils Andersson för tillmälen om ifrågavarande näsduk samt för att ha anställt obehörig undersökning efter densamma uti Brita Olofsdotters hus i hennes och mannens bortovaro.

Nils Andersson antog inte som troligt att Brita Olofsdotter tillgripit näsduken ur hans hus utan att det är sannolikt det hans barn fått näsduken om händer och lemnadt den någonstädes efter sig; Men en morgon nästlidne sommar gamla Jan Janssons tjensteflicka åtföljt Nils Anderssons dotter ut på ägorna för att mjölka boskap och denna tjensteflicka fått låna den af Nils Andersson upvisade näsduken, så hade hon angifvit att matmodern Brita Olofsdotter innehade en till utseende aldeles lika näsduk. Därför hade Nils Andersson misstänkt att Brita Olofsdotter åtkommit den af Nils Andersson förlorade.

Nils Andersson hade då tillsammans med fjerdingsmannen Österberg och Torparen Jan Persson begifvit sig till Jan Janssons hus och trots att de icke varit hemma, ombett tjensteflickan att upvisa den näsduk hon omtalat. Då han Nils Andersson igenkändt den skådade näsduken som den för honom bortkomna.

Brita Olofsdotter förnekade att hon hade någon annan blå näsduk än en som hon inköpt i Enköping senaste vintern. Denna upvisades och igenkändes af Nils Andersson som sin förlorade.

Näsduken jämfördes med den Nils Andersson medhaft och då visade det sig att den ena var mera nött men det upptäcktes den olikhet att på Nils Anderssons

Näsduk visade sig på längden af väfnaden och således i sjelfva uppsättningen fyra så kallade tvinnändar, hvilka icke funnos uti andra näsduken, vilket tydde på att näsdukarna inte var från samma vävnad. Jan Jansson förmälte att Nils Andersson inte bevisat att han förlorat någon näsduk och att han skulle kunna dra tillbaka stämningen. Det gjorde inte Nils Andersson utan Fjerdingsmannen Österberg m. fl. kallades in som vittne.

Vittnena berättade om vad som förevarit vid visitationen. Jan Jansson framhärdade att Nils Andersson skulle bevisa sin åtkomst till näsdukarna. Nils Andersson berättade att han köpt dom af en kringvandrande bergskarl som han inte visste bostadsort på, men om han kunde upvisa näsdukarna för bergskarlen så skulle denne kunna intyga att Nils Andersson köpt båda vid ett och samma tillfälle.

 

Utslaget blev att eftersom Nils Andersson icke gittat bevisa att han förlorat någon näsduk dömdes han att böta för ohemula tillmälen och för anställd ransakning med 10 Rdr Bco samt inför Tinget göra Brita Olofsdotter offentlig afbön samt med 10 Rdr Banco ersätta hennes kostnader.

 

Källa: Trögds härads dombok Höstting 1813

 

 

 

Faktaruta 89 - Anlitande af Clarinettsblåsaren Löf från Hjelsta m m

 

Några utdrag ur Litslena sockenstämmoprotokoll:

 

6 maj 1821

Det beslöts att kyrkans och fattigstugans tak skulle beläggas med nya spån och tjäras denna sommar. Arbetet skulle starta så snart nödvändiga materialier var anskaffade. Denna förrättning åtog sig afskedade Clarinettsblåsaren Löf ifrån Hjelsta att werkställa, med tillhjelp af gångled, för En rd 32 sh ( En Riksdaler och 32 skillingar) om dagen, då han äfven håller sig sjelf maten. Arbetet börjas hwarje dag kl 6 om morgonen och slutas kl 6 om aftonen. Likaledes beslutades att kakelugnen i fattigstugukammaren skulle omsättas och muren lagas.

 

(Gångled = varje gård bidrog med arbetskraft enligt en i förväg uppgjord turordning och i paritet till det mantal som gården brukade. Ju större gård desto fler dagsverken.)

 

2 juni 1822

Faststäldes att klockstapeln skulle denna sommar med ny takspån lagas och med tjenlig färg öfwerstrykas. Clarinettblåsaren Löf ifrån Hjelsta åtog sig jobbet igen.

 

På gjord framställning blef i afseende på fattigcassans oförmögenhet att bestrida de för året wanliga utgifter till fattighjonen, beslutit att räntan af den inrättade fonden för i krig blesserade eller stupade Bewäringar och deras Enkor, skulle vid någondera af årets utdelningar begagnas.

 

Faktaruta 90 - Vargar och vaccinering

 

Några utdrag ur Litslena sockenstämmoprotokoll:

 

5 mars 1826

Företedde Bonden Pehr Adolfsson ett så lydande betyg: Utaf Bonden Pehr Adolfsson i Widingsbo Litslena socken är en warg med ett skått skiuten den tionde December 1825 på askkierra och even dagen derpå honom efterspårra och honom igenfantt åpp i skogen allmenningen Sneden och honom derstedes till döds skiödt som hermed till bevis lämnas.

 

25 juni 1826

Sedan åter den förhoppning att kunna återfå kyrkans bortstulna gamla silfverkanna aldeles försvunnit blef beslutit att en ny om något öfver 100de lods vigt skulle anskaffas.

 

Socknens nuvarande vaccinateur, Organisten Öberg, anmäldte att han i anseende till mångfaldigt besvär och den kostnad som är förenad med vaccinationens verkställande icke kunde dermed längre fortfara utan någon ersättning, och i afseende deruppå begärde, att församlingen ville, jemlikt vaccinationsstadgan, antingen anslå någon viss lön årligen, eller ock fastställa viss betalning för hvarje person, som vaccineras; Och som församlingen insåg billigheten af denna begäran, thy beslöts med Organisten Öbergs begifvande att hädanefter för hvarje Person, som vaccineras, skall af föräldrar eller anhöriga genast betalas antingen i penningar 12 sk Bco eller ock med någon överenskommen tjenstbarhet.

 

Vaccinationen avsåg vaccinering mot Smittkoppor som hade blivit obligatoriskt för alla barn år 1816.

 

Faktaruta 91 - Tvist om en för garvning inlämnad kohud

 

Vid Enköpings rådhusrätt den 18 februari 1822 behandlades en tvist om en kohud

 

Kamrerare P. C. Tronet på Fånö hade i egenskap af Curator i Bonden Anders Anderssons i Långarnö concurs  utvärkat stämning å Handels- och Hantwärksbolaget Sandström & Wåhlin med påstående att af delägarna i detta bolag Rådmannen och Handlanden Per Sandström och Logarfwaren Carl Gustaf Wåhlin emot erläggande af betalning för beredningen utfå den kohud som Anders Andersson år 1820 under No 4012 inlämnat för beredning. Käranden presenterade ett märke med No 4012 och anteckningen En Kohud och N. Skyldig.

 

Svaranderna förklarade att bokstaven N på detta märke betydde att kohuden skulle beredas till narf, samt att Anders Andersson hade en skuld till bolaget på 12 Rdr Rmt och att ordet ”Skyldig” på märket innebar att Anders Andersson lämnat den till beredning insatta kohuden som pant för denna skuld. Svarandena hävdade att Anders Andersson erkänt detta och hade vid tillfället yttrat om denna sin skuld att: ”Ni har ju pant, och när jag löser ut huden ska jag betala”.

 

Svarandena förklarade att de inte hade annan bevisning än anteckningen på detta märke och trodde inte heller att någon annan bevisning behövdes. De angav också att för en kohuds beredning till narf betalas vanligen 3 a 4 Rd Rgs i arbetslön och efter hudens storlek, art och beskaffenhet.

 

Käranden nekar till att Anders Andersson pantsatt kohuden eftersom han wiste att han sjelf inte war skyldig något till bolaget utan hade blott muntligen gått i ”caution” för en annan, hwilken fordran Bolaget äger att i Anders Anderssons concurs bevaka, om det så för godt finner.

 

                                                                 Utslag

Den pantsättning som svarandena hävdat kan inte styrkas, utan beslutet blir att svarandena ålägges att emot vanlig arbetslön utlämna den av Anders Andersson inlämnade kohuden, som då bör såsom narf wara fullkomligt beredd.

 

Handlanden Per Sandström i Enköping var under en kort tid Gustafs förmyndare och gift med en syster till Gustafs mormor.

 

Källa: Enköpings Rådhusrätts protokoll

 

Faktaruta 92 - Ansökan att få uppsätta wäderquarn i Svallby

 

Vid wintertinget med Trögds häradsrätt 1811 behandlades nedanstående ansökan.

 

Bonden Anders Andersson i Svallby hade hos Konungens Befallningshafvande i Länet ansökt om att få uppsätta en wäderquarn på sin ägandes mark i Svallby med rådighet att emot erläggande af skatt till Kronan för Tulltäckt få derå wela föregick och angränsande grannars behof;

Äfven närmaste belägna quarnägare och grannar hördes inför Tingsrätten. Wäderquarnen som Anders Andersson ville sätta upp på sin mark i Svallby woro för närwarande stående å Wärnsta Säteris mark och var tänkt att efter flyttningen i quarnen använda ett par stenar om allenast 3 alnar 2 tum i diameter. De förut skattlagde och närmast belägna quarnar äro följande: en å Utmyrby Bys ägor på allenast 336 alnars afstånd, en vid Gudi By på 3/4 miles, en å Enhälga Bys mark på 2 miles, en vid Hesslinge By på 3/8 miles, en i Rickeby på 1/2 miles och en i Hånningby på 3/4 miles afstånd från det af Anders Andersson utsedda quarnställe.

Bland ägare till dessa quarnar voro Hans Nilsson i Utmyrby, Jan Janssons i Gådi förmyndare Nämndemannen Gustaf Ersson i samma by och afskedade Soldaten Redlig tillstädes och gemensamt bestredo Anders Anderssons ansökning såsom Warde dem till förfång derest den skulle beviljas men Kronobefallningsmannen Westman, som biträdde Anders Andersson i Tinget, åberopade deremot at mäldebehofvet i orten skulle vara större än at ofvannämnde qwarnar kunde detsamma fylla och at utaf grannar som hade beqwämare at komma till Swallby än til någondera af förenämnda qwarnar tillräckelig mäldetillgång vore at påräkna, till uplysning hvarom företeddes en handling där 18 grannbönder intygar att vid Anders Anderssons berömliga företag skulle de gå honom tillhanda så att någon brist i mäld inte skulle behöva befaras samtidigt som det för dem innebar större beqwämlighet och mindre kostnad medelst kortare quarnweg än vi hitintil fått vidkännas.

Af de som undertecknat skrivelsen var icke någon tillstädes vid tinget, men åtskillige andra hemmansägare i orten närvarande förklarade sig icke vara emot den tilltänkta quarnbyggnaden, utan twärtom önskade at tillstånd dertill kunde lämnas.

Nu ehuru väl Anders Andersson med skrifteligt förklarande af åtskillige hemmansägare och grannar i orten sökt visa at tillgång till mäld vid upsättande quarnen icke skulle komma at tryta; Likväl och som det af honom påräknade tunnetal ofelbart skall minska tillgången för de flera ganska nera intil Svallby belägne quarnar, som redan äro skattlagda; och förfång för ägarna deraf således onekligen skulle upkomma genom Anders Anderssons tilltänkta qwarnanläggning, så finner Härads Rätten för sin del sig sakna skäl att tillstyrka bifall för hans ansökning.

 

(Källa: Trögds härads dombok 1811)

 

Faktaruta 93 - Notiser från Litslena sockenstämma 1824-1835.

 

Några utdrag ur protokollen för Litslena sockenstämma 1824 - 1835

 

15/8 1824

För att kunna bistå de jordbrukare som i händelse af hagel, frost, vattuflöde eller andra icke förutsedda eller afvärjbara olyckshändelser, må kunna undsättas så beslutade församlingen att: eftersom församlingen äger ett sockenmagasin, hvars tillgångar för närvarande utgöra emellan 300 och 400 Tunnor spannmål så skulle hädanefter alltid ett visst quantum deraf i magasinet inneligga, för att dermed bispringa dem af socknens jordbrukare som kunna träffas af ofvannämnde olyckshändelser.

 

28/6 1829

Det oäkta barnet Stina Lisa, hvars moder Pigan Anna Lisa Jacobsdotter nyligen aflidit, har därigenom blifvit aldeles värnlös, utan kläder, föda och vård, samt af den ålder att hon behöver undervisning i Christendoms-kunskapen så beslutades att flickan som är 6 år gammal skulle mot en betalning af 40 Rdr Rgs för ett år placeras hos Kyrkovaktaren Bengt Lundell och hans hustru, hvilka är kända för sedlig och anständig lefnad.

Uppföljning av ovanstående beslut

27/6 1830

Förnyelse af contract med Kyrkovaktaren Lundell för det oäkta barnet Stina Lisa. Flickan som för ett år sedan endast av kläder innehade en sliten kjortel nu fans vara försedd med snygga och hela kläder och ägde ett friskt utseende. Det nya contractet upgjordes på 3 år med samma vilkor.

 

9/9 1832

Landshöfdingen begärde in ett yttrande om att anlägga en warggård på Sneden. Litslenaborna ville istället att som nu skallgång skulle anställas för rovdjurens utödande. Att anlägga en warggård skulle göra att odjuren skulle bli ännu mer besvärande.

 

22/2 1835

Beslutades att undersöka hur stor förlust af spannmål sockenmagasinet lidit under natten mellan den 10 och 11 innevarande februari månad, då genom borrning af nedra botten af magasinet, hvarpå Råg förvarades, och af hvilket sädesslag tillgrepp synes skedt.

 

Faktaruta 94 - Kopplingar  Gustaf - Göran

 

Gustaf och Göran är inte släkt men det finns en del kopplingar genom att deras släktingar levt i samma bygd.

 

År 1756

Gustafs morfar, Anders Erlandsson föddes, den 3 mars 1756 i Hävlinge. Ett av dopvittnena (faddrarna) var Hans Bengtsson i Utmyrby, Boglösa, född 1708. Hans Bengtsson (Görans farfars morfars farfars far)

 

År 1816

När Gustafs morfar, Anders Erlandsson, blev gammal, blev han satt under förmyndare. Orsaken var hans oförsiktiga hushållning, hans obegränsade hjälpsamhet med pengar samt smak för starka drycker. Det blev då ovanstående Hans Bengtssons sonson, Hans Nilsson, Uppmyrby, som blev utsedd till förmyndare. Hans Nilsson (Görans farfars morfars far)

 

År 1859

Eric Ersson (Görans farmors morfars far), född 1785 i Långtora, avled hos dottern som var gift med en soldat i Valgeby, Härkeberga 1859. När Eric Ersson avlidit blev det bouppteckning efter honom och en av två personer som förrättade bouppteckningen var Gustaf Hagström.

 

År 1901

När Gustafs barnbarn, Helenas son Gustaf Hagström d.y. avlidit hölls det auktion vid Litslena gästgivaregård. Han brukade gården och var vid sin död bara 38 år när han avled i mars 1901, av ”blodpropp”. Auktionen hölls den 18 april 1901 av Anders Petter Johansson i Boglösa.(Görans mormors far)

 

Faktaruta 95 - Slottsstäderskan Augusta Holm, Gustafs barnbarn

 

Gustafs son, Anders, som avled ung hade innan han gifte sig med Edla Maria Andersdotter, fått en dotter med pigan Stina Lovisa Wiggberg när de var tjänstefolk samtidigt hos bonden Anders Carlsson i Östra Wällinge.

 

Dottern, som föddes 1861, fick namnet Augusta Wilhelmina. Hon kom att växa upp hos sin mor och styvfadern, soldaten Holm. Hon kom att ta styvfaderns efternamn. Hon flyttade först till en pigtjänst i Enköping när hon var 20 år gammal. Efter tre år i Enköping flyttar hon till Stockholm och kom att ha olika pigtjänster där och i Solna till 1906 när hon är 45 år gammal. Hon gifte sig aldrig och fick inga egna barn.

 

1906 blev hon erbjuden en tjänst som städerska på Kungliga slottet i Stockholm och flyttade dit. Hon blev då inskriven i Storkyrkoförsamlingens kyrkbok att hon ingick i Oscar Gustaf Adolf Bernadottes hushåll (Kung Gustaf V) och har Stockholms slott som sin adress. Hon är kvar där i 32 år tills hon är 77 år gammal år 1938. Då flyttar hon till Grillby men så småningom kom hon att flytta till Långbro sjukhem och avled där 1953, men begravdes i Litslena.

 

Förutom arbetet som städerska fick hon rycka in och hjälpa till med extraarbete vid olika evenemang. Bland annat vid balen på slottet den 25 januari OS-året 1912. Det var 106 personer på lönelistan för tjänstefolket den kvällen. Man undrar hur många gäster det var. Tjänstefolket bestod av ”Kammartjänare (2 st), Hofmästare (1), Hoflakejer (5), Waktmästare (22), Waktmästare för kringbärning av bjudningen (10), Waktmästare för Taffeln (6), Waktmästare för Vinkällaren (7), Rockwaktmästare (11), Matbärare (19), Bärare för vinkällaren (9), Glasdiskerskor (9), Bärare i Taffeln (4), För eldning och städning af Klädkammaren (1). Augusta var en av ”Matbärarna”. Hon står näst längst ner här i en del av lönelistan och har kvitterat betalningen på 5 kronor. Första kolumnen anger hur mycket betalt de fick per dag (5 kr), andra kolumnen anger hur många dagar de arbetade (1 dag) och tredje kolumnen hur mycket de fick utbetalt. Längst till höger finns alltså Augustas egen namnteckning!

Källor: Storkyrkoförsamlingens kyrkoböcker

Verifikationer för H.M. Konungens Hofmarskalksämbete, förvarade i Slottsarkivet i källaren på Stockholms slott.

Faktaruta 96- Kungens resa genom Enköping och anställandet av en torgsoperska

 

Konungens resa genom staden

Enköpings Rådhusrätt och Magistrats protokoll 1821-1822, 18/11 1822, §306

Med nu närvarande Stadens äldste, Handelsmännen Hammarström och Örnmark, Klensmeden Enlind, Guldsmeden Hörberg, Swarfvaren Jacobsson, Kopparslagaren Bång, Sadelmakaren Lindblad samt Borgarna Ekberg, Olof Widberg, Eklund och Nyberg öfwerlade Magistraten om och på hwad sätt Hans Majt Konungen wid sin snart skeende resa genom denna stad högtideligen skulle emottagas; Och beslöto att jämte det Stadens Broar skulle klädas med Granris och wid Konungens Höga ankomst 64 Kanonskott aflossas, skulle Magistraten och Stadens äldste wid Wästra Tullen wara Hans Majt till mötes och; om tillstånd gifves, genom Herr Borgmästaren tolka Borgerskapets och Stadsinnevånarnas undersåteliga trohet och vördnad.

Granriset hwarmed Broarna skall beklädas fälles i Gröngarns skog och framföres genom Gångled af Borgerskapet 2ne Lass på hwarje Stadsåker.

 

Torgsoperska

Enköpings Rådhusrätt och Magistrats protokoll 1821-1822, 25/11 1822, §308

Tjenstelediga pigan Anna Berglind blef på sin därom gjorda anhållan antagen Till Stadens Torgsoperska, i hvilken egenskap hon njuter Stadens hägn och förswar, så länge hon sig wäl och ärligen skickar och sina skyldigheter fullgör.

 

 

Källor: Enköpings Rådhusrätt och Magistrat 1821-1822

 

Faktaruta 97- Verksamhet vid gästgiveriet och skjutshållet i Litslena

 

Vid Gästgiveriet och Skjutshållet var det lag på att alla som passerade skulle skriva in sig i gästgiveriets liggare. Det var en förteckning dag för dag per månad. Här nedan finns en del av framsidan på liggaren för december månad 1857.

 
 

Där kan man se att det kostade 24 skillingar per häst för varje mil. Avstånden till de närmaste skjutshållen finns angivna och därmed kan man räkna ut vad det kostade att resa med skjutshäst.

 

Om man slår upp den sida i slutet av månaden där julaftonens resande redovisas ser man nedanstående. Kolumnerna från vänster till höger innehåller: datum, den resandes titel och namn, varifrån den resande kom, vart den resande ska fara, hur många hästar han begärt.

 
 

Här man kan läsa att det är flera långväga resanden som stannade till och bytte hästar här på sin genomresa, men också några ortsbor som passerat. Till exempel hade tydligen Baron Rålamb på Fånöö blivit skjutsad av sin kusk till Litslena för att därifrån ta en skjutshäst till Säfva rusthåll, förmodligen för vidare färd mot Uppsala. Att han blivit skjutsad till Litslena ser man av att han har ett streck för kolumnen ”Varifrån”.

Häradshöfdingen Jancke som oftast satt ordförande vid tingsförhandlingarna har tydligen bott över i gästgiveriet men reser den här dagen till sin bostad i Enköping för att fira jul kan man gissa. Till Enköping var taxan en och en åttondels Riksdaler eller 1 krona och 35 öre för en häst.

Öfverjägaren Trysén kommer från Grans skjutshåll vid Bålsta och ska vidare hem till Enköping.

 

Skjutshållet hade skyldighet att hålla ett visst antal egna hästar för transporterna, men häradets bönder hade som en del av sin skatt till kronan skyldighet att ”ligga på håll”. Det innebar att man låg i beredskap vid skjutshållet för att med sin häst och åkdon (vagn eller släde) bistå med transporter när skjutshållets egna hästar var upptagna. Antalet dygn per år som man var skyldig att ”ligga på håll” berodde på gårdens storlek.

 

Källor: Gästgiveridagböcker Litslena

 

 

Faktaruta 98- Trasslet vid Presttorp i Litslena, 1834

 

I ”Andra boken om Gustaf” nämns i förbigående på sidan 296 om en händelse i Prästtorpet i Litslena. Här nedan återfinns det som finns dokumenterat om händelsen. Det är en slags utredning av kyrkorådet i Litslena. Gustaf är 24 år och bonde i Sneby, gift med Brita 22 år. Deras första barn dottern Carolina är 2 år.

 

Möte med kyrkorådet i Litslena den 3 mars 1834

 

År 1834 Martii den 3dje sammanträdde efter laglig kallelse uti Litslena Prestgård församlingens kyrkoråd neml. Här Baronen Falkenberg på Åby, kyrkvärdarna f.d. 12man Jan Mikaelsson i Skolsta, Hemmansegare Carl Andersson i Wellinge, Anders Andersson i Skillinge, Olov Andersson i Hellby, Anders Andersson i Tibble samt Rusthållarna Jan Jansson i Kählsta och Anders Andersson i Lundby.

 

Ämnet för dagen var att undersöka ordsaken till det uti Presttorp på Hammar yppade trasslet med gjorda gruskastningar och annat oskick innom Boningshuset samt kreaturens lössläppande uti Fähuset m. m. till upptäckande hvaraf, såväl värdfolket på stället Bonden Anders Jansson med sin hustru Gretha Ersdotter som Åhls Enka Cajsa Persdotter på Hammar, Lars Erssons i Grindtorp hustru Gretha Andersdotter, (mor till Carl Larsson som bodde i Grindtorp när det torpet brändes ner 12 år senare. Carl Larsson var årsbarn med Gustaf, f 1810) skogvaktaresonen Mats Hjort äfven på Hammar och Bonden Eric Ersson uti Fiskvik, lagligen blifvit kallade; samt

 

1o Frågades Mats Hjort på Hammar hvad han hade sig bekant om trasslet, som yppatts uti Presttorp? Som svarade det han aftonen, före husförhöret med Fiskviks Rote, den 4de sistl December varit ute i Presttorp och blifvit uti stugan efterkastad med en nystfot som tycktes komma ifrån ugnen, hvilken genast af honom undersöktes, utan att finna ordsak till nystfotens kastande, hvarefter Hjort inbärande jämte sin syster en så med vatten, utgick uti stallet, och, vid återkomsten därifrån, uti för stugan blef öfverkastad med en skinnfäll, samt inkommen uti stugan fant den inburna vattensån öfverhöljd med grus och sopor, och en kafvelstock kastad ifrån muren in på golfvet.

 

2: Berättade Lars Perssons hustru Greta Andersdotter i Grindtorp: Det hon efterskickad från Presttorp funnit en koo därstädes fyra särskilda gånger ifrån kl 12 på dagen till skymningen, lössläppt uti fähuset. Samt under den därpå följande natten, som hon quarblef, hörde en stör 3ne gånger på ugnen fara fram och åter, men kunde icke finna ordsaken till det som skedde.

 

3: Bonden Eric Ersson i Fiskvik gaf tillkänna: att han, som den 3dje sistlidne December red förbi Prestorp, träffat värden på stället Anders Jansson och frågat honom huru det stod till i huset? Hvartill Anders Jansson svarat: att det tyvärr var ganska trassligt, emedan intet fick vara till freds hvarken inne eller ute, hvarföre förenämnde Eric Ersson, vid återresan, red upp till Presttorp att ännu närmare göra sig underrättad om förhållandet; och blef under hans närvarande en dörr till Lanan af Fähuset af hakarna kastad vist en famn ifrån stället, samt vid Eric Erssons ingående uti bonings rummet, ifrån winden öfver förstugan nedföll en hammare m. m., hvarefter Eric Ersson upgående på winden, fattade uti en stör, som han slog omkring sig med, men träffade ingen, och kunde således icke utforska ordsaken af det, som skedt hade.

 

4o Värdfolket i Presttorp Anders Jansson och hans hustru Gretha Ersdotter instämde uti allt hvad de tillkallade personerna om tilldragelserna berättat, men kunde lika så litet, som de uppgifva någon ordsak därtill, emedan de sade sig alldrig haft anledning att misstro någon att tillställa sådant trassel; likväl tillade Hustrun Gretha Ersdotter det Åhls Enka Cajsa Persdotter en gång legat under bodbotten då pigan i gården malit (malt) gryn, men hvad därmed åsyftats var äfven obekant, och sluteligen.

 

5o  Förekallades Åhls Enka på Hammar Cajsa Persdotter, och frågades hvad hon, såsom nästa granne, hade sig bekant om trasslet uti Presttorp, samt hvad hon sade om rycktet det, jämte den bortflyttade pigan, varit delacktig uti trasslets tillställande? Svarade till det förra: det hon icke kände vidare därom än hvad hon hört berättas af andra, och till det sednare eller till beskylningen, att vara delacktig uti tillställandet af trasslet, nekade hon alldeles och sade sig vara oskyldig; så och då när intet förekom, som kunde binda Åhls på Hammar Enka Cajsa Persdotter vid beskylningen att vara delacktigt uti tillställandet af trasslet uti Presttorp, Varför kyrkorådet för det närvarande intet annat att härutinnan göra än, jämte några förmaningar till Åhls Enka Cajsa Persdotter att på sin ålderdom så handla att hon beredde sig en lugn död; fri känna henne från beskyllningen af delacktighet uti yppade trasslet i Presttorp å Hammar.

 

På kyrkorådets vägnar, J. E. Liden, v. Pastor

 

Källa: Kyrkorådets protokoll, Litslena

 

Faktaruta 99- Tingsuppehåll och oordning vid Svinnegarns källa

 

Tingsuppehåll på grund av att Västra armén uppehöll sig kring Litslena gästgiveri, den 16 mars 1809.

Den 16 Martii, 1809. I anseende till Inqvarteringar här å gästgifvargården samt flera omkring belägne soknar, för den till Stockholm togande Westra Armeén samt skjutsningar, till hvilka allmogen i orten blifvit upbådade och hvarmed ej mindre kronobetjeningen än Nämnden, blifwa flera dagar syslosatte, var Härads Rätten föranlåten att aldeles inställa återstående Tings göromålen till den 21 i denne månad.

 

Källa: Trögds härads dombok, winteringet 1809

 

Förklaring

En upprorshär ur den s.k. västra armén, den armé som skulle bevaka gränsen mot Norge, var på marsch mot Stockholm för att avsätta Gustaf IV Adolf efter det misslyckade kriget mot Ryssland som innebar att Sverige förlorade Finland. Hären nådde Litslena samtidigt som ordinarie vintertinget pågick och befälen var tillfälligt förlagda vid gästgiveriet och soldaterna i förläggning på åkrarna runtom. Det medförde stora praktiska olägenheter med bland annat att skaffa mat till armén. Normalt brukade ”trossen” förbereda arméns transporter genom att gå före och sköta detta men vid det här tillfället gjordes inte det, vilket orsakade ett högt tryck på befolkningens egna proviantförråd i Litslena med omnejd.(Armén hann för övrigt inte fram till Stockholm utan hejdades i Kungsängen med beskedet att kungen redan var avsatt.)

 

 

Allmän kungörelse från landshövdingens kansli den 24 maj 1816, angående oordning vid Svinnegarns källor

 

Det är bekant, att öfwertro och nyfikenhet hafwa från långliga tider tillbakastadgat ett bruk att på heliga Trefaldighetsaftonen besöka den så kallade Swinnegarns källa, belägen på Husby Sätesgårds ägor i Swinnegarns sochen af detta Län, och att en ganska betydlig folksamling från särskildta landskaper derwid då inträffar; men hos mig har först nyligen blifwit anmäldt, att försäljning af bränwin, öl och caffe wid detta tillfälle utöfwas och att fylleri, oljud och owäsende samt ägornas och hägnadernas skadande deraf blifwit följder, hwilka owilkorligen böra förebyggas. Jag har alltså funnit nödigt härigenom allmänneligen kungöra, det ingen slags handel wid ofwannämnde tillfälle hädanefter får utöfwas; att alla försäljningsstånd, som på platsen äro uppförda och till hwilkas bibehållande innehafwarne icke kunna wisa jordägarens tillstånd, skola genom Krono-Betjeningens försorg genast nedtagas och föras derifrån; att försäljning af bränwin, öl, så kalladt Toddy och andra starka drycker är förbjuden wid det äfwentyr som Kongl Maj:ts Nådiga Författningar stadga samt att den eller de som beträdes med försäljning af Caffe göra sig förfallne till ett nu faststäldt särskildt wite af 16 Rd 32 sh Banco; hwarförutan en och hwar som på heliga Trefaldighetsafton besöker Swinnegarns källa, åligger att å stället iakttaga ett stilla och anständigt uppförande samt att tidigt begifwa sig derifrån. I widrigt fall är jag nödsakad begagna hårdare medel till bibehållande af den frid och ordning, hwarwid hwar och en medborgare äger rätt att warda tryggad; och anbefalles sluteligen kronobetjeningen i orten, att öfwer werkställigheten af allt detta hålla alfwarligaste tillsyn, samt att genast till mig inkomma med berättelse hwad häremot stridande kan hafwa förefallit.

Upsala slott i Lands-Cancelliet den 24 Maji 1816. B. W. Fock.

Källa: Länsstyrelsen Landskansliets Konceptbok AIb:169, 1816

 

Faktaruta 100 - Gustafs verksamhet vid tinget

 

Första domstolsmålet som Gustaf deltog i

 

Wintertinget med Trögds häradsrätt den 18 Mars 1831 (Gustaf är 20 år)

 

§233

S. D. Uppå derom af Rusthållarna Gustaf Hagström och Eric Johansson i Skillinge, såsom ägare till ett halft mantal Kronoskatte Rusthåll No 1 derstädes, samt med afseende å härwid förekomna omständigheter, fann Härads Rätten skäligt stadga ett wite af Tre Riksdaler 16 Sk Banco, hwartill, utom böter efter lag och skadans ersättande, en hwar skall göra sig förfallen, som antingen medelst olofligt skogshygge, löf och näfwertägt, olagliga körwägars eller gångstigars begagnande, gärdesgårdars nedrifwande, grindars eller lads förderfwande eller öppna lemnande, otillåtet fiskes eller jagts anställande eller af hwad annat namn det vara må, föröfwar någon åwerkan å nämnda Rusthålls område; Dock bör detta förbud, så framt det skall för gällande anses en gång hwarje år från predikstolarna i Litslena och angränsande socknars kyrkor kungöras. Hwilket beslut afsades.

 

 

Sista domstolsmålet som Gustaf deltog i

Gustaf Hagström och hans hushållerska Sara Andersdotter i Valgeby instämda för oloflig bränsvinsförsäljning

 

Wintertinget med Trögds häradsrätt den 3 Mars 1885 (Gustaf är 74 år gammal)

§53

S. D. Länsmannen E. J. Turén hade låtit till tinget instämma Hemmansegaren Gustaf Wilhelm Hagström och hans hushållerska Sara Margareta Andersdotter i Valgeby med påstående å tjenstens vägnar om laga ansvar å dem för oloflig utskänkning af spritdrycker; och då detta mål nu företogs i närvaro af Länsmannen Turén kommo begge svarandena tillstädes samt uppgaf åklagaren att den åtalade bränvinsutskänkningen egt rum i Januari och Februari månader innevarande år i Hagströms bostad i Valgeby, Herkeberga socken, der äfven Sara Margareta Andersdotter är vistande.

 

Svarandena förnekade, att de under den uppgifna tiden sålt några spritdrycker, i anledning hvaraf åklagaren anhöll att få som vittnen i målet hörda för sådant ändamål till Tinget inkallade Arbetskarlen Per Erik Walberg, Soldaten Carl Erik Valger och Arbetskarlen Elias Wallén i Valgeby, hvilka häruppå, nu tillstädes, och enär jäf emot dem ej anfördes eller kunde utletas fingo aflägga vitnesed, hvarefter de, erinrade om edens medförande förbindelser, hördes hvar för sig och berättade sammanstämmande: att de under innevarande år hvarken sjelfva köpt eller sett andra personer att köpa bränvin eller annan spritdryck af Hagström eller Sara Margareta Andersdotter. Upprepadt och vidkändt.

 

Valberg fordrade ersättning för inställelsen vid Rätten med 5 kronor och på åklagarens begäran för att bereda honom tillfälle låta inkalla flera vitnen i målet, beslöt Härads Rätten härefter uppskjuta målet till nästa lagtima Sommar Ting i Häradet andra rättegångsdagen då parterna borde återkomma och åklagaren hade att förebringa den bevisning hvaraf han ville begagna sig och visa att laga hinder derför möta vid äfventyr om det försummades, att Härads Rätten icke deraf ansåg sig förhindrad afgöra målet. Som afsades, afträdde.

 

 

Målet fortsatte vid sommartinget 9 Juni 1885. Det var vid det här tillfäl­let 54 år sedan Gustaf hade ett ärende vid tinget första gången. Han är nu 75 år gammal men är inte själv närvarande vid tinget utan företräds av sonen Erik.

 

§53

S. D. Det från Vinter Tinget uppskjutna, i domboken vid samma Ting under §53 antecknade målet mellan Länsmannen E. J. Turén å tjenstens vägnar, åklagare, samt Hemmansegaren Gustaf Wilhelm Hagström och hans hushållerska Sara Margareta Andersdotter i Valgeby, svarande, angående å svarandena yrkadt ansvar för oloflig utskänkning af spritdrycker, blef nu företaget till fortsatt handläggning, och anmälde sig härvid tillförordnade Länsmannen J. A. Eklundh såsom åklagare i Länsmannen Turéns ställe i anseende till den sednares tjenstledighet samt inställde sig å svarandesidan Sara Margreta Andersdotter personligen, Nämndemannen Erik Gustaf Hagström i Vestra Vellinge såsom ombud för sin fader Gustaf Wilhelm Hagström enligt följande härvid ingifna skriftliga fullmagt, som upplästes, så lydande:

 

”Rättegångsfullmakt in blanco för Nämndemannen E. G. Hagström, ombudets lagliga åtgärder godkännes. Wallgeby Härkullsberga socken den 8 Juni 1885, G. W. Hagström.

 

Bevittnas af J. R. Andersson, Walgeby, J. A. Härke, Herkulsberga”

 

Efter uppläsande af det vid Vinter Tinget i målet hållna protokoll, som dervid lemnades utan anmärkning, anhöll tillförordnade Länsmannen Eklundh att få såsom vittnen i målet hörde Arrendatorn Erik Wilhelm Andersson i Walgeby och förre soldaten Jan Erik Lundqvist i Herkeberga by, hvilka han för detta ändamål låtit inkallad till Tinget.

 

Erik Wilhelm Andersson och Lundqvist voro nu tillstädes och enär jäf mot dem ej anfördes eller kunde utletas, fingo de aflägga vitneseden, om hvars medförande förbindelser de erinrades, hvarefter de hördes hvar för sig och berättade sammanstämmande, att de under Januari och Februari månader innevarande år hvarken sjelfva köpt eller sett andra personer köpa bränvin eller annan spritdryck af Hagström eller Sara Margareta Andersdotter. Upprepadt och vidkändt.

 

Vitnena fordrade ersättning för inställelsen vid Rätten med fem kronor hvardera, och yrkade Nämndemannen Hagström å sin hufvudmans vägnar, samt Sara Margreta Andersdotter att åtalet måtte ogillas samt svarandena tilläggas ersättning för rättegångskostnaderna och för hvad som åtginge till lösen af Härads Rättens protokoll och utslag i målet, som de begärde utfå, enligt följande härvid ingifna räkningar:

 

”Expens Räkning

För inställelse vid Vintertinget med tracktament och skjuts     5:-

och så vid domlösen skjuts o traktament                                 5:-

ytterligare nu vid sommartinget                                                5:-

och så vid blifvande domlösen                                                 5:-

                                                  Summa kr                             20:-

Tillkommer för Härads Rättens prottocoll och utslag i målet!

Litslena tingsställe den 9 Junii 1885, E. G. Hagström”

 

och

 

”Expens Räkning

För inställelse vid Vintertinget med Skjuts o traktamänt        3:-

och så vid domlösen skjuts o traktament                               3:-

ytterligare nu vid sommartinget                                              3:-

och så vid blifvande domlösen                                               3:-

                                                      Summa kr                       12:-

Tillkommer för Härads Rättens prottocoll och utslag i målet

Litslena tingsställe den 9 Junii 1885, Sara Margareta Andersdotter”

 

Tillförordnade Länsmannen Eklundh bestred nämnda ersättningsanspråk, och sedan målet härefter å ömse sidor öfverlemnats till Rättens pröfning, förständigades parterna, det de hade att å sista rättegångsdagen af Tinget afvakta Härads Rättens då och den 15 Augusti, i behörig ordning meddelade

 

Utslag

Som bevisning till stöd för ifrågavarande åtal icke förekommit, så varder åtalet ogilladt och skall åklagaren Länsmannen Turén ej mindre godtgöra svarandena Hagström för hans inställelse vid Rätten å 1885 års VinterTing med fem kronor samt Sara Margareta Andersdotter för hennes inställelse vid Vinter Tinget och förevarande Ting med tre kronor för hvartdera eller tillhopa sex kronor än äfven vidkännas betalningen af den ersättning som tillagts de i målet hörda vittnen fordrat för deras inställelse vid Rätten.

 

Den, som icke åtnöjes etc (kort besv. hänvisning Fat dag: Fredagen den  4  nästkde September)

 

En summering av alla funna domstolsmål som Gustaf deltog i vid Trögds och Lagunda häradsrätter

 

Trots reservationen ”alla funna domstolsmål”, så blir det ändå en omfattande förteckning. Det kan finnas protokoll som förkommit eller som jag helt enkelt missat vid genomgången.

 

Från det första till det sista domstolsprotokollet, under åren

från 1831 till 1885

förekommer Gustaf i 174 unika ärenden vid tinget,

dessutom vid ytterligare 74 tillfällen där ett ärende återupptas.

 

Det kan vara olika anledningar till att ett mål skjuts upp, som till exempel att fler vittnen behöver kallas in eller någon part vill ha mer tid att anskaffa mer bevis.

Under de här 54 åren är det bara åren 1835, 1882 och 1883 som han inte förekommer vid tinget en enda gång.

En ungefärlig beräkning visar att han av ärendena är:

   målsägare vid ca 10%

   den tilltalade vid ca 5 %

   ombud för andra vid ca 40 %

   vittne eller intygar bevittnade handlingar ca 45 %

          

Gustaf hade ”ett gott hufvud” och en stark känsla för vad som var rätt och fel och var orädd när det gällde att säga ifrån när han ansåg att det behövdes. Det är uppenbart att han hade empati för de mindre bemedlade. Att ha blivit föräldralös tidigt och utauktionerad på socknen satte nog sina spår.

 

Det var när jag i december 2004 stötte på Gustafs bilaga till en domstols­förhandling i mars 1846 där han beskrev sin situation som jag började forska om Gustaf. En intensiv och oerhört lärorik tid.

 

Utflykter i Gustafsällskapet med mera:

2011-Hävlinge                                               2012-Lions bussrundtur

2012-Båtresa Strängnäs                               2013-Skillinge                  

2014-Sneby                                                   2015-Litslena kyrka o tingshus  

2016-Kälsta,Valgeby,Härkeberga k:a           2016-Lions rundresa         

2016-Strängnäs                                            2017-Hävlinge,Lillkyrka k:a

2017-Litslena k:a,tingshuset,Skillinge,Sneby,Kälsta,Valgeby,Härkeberga k:a

 

 

Tack Gustaf, för den här tiden, vi stöter kanske på varandra igen i något sammanhang.

 

/Göran Källgården

 

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0