Faktaruta 1 - Sven Bladhs uppväxt

Sven, eller Svante som det står i kyrkböckerna, föddes den 17 mars 1790 i Skara i Västergötland. En av faddrarna vid dopet var Borgmästaren i Skara, Svante Planck. Möjligen var det efter honom han fick sitt namn. Fadern var ”tullnär”, tullare, vid Marumstullen, den stadsport i Skara som vette åt Marumshållet. För att få fara in i en stad för att sälja varor var man tvungen att betala tull till staden. Sven var faderns, Magnus Bladh (41 år), och hustruns, Ingrid Magdalena Lilja (36 år), sjunde barn. Sven hade 4 bröder och 2 systrar.

När Sven är 2 år gammal, 1792, avlider mamman i lungsot, endast 38 år gammal, från maken Magnus och barnen Sven Nicolai 18 år, Maria Catharina 17 år, Olof Theodor 12 år, Carl Magnus 8 år, Sophia Magdalena 6 år, Emanuel 4 år och Sven 2 år.

Året därpå, 1793, flyttar pappan, Magnus Bladh, till Lidköping och får en Tullinspektörstjänst där vid Östbytullen. Med honom flyttar de 5 yngsta barnen. Han har tydligen flyttat runt tidigare också för åtminstone barnen Maria Catharina och Olof Theodor är födda i Carlskrona.

Efter 3 år i Lidköping flyttar Magnus Bladh, år 1796, med de 3 yngsta barnen till Västra Tullhuset i Skenninge, och därefter till Södra Tullhuset i samma stad. Han gifter om sig 1802, 53 år gammal med Maria Sundberg, 38 år. Magnus och Maria bor kvar där tills Magnus avlider av ”ålderdom” år 1819, 70 år gammal.

Sven flyttar (tillbaka) till Linköping, 16 år gammal, år 1806, och blir Lärling hos Loogarfvaren Anders Ljungqvist, som samma år kommit från Åbo i Finland. Hos honom finns också en garvaregesäll, Olof Bäckman, 28 år, och en lärling till, Samuel Wistedt, 17 år. Sven blir kvar hos Anders Ljungqvist i 5 år till 1811, då han blir garvaregesäll i Vadstena.

Sven flyttar till Uppsala 1812 eller 1813 och är garvaregesäll hos Loogarfvaren Westrell, som avlider år 1814, endast 40 år gammal i ”bröstfeber”. Sven övertar då garveriet.

Sven fullgör, som 25-åring efter 9 läroår, först som lärling och sedan som gesäll på flera platser, mästarprovet år 1815.

”Den 12 Juni 1815, som Logarfwargesällen Sven Ludvig Bladh, efter hwad Logarfwaråldermannen And. Åhlander nu anmäldte fullgjort sitt mästarprof och blifwit til ledamot i ämbetet antagen, så fann Magistraten skäligt at Blads anhållan om burskapsrätt å logarfware handtwerket här i staden bifalla.”

Källor:

Skara födelsebok C:4, 1777-1816

Skara stadsförsamling AI:6, 1781-1789

Skara stadsförsamling AI:6, 1789-1800

Skara stadsförsamling B:1 1786-1817

Skänninge AI:8 1799-1810

Skänninge AI:10 1815-1819

Linköpings domkyrkoförsamling AI:10, 1805-1810

Linköpings domkyrkoförsamling AI:14, 1811-1815

Länsstyrelsen i Uppsala län, Landskontoret, Mantalslängder 1816, EIII:68

Uppsala Domkyrkoförsamling Aia:5c 1813

Uppsala Domkyrkoförsamling Aia:4b 1813-1830

Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:91, 1815

Faktaruta 2 - Sven Bladhs trassliga affärer m m

Sven Bladh blev borgare i Uppsala år 1815, 25 år gammal. Han förekommer inte i domstolsmålen för att ha gjort något brottsligt. Endast en liten anekdot finns och det är att hans hund, trots kungjort förbud, har sprungit lös på stan. Stadsfiscalen Ekström, hade sett Svens hund tillsammans med andra hundar ”gå lösa på Stadens stora torg”. Vilka som ägde de andra hundarna visste inte stadsfiscalen, men Sven Bladhs hund kände han igen. Sven kunde inte neka till förseelsen för han var i Stockholm på en handelsresa vid tillfället. Det blev böter på 3 Shilling Banco. En symbolisk summa.

Svens garveri i Uppsala gick inte så bra. Han hade ständigt ont om pengar och tog korta lån, små och stora, från olika personer och behövde omsätta dem till andra lån varefter borgenärerna krävde tillbaka sina pengar. På det sättet höll han sig flytande ganska länge. Räntan var som regel satt till 6 procent, men i något enstaka fall 12 procent.

Långivare var bl. a. Landrättmästaren, ädle och wälbetrodde, Hans Anton Ångerman, borgaren och garfvaren i Stockholm, Johan Anders Erling.

Till slut beviljas inga lån till Sven utan att han har 2 borgensmän. Personer som ställde upp som borgensmän var fabrikören Erik Lagerstrand, sadelmakare Lars Johan Palmgren, orgelnisten Jonas Wallbäck och hemmansbrukaren Lars Jägersten, alla Uppsala.

Vid ett tillfälle när han var extra pressad och Garvaren Erling i Stockholm återigen krävde honom på betalning för ”borgade läderwaror” försökte Sven skaffa sig en tidsfrist genom att hävda att eftersom skulden avsåg varor borde han få en ”quitterad räkning” på dessa innan skulden behövde betalas. Rådhusrätten avslog hans argument.

Den 2 år äldre brodern, Emanuel, som bodde i Stockholm, hade inte bättre ekonomi han. Han hade vid ett tillfälle en skuld till företaget Falk & Co på 91 Riksdaler. Företaget hade gått i konkurs och sysslomännen i konkursen gjorde vad de kunde för att rädda tillgångarna och försökte driva in företagets utestående fordringar. Sven hade gått i borgen för sin bror och nu krävdes Sven på det här beloppet.

Sven gjorde också vad han kunde för att kräva in de pengar som hans avlidna, första, hustrus släktingar var skyldiga honom. Han gjorde likadant direkt efter giftermålet med andra hustrun. Han ansökte hos landshövdingen om handräckning för att få dessa skulder indrivna.

Ibland var det svårt att få betalt för de skinn han sålde. Ett exempel är sockenskomakaren Pehr Nyrell i Hagby, till vilken Sven lämnat skinn på kredit. Skulden var på 70 Riksdaler Riksgäldssedlar för bl. a. ”Wibarkat Läder” och ”2ne st skinn till stöfvelskaft”.

Till slut växte skulderna Sven över huvudet. År 1821 hade han en skuld på enorma 2250 Riksdaler till garvaren Anders Westin i Stockholm. Om det var ett penninglån eller hade med varor att göra framgår inte. Samma år krävde ”Academie Statens i Upsala Enke- och Pupill Cassa” in ett lån på 213 Riksdaler. Lånet togs 1815 och en inteckning gjordes i Sven Bladhs ägande gård Nummer 7 i kvarteret Rådhuset i Uppsala. Gård nummer 7 låg på en tomt mellan de portar som idag har adresserna Östra Ågatan 27 och 29.

Konkursen var oundviklig. År 1822 förlorade han sin gård i kvarteret Rådhuset och sin del i Lillgården i Hävlinge i Lillkyrka, om 1/12-dels mantal. Den senare hade han ärvt av sin första svärfar. Båda gårdarna såldes på exekutiv auktion.

Sven Bladh bytte därefter bransch och blir ”traktör”. Han fick en son, August Ludvig, med andra hustrun Juliana Carolina Hallerström. Sonen dog endast 10 år gammal år 1831 av ”Watten i Hufvudet”.

Sven själv avled 45 år gammal, utan bröstarvingar, i ”Wattsot” och ligger begravd utmed muren i grav nr 35 på Uppsala gamla kyrkogård, bakom Carolina Rediviva.

Källor:

Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:91, 1815 – 1817

Länsstyrelsen, Landskansliets konceptbok 1815 - 1821

Uppsala rådhusrätts Borgarmatrikel DIV:2

Trögds härads småprotokoll, AIIa:10a 1820-1822

Uppsala rådhusrätt och magistrat Bouppteckningar 1831-1840, FIIa:45, Nr 97

Upsala Domkyrkoförsamlings födelsebok, CA:6, 1813-1854

Uppsala domkyrkoförsamling Dödbok FA:4, 1818-1846

Uppsala domkyrkoförsamling Oic:1 Gravbok 1799-1950

Uppsala domkyrkoförsamling Oic:2 Namnregister 1800-1900-talen

Uppsala domkyrkoförsamling Oic:3 Gravbrev

Faktaruta 3 - Uppsala rådhusrätt under åren 1815-1817

Den 6 maj 1816 hade landshövdingen beordrat rådhusrätten att ”tillse att stadens sockerbagare hade sina försäljningsbodar, traktörsställen och krogar stängda vid rättan tid, ehuru de tillåta sig minutförsäljning av brännvin och likörer varigenom, stundom oljud och osedlighet uppkommer hos den studerande ungdomen som talrikt långt in på nätterna besöka dessa ställen.”

Sadelmakareåldermannen åtog sig att laga stadens brandsprutor om dugligt engelskt läder anskaffades. Rådmannen Lindman fick i uppdrag att efterhöra om sådant fanns till salu. Skomakarlärlingen Eric Ström antogs till extra sprutlagare.

Eftersom något anbud inte inkommit, ”till den idag, 28 juli 1817, utlysta auktionen att under fem års tid ansvara för gatlykttändandet, beslutades att ny auktion ska utlysas till den 4 augusti.”

Efter att utan framgång ha sökt annonsera i Enköping ”ehuru det där fanns kunniga gatläggare, antogs ryska drängen Iwan Simonsson som gatläggare här i staden.”

Plåtslagarlärlingen Johan Hagström (ej släkt med Gustaf) var instämd tillsammans med matroserna Falk och Öhrström för att ha överfallit och slagit en bonde från Bärby under Distingsmarknaden. Bonden hade kommit åkande på Kungsängsgatan. Johan hade inte varit delaktig men hans hatt hade tagits av ett vittne i tron att Johan hade tagit hatten från bonden och vittnet hade givit Johans hatt till bonden som for iväg. Johan hade därefter hittat bondens hatt och tagit den istället. När målet avhandlades hade bonden fått klart för sig att Johan var oskyldig. Däremot blev de andra dömda till värjemålsed efter att ord stått mot ord och inget vittne hade sett själva slagen, men väl hört bullret.

Maja Svala, 34 år, och född i Films socken, var år 1817 piga hos hökare-änkan Dahlberg i Uppsala. Maja hade bott i Uppsala i nästan 10 år, var ogift, men hade framfött 2 oäkta barn, som dock hade avlidit. Nu var Maja instämd för att, varande ogift, för tredje gången blivit havande, försökt dölja havandeskapet och i hemlighet på fähusskullen framfött ett barn och i avsikt att taga det av daga lagt det i en ho i ett svinhus där en sugga varit instängd. En dräng, Eric Ersson, som efter att ha ätit kvällsvard gått till fähuset för att hämta ett ämbar nattfoder åt hästen, hade tyckt sig höra ett läte såsom barngråt. Han hämtade änkan Dahlberg och drängen Holmstedt och de hjälptes åt att leta. Holmstedt fann barnet i svinhon, tog det i förklädet och bar in det till frun. Stadsläkaren tillkallades för att undersöka om barnet tagit någon skada av Majas vanvård. Barnet befanns dock helt friskt och fullgånget. Barnmorskan Utter kallades in och barnet överlämnades till henne för att bli omhändertaget och vårdat av henne.

Maja häktades och fördes till länsfängelset på Uppsala slott. Efter ett par dagar flyttades barnet över till Maja i fängelset och enligt fängelseledningen hade hon visat stor ömhet för barnet. Maja fick också goda vitsord av sin matmor, som inför rätten vittnade att hon ”aldrig någonsin haft en piga, som med sådan tålamod och stillhet, vårdat min numera avlidne man och mig”. Änkan Dahlberg erbjöd rådhusrätten att Maja ska få överta Dahlbergs lilla brännvinsbränneri och där få försörjning för sig och sitt barn. Erbjudandet avvisades och Maja dömdes till ett års fängelse på länsfängelset i slottet. Efter avtjänat straff flyttade Maja till Alsike. Då hade även detta hennes tredje barn avlidit.

Källor:

Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:91, 1815 – 1817

Länsstyrelsen, Landskansliets konceptbok 1815 - 1821

Faktaruta 4 - Majas far och farföräldrar

Majas farfar Erland Jansson föddes i Häflinge i Lillkyrka 1722. Gifte sig, 26 år gammal, år 1748 med den 23-åriga Magdalena Olofsdotter. Erland avled 45 år gammal, och hade lidit i flera år av värk i höfterna vid tungt arbete och var det sista halvåret sängliggande plågad av feber, huvudvärk och svullnad. På julaftonen 1767 blev han hårt ansatt av svullnad och han beredde sig på döden, som inträffade den 18 januari 1768. Han efterlämnade makan och sonen Anders, 12 år gammal.

Majas farmor Magdalena Olofsdotter var född i Boglösa by år 1725. Hon hade en tvillingsyster, Malin. De var döttrar till nämndemannen Olof Olofsson och hans hustru Malin. Magdalena gifte sig alltså med Erland Jansson och fick sonen Anders men blev änka endast 42 år gammal. Hon gifte om sig med den 13 år yngre rusthållarsonen från Mösa i Lillkyrka, Hindric (Henrik) Högström. De fick inga barn. Magdalena blev änka igen år 1795 och bodde kvar i Häflinge hos sonen, som då tagit över rusthållet. Hon levde till 1805, när hon avled av ”ålderdomsbräcklighet” 80 år gammal. Då var Maja (Gustafs mamma) 17 år gammal.

Den 29 oktober 1776 drunknade sex personer på Björkfjärden genom att det fartyg de skulle fara till Stockholm med förliste och sjönk med last och sju personer. Ännu två månader efter förlisningen syntes inte minsta tecken av vare sig lasten eller kropparna efter de omkomna. Sex av de omkomna var från Lillkyrka, och en av dem var Hindric Högströms dräng Anders Mattsson, 30 år gammal och född i Löt. De övriga var skattebonden Lars Ersson, född i Häflinge, 25 år, skattebonden Lars Ersson, 43 år, torparen Anders Jansson i Oxhagen, 49 år, torparen Jonas Jansson i Kilås, 28 år och betjenten Eric Jansson Ekborg på Eka, 29 år. Anders Erlandsson var 17 år och bodde hemma när det här hände, dvs att drängen på gården omkom.

Majas far Anders Erlandsson föddes 1759 i Häflinge, Lillkyrka, en av faddrarna på dopet var Hans Bängtsson i Utmyrby, Boglösa. (Görans farfars morfars farfars far) Hans Bängtsson var farfar till den Hans Nilsson (Görans farfars morfars far) som senare blev förmyndare för Anders på hans ålders höst, 57 år senare. Anders gifte sig med en flicka från Esplunda i Breds socken och fick först en son som döptes till Erland efter farfar, men som bara blev 3 veckor gammal, därefter två flickor, Maja och Lill-Stina som båda uppnådde vuxen ålder. Sedan föddes ytterligare fyra barn där den som levde längst bara blev 1,5 månad. Anders drev jordbruket i Häflinge. Det gick bra så länge han var i sin krafts dagar och så länge hustrun levde, men sedan gick det utför. Att han lånade ut pengar till personer som inte betalade tillbaka och flitig förtäring av alkoholhaltiga drycker gjorde att han så småningom kom på obestånd och tvingades sälja gården på exekutiv auktion. Han avled av ålderdomsbräcklighet år 1821, 62 år gammal.

Källor:

Lillkyrka F:1, 1714-1837

Lillkyrka AI:3, 1768-1773

Lillkyrka AI:4, 1775-1781

Lillkyrka AI:5, 1782-1796

Boglösa C:1, 1688-1744

Bred AI:5, 1789-1798

Trögds häradsrätts bouppteckningar F:3, 1760-1769

Trögds häradsrätts bouppteckningar F:8, 1795

Länsstyrelsen, Landskansliets konceptbok 1815 - 1821

Faktaruta 5 - Majas mor och morföräldrar

Majas mor, Stina Larsdotter d.y., var född i Esplunda i Breds församling år 1766, hon var dotter till nämndemannen Lars Ersson f 1735. Lars Ersson var en betrodd man och blev så småningom häradsdomare. Häradsdomare var den nämndeman som suttit längst vid tinget, alltså inte nödvändigtvis den till åldern äldsta nämndemannen utan den som hade längst tingserfarenhet. Lars Ersson blev nämndeman i ganska unga år och hade det förtroendeuppdraget för Bred under så många år att han sedan blev häradsdomare i Åsunda härad. Lars Ersson var född på gården. Stina Larsdotter d.ä., som blev Majas mormor hade flyttat in till Esplunda i samband med giftermålet med Lars Ersson.

Lars Ersson som var äldsta sonen hade tagit över gården efter sina föräldrar, Eric Larsson född 1702, och Anna Olofsdotter, född 1708. Fadern, Eric Larsson hann också bli häradsdomare. Han avled 65 år gammal av ålderdom år 1767, efter att ha varit kyrkvärd i 33 år och nämndeman/häradsdomare i 28 år. Det var alltså en mycket betydande familj i Bred som Stina Larsdotter d.ä. gifte in sig i. Hon var bonddotter och född och uppväxt i Tortuna som är grannsocken till Bred.

Lars Ersson och Stina Larsdotter d.ä. fick tio barn. Fem dog i späd ålder. Kvar blev sonen Eric, som var äldst och som så småningom tog över gården, samt fyra systrar, Caisa, Stina d.y., Anna och Brita. Eric kom senare att bli ett stöd för sin syster Stina d.y. och även förmyndare för Lill-Stina när Stina d.y. avled.

Stina d.y. ifrån Bred gifte sig alltså med rusthållaren Anders Erlandsson från Häflinge i Lillkyrka den 2 oktober 1783. Två veckor senare gifte sig i samma kyrka flickan Margreta Andersdotter ifrån Bred också med en rusthållare från Lillkyrka, men det är en helt annan historia.

Källor:

Bred AI:1, 1743-1764 (husförhörslängd)

Bred AI:2, 1765-1772 (husförhörslängd)

Bred AI:3, 1773-1780 (husförhörslängd)

Bred AI:4, 1782-1788 (husförhörslängd)

Bred AI:5, 1789-1798 (husförhörslängd)

Bred C:3, 1764-1790 (dödbok, vigselbok)

Bred C:4, 1791-1830 (dödbok)

Tortuna AI:1 1734-1750 (husförhörslängd)

Faktaruta 6 - Wilhelms far och farföräldrar

Wilhelms farfar, borgaren i Strängnäs, Lars Peter Hagström hade varit tullinspektör, men sadlade om och blev spannmålshandlare. Han råkade vara född exakt samma år som Majas farfar (Se faktaruta 04-Majas far och farföräldrar) nämligen 1722. Han gifte sig, 28 år gammal, år 1750, med den 17-åriga Greta Söderman. Lars Peter avled 54 år gammal, år 1776, och efterlämnade då en stor förmögenhet på över 4600 Riksdaler, med bl a fastigheterna Skolbacken 109 i Strängnäs med tillhörande lada på Ladugatan och skogsfastigheten Gorsinge jord med därtill hörande äng. Den här fastigheten i Gorsinge kom att följa släkten i nästan 100 år till och spela en viktig roll flera generationer senare. Lars Peter ägde också en egen segelbåt som ”bär omkring 50 tunnor”. Att han som spannmålshandlare köpte in spannmål i Strängnäs från bönderna i trakten och sedan hade kontroll över frakten till Stockholm där spannmålen betingade ett nästan dubbelt så högt pris är en förklaring till den stora förmögenheten. Bland många dyrbara ägodelar fanns en silverbägare om 35,5 lod (465 gram) märkt med initialerna för makarna, L.H.M.S. Lars Hagström och (Mar)Greta Söderman och bara den var värderad till 213 Riksdaler.

När Lars Peter dog var deras två barn, ogifta dottern Maja Lisa Hagström, 24 år gammal, senare gift med arrendatorn Carl Jacob Öman, och sonen Lars Petter (som fått samma namn som pappan) 18 år gammal.

Wilhelms farmor Magdalena Olofsdotter var född 1733 i Strängnäs och alltså endast 17 år när hon vigdes med Lars Peter Hagström. Hennes föräldrar var Peter Söderman och Margaretha Bergrahm. Hon dog i lungsot 46 år gammal, år 1780. Då var dottern 28 år gammal och sonen Lars Peter d y 22 år.

Wilhelms far Lars Peter d y blev även han spannmålshandlare och gifte sig med en flicka med samma för- och efternamn som hans egen syster, Maria Elisabeth Hagström, men 2 år yngre än systern. Lars Peter d y och Maria Elisabet fick 5 barn, och döpte sin äldste son till Lars Peter, åtminstone 3:e generationen med samma namn alltså.

Wilhelms far blev inte gammal. Han avled av ”slag” bara 35 år gammal år 1794, och efterlämnade förutom änkan 4 söner. Deras förstfödda barn, dottern Elisabeth Margareta, dog i koppor bara 1 år gammal.

Familjen var vid Wilhelms fars död ännu mer förmögen än när Wilhelms farfar dog. Boets behållning var osannolika 34.000 Riksdaler. Det hade tillkommit flera fastigheter och de tidigare hade ökat i värde. En större och bättre båt hade också skaffats, och den gjorde säkerligen att varje spannmålsresa till Stockholm eller Västerås, där priserna var lika höga som i Stockholm, genererade stora inkomster.

Spannmålslagret var vid dödsfallet 66 tunnor vete. Det fanns också 50 tunnor brännvin i lagret. Boet saknade skulder.

När Wilhelms far dog var Wilhelms mor Maria Elisabeth Hagström den enda av hans förfäder som var kvar i livet.

Källor:

Strängnäs lands- och stadsförsamlingar, EI:1, 1713-1823

Strängnäs lands- och stadsförsamlingar, C4, 1713-1745

Strängnäs AIB:1, 1780-1789

Strängnäs AIB:2, 1780-1789

Strängnäs dödbok  FI:1, 1774-1856

Strängnäs rådhusrätt och magistrat bouppteckningar 1776

Strängnäs rådhusrätt och magistrat bouppteckningar 1780

Strängnäs rådhusrätt och magistrat bouppteckningar 1794

Faktaruta 7 - Wilhelms mor och morföräldrar

Borgaren i Strängnäs Pehr Hagström var Wilhelms morfar. Han var född 1729, blev 65 år, dog av kolik 1794. Han gifte sig med den ett år yngre Elisabet (Lisa) Jonsdotter. De bosatte sig ”söder om Långgatan, Nr 114” i Strängnäs.

Deras dotter Maria Elisabeth, född 16 oktober 1754, blev sedan mor till Wilhelm. Hon  fick fem småsyskon: Johan som flyttade till Stockholm vid 29 års ålder, Peter som också flyttade till Stockholm redan som 17-åring, 6 år före sin storebror, en lillasyster, Brita Helena som gifte sig med den 6 år äldre spannmålshandlaren, Eric Zetterberg som avled i lungsot redan år 1800, 36 år gammal. Den affärsrörelsen var inte så lyckosam för bouppteckningen redovisar en behållning på endast 378 Riksdaler. Brita Helena var född 1769 och blev alltså änka vid 31 års ålder. Hon gifte om sig med Skepparen Amilon. Amilon kom så småningom att ha affärer ihop med en systerson till hustrun, nämligen Wilhelms äldste bror Lars Peter Hagström. Carl W. Amilon  och Brita Helena bodde i det som idag kallas för Skeppargården i Strängnäs, tills han avled 1833. Den 7 november 1827 var han med om en dramatisk händelse när ångfartyget Josephine stod i brand utanför Strängnäs. Då kunde han ge hjälp till de skeppsbrutna.

Maria Elisabeth hade två systrar till, Anna Christina som gifte sig med vägmästare Selin, och Sophia Margareta gift med hovmästaren Hoffman.

Maria Elisabeth gifte sig som sagt med Lars Peter Hagström d y och fick 5 barn, en dotter först och sedan 4 söner. Hon levde som änka i 34 år och avled 1828, 74 år gammal av ålderdom. Hon överlevde 4 av sina 5 barn. Kvar var bara äldste sonen, ogifte hovrättsauskultanten Lars Peter, 43 år gammal, och det enda barnbarnet, sonsonen Gustaf, 18 år, den avlidne sonen Wilhelms barn.

Vid sin död ägde Maria Elisabeth i stort sett ingenting. Sonen Lars Peter, som inte var av den sociala sorten (mer om honom i en faktaruta längre fram), hade sett till att som enda kvarvarande barn fått överlåtit till sig de fastigheter som familjen ägde och även alla andra tillgångar, och gjorde därmed sin brorson Gustaf arvslös efter sin farmor. Behållningen i boet efter Maria Elisabet uppgick endast till 131 Riksdaler.

Källor:

Strängnäs dödbok  FI:1, 1774-1856

Strängnäs AIB:2, 1780-1789

Strängnäs AIB:3, 1790-1799

Strängnäs AIB:4, 1799-1806

Strängnäs AIB:5, 1807-1815

Strängnäs rådhusrätt och magistrat bouppteckningar 1828

Faktaruta 8 - ”Angående Svinnegarns källor”

Landskansliets konceptbok är en årsbok där landshövdingens alla beslut samlas och dokumenteras. Besluten skrivs ned och numreras i kronologisk ordning med början med nr 1 den 1 januari och avslutas med det sista den 31 december. Där finns beslut av skiftande natur. Ett exempel kommer här nedan. Det återges ordagrant, precis som det står, med avseende på stavning, ordföljd, versala och gemena bokstäver. Hela stycket består av 3 långa meningar, så man får läsa långsamt och med eftertanke för att förstå innehållet.

   Det beskriver vad som brukar försiggå vid Svinnegarns källa på trefaldighetsafton och landshövdingen anger vad som inte kan tolereras. Han beskriver också hur han tänkt att man ska komma till rätta med problemen och hotar med kraftigare åtgärder om hans påbud inte efterlevs.

Den 24 Maj 1816, fattar landshöfdingen följande beslut, diariefört som Nr 1436.

”Allmän kungörelse

Det är bekant, att öfwertro och nyfikenhet hafwa från långliga tider tillbaka stadgat ett bruk att på heliga Trefaldighetsaftonen besöka den så kallade Swinnegarns källa, belägen på Husby Sätesgårds ägor i Swinnegarns sochen af detta Län, och att en ganska betydlig folksamling från särskildta landskaper derwid då inträffar; men hos mig har först nyligen blifwit anmäldt, att försäljning af bränwin, öl och caffe wid detta tillfälle utöfwas och att fylleri, oljud och owäsende samt ägornas och hägnadernas skadande deraf blifwit följder, hwilka owilkorligen böra förebyggas. Jag har alltså funnit nödigt härigenom allmänneligen kungöra, det ingen slags handel wid ofwannämnde tillfälle hädanefter får utöfwas; att alla försäljningsstånd, som på platsen äro uppförda och till hwilkas bibehållande innehafwarne icke kunna wisa jordägarens tillstånd, skola genom Krono-Betjeningens försorg genast nedtagas och föras derifrån; att försäljning af bränwin, öl, så kalladt Toddy och andra starka drycker är förbjuden wid det äfwentyr som Kongl Maj:ts Nådiga Författningar stadga samt att den eller de som beträdes med försäljning af Caffe göra sig förfallne till ett nu faststäldt särskildt wite af 16 Rd 32 sh Banco; hwarförutan en och hwar som på heliga Trefaldighetsafton besöker Swinnegarns källa, åligger att å stället iakttaga ett stilla och anständigt uppförande samt att tidigt begifwa sig derifrån. I widrigt fall är jag nödsakad begagna hårdare medel till bibehållande af den frid och ordning, hwarwid hwar och en medborgare äger rätt att warda tryggad; och anbefalles sluteligen kronobetjeningen i orten, att öfwer werkställigheten af allt detta hålla alfwarligaste tillsyn, samt att genast till mig inkomma med berättelse hwad häremot stridande kan hafwa förefallit.

Upsala slott i Lands-Cancelliet den 24 Maji 1816. B. W. Fock.”

Källa:Länsstyrelsen Landskansliets Konceptbok AIb:169, 1816

Faktaruta 9 - Sven Bladh får böter och sockerbagarna en erinran

Uppsala Kämnärsrätt var en ”domstol” parallell med Uppsala Rådhusrätt och Magistrat. Enligt beskrivningen behandlade kämnärsrätten mål av mer administrativ karaktär (ordet kämnär har samma ursprung som ordet kamrer, enligt Norstedts etymologiska ordbok), medan Rådhusrätt och Magistrat behandlade brottmål. Skillnaden var hårfin, vilket visas av följande ärenden som båda behandlades år 1816:

Fredagen den 12 Juli 1816 behandlades följande mål i Uppsala Kämnärsrätt:

”Till denna dag hade Stadsfiscalen Wälagtade Carl Anders Ekström låtit instämma Logarfwaren Ludvig Bladh om answar för det han låtit sin hund gå lös på gatorna. Sedan bägge parterna sig inställt, och Bladh anmält att han icke kunde bestrida hans hund gått lös eftersom han sjelf warit rest till Stockholm och kundgörelsen emot lösa hundar på gatorna förut icke war utfärdad men stadstjenaren Root besannat, det hunden sistlidne söndag (den 7 juli 1816) på eftermiddagen stått på Stadens stora torg ibland andra hundar, hwilkas ägare Root icke kände samt Blad deröfwer widgått det hunden honom tillhört, så afträdde parterna och

                                            Resolverades

Det Kämnärsrätten med stöd af Magistratens kundgörelse den 3dje i denna månad finner skjäligt pligtställa Logarfwaren Blad till 3 Shilling Banco för det han låtit sin hund gå lös på gatorna efter sedan kundgörelsen blef å predikstolarna kundgjord.”

Källa: Uppsala Kämnärsrätt 1815-1817

Torsdagen den 16 Maj 1816 lästes följande skrivelse upp i Uppsala Rådhusrätt och protokollfördes

Landshövdingen hade skickat en skrivelse där han talar om att det rapporterats till honom att sockerbagarna i staden höll sina bodar öppna längre in på kvällarna än tillåtet, och serverade alkohol, varför oljud och osedlighet uppkom hos den studerande ungdomen, och han krävde att brotten skulle beivras av Rådhusrätten.

Skrivelsen har följande lydelse:

”Hos mig är öfwerklagat det de här i staden bosatta sockerbagarna tillåta sig minutförsäljning af brännwin och liqeurer, hwarigenom stundom upkommer oljud och hos den studerande ungdomen, som talrikt det mesta långt in på nätterna skall besöka sådana näringsställen läggas grund till osedlighet, hafwa derföre anmodan högtärade Magistraten, at alfwarligen förehålla stadens sockerbagare et sådant oskick med åtwarning, at wid det i författningarna stadgade answar ej öfwerskrida den dem lämnade näringsrättighet samt at lagligen beifra de fel, som häremot redan kunna wara begångna och i alla fall tillse, att så wäl dessas försäljningsbodar, som källare, traktörsställen och krogar äro tillslutna wid rättan tid.

Uppsala slott i Landscancelliet den 9 Maji 1816. B. W. Fock”

Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:92, 1816

Faktaruta 10 - Beskrivning av borgaruniformen

Den 22 juli 1816 upplästes en skrivelse i Uppsala rådhusrätt, där Kongl Majt gav tillstånd för borgarna i rikets städer att, när man så önskade, använda en enklare borgaruniform än den svarta högtidsdräkten. Den enklare dräkten var detaljerat beskriven, en stilig dräkt med bland annat blanka knappar präglade med stadsvapnet för den stad där borgaren hörde hemma. Så efter att ha läst nedanstående beskrivning är det bara att ta fram symaskinen och sy sig en borgaruniform. Präglingen av knapparna blir dock svårare.

”Kongl Majt har nådigt bewiljadt Rikets samteliga Städers Magistrater och Borgerskap tillåtelse, at ej mindre wid presentationer än under en under högtideliga tilfällen, i stället för den hittils nyttjade swarta drägten, än och däremellan enär de åstunda bära en gemensam uniform, hwilken äfwen må begagnas af Rådernes sådana tjenstemän, som icke hör till Waktbetjeningen.

Denna uniform består af mörkblått KlädesRock med dubbla slag och knapprader, mörkt foder, sammets fällkrage af samma färg med fracken hwars skärning för öfrigt och med undantag af kragen blifwer aldeles lika som Kongl Cancelliets mindre uniform. Upslagen wid händerna samt ficklocken äro utaf kläde och äfwen som sammetskragen utan broderier; men knappar placeras så wäl wid fickorna som armarna. Knapparna äro af metall utan kant med blank botten, hwarå finnes wapnet af den stad, därtil personen hörer. Wästen mörkblå eller hwit med en rad knappar af lika beskaffenhet.

Pantalongerne af mörkblått kläde halfstoff med swart kant. Hatten vanlig civil rund.

Wärja med swart skida och metallfäste å swart lädergehäng, som går omkring lifwet under fracken, men framtil knäpps med 2ne lejonhufvud af metall.

Post d´Epec af guld för de Magistrats personer eller tjenstemän och Borgare som innehafwa Hans Majestäts Nådiga fullmagter.”

Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:92, 1816

Faktaruta 11 - Sven Bladh ansöker att få sälja Gustafs andel i Skillinge

Gustafs mor, Maja, hade avlidit den 8 juni 1817. Strax innan hade Sven Bladh fått Maja att gå med på att skriva ett inbördes testamente mellan dem. Redan två månader efter Majas död, i augusti samma år, ansökte Sven Bladh, i egenskap av förmyndare för Gustaf, hos Uppsala Rådhusrätt och Magistrat att få sälja Gustafs andel i Skillinge. Fastigheten om 1/4 mantal var utarrenderad. Sven ingav följande skrivelse. Förtydligande kommentarer är infogade i kursiv stil.

”Wälborne Herr Lagman och Borgmästare samt Ädel och Högagtade Herar Rådmen!

Sedan jag i egenskap af förmyndare för min styfson G. W. Hagström dess fäderne arf till förvaltning omhändertagit, och vid et närmare öfvervägande funit att bibehålandet af dess fasta egendom 1/4 mantal Rusthåll Skillinge är mindre fördelagtigt än des försälljande har jag funit mig föranlåten hos vällofliga Rådhusrätten förfråga, om icke mig må tillåtas nämde des fasta Egendom försälja, vartill jag i synerhet får nämna följande ordsaker.

Då Rusthållet var odelt, har dät lemnat i arende 40 Tor (Tunnor, 1 Tunna = ca 100 kilo, den mängd som räcker till utsäde för ett tunnland)  spanemål hälften Råg hälften Korn. Då arendatoren varit frikallad för all nybyggnad ock för deltagande i ny ryttares legande (eftersom gården var ett rusthåll hade den skyldighet att hålla en soldat och i det här fallet även soldatens häst. Ny ryttares legande innebar att en ny soldat skulle rekryteras och utrustas. Leja = hyra in, anlita mot ersättning) ock ny ryttare hästs inköpande samt för undskaffande (anskaffande) af nya bevärings och munderingspersedlar, af vilka 40 Tor min styfson bekommit 10 Tor. (Arrendet för hela gården var 40 Tunnor, eftersom Gustaf ägde 1/4 av gården var hans andel av arrendet 10 Tunnor) Sedan numera nemde Egendom blifvit styckad varaf utbrytning nödvändigt följer och där icke finnes åbyggnad (bostadshus) för mer än et hushål ock dät således blir oundvikeligt på dess utbrytna andel nödiga byggnader upföra, vilket där i orten är ganska kostsamt i synnerhet för den långa skogsvägen skull (det är ont om timmer i trakten och kostsamt att anskaffa p g a långa transporter), till vilka kostnader kommer äfven att tilläggas vad som kommer at påkostas vid skelfva brytningen ock ny stängning (med ”skelfva brytningen” menas kostnaden för lantmäteriförrättningen i samband med bildandet av en ny fastighetsdel och med ”stängning” menas att nya gärdesgårdar skulle sättas upp i de nya gränserna, för att stänga in djuren), ock som nämde min styfson icke har den minsta tillgång till peningar härtill att andvända utan i dät stället är häftad uti skuld ock svårt nog lärer bli en härtill behäftig summa at få låna, har jag varit föranlåten i förhand efterfråga vad för denna Egendom skulle möjligen kunna bekomas om den skulle försäljas och har man därföre biudit 2500 Rdr Rgs (Riksdaler Riksgäldssedlar) i dät skick dät nu är, vid betragtandet där af att denna summa vilken om Egendomen försäljes på öppen augtion torde ändå bli något större, ock lemnar åtminstone en årlig afkastning stor 150 Rdr Rgs ock arendet som däremot efter utbrytning torde förminskas icke skulle förslå till inträsse (ränta) för de till byggnadens upförande ärforderliga summor ock min styfsons underhåll; fast mindre något öfverskott at andvändas till skuldens betalande således har jag trott mig böra sådant hos välloflige Rådstugurätten anmäla ock får jag härjämte ödmiukeligen anhålla at till min styfsons större fördel få förenemde Egendom 1/4 mantal Rusthåll Skillinge beläget i Litslena socken af Trögds Härad och Upsala län, ettdera genom acord eller ofentelig augtion till den mestbiudande försälja hvarefter peningarna mot vederbörlig intresse ock på säker hand skola varda insatte sålunda tills ettdera de uti den Egendom vari han efter sin morfader har i arf att venta någon andel, med större fördel kunna andläggas (användas) eller ock han sjelf blir myndig ock dem omhändertager.

Med vördnad framhärdar Wälborne Herr Lagmans ock Borgmestarens samt ädel och Högagtade Herrar Rådmän

                      Ödmiukaste Tjänare

                      Sven Ludv. Bladh”

Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:93, 1817

Faktaruta 12 - Släktingarnas svar på Sven Bladhs ansökan

Fortsättning på Faktaruta 11. Efter att ha tagit emot Sven Bladhs ansökan begärde Rådhusrätten i Uppsala in synpunkter från Gustafs närmaste släktingar på Sven Bladhs ansökan. Svaret återges här nedan med förtydligande kommentarer i kursiv stil.

”Välborne Herr Lagman och Borgmästare! så och Ädle och Välacktade Herrar Rådmänn!

Uppå Logarfvar Sven Ludvic Blaads hos Vällofliga RådstufvuRätten gjorde ansökning om försäljande af sin styvsons Gustaf Wilhelm Hagström, ägande 1/4dels Rustholl uti Skillinge uti Litslena socken och Trögds Härad beläget, få vi undertecknade uti största ödmjukhet häröfver oss utlåta.

De grunder och skäl, hvarå Blaad grundar berörde Rustholls försäljning, tyckes vara otillräcklige til detta ändamåls vinnande. (Släktingarna anser inte att de presenterade motiven till försäljningen är tillräckliga.) Sant är, at Blaad, då han inträdde uti giftermål med den nu aflidne Enkan Maria Helena Blaad, född Erlandsson, genast försålde 1/4del af Rusthollet Skillinge, tillhörande sin dåvarande hustru, men ingalunda under hennes lifstid väcktes fråga om försälgning af denna 1/4del, hvilken idéé nu först Blaad fattadt. Köparen af den sålde 1/4del Rustholl äger dels sjelf fast ägendom uti Skillinge, som är bebygd, (köparen av den del som såldes tidigare, Anders Andersson ägde redan tidigare en fastighetsdel i Skillinge som var bebyggd) dels är denna 1/4del så bebygd, at den kan bebos och begagnas utan nya hus upförande, (den fastighetsdel som Anders Andersson köpte av Sven Bladh medan Maja levde hade var bebyggd) hvarigenom Blaads omnämde omkostnader förfalla. Skulle denne köpare af berörde 1/4del (om det är en annan person än Anders Andersson som skulle köpa den del som Sven Bladh nu vill sälja) begjära utbrytning af sin ägande del så uti jord som hus, så belöper en ringa omkostnad på Blaads styfson, som äger blott 1/4del, til hvilka omkostnader Blaad kan använda det arf, som hans hustru efter sin nyss aflidna moder nyligen har fått eller får. I öfrigt har väl Blaad omnämt sin styfsons skuld men ej upgifvit och styrkt huru stor och riktig den är ej eller företedt skäl och trängande omständigheter til denna försälgning. Vi kunna således ingalunda bifalla denna fasta ägendoms försälgning utan anse mycket säkrare och förmånligare vara för hans omyndiga styfson Gustaf Wilhelm att detta 1/4del Rustholl uti Skillinge bibehålles och ej förskingras samt ej peningarna nedläggas uti nogon osäker handelsrörelse.

Häflinge den 25 Aug 1817.

Med djupaste vördnad framlefve Wälborne Herr Lagmans och Borgmästarens samt Ädle och Välacktade Herrar Rådmänn.

Lars P. Hagström                                   Ödmjukaste tjänare

Den omyndigas faderbroder               Anders Erlansson

                                                                 Den omyndiges moderfader

G Norberg

Den omyndiges mosterman”

(Lars P. Hagström hade läst juridik vid Uppsala Universitet och innehade titeln ”Hofrättsausckultant”)

Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:93, 1817

Faktaruta 13 - Sven Bladhs förnyade ansökan, rättens utslag

(Fortsättning och avslutning på faktarutorna 11 och 12.)

Sven Bladh har nu gjort sig ovän med Gustafs släktingar. Han var i desperat behov av pengar och gjorde en förnyad ansökan till Rådhusrätten om att få sälja Gustafs andel i rusthållet i Skillinge. Rådhusrätten tog sedan ärendet under övervägande och meddelade sitt beslut.

Förtydligande kommentarer i kursiv stil i texten nedan.

Först Sven Bladhs nya ansökan:

”Wid dät utlåtande som Herr Lars P. Hagström från Strängnäs afgifvit ock varå min svärfader Anders Erlandsson ock svåger Norberg äfven sina namn tecknat, öfver min vid lofliga Rådstugurätten gorde ansökning om försäljande af min styfsons G. W. Hagströms ägande 1/4 mantal Skillinge får jag i största ödmiukhet göra följande Påminnelser Huruvida mina grunder ock skäl till den begärda försäljningen tyckes, eller icke tyckes vara tilräkeliga, om jag, eller min afl Hustru i samråd mäd mig, försålt hennes ägande 1/4 mantal Rusthåll i Skillinge, eller om den idée att försälja min styfsons andel i samma Rusthåll fallit mig in före eller efter hennes död, är indvändningar som dels icke förtjänar någon upmerksamhet och dels icke hörer hit. (Sven Bladh tyckte inte att det hörde till saken, om idén att sälja den här fastighetsdelen uppkom före eller efter Majas död.)

Det heter, köparen av den sålda 1/4 dels Rusthåll äger dels sjelf fast ägendom uti Skillinge, som är bebyggd, dels är denna 1/4dels så bebyggd, att den kan bebos och begangnas utan nya hus uppförande, varigenom de nämde omkostnader skola förfalla. Om Herr Hagström mäd dessa uplysningar vill hafva sagt, att på min styfsons 1/4 fins nödige bonings ock andra hus? så röjer detta lika liten sanning som välvilja, hälst enligt hvad jag i min ansökning redan nämdt till hela Rusthållet icke finnes hus för mer än et hushåll, bestående af Manbyggnad en Brygg ock Bagarstuga 2ne bodar et stall sämre eller snart sagt förfallit ock et bättre, fähusrum för 8ta fäkreatur ock 2ne mindre uthus.

(Antingen förstod inte Sven Bladh innebörden av släktingarnas svar eller också missförstod han medvetet. Det står tydligt att den del som redan var såld hade byggnader men inte den del som nu begärdes till försäljning. Han upprepade det förhållandet i stycket här ovan.)

Widare nämnes dät arf, som min styfson fått eller får efter sin afl moder; förhållandet härmäd är, min afl Hustru hafver ärft efter sin aflidna moder 1/4 mantal kronoskatte i Heflinge, Lillkyrka socken, sedermera har dess Fader And. Erlansson till henne ock mig uplåtit ock gifvit 1/4 mantal Rusthåll i samma by, med villkor att vi skulle deltaga i dess skuld enligt vad närlagde afhandling utvisar, hvilken på denna 1/4del upgår till circa 2000 Rdr Rgs efter hvad numera vitterligt är, hvari min styfson lär bekomma 1/6 mantal emot dät att han deltager nämde skuld med 1333 Rd 16 sh och som detta hemman är vida förmånligare så i anseende till åbyggnaden som till en därtill hörande större skogslott, har jag trott tiänligare vara att söka conservera denna egendom, genom försäljandet af dess 1/4 del i Skillinge enligt vad jag i min ansökning till välloflige Magistraten redan anfört; (Sven Bladh använde de tidigare affärstransaktionerna som genomförts med gården i Hävlinge som argument)  ock har det aldrig varit min afsigt att dess peningar uti någon hvarken säker eller osäker handelsrörelse nedlägga till följe häraf, (Sven Bladh intygade att pengarna från försäljningen inte skulle insättas i någon handelsrörelse. Svens garveri var en handelsrörelse och det kunde misstänkas att han skulle använda pengarna för egen räkning) får till Wälloflige Magistratens ompröfvande hemställa, huru härmed förehållas bör, ock i den händelse, dät skulle pröfvas skäligt att ifrågavarande 1/4 mantal Skillinge icke får försäljas, får jag ödmiukeligen anhålla dät Vällofliga Magistraten täcktes utlåtande meddela huru ock af hvem,  och af vände till de upgifna behofver oumgängeliga peningar för min styfsons räkning, skola anskaffas hälst som dess slägtingar icke vidrört de utgifter som fodras för åtkomsten af dess moderfaders egendom än mindre lofvat något härtill förskuta. (Här kom det fram att han inte ansåg sig ha råd att ha kvar Gustaf i sitt hushåll trots att han uppbar ett årligt arrende från den del av Gustafs gård i Skillinge som han ville sälja)

Mäd djupaste vördnad framlefve Wälborne Herr Lagmans och Borgmästarens samt ädel och Högagtade herar Rådmän.

Ödmiukaste Tjänare, Sven Ludvig Bladh

förbehål

Rådhusrätten fattar beslut om Bladhs förnyade ansökan

27 October 1817

Föredrogs en af Logarfwaren Sven Ludvig Bladh ingifwen skrift, uti hwilken han anhåller om tilstånd at få försälja sin pupills (pupill=den omyndige) och stjufsons G. W. Hagströms ärfda et fjerdedels mantal uti Skillinge Rusthåll i Litslena socken, emedan denna Rusthållsdel, som numera sedan Rusthållet blifwit deladt emellan flera ägare skulle böra utbördas, fordrade ny åbyggnad, til hwilkens upförande Hagström så mycket mindre äga tilgång, som han wore med skuld behäftad.

Detta med hwad Hagströms moderfader Rusthållaren Anders Erlandsson och faderbroder Borgaren Lars P. Hagström samt mosterman Corporalen wid Kongl Lif Regimentet Dragon Corporal G. Norberg däremot anfört och Garfwaren Bladh uti afgifwen påminnelse ärinrat tog Rätten uti behörigt öfwerwägande.

Och som Bladh Warken upgifwit beloppet af den skuld för hwilken hans pupill Gustaf W. Hagström skall häfta eller för öfrigt styrkt någon trängande nödwändig sak wara för handen til försäljning af hans berörde uti Skillinge Rusthåll på hwilken grund hans närmaste fränder försäljningen äfwen bestridt så pröfwade Rätten i förmågo af 4 Cap 8 § JordaBalken skäligt, at Bladhs förewarande ansökning afslå.

Källa: Uppsala Rådhusrätt och Magistrat AI:93, 1817

Faktaruta 14 - Rotekontrakt mellan soldaten och rotebönderna i Skillinge

Den 27 Martii 1827

Ingafs och uplästes vid wintertinget en så lydande afhandling: "Contract uprättadt emellan rotehållarne och soldaten wid andra majorns Compagni No 119 Eric Kraft som tager sin början ifrån 1815.

Wi som rotehållare äro uti Skillinge förbinder oss att med det förbund att soldaten skall wara answarig för alla reparationer hwid soldate stufwan angår uti tolf års tid utan något klander men sedan när de tolf år äro förbi så hör stufwan soldaten till.

Med detta Contract förklara wi oss å ömse sidor nöjda som skedde uti Skillinge den 4 November 1816.

Anders Gustafsson         Pehr Andersson              Anders Andersson

                                               bomärke                                bomärke

Men uti det fall om soldaten dör eller han får afsked innan de tolf år äro förbi så skall stufwan wärderas med gode män.

Erik Kraft, bomärke

Till vittnen: Gustaf Klang                     Johan Fisk, bomärke

Som vi rotehållare vid Skillinge intet Leger att upbygga några hus wid Wiggeby i soldat Boställe uti Kraftens och hans hustrus tid, som intygas af Skillinge den 26 Julius 1819.

Anders Gustafsson i Skillinge                                  Anders Andersson i Skillinge

På baksidan står:

Det å andra sidan uprättade Contract så förbinder wi oss Skillinge Rotehållare för roten No 119 att där det skall upsättas nya soldathus för nämnde nummer så får detta Boställe upsättas på Skillinge ägor på den mark, som utrefwad (avstyckad) är tillförene till soldattäppa med detta förklarar wi oss å ömse sidor nöjda och förbinda oss detsamma fullgöra, som skedde i Skillinge den 2 Augusti 1819.

Det blef enligt af gjord anhållan af Soldaten Erik Kraft, denna afhandling, till behörig säkerhet samt den kraft och werkan lag förmår uti intecknings Protocollet intagen, hwaröfwer bewis, genom utdrag af samma protocoll och afhandlingens påskrift meddelas skulle. Som afsades.

Det hade alltså gått 12 år sedan kontraktet skrevs vilket innebar att stugan nu tillfaller soldaten Kraft, vilket han ville ha protokollfört hos tinget.

Källa: Trögds härads småprotokoll, AIIa:11b, 1827-1829

Faktaruta 15 - De första förmyndarna för den omyndiga Gustaf

Wintertinget 1813

Till förmyndare för aflidna Rusthållaren Jacob Wilhelm Hagströms med hustrun Maria Helena Erlandsson sammanaflade omyndige söner Gustaf Wilhelm och Anders Wilhelm förordnades i saknad af FäderneFränder, den omyndiges skyldeman å möderne, Häradsdomaren i Åsunda härad Välförståndige Eric Larsson i Esplunda, hvilken förthy åligger att dessa som pupillers arfsmedel omhändertaga och förvalta, samt deras rätt och bästa vid ej mindre arfskifte efter aflidne fadren än, alla förefallande tillfällen sorgfälligt iakttaga och bevaka. Den 29/3 1813.

(Vid Vilhelms död blev Gustafs mormors bror Häradsdomaren Eric Larsson i Esplunda Gustafs förmyndare. )

Hösttinget 1813

(Förmynderskapet flyttades över till Anders Andersson efter bara 8 månader, den 1/12 1813.)

SammaDag. Uppå gjord ansökning af Häradsdomaren i Åsunda Härad Välförståndige Eric Larsson i Esplunda genom Nämndemannen Välförståndige Jan Michaelsson i Skolsta, befriades Häradsdomaren från det honom anförtrodde förmynderskap för aflidne Rusthållaren Hagströms i Skillinge Litslena socken omyndige barn; Och som annmäldt blef, det Bonden Anders Andersson i sistnämnda by förmynderskapet sig åtagit; Så förordnade nu Häradsrätten honom dertill, med skyldighet att utaf Häradsdomaren Erik Larsson fordra redogörelse för hans befattning för de omyndige, och inom natt och år ifrån det han redogörelsen med tillhörande verificationer undfått, densamma klandra, om anledning dertill finnes, samt så dermed som alla andra förefallande tillfällen de omyndiges rätt och bästa bevaka, och göra redo för sig hvart tredje år.

Källa: Trögds härads småprotokoll, AIIa:8 1810-1814

Faktaruta 16 - Eldsvåda hos Guldsmeden Fondelius, Uppsala 1817

Den 31sta Januarii, Hölts undersökning angående den förliden gårdag hos Guldsmeden Fondelius timade eldsvåda hwarwid hördes gårdsegaren at:

1o) Guldsmeden Fondelius: att pigan som aldrig fick nyttja ljus i fähuset hade mjölkat i mörkningen klockan omkring 1/4 till fem och klockan emot sex hade han hört sorl på gården samt utkommen funnit elden lös i fähuset samt att en ko som stått närmast intill en glugg på fähuset, som wallar emot Herr Assessor Westerlings gård då redan war quäfd af röken. Genom denna glugg syntes elden utflamma, men som god tillgång war på watten i gården blef den lyckligen släckt. Som efter hwad Fondelius förut förmält ingen fick nyttja eld i stall eller fähus och pigan redan gått ifrån fähuset och då ej förmärkt någon eld, samt elden synes hafwa tändt i golfwet mitt under ofwannämnda glugg samt brunnit wäggen upföre under gluggen så befarade Fondelius det någon illasinnad människa kastat in eld i fähuset genom gluggen, dock wiste icke Fondelius någon att därföre misstänka. Elden hade likwäl händelsewis till hands warande watten i gården och genom god och tidig hjelp blifwit snart släckt.

Flera wittnen hördes, däribland Fondelius dräng som mellan 4 och 5 skött hästarna och sedan bortgått och ej hemkommit förr än Sprutarna redan ankomit då han tillhjelpt att släcka elden.

Ingen hade dock kännedom om någon som warit på gården och som kunnat wålla elden, men som Borgaren Åkerlund såwäl wid sjelfva Eldswådan som dagen efter för Stads Fiscalen Ekström fält sådana utlåtanden om Guldsmeden Åhlander hwilket utmärka det Åkerlund wisste Åhlander att till eldswådan hafwa wållande warit, så tillsades Åhlander, som nu hos Rätten sig infunnit att imorgon tillstädes komma och skulle Borgaren Åkerlund dertill äfwen kallas för att anledningen till sina misstankar upgifwa. (En lång krånglig mening med innebörden att: Borgaren Åkerlund hade, både vid själva branden och dagen efter, sagt att han visste att det var Guldsmeden Åhlander som tänt på. Åhlander var ju en konkurrent till Fondelius)

Borgaren Åkerlund kunde icke förneka det han i oförstånd och lättsinnighet om Åhlander på ett sådant sätt som föreberört är sig yttrat; men återkallade nu beskyllningen som afgifwits under det han af starka drycker warit öfwerlastad.

Åkerlund döms för falsk tillvitelse och för fylleri till böter med tillsammans 9 Rdr Banco samt i skadeersättning till Åhlander utbetala 30 Rdr Banco.

Falsk tillvitelse var ett allvarligt brott och böterna och skadeersättningen blev därefter. 9 Rdr Banco och 30 Rdr Banco. Det kan som exempel jämföras med att en häst värderades i bouppteckningar vid samma tidpunkt till 25-30 Rdr Banco, en ko till

15-20 Rdr Banco och en tacka med lamm ca 10 Rdr Banco.

Källa: Uppsala Kämnärsrätt 1815-1817

Det här hände alltså under den tid då Sven Bladh, Maja och Gustaf bodde i gård nummer 5, i kvarteret Rådhuset, i Uppsala. Fondelius bodde i grannkvarteret.

Brandmanskapet kallades till platsen. De leddes av en ”Sprutmästare”, som dirigerade en ”Strålförare” för varje spruta. Strålföraren hade hjälp av en eller flera ”Slanghållare”, och ett antal ”Pumpare” som två och två turades om att pumpa.

Faktaruta 17 - Extra waktstyrka mot mordbrand (Swen Bladh)

Vid ett tidigare tillfälle, än när mordbranden hos guldsmeden Fondelius ägde rum och som nämns i föregående faktaruta, hade lättantändliga varor kastats in på en höskulle. Det var på skullen ovanför tenngjutaren Åkerlunds stall. (Det är samma Åkerlund som förekommer i faktaruta 16.) Efter branden hos Fondelius så ansåg Magistraten att en extra waktstyrka behövdes, utöver den ordinarie nattvakten som redan fanns och regelbundet patrullerade gatorna nattetid.

Den 1 Feb 1817 beslutades att ytterligare waktstyrka skulle anordnas. 18 personer skulle ingå i den, 6 man för varje Rote. Vaktstyrkan skulle patrullera stadens gator från 9 om aftonen till kl 5 om morgonen och bestå av 12 ifrån borgerskapet och 6 ifrån frälsefolket. Alla från borgerskapet skulle delta i tur och ordning och när alla gått en gång så skulle vakthållningen fortsättas av hyresmännen. När dessa också hade gått så började det om med borgerskapet, osv så länge behovet så påkallar

Sven Bladh var ju en av borgerskapet och bör alltså också ha gått brandvakt. Hur länge denna extra waktstyrka tjänstgjorde finns det ingen notering om i något av de resterande protokollen för år 1817.

Vaktstyrkan fick 4 särskilda instruktioner för rapportering:

1. Alla öppningar på bostadshus och uthus som inte var tillslutna och där man kunde kasta in lättantändeliga ämnen skulle rapporteras.

2. Huru elden wårdas och om den med någon wårdslöshet handteras.

3. Om någon misstänkt person upptäcktes skulle han tas om hand och överlämnas till Corps de Gardet, samt nästföljande morgon föras till Wederbörande för förhör.

4. Efter varje natt skulle avrapportering ske från varje rote till landshöfdingen vad som timat.

Vid ett sammanträde under februari 1817 avhandlades bl a följande två ärenden som har anknytning till bränderna:

Ärende: Lagning av stadens sprutor

Åtog sig Sadelmakareåldermannen att laga stadens sprutor så framt dugligt Engelskt läder därtill anskaffas.

Åt Rådmannen Lindman updrogs att låta i Stockholm efterhöra om sådant finns till salu.

Skomakarlärlingen Eric Ström antogs till extra sprutlagare.

Ärende: Hittelön för munstycke till brandspruta

Såsom belöning för det förre Tullwaktare Herrn Godtlander wid eldswådan hos Guldsmeden Fondelius upletat det förkomna munstycket till slangen på den ena af stadens sprutor, bewiljades honom En Rdr Riksgälds utur BrandWaktsCassan.

Källa: Uppsala Rådhusrätt och magistrat, AI:93, 1817

Faktaruta 18 - Gustafs farbröder Lars Peter och Anton Hagström inför rätta, del 1

Avsnitten med kursiv stil i texten nedan är kommentarer och förklaringar. Text med rak stil är direkta citat.

Arvid Carlberg som var Rådman i Strängnäs och Stads Cassans föreståndare stämde den 11 januari 1819 ”Hofrättsauscultanten” Lars Peter Hagström inför Strängnäs Rådstufvurätt. (Stads Cassans föreståndare var motsvarigheten till dagens finansborgarråd och därmed ansvarig för stadens egendom.)

En del av stämningen löd som följer:

”Sedan det hos mig anmält blifvit det Hof Rätts Auscultanten L. P. Hagström skolat på Vinterföret sistlidne Våhr genom sitt tjenstefolk, hafva låtit hugga och framföra Fyratio sex stycken Timmerstockar, från en skogspark uti den så kallade Björndahlshagen, hvilken skogspark är enskilt Stads Cassan tillhörig, för dess ägande uti Gårsinge jord, föranlåtes jag å denne Hagström begera lagens kallelse och stämning under det han, skola begådt en ny olaglighet, måtte ådömmas straff för sin förbrytelse efter Allmänna Lagen, Kongliga Förordningen om skogarna i Riket af år 1805”.

Lars Peter Hagström (hädanefter kallad L.P.) har alltså varit på stadens allmänning och huggit timmer. Carlberg och L.P. är gamla antagonister och har varit motparter i flera tidigare mål vilket Carlberg formulerade i stämningen som att L.P. nu begått en ny olaglighet.

Det här var starten på en lång rättsprocess som visade prov på stor uppfinningsrikedom när det gäller att förhala och försvåra målets handläggning. Det känns mer som en personlig envig mellan L.P. och Carlberg än en tvist om 46 timmerstockar, vilka i och för sig betingade ett högt värde.(24 shilling/stock, tillsammans 23 Riksdaler). Målet kom att pågå hela året 1819 och sköts upp vid 21(!) tillfällen.

L.P. inledde med att invända att han inte trodde sig vara behörigen stämd eftersom han menade att det bara var Stadsfiscalen som ägde rätt att åtala för åverkan å stadens skog. Rätten ogillade invändningen.

L.P. fortsatte sitt försvar med att skylla på Anton och sa att han köpt stockarna av honom så han borde åtalas i stället och att L.P. borde skiljas från målet. Åklagaren begärde att Stadsbetjenten skulle hämta Anton direkt för att höras. Stadsbetjenten återkom efter en stund med besked att Anton inte var hemma. Rätten beslutade att åtala både L.P. och Anton. Målet skjuts upp första gången.

När målet återupptogs 10 dagar senare hade Anton fortfarande inte påträffats. Stadsfiscal Ramström sa sig kunna bevisa att Anton var bortskickad från staden av L.P. för att han inte skulle kunna kallas in. Kallelsen av Anton skulle fästas å hans husdörr och införas i allmänna tidningarna. L.P. anförde att han trodde Anton skulle vara tillbaka om 8 dagar och ansåg inte kallelseförfarandet lämpligt. Rätten beslutade att Ramström får använda det förfaringssätt han finner tjänligast för att få Anton instämd till nästa rättegångstillfälle. Målet skjuts upp för andra gången.

Det fortsatte i samma stil.

L.P. förklarade att stockarna inte var huggna på Gorsinge skog. Åklagaren frågade var de var huggna. L.P. svarade att det var åklagarens sak att bevisa.

”Nu hördes 2ne vittnen.

Trädgårdsmästaren Anders Frösslund och Bonden Eric Olsson i Skråhäll, Åker:

Att de förliden winter efter begäran af såwäl L.P. som Anton Hagström kört timmer med hästar och kälkar för lega åt bemälte bröder ifrån Björndals hage till staden där timret efter L.P.:s anvisning lagdts i gränden utanför porten til den gård No 78 som svaranden bebor, att samma körning af vittnena gjorts 2ne dagar på det sätt att timret framkörts utur skogen ut på wintervägen öfver Björndals hage först om dagarna, samt om aftnarna hem til staden, at såwäl Lars Peter som Anton, jemväl biträdt wid samma körning med en häst och 2ne oxar hvardera dagen, men huru många stockar sålunda hemförts wiste wittnena ej widare än efter Petter Hagströms utsago at de skola warit 40 st til antalet som förut warit huggna å Gorsinge skog i Björndals hage och efter hvad wittnena då trodt å hwars skogslott däri Anton Hagström är delägare, wetande wittnena ännu ej at stockarna warit åwerkade å Stads Cassans Gorsinge skog emedan skilnadslinierne i skogen woro wittnena okända. Tilläggande wittnena på frågor derom at de wäl trodde sig kunna på stället utvisa stubbarna efter ifrågavarande stockar, hvilka varit mäst af tall och endast några få af granträd men dock alla sådana att de med skäl kunde få namn af timmerstockar; att wittnet Frösslund mindes det 18 stockar ena dagen blifvit hemförda samt något färre andra dagen, men kunde ej angifva någon summa af hemförda timmerstockar, som Hagströmarna låtit börja timmerkörningen en dag förut.

Anton förklarade att han å sin gemensamt med Skepparåldermannen C. W. Amilon ägande skogslott No 2, deraf en del är uti så kallade Björndals hage, låtit samfällt med Amilon hugga 40 st timmerstockar. Tilspord om de 40 stockarna voro huggna i samma lott, svarade Anton att 25 vore huggna å nyssnämnda lott, men hvar de andra 15 huggits wille han ej uplysa.”

Målet sköts upp två gånger för inkallande av vittnen som dock inte anträffades för att delge kallelsen. Anton anförde att ett av vittnena drängen Anders Andersson (A.A.) inte skulle få vittna eftersom han var den som huggit stockarna.

Vi är nu framme vid den 23 mars och åklagaren planerade en syn av stubbarna kl 3 samma eftermiddag där Trädgårdsmästaren Frösslund skulle peka ut dom för att se på vems mark de var huggna.

”Frösslund berättade att han vid synen utvisat stället i skogen hwar timret war hugget, som warit på Stads Cassans egande skogslott. Anton meddelade nu att detta ej skedt wid hans willja utan att han befallt att de skulle huggas på den skogslott No 2 där han är delägare och om de huggit över linien in på Stads cassans skogslott, hade sådant skedt af misstag utan befallning eller lof dertill.

Widare uplyste Frösslund på ed att L.P. varit med i skogen då timret utkördes, men Anton ej varit på stället då timret huggits. L.P. hade vid tillfället sagdt att om någon frågade hwems timret wore, skulle angifva at Inspector Rosenström ägde det. Hvilket yttrande L.P. icke kunde bestrida men sökte förklara så at han trodt en sådan upgift sann emedan Inspectoren  ägde den gård No 78 där Frösslund bor och wid hvilken timret lagdts utanför i gränden.”

Vittnet Olsson hördes och åklagaren yrkade att han skulle peka ut var de huggna stockarna låg vid hemforslingen och målet sköts därför upp.

Målet fortsätter i nästa faktaruta.

Källa: Strängnäs Rådhusrätt och magistrat, AI:54, 1819

Faktaruta 19 - Farbröderna Lars Peter och Anton Hagström inför rätta, del 2

Forts från föregående faktaruta:

Drängen Anders Andersson (A.A.) fick vittna och berättade att: ”så tillgått med hygget att L.P. tillsammans med hans dåvarande dräng Eric Wanselius, tillsagdt A.A. att följa dem ut till Gorsinge skog at hugga timmer och hvarföre de med L.P. och af honom skjutsad, farit ut till Björndals hage och der huggit timmer 2ne dagar til ett sammanlagdt antal af 44 stockar, alla å StadsCassans skogslott det både Anders och Wanselius då altför wäl wetat, at under det hygget af de bägge sistnämnda gjordes, L.P. setat på wakt wid Björndalen äfwensom han sagdt, se efter om någon af Stadsbetjenterna skulle komma ut till skogen samt då kunna blåsa i en medhafd jacktpipa, til tecken för de huggande att då hålla upp med huggningen; at Anders, Wanselius, Frösslund och en piga, Anna, som är i tjenst hos änkan Hagström, (L.P.:s mor) sedan hemkört timret, som skedt ett par aftnar eller nätter, och hvarvid stockarna alla lagdts i gränden vid gården No 78 efter L.P.:s anvisning och för hans räkning utan att Anders begagnat någon enda af stockarna, och hade Anton Hagström wäl och befallt Anders göra hygget å Stads Cassans skog, men icke såsom L.P. varit med i skogen och anvisat hvar hygget skulle ske utan endast följt med till Björndaln hvarförutan Anders påstod at detta timmer huggits i mars månad sistlidet år, men det Anton Hagström gemensamt med Amilon låtit hugga i deras egande skogslott vid Gorsinge til en stufwubyggnad skedt sednare på wåhren eller på sista föret.”

L.P. förnekade vittnesmålet och hävdade att A.A. var rusig och i ett sådant tillstånd talade emot sanningen, och menade att Stadsfiscalen Tillström skulle finna A.A. oredig, vilket Tillström förnekade.

14/4 Åklagaren ville höra pigan Anna Persdotter i tjänst hos Enkan Hagström, (L.P.:s mor) men L.P. ingaf det jäf att hon var hans piga och inte hans moders och skulle bevisa att hon var mantalsskrifven hos honom, och bad om rådrum för detta, vilket käranden medgaf trots att han ansåg detta påstående för alldeles osann. Målet sköts upp.

26/4 Pigan Anna Pehrsdotter var nu tillstädes, och L.P. ”afstod från sitt tidigare anmälda jäf samt medgaf hennes hörande. Anna hördes och började yttra åtskilligt som icke röjde särdeles begrepp och kännedom af edens wigt, hwarvid Ramström hemställte om icke Anna som syntes lätt att missledas måhända nu kunde borde förwisas till presterskapet, för at få nödig undervisning och rediga begrep om sina åligganden som wittne. Rätten beslutade att tills vidare upskjuta Annas afhörande som wittne samt förvisa henne till vederbörande presterskap att der under 2ne veckors tid, minst 4 ggr hvar vecka, så widt det af presterskapet anses nödigt låta undervisa sig i sin christendom.” Målet sköts upp.

Det är med många förhinder som pigan till slut kan få vittna. Det tog två och en halv månad och målets uppskjutande 4 gånger innan Anna kunde förhöras. Dels så verkar hon vara uppmanad att spela okunnig inför tinget. När hon sedan kallades för att undervisas i tio Guds bud och katekesen så hade hon av sin matmor kommenderats i arbete så att hon inte kunnat träffa prästen. Pastor Graffman ger upp försöken att undervisa ”denna 30-åriga piga”, men avger kommentaren: ”hon skulle kunna vara mera insigtsfull, än hennes svar röja. Ty människor se allenast det för ögonen är, men Gud ser till hjertat.” Strengnes d 20 Maij 1819, W Graffman”

Uppdraget att undervisa Anna gick istället till vice pastor Plougstedt, som en månad senare, den 21/6, avgav följande utlåtande:

”Till följe af Lofliga Rådstufwu Rättens utslag af d 24 Maj detta år, har Pigan Anna Pehrsdotter, flera gånger i hwarje wecka, hos undertecknad sig inställt, att njuta underwisning i Christendomen, synnerligen i de delar deraf som röra Edgång. Och har hon befunnits både till innan- och utanläsning högst swag, och till begreppet mycket ofattlig. Dock har hon wid den närmare tillämpningen på wikten och wärdet af en, inför Gud, den allwetande och allsmäktige, aflaggd Ed, som henne allwarligen och ömt blifvit förehållen synts, så widt jag kunnat utröna, känna sin förbindelse att fritt och utan förbehåll tala sanningen. Att, för öfrigt komma längre i Christendomskunskap med denna tretioåriga person kan swårligen förmodas, eller ens genom hwilka kraftigare åtgärder man hälst må widtaga, åstadkommas. Attesteras Strengnäs d 9 Junii 1819, A. Plougstedt, Domkyrkoadjunct”.

Anna fick till slut vittna och berättade bl a: ”..att hon om wintern 1818 efter tillsägelse såwäl af L.P. som af Anton följt med ut till Björndaln och af de timmerstockar som låg på stora winterwägen hemkört 2ne stycken åt Hagströmarna, at drängarna Anders och Wanselius wäl warit med samt kört hem sitt lass, äfwen med två stockar på hwardera, alt ifrån samma ställe och för Hagströmarnas räkning, at Anton då och varit med ute til Björndaln men ej kört något timmer hem.

Nu ville åklagaren höra Wanselius men denne rapporterades flyttad och målet sköts upp tills hans nuvarande bostadsort kunde utrönas.”

12/7 Efterforskningarna efter Wanselius var utan resultat: ”.. något hopp ej vore det widare efterforskningar efter honom skulle lyckas, derföre sade käranden sig ej hafva fler wittnen i målet att åberopa och önskade dess afslutande. De öfriga parterna ansåge sig nöjda at afsluta målet och dom skulle meddelas den 6 September.”

6/9 Alla parterna infann sig utom A.A., eftersom alla inte var närvarande kunde ingen upläsning och godkännande af tidigare protokoll göras innan dom skulle fastställas, hvarför målet uppsköts till den 20:e i denna månad.

20/9 A.A. infann sig inte heller den här gången, men osäkerhet förelåg om han verkligen hade fått kallelse i laga ordning. Målet sköts upp.

4/10 Alla var nu på plats samtidigt, men: ”... i ansende till et företaget målningsarbete i Stadshussalen kunde något vid detta mål ej eller nu tilgöras utan skulle vederbörande återkomma d 25 i denna månad.”

Man tror inte det är sant. Nu har man efter 10 månader lyckats baxa målet ända hit och lyckats få alla inblandade att närvara samtidigt, vilket inte varit lätt. Då går det inte att hålla ting för att stadshussalen skulle målas!

Målet avslutas i nästa faktaruta.

Källa: Strängnäs Rådhusrätt och magistrat, AI:54, 1819

Faktaruta 20 - Farbröderna Lars Peter och Anton Hagström inför rätta, del 3

Forts från föregående faktaruta:

Avsnitten med kursiv stil i texten nedan är kommentarer och förklaringar. Text med rak stil är direkta citat.

25/10 1819 Vid det här tillfället var alla närvarande utom L.P. ”hvilken sades hafwa bortrest till Stockholm.” Målet sköts upp.

1/10 Då var L.P närvarande men inte A.A.. Målet sköts upp igen.

8/11 ”Alla tidigare protokoll kunde nu upläsas och justeras.” De inblandade vidhöll sina respektive uppgifter. ”Ramström meddelade att han wille inkalla och förhöra Skepparåldermannen Amilon. L.P. ansåg det wäl wara onödigt med detta förhör och skulle onödigtvis försena målet”. Rätten beslutade dock att den ”icke kunde förwägra Ramström detta” utan målet sköts upp.

15/11 Nu verkade L.P. ha tröttnat på alltihop, för:

”Anton företädde vid detta tillfälle en fullmagt af sin broder L.P. at denna dag och hädanefter å hans wägnar swaromål afgifva, men A.A. hvar hvarken sjelf eller genom ombud tillstädes. Amilon bekräftade att de 17 stockar som huggits föregående winter å nämnda skogslott använts till att upbygga en jagtstufwa på Antons mark, men att han sjelf icke warit med folket i skogen när timret till nämnda stufwa höggs och framkördes. At han sjelf icke bifallit att något af nämnda skogslott eller utom Björndals hage skulle huggas, och hvar dessa verkligen war huggna och deras antal kunde hans dräng Jan säkrast uplysa om. Ramström begärde derföre at till en annan dag inkalla denna dräng, och dessutom yrkade att L.P. icke skulle tillåtas att genom ombud finnas i målet utan åläggas att personligen närvara. Rätten beslutade att L.P. skulle personligen sig infinna vid målets handläggning.” Målet sköts upp.

22/11 L.P. och Anton Hagström infann sig men inte A.A. Amilons dräng Jan Jansson hördes men inget nytt tillfördes målet.

Käranden ansåg nu målet avslutat och svarandena anhöll att till nästa dag inkomma med sina slutpåståenden. Detta biföll rätten med tillägget att Anders Andersson borde inkallas.

29/11 Slutplädering

L.P. sade igen att ”han borde från målet vara skiljd enär han köpt stockarna af sin broder enligt köpekontrakt”. Anton hävdade ”att han icke befallt att stockarna skulle huggas på Stads Cassans skog utan att huggningen der skett af misstag af de drängar som utfört huggningen”.

Åklagarens slutanförande

”Efter en änteligen fulländad ledsam undersökning och respective Domstolns osparde möda, at få utredt det sanna och värkliga förhållandet uti målet, angående åverkan å Stads Cassans enskilte Gåsinge skog, emellan mig å Cassans vägnar kärande, Lars Petter Hagström och Anton Hagström samt Drängen Anders Andersson i Knutsberg svarande, lärer ej annat återstå än at nu afgifva mina slutliga påståenden. Lyckligt nog, at denna rättegång, som förorsakat både betydelig kostnad och mycken tidsspillan änteligen blifvit så utredde genom de, under densamma, afhörde vittnens berättelser beledsagde med så bindande skäl
och omständigheter at Edgång icke här kan komma ifråga, den må hända af fruktan för lagliga bestraffningar ofta nog en mindre uplyst eller må hända en fräck Religionsföracktare nedsligt begår, för befrielse från ett brått som likväl förr eller sednare, ja äfven ofta nog hör i tiden. Min mening med detta utfall är ingalunda lämpeligt hit; ty saken är fullkomligen utredd och personerna som saken angår, hafva inför dennas respektive Domstoln redan uti ett annat mål, styrkt, med tillförlitliga facta, at de äga så mycket  och försvarlig Christendomskunskap, som fordras för at icke begå mened. Mitt slutliga påstående blifver änteligen:

1o Emot Lars Petter Hagström och Anton Hagström, s som gom genom vitnet Frösslunds berättelse äro öfvertygade at hafva vållat de åtalade förbrytelser, så medelst at de befalt sitt folk hugga och anvist dem stället där den åtalade åverkan blifvit föröfvad hvilket äfvenväl Drängen Anders Andersson från Knutsberg vidgått, samt vitnet Eric  Erik Olsson bestämt sagt at det i beslag tagna timret timme värkeligen är hämtadt ur Gåsinge skog, det måtte de gemensamt dömmas till skade ärsättningen trettio två schillingar för hvarje Träd efter åsatte värdet eller för Fyratio stycken Tjugusex Rd 32 sh Bco och hvar för sig till böter enligt 10 Cap 1 och 5 §§ Bygn Bken, jemförde med Kongl Förordningen om skogarna i Riket af . Ut uden 5 Augusti 1805, samt Kongliga Höga Befallningshafvandes särskilte förbud emot all skogsåverkan å Gåsinge skog af den 12 October 1805.

2o Vidkommande dernäst Drengen Anders Andersson från Knutsberg, så har han vidgådt, at han på Hagströmmarnas befallning huggit 24 stycken timmer som troligen kan hafvas skedt, under den förmodan hos honom, at det anviste stället der hygget skulle verkstälas vore en Hagströms tillhörig; men, som det numera under Rättegången är utredt att hygget värkeligen skedt på Stads Cassans lått, så kan jag icke undgå at emot honom yrka enahanda ansvar som emot hans medbråttslige.

3o påstår jag sluteligen at få bestridde utgifterna, tidsspillan, med mera godtgjorde med Femtio sex Riksdaler 13 schillingar Banco efter vidfogade Räkning, ej noga uptagne; äfvensom af Anders Andersson enskilt Två Riksdaler Banco för hans sednare kallelse, som uti Räkningen ej finnes uptagen.

I öfrigt hade jag väl billigt skäl att yrka serskilt ansvar å Herrar Hagströmar, för d som de obefogade tillvitelser de gjordt under denna Rättegång; men det alt efterskjänker jag dem, önskande at de med tiltagande ålder vise varda månde. Strengnäs den 22 November 1819. Arvid Carlberg gm Ramström”.blivit

Dom

Rätten dömer L.P. och Anton att ”böta för att de föranstaltat åwerkan af 31 st timmerstockar å Stads Cassans skog hvarsina 10 Rd 16 sh eller 16 sh för hvarje stock, samt A.A. för att han huggit 24 st af dessa stockar, efter lika beräkning 8 Rdr; äfwensom de alla tre skola erlägga witet enligt gällande witesförbud med 10 Rdr Bco hwardera; hvarförutan Anton Hagström enligt betyg från den 9 januari dels låtit använda dels försålt alla 40 stockarna, åläggas att till Stads Cassan 20 Rdr 16 sh Bco. Skolande de alla tre ersätta kärandens rättegångskostnader med 25 Rdr Bco.”

Källa: Strängnäs Rådhusrätt och magistrat, AI:54, 1819

Faktaruta 21 - Efterlysningar den 21 Junii 1822

Vid sökandet efter vad som hände Sven Bladh efter Majas död så påträffades ett antal uppgifter av allmän natur som kan vara av intresse för att visa vad som avhandlades vid den här tiden. Den här faktarutan är ett exempel på det.

Den 21 Junii 1822, Beslut Nr 2574. 

Allmän efterlysning

Uppå wederbörande begäran efterlyses:

1o Lifstidsfången å Carlstens fästning No 110 Johan Söderquist, hwilken född i Östergöthland, 42 år gammal, 5 fot 5 tum lång, af stark kroppsbyggnad med mörka hår och ögonbryn swartbruna ögon, spetsig näsa, blekt pussigt ansigte, från fästningen rymt natten till den 31sta sistl Maji;

2o förre Artilleristen Jonas Palmgren och Quinspersonen Maria Petersdotter, hwilka för flera stölder häcktade och dömde natten till den 27:de sistl Maji, genom golfwet brutit sig ut från

Aspelands härads fängelse å Målilla Tingsställe och på flykten kommit, Palmgren omkring 40 år gammal, af lång stark kroppsbyggnad, med mörka hår och ögonbryn samt blå ögon och Maria Petersdotter af lika ålder, fetlagd med koppärrigt ansigte; Skolande Krono- och Stads Betjente i Länet sorgfälligt efterspana dessa rymmare, wid ertappandet dem genast gripa och under säker bewakning till Slottshäktet insända.

3o Gossarne Anders Pehrsson och Lars Pehrsson, hwilka den 25te sistl Februarii från deras moder, BewäringsSolldat-Enkan Catharina Larsdotter å Swista Bys ägor i Ramsta socken, bortgått utan att sedermera hafwa återkommit eller lemnat underrättelse om deras tillhåll, warda, efter derom af henne gjord begäran efterlyste, men anmodan till en hwar som om deras wistande kan äga kunskap, sådant härstädes anmäla, warande efter upgift, Anders Pehrsson 14 år gammal, med trindlagdt ansigte, ljusa hår och ögonbryn, wid afwikandet klädd i grå wallmars jacka, randiga yllebyxor, hwita ullstrumpor samt flor och läder Cachette, och Lars Pehrsson, 11 år gammal, med mörka hår och ögonbryn, klädd i randig ylle jacka och byxor, swart hatt, hwita ullstrumpor och flor. Kongl Öfwer Ståthållare Embetet i Stockholm samt Kongl Maj:ts Befallningshafwande i öfrige Länen anmodas och att låta efterlysa desse gossar.

(”Gossarna” kom tydligen tillrätta så småningom för i församlingsboken för Ramsta står på sidan 114 att de flyttar till Delsbo 1828. Kanske var det dit de begav sig när de rymde.)

Upsala slott i LandsCancelliet den 21 Junii 1822.

På Landshöfdinge Embetets wägnar, A. Wistrand, C. O. S. Lind

Faktaruta 22 - Juliana Hallerström, Enköpings-Näs

En prästdotter från Enköpings-Näs, Juliana Carolina Hallerström, kom att få en roll ”i utkanten” av handlingen om Gustaf, för, efter Majas död 1817 gifter Sven Bladh om sig med henne den 17/3 1820 i Enköpings-Näs kyrka.

Lysning hölls den 20/2, 27/2 och 5/3. Vigseln skedde den 17/3 mellan, ”Logarfvaren Hr Sven Ludvig Blad från Upsala och Demoiselle Juliana Carolina Hallerström uti Enköpings-Näs prestgård. Brudgummens frejd god, är christelig och har aflemnat afvittringsbetyg. Brudens giftoman, Comministern G. L. Hallerström i Wittinge har gifvit sitt bifall.”

Julianas pappa, Anders Ludvig Hallerström, hade varit präst i Enköpings-Näs från 1797 till sin död 1817. Mamman hade avlidit före fadern samma år. Fadern var död och giftoman för Juliana blev därför brudens 15 år äldre bror, pastorn i Vittinge, Gustaf Ludvig Hallerström.

Juliana flyttar till Sven i Uppsala i samband med giftermålet. De får en son, August Ludvig, i oktober 1821. Familjen flyttar runt i Uppsala och bor på många ställen. Kvarteren Lejonet, Sala, Kaniken, ”till Kungsgatan” och slutligen till gård No 1 i kvarteret Kroken.

Sven sadlar om efter sin konkurs och blir ”trakteur” istället för garvare.

Juliana och Sven får inga fler barn och de förlorar dessutom sonen August Ludvig endast 10 år gammal. ”Tracteuren Bladhs son Scholaris August Ludvig, avled den 22 December 1831, Watten i Hufvudet, 10 år gammal, Begravd den 27 December 1831.”

Juliana blir änka drygt 3 år senare när Sven avlider av ”Wattsot”, 45 år gammal. Sven är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Källor:

Enköpings-Näs C:3, 1738-1858

Enköpings-Näs AI:8, 1817-1823

Uppsala Domkyrkoförsamlings födelsebok, CA:6, 1813-1854

Uppsala Domkyrkoförs AIA:6B, 1816-  

Uppsala Domkyrkoförsamling AIA:7B, 1831-1835

Uppsala domkyrkoförs AIA:7D, 1831-1835

Uppsala domkyrkoförsamling dödbok, F:4, 1818-1846

”Begravda i Sverige”, cd från Sveriges släktforskarförbund

Uppsala domkyrkoförsamling Oic:1 Gravbok 1799-1950

Uppsala domkyrkoförsamling Oic:2 Namnregister 1800-1900-talen

Uppsala domkyrkoförsamling Oic:3 Gravbrev

Faktaruta 23 - Eldsvåda i Sättrarna, Litslena år 1825

Sockenstämman den 4 april 1825:

§1. Sedan församlingens ledamöter efter vederbörlig kallelse voro församlade, och ytterligare framställning blifvit gjord om den olycka, som nyligen träffat Torparen Eric Ersson i Sätrarne, i det hela hans gård, jämte all hans egendom blifvit ett rof för lågorna, och han derigenom med Hustru och barn försatt utan tak öfver hufvudet och föda öfver sommaren, så stadnade församlingen; under säker öfvertygelse att ingen i socknen vore som icke behjertade hans iråkade öma belägenhet, i det beslut att, till hjelp och understöd för dess första behof genast sammanskjuta af hvarje helt mantal och proportionaliteter af de mindre En Riksdaler Riksgäldssedlar och 4 kappar (1 kappe = 4,58 liter) säd, hälften råg och korn. Penningesammanskottet åtogo sig sexmännen att i hvar sin Rota uppbära och till Pastor aflämna; som för det redogör, och säden upphämtar Eric Ersson sjelf. Under öfverläggningen härom, anmälte Dragon för Östersta Rusthåll Johan Sund, det han med sina kamrater inom socknen af samma Corps redan träffat den öfverenskommelse att de med 8 Skillingar Banco på man skulle bidraga till denna vackra gerning, samt utfäste sig att medlen uppbära och dem till Pastor äfven aflämna.

Källa:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

Faktaruta 24 - Angående den exekutiva försäljningen av Häflinge 1819

Den 27 Mars 1819, Nr 1251.

1819 d. 27 Mars passeradt angående auction å Häflinge.

Då den till idag utlysta executiva auction å Rusthållaren Anders Erlandssons ägande Rusthåll Häflinge i Lillkyrka socken, skulle företagas, infann sig ingen speculant hwarföre Landshöfdinge-cancelliet, föranläte samma auction till en annan, framdeles utsättande dag, upskjuta.

In fidem, Carlsson.

Den 2 April 1819, Nr 1371.

Allmän kungörelse

Den executiva auction å Rusthållaren Anders Erlandssons ägande 1/2 Mantal Skatte Rusthåll No 62 wid Majorens Esquadron af Kongl Lifregementets Dragon Corps, Häflinge, beläget i Lillkyrka socken och Trögds härad af detta Län, som genom Landshöfdinge-Embetets kungörelse af den 19 December 1818, war bestämd att förrättas härstädes den 27:de sistledne Martii har, i afsaknad af speculanter, icke kunnat då försiggå, utan kommer den samma i stället, att werkställas här å Lands-Cancelliet klockan 12 på dagen, Onsdagen den fjortonde (14:de) nästinstundande Julii, genom upp- och afslag. Om fastighetens beskaffenhet kan underrättelse erhållas så wäl härstädes, som hos Krono- Befallningsmannen Morén i Enköping. Köpesumman bör hit inbetalas genast eller sist inom En Månad efter auctionen och inroparen wara försedd med wederhäftig borgen, om han icke är personligen känd för full säkerhet; hwilket äfwensom att egendomen föryttras uti det skick den befinnes, men utan gröda och inventarier, samt att med tillträdet förhålles enligt 5 Cap 8§ UtsökningsBalken, härigenom warder tillkännagifwet.

Upsala slott i Lands-cancelliet den 2 April 1819

På LandshöfdingEmbetets wägnar

AND. HJERPE                                      J. A. CARLSSON

Den 13 October 1819, Nr 3439.

Ldshfds (Landshöfdingens)  i Upland utslag uppå Corporalen G. Norbergs ansökning, at Nman (Nämndeman) Jan Carlsson i Wallby by, hwilken å utmätningsauction den 14 nästlidne Julii inköpt 1/2 mtl Rusthåll i Häflinge, Lillkyrka socken måtte åläggas at godtgöra de i samma Rusthåll intecknade sökanden tillhöriga fordringar, den ena stor 1508 Rd (Riksdaler) 42 sh (shillingar) 8 rst(runstycken) Bco (Banco) och den andra stor 1910 Rd 20 sh 5 rst Rgssedlar Riksgäldssedlar) jemte ränta och kostnadsersätning. Hwaröfwer Jan Carlsson sig förklarat deremot sökandens påminnelser aflemnat. Gisl. Ups. sl. Lcanc. d 14 Oct 1819.

Detta mål har jag i öfwerwägande tagit. Och emedan hkden (huvudkäranden) Jan Carlsson har uti en den 14 nästl Augusti till Landshöfdingen ingifwen skrift protesterat all werkan af ofwanberörde auctionsinrop, derjemte andragit, det han emot samma auctionsförrättning i Höglofl Kgl Swea Hofrätt anfört beswär. Ty och då giltigheten af samma andragande icke kunnat å sökande sidan bestridas finner jag mig, för det närwarande at innan högbemäldte rätt dess yttrande öfwer samma beswär meddelat, icke kunna förpligta Jan Carlsson, at ifrågawarande intecknade summor, godtgöra. Den missnöjde etc...

Den 24 December 1819, Nr 4395.

Till Herr Morén angående köpeskillingen för Häflinge Rusthåll

Tit. (Mottagaren av denna skrivelse) Har at förständiga Nämndemannen Jan Carlsson i Wallby by, hwilken å utmätnings auction härstädes den 14 nästlidne Julii inköpt Häflinge 1/2 mtl Rusthåll, det honom åligger, at genast hit inbetala köpesumman, till så stor andel som icke får med inteckningshafwandens begifwande innestå, derest icke Jan Carlsson gitter wisa sig hafwa den hållne auctionen öfwerklagat. Upsala slott Landscancellie d 24 Dec 1819.

Källa: Länsstyrelsen, Landskansliets Konceptbok AIb:172, 1819

Faktaruta 25 - Diverse sabbatsbrott i Litslena 1816

Händelser i Litslena strax innan Maja och Gustaf flyttade till Uppsala.

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet den 7 Julii 1816

Över det angivande hos Prosten, att bonden Lars Andersson i Fiskvik skulle på tredje söndagen den 16:e sistlidne juni, under gudstjänsten uppehållit sig på krogen å gästgivaregården; följande personer skulle veta och nu förhöras:

1: Rusthållaren Jan Mattsson i Kählsta berättade att han sistlidne söndag på anmodan af snickaren Erik Carlsson i Fiskvik att vara honom följaktig till Litslena gästgästgivargård för att efter se om någon vore sittande på krogen och funno där under gudstjänsten bonden Lars Andersson i Fiskvik, vilken befanns av starka drycker vara ankommen.

2: Torparen Lars Olofsson på Ullstämma ägor, som efter predikans slut uppgått till gästgivargården, instämde i Jan Mattssons afgivande, med tillägg att skräddaren Widell äfven befant sig där i Lars Anderssons sällskap.

3: Lars Larssons dräng i Fiskvik Erik Ersson berättade, det han också hört Lars Anderssons målföre (röst) i krogstugan, vid det han gått över gården.

4: Jan Anderssons dräng i Hummelsta Erik Larsson, att han, sedan han påträffat liket *) som samma dag begrofs, uppgått till gästgivargården, och där på krogen funnit Lars Andersson och skräddare Widell.

5: Skräddaren Widell i Westra Wellinge berättade, att bonden Anders Olsson i Tibble och stalldrängen vid Djurby Pehr Larsson, äfven varit inne under en gudstjänsten på krogen, att han, Widell, som var törstig, begärt och fått 1/2 stop dricka af krögerskan.

Som målet ej vidare hör det till socken stämmans befattning, utan skulle till tinget förvisas, så lät församlingen härvid bero.

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

*) Den som begravdes den 16 juni 1816 var ”Bonden Anders Anderssons i Hummelsta hustru Brita Lisa Ersdotter”, som avled den 8 juni i ”barnsbörd”, 31 år och 11 månader gammal.

Källa: Litslena dödbok C:3 (1796-1846)

Faktaruta 26 - Gustafs förtroendeuppdrag i Litslena socken

29/11 1835

§3. Förklarade Anders Andersson i Skillinge (Gustafs förmyndare under uppväxten) såsom sednast vald magasinsföreståndare sin önskan att sin befattning såsom skrifvare få till Rusthållaren i Sneby, Hagström, öfverlämna enligt dem emellan träffad öfverenskommelse. Socknemännen ansåg dock med den antagna ordningen sådant icke öfverensstämma, hvarföre Anders Andersson borde vid nämnde befattning förblifva, honom dock obetaget att Hagström om nödigt biträde anlita, och med honom på sätt godt syndes kunde, öfverenskomma.

13/3 1836

§1 Utsågos till Ledamöter i 1836 års BeredningsCommité med denna församling Högvälb Herr Baron C. Falkenberg på Åby, Cantorn och Organisten Hr G. J. Öberg, Rusthållarna unge Anders Ersson i Wiggeby och Gustaf Hagström i Sneby samt Skattebönderna Jan Andersson i Tyrsta och unga Anders Andersson i Skillinge, hvilka sålunda i nämnde egenskap böra å Litslena Gästgifvaregård d 8de instundande April kl 11 förmiddagen sig inställa.

16/10 1836

G. Hagström utses tillsammans med 6 andra betrodda att granska af Konungens Befallningshafvandes (landshövdingens) förbättringar av Sockenmagasinets reglemente. Rapport avlades vid sockenstämman en vecka senare den 23/10.

15/4 1837

Valdes till revisorer af om tilländagående Eclesastik Års räkenskaper öfver kyrko- och fattig cassorne, Högvälborne Herr Baron C. Falkenberg på Åby och Rusthållaren Gust. Vilh. Hagström i Sneby.

21/5 1837

G. W. Hagström har justerat sockenstämmoprotokollet tillsammans med  C. Falkenberg och Anders Ersson i Fiskvik.

9/6 1939

Till sexmän för Sneby rote, 1 år, utsågs Jan Andersson i Tyrsta och till brandsyningsmän, 1 år, utsågs, för Sneby rote, Matts Mattson i Kälsta och G. W. Hagström.

19/9 1841

G. W. Hagström utsedd till sexman för ett år för Sneby rote.

Källor:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

Faktaruta 27 - Frivilligt förbud mot utländska yppighetsvaror i Litslena, 1817

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet den 30 november 1817.

Af Kongl Majts nådiga förordning af den 30/5 1817 angående nödvändigheten av inskränkning uti införsel och förbrukning av utländska yppighetswaror, med tjenlig erinran att vidtaga sådana beslut, som svarade emot ifrågavarande wigtiga ändamål, och för framtiden kunde äga bestånd. Församlingen, igenkännande med djupaste undersåtelig wördnad och tacksamhet Kongl Majts nådiga å landsfaderliga omsorger så för allmänt som enskilt väl, yttrade sin villighet att, allvarligt bemödande för att bidraga till nyttiga inskränkningar och hämmande av överflöd och yppighet så i föda som kläder; och i sådant avseende stadgade följande förening:

1) att hädanefter icke kläda oss med andra kläder och tyger än af svenska tillvärkningar, hällst sådana, som äro hemvävda och inom socknen och orten brukliga

2) att vid våra måltider, om ock gäster tillbjudas, icke hava mera än 3 högst 4 rätter och då bröllop och gravöl hållas icke över 5 rätter; att därvid icke bruka andra främmande drycker än sådana som till införsel och förbrukning äro tillåtna; och ehuru Caffé ännu icke är förbudit till enskilt bruk, förbinder vi oss dock att i våra hus icke mera nyttja det på eftermiddagarna, samt i sammanhanget härmed iakttaga en noga sparsamhet jämväl af sådana drycker och liquerer vi själva bereda, så att vid bröllop och andra samquäm under måltiden icke tagas mera än 2ne supar brännvin, emedan vad häröver njutas är ett missbruk och anses med rätta för ett överflöd.

3) större kalas, såsom bröllop och gravöl, får icke wärka längre än 2ne dagar, likväl med undantag för föräldrar, barn och syskon, hwadan de så kallade sven- och möquällar, ungmorsdagen eller hemkomöhl, äfven husförhörscalas, såsom överflödige och kostsamma, varder ifrån denna dag alldeles afskaffade, hälst och nu del häraf redan genom serskilda Kongliga Resolutioner uttryckeligen äro förbudna.

4)  förenen vi oss om att hädanefter icke anskaffa andra husgeråd och meubler än de, som äro inom landet producerade och af dess egna produkter; dock likväl tillvitet, och hwad vi förut äga, förbruka

5) husfäder och husmödrar förbinda sig ock att hava noga tillsyn och på barn och ungdom, (åtminstone till 21 års ålder) att de är under växande ännu icke få vänja sig vid hetsiga drycker brännvin, kaffe, eller nyttja tobak, såsom förderfligt och skadligt och vilja vi anse den ungdom som sig annorlunda förhåller, för illa uppfostrad, olydig och vanartig.

6) under vår frivilliga överenskommelse, hoppas och förmoda vi, att icke någon ibland oss motverkar, genom ett annat förhållande, än vad här stadgadt är, hällst en sådan icke kan undgå att utmärkas som opatriotiskt sinnad och sin överhets nådiga och välgörande vilja och avsikter ohörsam. Och önska wi på det okunnighet icke må förebäras, att denna vår förening måtte från predikstolen årligen uppläsas.

Slutligen yttrade församlingen, att i händelse något stadgande härutinnan, till likhet för hela länet, skulle vidtagas, överlämnade de till länets vördade och älskade hövdinges upplysta beprövande att göra de ändringar härvid, som för detta ändamål kunna vara tjenliga.

E. G. Berg Comminister, Johan Stolpe Organist, Jan Andersson i Sneby, Jan Olsson i Tibble, Eric Ersson i Hällby, Anders Andersson i Tyresta, Eric Ersson i Tyresta.

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

Faktaruta 28 - Beslut om några ”Lösdrifvare” i Uppsala den 5 Mars 1818

Lösdriveri var förbjudet och straffbart. Lösdrivare var man om man inte hade bostad och arbete så att man kunde försörja sig själv och sin familj. I sådant fall var man en belastning för fattigvården och de som inte kunde bevisa sin hemvist i församlingen utvisades till den församling där de ”hörde hemma”. Landshövdingen hade att besluta i följande tre ärenden den 5/3 1818.

Den 5 Mars 1818, Nr 678.

Som saknade laga förfång hade af Stadsfiscalen Ekström till idag blifwit till förhör upkallade.

1) Förre Rusthållaren Abraham Stålhand hwilken sade sig wara född i Almunge socken 1768, gift, hafwa 4 barn, hwaraf det äldsta icke ännu fyllt 8 års ålder och, nästliden höst inflyttat hit till staden samt köpt hälften uti en här belägen gård, hwarå han likwäl, i anseende till felande 100 Rd Rgs (Rikdaler Riksgäldssedlar) å den betingade köpeskillingen icke ännu fått upbud. Stadsfiscalen förmälte at då Stålhand icke ännu wore känd som gårdsägare och i anseende Stålhands obemedlade tillstånd fara wore det staden i framtiden kunde betungas med underhållsskylldighet för hans barn hade Magistraten wägrat Stålhand at här Mantals skrifwas och ålade hans flyttning härifrån; Hwaröfwer Landshöfdingens Cancellie. beslut, at, jemte det stadens förbehåll emot skylldigheten, at draga försorg om Stålhands och hans barns samt hustrus underhåll må antecknas, bör Stålhand, tills widare för Kronoutskylldernas beräknande i mantal antecknas. Stålhand hade köpt en gård men hade inte fullgjort betalningen och därför inte fått lagfart (upbud). Uppsalas magistrat hade förbjudit Stålhand att mantalsskriva sig i staden, men landshövdingen upphävde beslutet med motiveringen att Stålhand kunde räknas med i Uppsalas rapportering till Kungl Majt och därmed redovisades en högre kostnad för de obemedlades försörjning, vilket gagnade Uppsala. Däremot gjorde landshövdingen tillägget att Uppsala inte skulle ha skyldighet att underhålla Stålhands familj.

2) Gossen Lars Engren, född här i staden 1797 (21 år gammal) af nu afl fadren Murargesällen Engren yttrade, det han någon tid warit för sysslolöshet hållen till arbete å LandsCorrectionsHus (fängelse, på grund av avsaknad av arbete och bostad) men blifwit derifrån frigifwen nästliden höst och anhöll nu at få afgå till Sthlm för at söka tjenst, hwilket honom bewiljades, samt

3) Skomakare Lärlingen Johan Eric Engren, född här i staden 1794 och broder till nyssnämnde Lars Engren, tillkännagaf, det han warit förstärkning karl för Sthlms stad och för detta år der mantalsskrifwen hos Skomakaren Sandberg samt Jultiden hitkommit för bristande arbete i Stockholm; Förelades at inom 14 dagar härefter wara med laga sysselsättning försedd.

Stadsfiscalen Ekström i Uppsala, kom senare, år 1830, att utreda ett intressant fall av olofligt tillgrepp. Det var en engelsman som polletterade en koffert att landvägen transporteras via skjutshållen från Stockholm till Alsike, medan han själv genomförde en del av resan med ångbåt. Kofferten försvann dock på vägen och Ekström fick ett styvt arbete med att utreda fallet, men det är en helt annan historia.

Källa: Länsstyrelsen, Landskansliets Konceptbok AIb:171, 1818

Faktaruta 29 - Överdådig ringning i kyrkklockorna, Litslena.

Utdrag ur sockenstämmoprotokoll från Litslena angående ringning i kyrkklockorna. Ärendet återkommer flera gånger genom åren. Texten ”om någon ringde sönder märkena” syftar på att ett snöre hade spänts upp i klockstapeln på vardera sidan, som märke, där klockorna svängde. Om klockorna svängde för högt åt sidorna gick tråden sönder. Detta ofog, som riskerade att skada klockorna, var ett problem i de flesta församlingar. Det var i regel överförfriskade unga drängar som hetsade varandra vid ringningen. Straffen varierade från socken till socken. I en församling blev böterna en kanna (2,5 liter) vin till kyrkan istället för pengar.

13/6 1813

För att förekomma owarsam ringning med klockorna, beslöts att  kyrkowaktaren skulle, i synnerhet wid ringningen efter Lik, wara närwarande och tillse at alt ordentligen tilgår samt hos wederbörande angifwa den som beträdes med öfwerdådigt ringande, på det en sådan efter sig företeende omständigheter, må till answar och näppst befordras.

9/6 1939

Trampor skulle installeras för att verkställa klockringningen istället för de nötta linorna. Tramporna skulle också medföra lättnad vid ringningen och vara mindre kostsamma att underhålla.

16/4 1848

Diskuterades åter åtgärder mot öfverdådig ringning av kyrkklockorna. Om någon ringde sönder märkena. Böter 2 Rdr. Om man, under ringningen, sparkar med foten mot ”klockbredden” skall ett vite af 1 Rdr utgå. Sådana sparkar kan skada klockorna.

Då erfarenheten visat, och ofta, särdeles vid begravningar, ett öfverflödigt antal af obehörigt folk, dels af ringarna sjelfva i klockstapeln upkallades, dels opåkalladt sig inträngde, äfvensom att ringarna vid dylika tillfällen stundom med öfverflödig tractering förseddes, hvarigenom vanligen oordningar och ofog af ofvannämnde art blifvit en följd. Det bestämdes att varning ifrån predikstolen mot detta oskick skulle meddelas.

Källor:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

Faktaruta 30 - Beredskapsåtgärder i Litslena vid  koleraepidemin 1834.

Sockenstämman i Litslena 24/8 1834

Beslutades att byggningen å Skillinge Rusthåll och stugan å stället Björnbo skulle såsom afskiljda ifrån andra boningshus till sjukhus inrättas samt begrafningsplatser nära till sjukhusen inhägnas. (Koleraepidemien).

Sockenstämman i Litslena 11/9 1834

Nödig betjening vid sjukhusen skall städslas. Att hvarje by skall ha i beredskap en tjenlig säng till sjukhusets behof. Det första koleraliket ska begravas på tjenligt ställe på gamla kyrkogården. De öfriga på tjenligt ställe angränsande till denna plats. Alla lik af hvad sjukdom som hälst under det  choleran härjar skall bisättas inom 4 dygn samt all umbärlig folksamling undvikas. Choleraliken begravas utan procession, mot vite af 3 Rdr 16 sh Bco. Den som mottager eller hyser inom socknen passlösa och utsockne tiggare, samt utan gästgifvareskjuts kringresande behörigen förpassade personer såsom sjömän, gesäller, gårdfarihandlande, smidessäljare, forbönder, kommande från smittade orter, böta 3 Rdr 16 sh Bco. Den som upplåter rum till så kallade dansstugor under det choleran hemsöker Riket pliktar 6 Rdr 32 sh banco.

Hvar och en som reser till en ort som offentligen blifvit förklarad för smittad, skall genast undergå Quarantain, på så sätt att  han under tio dygn skall åliggas hålla sig skild från sällskap och uti särskilt rum vistas, vid ett vite af 6 Rdr 32 sh Bco.

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

Faktaruta 31 - Saltpetersjuderi i Litslena 1814 - 1830

Under åren1805–1830 existerade en skyldighet för socknarna att till kronan, mot betalning, efter en fastställd taxa årligen leverera viss mängd salpeter per mantal. Salpeter behövdes för tillverkning av krut till armén.

16/1 1814

Sockenstämman beslutade att inge en ansökning till Landshöfdingen att på allmänningen Hammar få anlägga en salpeteranläggning för att där koka den salpeter som från år 1816 och framgent ålagts socknen att tillhandahålla kronan.

19/6 1814

Å Skålmarken kommer salpeteranläggningen att upsättas, med början den 27 i denna månad.

9/2 1817

Uppbörd av den årliga saltpeterskatten, vilja lefvereras densamma directe till Krutbruken så stadnade aflägaren af de här i socknen gemensamt anlagde saltpeterplantlador, som utgöra omkring 53 hemman, uti den underdåniga önskan att få leverera den gärd till de vanliga uppbördsställena i länet.

25/1 1824

Anmälde herr Pastor Mag. E. G. Berg att för Salpeter Sjuderi Bolagets i Litslena räkning; blifwit genom egen Sjudare, med egen Kanna och utur egen Plantlada tillwerkadt 25  Ltt (Lispund, 1 Lispund=8,5 kg) saltpeter nästl år, med begäran om sockenstämmobewis deröfwer, och som församlingen kände, att berörde anmälan wore enlig med werkeliga förhållandet, så beslöts, att ett sådant bewis skulle meddelas.

1/8 1830

På grund av försummat underhåll är församlingens salpetersjuderiverk så förfallet att det icke utan betydande kostnad kan sättas i verket, beslöts att det skulle försäljas på auction.

Källa:

Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1810-1837)

Faktaruta 32 - Litslena år 1812

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Det här var aktuellt under Gustafs första period i Litslena när han ännu bodde i Skillinge med sin far och mor, ett och ett halvt år gammal.

17/11 1811

Efter kungörelse och förfrågan från predikstolen om någon intresserad att emot ersättning taga vård och omsorg om aflidne torparen Jan Anderssons i Björnbo efterlämnade wärnlöse son Johan, beslutades att Bonden Eric Carlsson i Fiskvik mot en årlig ersättning af 20 Riksdaler Rgs (Riksgälds) ur fattigcassan och från församlingen 32 s (skillingar) för varje mantal under 3 års tid.

Modern, torparänkan Cajsa Carlsdotter på Skäggsta ägor, dog i juni 1811 av ”Frossa”

Johan var född 1798 och 13 år gammal. Johans lillasyster Cajsa, 6 år, placerades på fattigstugan.

8/3 1812

Rekrytering af förstärkningsmanskap, 3 personer har frivilligt tagit värvning för Litslena socken, varför lottning ej behövde genomföras. Dock är det okändt var dessa tre personer uppehåller sig. De anmodas att omedelbart inställa sig för mönstring. De är Drängen Anders Bångbjörnsson, Anders Jansson Björkling och afskedade soldaten Gustaf Klang.

5/4 1812

I de 2ne lediga fribrödsrummen i fattigstugan blefwo afskedade soldaten Olof Hagman på Östra Wällinge ägor, och aflidne torparen Pehr Pehrssons skröpliga hustru Anna Ersdotter på Djurby ägor till fribröds åtnjutande intagna. Men då för närvarande icke är i fattigstugan husrum för dem bägge såsom ogifta, och bekant war at hustru Anna med sin man har löfte at i sin tid få bebo den gamla stugan hwaruti de nu äro, så beslöts at denna stuga skulle besigtigas och bristfälligheterna med gångled så hjälpas. (Gångled innebar ”i turordning”, dvs att bönderna i socknen skulle hjälpas åt med arbetet att rusta stugan efter en viss turordning)

13/12 1812

Undersökning angående Sockenskräddaren Jan Widells och hustru Stina Örns i Wästra Wällinge utjord, son Jan Eric, som, en månad och 27 dagar gammal, hos modern den 3 November om morgonen i sängen dödt. Målet blef i närvaro af Bokhållaren, Högaktade Herr C. G. Lind företaget. Nämndemannen Välförståndige Olof Larsson i Tibble hade utfärdadt ett besigtnings betyg som sade att det befans intet det minsta blånad eller åkomma på nämnda barn, allenast en hvit fläck och någodt nödt omkring på högra låret samt bölder på wänstra sidan under armen, mera åkommor befans ej på den dödes kropp.

Modern berättade sjelf om denna sorgliga händelse att hon under sin mans bortovaro tagit barnet till sig i sängen. Barnet hade varit mycket oroligt och sedan hon givit det bröstet lagt det på afstånd med ansigtet wändt ifrån sig, varpå hon insomnat och då hon waknat, funnit barnet dödt. Grannkvinnor intygade att barnet i flera dagar varit sjukligt. Modern frikallades från allt ansvar för barnets död.

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:3 (1769-1814)

Faktaruta 33 - Auktioner i Trögd, mars 1819

Till Konungens Befallningshafvande i Upsala Län!

Förteckning på anmäldte private Auctioner uti undertecknads district ifrån den 25 sistlidne Februari intill samma dag uti Mars månad år 1819.

Auctionistens                        Stället hvarest auctionerna blifvit förrättade  Månad  Dag

namn

12n Johan Ersson i Rösta     Eric Carlsson i Långarnö                             Mars        3

12n Johan Michelsson           efter Lithells änka å Källsta ägor                    ”             3

i Skolsta

Eric Ersson i Hellby              hos Torp Olof Svensson i Kärrtorp                ”             4

12n Jan Ersson i Rösta         hos Johan Andersson i Grillby                       ”             2

Eric Ersson i Hellby              hos Anders Ersson i Hellby                           ”             8

Eric Hellberg                         hos Eric Jansson i Werksta                           ”            11

å Hellby ägor

12n Jan Ersson i Rösta         hos Jonas Ersson i Hesselby                                              ”              8

Dito man                              i Högby säteri                                               ”            10

Jan Andersson i Hacksta       efter sin fader Anders Persson i Hacksta       ”              8

12n Olof Larsson i Tibble      i Wester Wällinge  å 1 åkerteg                       ”              8

12n Per Persson i Lundby     hos Anders Nilsson i Skillinge                       ”            11

Olof Olsson i Hårby              hos Carl Jansson i Hårby                              ”            15

12n Jan Ersson i Rösta         hos Jonas Ersson i Hesselby                                              ”            15

Dito Man                              hos afsk. Sold. Walgs hustru i Högberg        ”            16

12n Johan Michelsson           hos Anders Jansson i Markeby                     ”            15

i Skolsta

Lars Larsson i Görlinge         hos Tibblins Enka i Östersta                          ”            23

12n Jan Ersson i Rösta         hos unge Jan Jansson i Långarnö                 ”            23

Anders Andersson                i Skillinge å omyndigs 1/4 mtl                                             ”            24

i Skillinge

Hvilken förteckning till följe af Kongl Majts Höga Befallningshafvandes  under den 31 sistl Dec 1810 utfärdade Kungörelse jag härmed får ödmjukhet öfversända, med anmälan at mig veterligen icke något lagstridigt vid dessa auctioner förekommit.

Grillby den 26 Martii 1819, C.G. Lindh

(Länsstyrelsen i Uppsala län: Landskansliet, Handlingar ang auktioner (1704-1838), EXIX:1)

I rapporten ovan finns det flera intressanta uppgifter:

Torsdagen den 11 mars var det auktion efter Anders Nilsson som arrenderade Anders Erlandssons del av Skillinge rusthåll. Anders Nilsson kom på obestånd och gjorde konkurs. Han dog året efter, 60 år gammal, och efterträddes på gården av Lill-Stina och Gustaf Norberg när de flyttade dit från Hävlinge.

Onsdagen den 24 mars 1819 auktionerade Anders Andersson ut brukandet av Gustafs andel av gården Skillinge rusthåll för det kommande året. Auktionen hölls på gården.

Som framgår av länsman Linds rapport till landshövdingen är det fyra auktioner i Trögds härad måndagen den 8 mars. För att kunna rapportera att allt gått rätt till på alla fyra ställena hade Lind hjälp av sina fjärdingsmän. Som namnet anger så fanns det fyra fjärdingsmän som hade hand om varsin fjärdedel av häradet.

Varje månad kom det en sådan här rapport från vart och ett av länets härader till landshövdingen. Alla finns inte bevarade, men den här är det och den är extra intressant för vår bok om Gustaf.

Faktaruta 34 - Byordning för Sneby by fastställd 1 maj 1823 – del 1

I stort sett varje by hade en byordning som innehöll de regler som bönderna hade att rätta sig efter. Byordningen var viktig vid den tiden när varje gårds ägor var uppdelade i små skiften och låg utspridda över hela byns alla ägor. Man måste då komma överens med grannarna om när man skulle sköta sina åkrar så att man inte trampade ner eller på annat sätt förstörde för varandra. Byordningarna var viktiga ända fram till att laga skifte hade genomförts. I Sneby skedde det först 1868. Genom laga skiftet förändrades arronderingen och varje gård fick ett eller ett par stora sammanhängande skiften som man kunde bruka utan att påverka eller påverkas av grannarna. Regelverket i den här byordningen för Sneby fastställdes vid tinget 1823 när Gustafs svärfar, Anders Ersson, brukade gården Sneby No 1 och den gällde även när Gustaf tagit över från 1830 och framåt.

Det här första avsnittet handlar om det administrativa när det gällde hur byordningen fungerade. Texten är delvis moderniserad.

C.1.

1. Uti byn bör finnas en byrett bestående av en ordförande hwilken kallas ordningsman med en eller flera bisittare. Byrettens åliggande är att befordra denna byordnings werkstellighet och at befremia bylagets besta.

2. Hos ordningsmannen sammantreda bymennen så offta nöditt befinnes. Des första göromål är att afgöra twister och fella bymennen till ansvar för felsteg som afviker från denna byordning.

Kallelse till byrett ska alltid ske åtminstone en dag förut. Sådan kallelse bör hwar och en inom bylaget hörsamma wid witte af 8 skillingar Banco. Utte blifwer han och wisar eij gilltitt förfall warde feld till witte.

3. Kallelse sker genom en hos ordningsmannen förwarad staf. Från ordningsmannen lemnas denna staf till nermaste granne warefter den man emellan utan ringaste upehåll i den stadgade ordningen inom bylagett fortskaffas.

4. När stafen således omlupit bör åboen (husbonden på varje gård) sjelf på utsatt tid och stelle sig infinna. Utteblifwer någon uttan at warra siuk, förut bårtrest eller hafwa annat förfall böta 8 skillingar.

5. Om skiljaktiga meningar bör omröstning anstellas med en röst för hwarje af de röstandes inhafwande öresland (tunnland). Vid lika antal å ömse sidor gellde den mening ordningsmannen bittreder.

6. Årligen den 1sta Maij samlas bymennen då upleses byordningen och granskning sker af redogörelse för bykassans tillstånd efter nestförfluttna års åtgärder.

7. Då tiden är inne at ny ordningsman och bisittare för bylaget skall wellias och nya uttsetts är den gamle ordningsmannen skyldig at genast till den nya mot kvitto aflemna stafen jemte de handlingar som han hafwer under sin wård.

8. En och hwar af bymennen åligger at wisa ordningsmannen och byretten lydnad hörsamhett och aktning hwar emot ordningsman och bisittare skolla med wenlighett och saktmod bemötta alla och i sina handlingar alltid hafwa rettwisan uttan afseende på person till sitt enda föremåll, den sig dristar at inför samma rett wid allmen bystemma eller wid wites uttagande bruka oanstendiga eller föraktliga ord eller åthefwor, utbrister i eder eller swordommar eller nyttjar wåld utgifwe till bykassan 16 skillingar.

Källa: Ehn Wolter: Byordningar från mälarlänen, 1982

Faktaruta 35 - Byordning för Sneby by fastställd 1 maj 1823 – del 2

Det här andra avsnittet handlar om hägnader och diken. Texten är delvis moderniserad.

Fortsättning från faktaruta 34

C.2 om hegnad, stengning och dikning.

1. Höst och wår eller flerre gånger om året der så nöditt, anstelles uppå ordningsmannens tillsegelse gerdesgårdssyn af samtlige byamen hwar wid alla bristfelligheter å hegnader och grindar noga antecknas samt dag till derras lagliga iståndsettande. Ny syn företagas när förelagd tid utgått. Bettredes någon med försummelse plikkte 8 skillingar och nytt datum för iståndssettandet fastställs.

2. Skulle någon finnas så illa sinnad at han af hat, ondska, öfwerdåd eller för att insleppa kreattur nedrifwer och förderfwar grind eller gerdesgård befordrar ordningsmannen den bråtslige till answar och skadeersättning derföre at till bykassan utgifwa 16 skillingar.

3. Näst före den wanliga slåttertiden bör ordningsmannen sammankalla grannarne att förenna sig om wiss dag till samfellte engars afslående. Den som slår öfwer waden (dvs den som med lien slår av gräset så högt att det som står kvar når högre än vaden) gifve dubbel ersättning efter rettens pröfning.

4. Alla nödiga wegar inom byns egor samt till och från byn till allmenna landswegen böra grannarne emellan efter örretal fördelas, sedan hålle hwar sitt wegstycke så förswarlitt wid makt at wegen uttan olegenhett för åkdon, redskap och dragare kan befaras. Försummar någon at bettra den bro eller wegstycke som grannarne wid besiktning som ordningsman i början av october hwarje år ansteller förklarat ogilld och öfwerenskommit bör istånd settas inom wiss tid, bör ordningsman wid eftersyn genom legoarbete låtta bettra dett bristfelliga och bettalningen derför af den treskande utmetta.

5. Under de såkallade andetider (skördetid, bärgningstid, eller allmänt bråd tid) eger ordningsmannen maktt at ner han pröfwar nöditt anbefalla det swin och andra kreatur efven om dagen må hållas afstengde. För treskande her emott gielldes hwarje gång 4 skillingar.

C.3

1. Ner ordningsmannen sjelf anser för godt eller warder af någon granne påmint at wårtiden låtta från sedesgerdett eller engen utsleppa dett qvarstående wattne böra byamennen af ordningsmannen kallas at på utsatt tid sig instella till samma arbetes förrettande. Vid försummelse eller oduglitt arbete utgifwe 4 skillingar.

2. Då flodiken efter föregången syn ånyo måste grefwas wartill skyndsamhet och bör ett sådant arbete skie lika gemensamt och wid samma som åfwan sagt er.

3. Alla byar böra så witt möjelitt er med ymnitt och godt watten wara försedde och skola derföre brunnar, kiellår eller andra samfelta wattustellen stenditt hållas wid maktt, blifwer det nöditt at sådanna rensas eller upgrafwas får ingen sig der ifrån undandraga.

4. Så ofta nöditt er skolla strömmar åar och bekar upgrefwas under tårraste tiden på sommaren. Den som heremott wisar sin försummelse skall ordningsmannen leja duglig karl samt arbetteslönnen af den treskande uttaga.

Källa: Ehn Wolter: Byordningar från mälarlänen, 1982

Faktaruta 36 - Byordning för Sneby by fastställd 1 maj 1823 – del 3

Det här tredje och sista avsnittet handlar om kreaturs bete, vådeld och verkställande av beslut. Texten är delvis moderniserad och en fortsättning från faktaruta 35.

C.4

1. Ej må någon om wåren insleppa lösa kreatur at betta på rågen wid wite af 16 skillingar. Sådant betande om hösten på ofrusen åker hware förbuden wid lika answar.

2. På dett engarna ike måtte blifwa för mykett nedtrampade och för nerra bette (för nära marken avbetade, dvs så att det är bara jorden kvar) hwaraf stor afsaknad i följande års gröda förordsakar så er högst nödigt at de om hösten sedan bettning synes wara lagom skedd straxt blifwa upfredade. Den her emot bryter gellde för hwarje kreatur 16 skillingar.

3. Ingen ware tillåtit at betta eller tiudra sina kreatur i eng eller sedesgerde enskiönt (i annat fall än om) det sker på hans egna tegar eller skiften ifrån kl 9 om qwellarna och till 5 om förmidagarna. Den sig heremot förser gellde för hwar gång 16 skillingar.

4. Sedan engarne ero afslagne böra inga kreatur insleppas till bette innan grannarne öfwerens kommit så well om tiden ner sådant må ske som och anttalett samt hwilka slags kreattur de willia der intaga. Den der emot bryter utgifwe 16 skillingar för hwarje kreatur.

5. Ordningsmannen ållegges at anstalta at tjur och fargalt må finnas.

6. Okynnes eller folkillskna kreatur bör icke få gå lösa i by uttan skola wara så fengslade at de icke kunna göra skada. Försummas detta utgifwe egaren utom ersettning för orsakad skada 8 skillingar.

7. Der wallgång er oundvikelig skola bymennen sig derom förena så som tjenligast finna och bör ingen som på samma mark har kreattur sig från deltagande deruti undandraga wid wite af 12 skillingar.

C.5 Om wådelds förekommande

1. Hwarje hellt manttal skola wara försedd med en försvarlig handspruta, brandstega, båtshake och wattenembar.

2. Hwarje höst och wår skall byretten anställa nödige brandsyner

3. Finnes eldstad wid brandsyn så bristfellig at eldskada derigenom kan upkoma, ware det synemennens rett och skiellighet at den samma gennast nedrifwa och utgifwe egaren för sin wårdslöshets skull 16 skillingar.

4. Så åftta ordningsmannen finner nödigt tillsege han grannarne det sotsyn kommer at anstellas af byretten följande dag. Den som finnes hafva sin skorsten osotade utgifwe för hwarje 4 skillingar.

5. Ordningsmannen bör besörja genom öfwerenskommelse med grannarne at då stårmweder eller åska emot natten intrefar en eller flere pålitliga bymen gå brandwakt i byn.

C.6

1. Ingen af grannarne må understå sig at wid grannes åkerskiften betta eller tjudra kreatur. Förseelse böte 8 skillingar.

2. Den som af wanart på engen eller gerdett rifwer gres på annans teg eller skiffte warder förfallen till wite af 24 skillingar.

C.7 Om wites uttagande och bykassans förvaltning

1. Byretten eger att sjelf werkstella sina beslut och den ena ordningsmannen reka den andra hand dertill om så påfordras. Om witen icke erlegges godwilligt skola bisittaren på ordningsmannens tillsägelse af den plikttfelde taga pant som å nesta auction i orten förseljes till den mest bjudande om den icke förut inlöses och öfwerskottet tillstelles egaren samt witesmedlen insettas i bykassan. Mötas utmetningsmennen af wåld må kronobetjeningen i orten anlitas emot wedergällning af den motsträvige.

2. Husbonde answara för de witen hans barn och tjenstefolk ådömmes hwaribland stattårpare och reknas i de fall de sjelfva sakna tillgång, hwarwid qwitto skrifwes på innestående års lön på så mycket som pliktten utgör.

Sluteligen erinras att hundar ej få gå lösa under den tiden som fårkreatturen går ute på bete.

Med åfwanstående byordning förklarrar wij oss alle sammans nögde som skede i Sneby den 1 sta Maij 1823.

unge Anders Ersson, Carl Pehrsson, Mats Andersson, Anders Andersson, Carl Iansson, Eric Ersson, gamle Anders Ersson, Jan Jansson

Källa: Ehn Wolter: Byordningar från mälarlänen, 1982

Faktaruta 37- Litslena år 1839

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Det här hände under Gustafs tid som bonde i Sneby. Texten är delvis förkortad och sammanfattad.

18/8 1839

Åtskilliga sockenbor hade blivit tillsagda av kronobetjeningen att den 27 i denna månad i qvarter mottaga och proviantera en Commendering av 128 man vid Westmanlands Kongl Regemente, vid dess då skeende genomtågande.

Sockenborna i allmänhet och i synnerhet de närboende till stora landsvägen, önskar från provianteringen blifva befriade. Dels är vid denna tid almogens matförråd icke större men ofta mindre än som motsvarar eget behof, och då Soldaten för den låga betalningen af 12 sh Bco för 2ne mål ingalunda kan mättas, hvartill kommer att brännvin och dricka icke gärna kan undvaras. Åt Kronoexpeditionsbefallningsman Marén uppdrogs att hemställa därom till Konungens Befallningshafvande.

17/2 1839

Förra Bonden Gustaf Andersson i Kromsta som nu friges efter att för andra gången för brott blifvit straffad. Ordförande frågar huruvida någon pålitlig husbonde i församlingen är hugad att taga Gustaf Andersson i sin tjenst. Ingen anmälde sig, men eftersom ett undantag, af ett spannland jord, hade gjorts av en del av hans fastighet när den såldes, hemställde församlingen om icke Gustaf Andersson var i behof av annat förvar.

3/11 1839

Häktade Gustaf Anderssons bror, Eric Andersson, som tagit hand om Gustaf Anderssons familj under tiden, anhåller hos sockenstämman att få inhysa sin broder och taga honom i sin tjenst såsom dräng. Eric Andersson fick detta godkännande mot att han skulle göra sitt bästa för att brodern från brottsliga tilltag och vanarter afhålla.

Gustaf Andersson var född 1804, gift och hade fyra barn. Han hade blivit dömd för förfalskningsbrott den 3/2 1836, till att straffas med 22 par spö och sedan 1838 dömd igen, den här gången till fängelse, för inbrott och stöld.

Gustafs yngre bror Eric, född 1811, var gift och hade sex barn. Han var arrendator i Kromsta och tog nog väl hand om sin bror och hade honom i sin tjänst i fyra år. Därefter flyttade Gustaf med sin familj till Skillinge och blev torpare på Hans Larssons gård och bodde där under hela sin fortsatta levnad, utan att begå fler brott.

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5, 1838-1849)

Faktaruta 38 - Litslena 16 mars 1827

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet.

16/3 1827

Företedde mjölnaren Holmström ett så lydande betyg: ”Som miölnardrengen Carl Hålmström hafver sjutit en Ref den 19 agusti 1826 förlidet år som kan intygas af underskrefvne bevis, Skillinge qvarn den 17 Martii 1827 vittnar Anders Andersson i Skillinge, Gustaf W. Hagström i Skilinge (ännu ej fyllt 17 år) , Anders Pehrsson”.

I den förre Barnaläraren Jan Erssons ställe som förlorat sin syn, välja någon annan skicklig man som kunde lemna församlingens barn handledning i en rett och tydelig innanläsning jemte undervisning i Christendomen. Bland andra sökande var äfven Rättaren Anders Hellström, hvars kunskaper vitsordades af Magister Dessle och jämväl ock uti någorlunda skrifva och räkna i den händelse några af församlingens ungdom ville sig häraf begagna. Hellström antogs med rettigheten att få bebo sockenstugukammaren samt åtnjuta samma lön som förre Barnaläraren, näml 2 Tunnor Spannmål utur magasinet, hälften Råg och Korn, för fattigare barns undervisning samt af de förmögnare föräldrar som vilja anförtro honom sina barn något skäligt arfvode hvilket dom och honom emellan må serskildt upgöras. I öfrigt påmindes Hellström så väl om anständighet och sedigt upförande, flit och trohet i Barnaundervisningen, som och noga tillsyn och vård om elden att ingen olycka genom hans förvållande måtte tima.

Förekom Torparen Eric Ohlsson med begäran å sin hustrus vägnar, att, af den lön hon, som församlingens barnmorska innehafver och vanligen hösttiden utdelas, nu i våhr vid blifvande uttäckt utur magasinet få utbekomma hälften, hvilket efter någon öfverläggning bifölls. Det beslutades också att barnmorskan hädanefter skulle utfå sin lön 2 gånger om året, vår- och höst.

(På Prästgårds ägor bodde Torparen Eric Olsson Lundén f 1787 och hu Anna Stina Lundén f 1788 i Giresta (barnmorska).

Litslena AI:11, 5/6, p186, 1815-1821)

Med avseende på den flit Carl Svensson på Kjälsta ägor ådagalägger med biträde vid orgornas trampning föreslog Organisten Öberg om icke såsom en upmuntran och liten hjelp i hans knappa omständigheter detta svåra året, honom kunde beviljas att framdeles någon söndag få uphemta en Collect. Härvid yttrades att det väl vore en minskning i kyrkans inkomster och att vederbörande som ålåg Orgornas trampning antingen sjelf borde detta gjöromål förrätta eller sjelf löna sin vicarius, ville dock församlingen på ofvan anförde skäl tillåta Carl Svensson få upbära en Collect, likväl endast för detta året.

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5, 1838-1849)

Faktaruta 39 - Litslena 1838-1844

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Delvis moderniserat språk och sammanfattat.

20/12 1838

Rusthållaren Matts Mattson i Kälsta var inkallad inför kyrkorådet för sitt mindre ordentliga Lefnadssätt. Hustrun och sönerna klagade på att mannen ständigt grälade om allting oftast utan minsta anledning. När de var i arbete så var sönerna utsatta för upprepad misshandling så att om detta fortsatte de nödgades söka sin bärgning utanför hemmet. Kyrkorådet beslutade att om inte Matts Mattsson bättrade sig så skulle åtgärder vidtas för att få honom insatt på Länshospitalet såsom sinnesrubbad och mindre vetande.

6/11 1842

Inventering av de rovdjursskador som åsamkats kreatursägare inom församlingen gav vid handen att 5 hästar och ett större svinkreatur hade blivit rivna af warg under året.

23/4 1843

Överjägaren G. Prinzencreutz hade skjutit en varg utom skall och ville  ha ett intyg på detta för att få ut skottpengar.

3/9 1843

Socknens barnmorska Anna Stina Lundén som nu började komma till åren ansökte hos sockenstämman att få biträdas af sin fosterdotter Clara Rebecca Lundén, hvilken nu vore sinnad att till hufvudstaden sig begifva för inhämtande af nödig kunskap. Sockenstämman biföll begäran, men förband sig icke att Clara Rebecca skulle få företräde vid tillsättande av barnmorsketjänsten efter Anna Stina.

15/10 1843

Ordföranden tar upp frågan om bistånd till de gårdar som drabbats av den ovanligt härjande hagelstormen den 12/8 detta år och orsakade stora förluster. De drabbade af denna orkan, var en stor del av innevånarna i Åsunda och Trögds härader, särskilt Boglösa och Villberga socknar, tillsammans några och tjugu gårdar och byar. Vissa hade fått sin gröda totalförstörd. Sammanlagt uppskattades förlusten till 7000 Tunnor spannmål. I Litslena i likhet med övriga socknar hade dessutom en missväxt ägt rum i afseende på rågskörden. Därför svarade inte tillgången på spannmål mot viljan att bistå de nödlidande.

Sockenmännen skulle dessutom bistå Torparen Carl Olsson i Löthem Djurby ägor, som drabbats af vådeld, sistlidne sommar. Hans hela inbergade gröda hade blifvit lågornas rof.

17/3 1844

En turordning gjordes upp mellan alla bönder i socknens samtliga byar för att sköta den anbefallda sorgebetygelse, ”Kungsringningen”, som ska äga rum varje dag mellan kl 12 och 1.

(Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

Faktaruta 40 - Giftermålsbalken - del 1

Sweriges Rikes Lag, gillad och antagen på Riksdagen Åhr 1734. Valda delar, delvis moderniserad text och sammanfattad. Lagen gällde under den tid som Gustaf och Brita Lisa var gifta.

I. Capitel, Om laga giftermål, och hwar som giftoman wara skal.

1. §. Wil man hionalag bygga; tå skal han mö af hennes giftoman begiära, och ej med wåld taga, eller hemliga til sig locka.

Fader är sine dotters giftoman, och moder må ther til råd gifwa. Är fader död; tå är moder med skyldasta fränders råd. Lefwer ej fader, eller moder; ware tå then, som fader munteliga,

eller skrifteliga, eller moder med nästa fränders råd, til giftoman nämndt hafwer.

Om en man ville gifta sig skulle det alltså ske i samförstånd och inte med våld eller lurendrejeri. Man var tvungen att fråga giftomannen om lov. I lagen följer en lång utläggning som spänner över många paragrafer om vem som var brudens giftoman om fadern var död. Ordningsföljden var: 1. Fadern, 2. Modern i samförstånd med en manlig släkting, 3. Den som fadern eller modern muntligen eller skriftligen utsett till giftoman, 4. Helbroder, 5. Halvbroder på fadersidan (skall rådgöra med brudens farfar eller morfar), 6. Halvbroder på modersidan (skall rådgöra med brudens farfar eller morfar), 7. Farfar, 8. Morfar, 9. Farbror, 10. Morbror, 11. Närmaste manlige släkting på fadersidan, 12. Närmaste manlige släkting på modersidan, 13. Förmyndaren

6. §. Man eller qwinna må ej förr i ächtenskap träda, än han hafwer fylt tiugu ett åhr, och hon femton; utan Konungen pröfwar skiäligt, at lof ther til gifwa.

II. Capitel, Om them som ächetenskap med hwarannan ej bygga måge

En lång uppräkning av vilka man inte fick gifta sig med. Den börjar med dotter, dotter-dotter, mor, farmor, mormor osv i rakt uppåtstigande eller nedåtstigande led. Inte heller syster, brorsdotter, systerdotter, faster, moster, farfars syster, morfars syster, farmors syster, mormors syster, osv.

Kusiner fick inte gifta sig. Man fick inte heller gifta sig med sin avlidna hustrus syster. (Det finns det dock exempel på.)

11. §. The som hor med hwarannan giordt hafwa, måge ej ächtenskap bygga, äntå at then oskyldige maken död är.

Om någon av makarna begått hor fick inte denne gifta om sig förrän den andra maken var död eller skriftligen gav sitt medgivande.

Om en präst vigde ett par mot någon av dessa bestämmelser förklarades vigseln ogiltig och prästen dömdes till böter och han förlorade dessutom sitt ämbete.

III. Capitel, Om fästning eller trolofning

1. §. Då fästning ske skal, bör giftoman med fyra witnen när wara, twänne å mannens wägnar, och twänne å hennes. Sker thet annorledes, ware then fästning ogild, om giftoman ther å kärer, och böte hwarthera, som sig olagliga fäst, tijo daler til the fattiga; gillas then fästning af giftoman, waren då både saklöse.

De skulle alltså vara fyra vittnen närvarande vid trolovningen eller ”fästningen” när de blir fästefolk. Två från mannens sida och två från kvinnans, annars var inte trolovningen giltig.

Mängder med otillåtna situationer är beskrivna och vad som gällde ifall de skulle inträffa. Exempelvis om giftomannen skulle lova bort bruden till flera män; om någon sig ovetande blev trolovad med någon som redan var gift eller trolovad. Det utdömdes då böter.

IV. Capitel, Om skilnad i trolofningar

1. §. Warder någon twungen til fästning, och låter ej märka sitt samtycke thertil, sedan han, eller hon, utom twång är; ware då then fästning ogild; om inte fästehion hwarannan häfdadt hafwa.

Om någon tvingats till trolovning och paret ännu inte hade haft sexuellt umgänge (häfdadt), ogiltigförklarades trolovningen.

2. §. Hafwer enthera förr fästningen hemlig siukdom, then smittosam och obotelig är; eller efteråt theri råkat: såsom spetelska, fallande sot, wettlösa, raseri, pockor af lösachtighet, eller wederstyggeliga och stora fel och lyten; gånge ock then fästning åter.

Med ”hemlig” sjukdom avsågs okänd sjukdom, med ”pockor af lösachtighet” avsågs könssjukdomen syfilis.

7. §. Hwilken som drucken sig fäster, eller på swikeligit sätt thertil förledd är; ware ej skyldig thet löfte hålla.

8. §. Reser man egenwilligt bort ifrån sin fästeqwinno, och blifwer, emot hennes samtycke, borto öfwer åhr och dag: wil hon ifrån then fästning lös warda; tå må Domaren thet tillåta.

Med ”åhr och dag” menas dagen efter att ett helt år passerat.

Faktaruta 41 - Giftermålsbalken - del 2

Sweriges Rikes Lag, gillad och antagen på Riksdagen Åhr 1734. Valda delar, delvis moderniserad text och sammanfattad.

V. Capitel, Om barn som aflas i fästom, eller i twegifte

1. §. Aflar man barn med sin fästeqwinno, eller under ächtenskaps löfte, eller i lönskaläge, therå sedan fästning, eller ächtenskap följer; the barn äro ächta barn, och qwinnan niuter laggift hustrus rätt.

Trolovningen gällde som äktenskapslöfte och de barn som avlades under trolovningen betraktades som avlade under äktenskapet.

3. §. Kommer förre man, eller hustru åter; tå brytes senare giftet, utan them annorledes åsämjer: och then som sika måste, tage alt thet åter utur boet, som han, eller hon, thet hafwer infördt, så ock sin del i thet, som the under ächtenskapet med egna slögder afladt. Är thet hustru, som sika måste; tage ock thertil morgongåfwo sina. Hafwa the barn samman i thet gifte, som brytes, och wil moder them til upfoostran taga; pröfwe tå Domaren, om hon them förestå gitter; och lägge så them emellan, hwad fadren thertil åhrliga gifwa bör. Ej måge så skilde makar niuta annan rätt til hwartheras bo och egendom, än nu sagdt är.

Här beskrivs vad som gällde om en man eller hustru som varit borta så länge att makan/maken tillåtits gifta om sig och den bortavarande återkommer. Det kunde hända när soldater var borta i fångenskap under många år. ”Sika” är den som gifte sig med den kvarvarande maken/makan. Denne fick alltså ta sitt ”pick och pack” och flytta ut. Var det en hustru fick hon även behålla morgongåvan. Om det dessutom finns barn i det andra äktenskapet är också det reglerat, se ovan.

VI. Capitel, Om giftermål mot föräldrars wilja

1. §. Gifter sig mö mot faders wilja, eller moders; hafwe fader, eller moder, rätt at giöra henne arflös.

VII. Capitel, Om lysning

VIII. Capitel, Om förord

IX. Capitel. Om mannens målsmans rätt och om morgongåfwo

1. §. Sedan man och qwinna sammanwigde äro, då är han hennes rätte målsman, och äger söka och swara för henne: hustrun följer ock mannens stånd(ställning) och wilkor.

2. §. Förr wigslen skal han til henne wiss morgongåfwo utfästa, antingen i löst, eller fast, men ej i båda tillika, när han med mö, eller enka, sig gifter.

4. §. Är morgongåfwa utfäst i jord och fast egendom å landet, eller hus och jord i staden, arf eller aflinge, och räcker tridiung (tredjedel) ther til af mannens behålna lott i löst och fast, när han dör, eller morgongåfwa uttages; niute hustrun sin morgongåfwo fullt ut. Är morgongåfwan större än tridiung (en tredjedel av mannens förmögenhet); hafwe äntå ej rätt, at få något theröfwer. Finnes ej så mycken jord och fast egendom; då skola mannens barn, eller andre arfwingar, förse hustrun af lösören med så stor ränta, eller inkomst, som för henne brister. Ej må hustrun annan rätt til then morgongåfwo hafwa, som i jord gifwen är, än at then bruka och nyttja, så länge hon enka sitter och ärliga lefwer: ware ock skyldig hålla hus och jord wid macht, och ej låta them genom sitt wållande förwärras. Då hustrun dör, eller går i annat gifte; falle morgongåfwan hem til mannens barn, eller andra hans arfwingar.

5. §. När morgongåfwa är utfäst i lösören, och räcker til tijonde delen af mannens wid dödsfallet behålna lott i löst och fast; niute hustrun sin morgongåfwo fullt ut. Är then större, än tijonde delen; då jämnkes morgongåfwan therefter. Finnes ej så mycket i lösören, som morgongåfwa sedan wara bör; då niute hustrun, til bruk och nyttiandet, i hus och jord i staden, eller på landet, så mycket, som emot bristen swarar, til thes mannens barn, eller arfwingar, lösa henne ut; och blifwe morgongåfwa, som i lösören gifwen är, hustruns ewärdelige egendom.

6. §. Ej må man gifwa hustrun större morgongåfwo, än nu sagdt är; men wäl mindre.

X. Capitel. Om giftorätt i bo

1. §. När man och hustru äro sammanwigde, då äger hwarthera giftorätt i boet.

2. §. Efter landsrätt giftes frälseman och bonde til twå delar, och hustrun til tridiung (tredjedel) i alla lösören, som the å landet och i staden äga, eller äga få, och i alt fast gods å landet, som the i hionalag afla tilsammans. I jord, eller hus och watuwärk, ehwad the å egen, eller annars grund, bygde äro, som man, eller hustru förr, eller under ächtenskapet, ärft, eller förut förwärfdt, äger ej han, eller hon, giftorätt.

7. §. Qwinna, som af Domaren är för ächta hustru förklarad (dvs giltig trolovning), niute giftorätt i mannens bo, äntå at wigsel ej åkommer. Drager han sig undan wigslen af motwilja; hafwe förloradt sin giftorätt i hennes egendom, ther han sig ej rättar, och med henne sammanwigd warder.

Faktaruta 42 - Giftermålsbalken - del 3

Sweriges Rikes Lag, gillad och antagen på Riksdagen Åhr 1734. Valda delar, delvis moderniserad text och sammanfattad.

XI. Capitel. Om  mannens rätt att sälja eller förpanta hustrus egendom

XII. Capitel. Om afwittring och olaga sammanflyttning, förr än man går i annat gifte

1. §. Enkling eller enka hafwe ej rätt at gå i annat gifte, förr än barn, eller andre arfwingar afwitrade äro (dvs arvsskiftet är klart och arvingarna fått ut sina andelar), vare sig de äro myndige, eller omyndige. Giör thet någor; hafwe förwärkadt til barnen, eller arfwingarna tridiung af sin del i boet, efter förra giftet, och afwitre äntå efter lag. Wiger Prest enkling, eller enka, förr än afwitring lagliga skedd är; miste embete sitt.

Om man ändå bröt mot bestämmelsen dömdes man att mista en tredjedel av sitt bo förutom barnens arvedelar.

3. §. Ej må enkling, eller enka i annat gifte träda, förrän han ett halft åhr enkling, och hon ett åhr enka warit: fästehion ware ock förbudit, at förr wigslen flytta i hus och bo samman. Giöra the thet; böte hwartera tijo daler til the fattiga, och flytte imedlertid ifrån hwar annan.

XIII. Capitel. Om skillnad i ächtenskap

1. §. Giör mannen hor, och wil hustrun ej förlåta honom brott sitt, och hafwer hon ej haft sängelag med honom, sedan thet henne kunnigt blef; då må skilnad i ächtenskapet ske, och hafwe han til henne förwärkadt hälften af sin giftorätt i boet. Giör hustrun thet; ware lag samma, thertil miste hon ock sin morgongåfwo. Hafwa the begge hor giordt, och enthera med then andra förut ej blifwit förlikt; tå må theras ächtenskap ej skiljas.

2. §. Then som ächtenskap med hor brutit, må ej förr gå i annat gifte, än then oskyldige död, eller gift är; eller thertil samtycker och Konungen gifwer ther lof til. Giör han thet äntå; böte tiugu daler, och ware ächtenskapet ogildt. Ej må ock then oskyldige gå i annat gifte, förr än skilnad lagliga skedd är, wid tijo dalers böter.

XIV. Capitel. Om kif och osämja mellan man och hustru; och om skillnad till säng och säte

1. §. Ther hat och bitterhet emellan man och hustru så råda får, at the, efter warning (av prästen i församlingen), ej sämjas kunna; då skal Rätten pröfwa, hwad heller enthera, eller begge thet wålla, och böte then brotslige af sin lott i boet, första gången tiugu fem daler, och andra gången dubbelt. Wåller annarthera mer, och annarthera mindre; warde straffet therefter lämpadt. Låta the sig ej eller theraf rätta; döme tå Rätten til skilnad på någon tid, til säng och säte.

2. §. Skiljer mannen sig sielf ifrån hustrun, eller hustrun ifrån mannen, til säng och säte, af hat eller illwilja, och håller sig i landet uppe, från hem och hustru, eller drifwer man hustrun, eller hustru mannen ur hus och bo, och nyttiar ther begges gods och egendom; böte som i förra §. sagdt är, och fylle skadan.

3. §. Nu kan så illa åtbäras, at man, eller hustru, af wrede och ondsko, slå hwar annan blå eller blodiga, lama eller lytta; plichte tå som i Missgiernings Balken skils.

XV. Capitel.Huru med bo och barnens uppehälle då man och hustru skiljas till säng och säte

XVI. Capitel. Om medgift och hemfölgd

1. §. Gifwer fader, eller moder, åt son, eller dotter, hemfölgd i jord, hus, eller lösören, wid theras giftermål; tekne thet up, och sätte å lösören skiäligt wärde; tage ock qwittobref ther å. Sedan behålle then hemfölgd, som then fått, så länge fader och moder både lefwa, och hålle hus och jord wid macht, som lag säger. Dör enthera, och skal arf delas, gånge då altsammans åter til skiftes; doch räknes ej then ränta, eller nytta, han eller hon theraf haft. Samma lag ware, ther man gifwer hemfölgd med, då barn utur hus och bo skiljas, eller wid annat tilfälle. Wil man til full ägo gifwa them penningar, eller andra lösören; hafwe ther fri macht til: ej må thet thil skifts återbäras, som så gifwit är.

För att föräldrars gåva till den ena maken ska förbli dess enskilda egendom ska gåvan beskrivas på en skriftlig handling.

XVII. Capitel.

1. §. Dör man, eller hustru; tage då then, som lefwer efter, fördel sin af bo oskifto, i thet han eller hon hälst wil, af lösören; doch må thet ej wara mer, än tiugunde delen theraf. Är bo fattigt och ringa; tage då sin fästningaring, dageliga säng, och nödiga gångkläder, äntå at thet något öfwer tiugunde delen stiga kunde.

Om någon av makarna avlider och boet är fattigt har den efterlevande maken rätt att behålla sin trolovningsring, sin säng och personliga kläder även om värdet av detta överstiger en tjugondel av boets tillgångar.

Faktaruta 43 - Beslutsärenden i Enköping  - 1822

Konungens resa genom staden

Med nu närvarande Stadens äldste, Handelsmännen Hammarström och Örnmark, Klensmeden Enlind, Guldsmeden Hörberg, Swarfvaren Jacobsson, Kopparslagaren Bång, Sadelmakaren Lindblad samt Borgarna Ekberg, Olof Widberg, Eklund och Nyberg öfwerlade Magistraten om och på hwad sätt Hans Majt Konungen (Karl XIV Johan) wid sin snart skeende resa genom denna stad högtideligen skulle emottagas; Och beslöto att jämte det Stadens Broar skulle klädas med Granris och wid Konungens Höga ankomst 64 Kanonskott aflossas, skulle Magistraten och Stadens äldste wid Wästra Tullen wara Hans Majt till mötes och; om tillstånd gifves, genom Herr Borgmästaren tolka Borgerskapets och Stadsinnevånarnas undersåteliga trohet och vördnad.

Granriset hwarmed Broarna skall beklädas fälles i Gröngarns skog och framföres genom Gångled af Borgerskapet 2ne Lass på hwarje Stadsåker.

Källa: Enköpings Rådhusrätt 18/11 1822

Torgsoperska i Enköping

Tjenstelediga pigan Anna Berglind blef på sin därom gjorda anhållan antagen Till Stadens Torgsoperska, i hvilken egenskap hon njuter Stadens hägn och förswar, så länge hon sig wäl och ärligen skickar och sina skyldigheter fullgör.

Källa: Enköpings Rådhusrätt 25/11 1822

Faktaruta 44 - Litslena 1827 - 1828

Utdrag ur sockenstämmoprotokollet. Delvis moderniserat språk och sammanfattat.

10/6 1827

Sedan öfverdådig ringning af Ungdom, i synnerhet vid begrafningar nu åter börjar taga öfverhanden, hvarigenom klockornas skadande befaras, blef i anseende häruppå öfverenskommit, att nu utsedde männ af församlingen skulle jämte Kyrkovärdarne nästa Bönedag, vara närvarande vid sammanringningen till Högmässan för att utröna huruvida någon sänkning å Klockbollarna eller något annat fel för Klockornas jämna gång kund finnas.

19/8 1827

Anders Andersson i Skillinge blir utsedd tillsammans med Rusthållaren Carl Ersson i Wiggby af sockenstämman att vara Litslenas representanter vid val af deputerad för hedervärda bondeståndet till innevarande års markegångssättning för Upsala län i Priscurantens upgörande för Trögds härad. (Markegång priscurant, dvs ett generellt officiellt marknadspris som användes vid värderingar. Det fastställdes vid ett möte med en representant för varje socken och gällde under ett år.)

24/2 1828

Kyrkan behöver repareras. Murarnas utsidor rappas och fönster repareras. Till detta behöver ställningsvirke anskaffas och varje by bidrar med så stor andel som byns storlek utgör. Skillinge-bönderna ska aflämna 22 alnar spiror af gran.

Bonden Gabriel Mårtensson i Ullstämma hade skjutit en varg den 5 December 1827 och uppvisade skinnet för att få ett intyg för att utfå skottpenningar.

Länsman Marén framhöll angelägenheten av att ledstänger snarast uppsättes vid Skolsta bro på Häradsvägen. Som stöd åberopade han den olycka som varit nära att tima.

Gustaf Norberg, Skillinge väljs in som en av 6 personer + pastor i Litslena församlings BeredningsCommitté.

7/9 1828

Assessor Morén vill äfven i år bereda allmänheten möjlighet till lättnad i transporten af dess afrads- och Kronotionde spannmål till Slottsmagasinet i Stockholm och på vanligt sätt gå i författning om större transportfartygs anskaffande, för att emot vanlig afgift emottaga och öfverföra nämnde spannmål. Det yttrades samfält att alla närvarande för sin del få begagna denna transport och trodde för öfrigt att åtminstone de flästa af de frånvarande äfven skulle begagna denna förmån.

Faktaruta 45 - Sjöolycka på Björkfjärden, hösten 1809

Soldaten i Myrby rote i Boglösa, Johan Leijon, hade, i mars 1810, stämt Skepparen Hellman i Wallby för att utfå 50 Rdr (Riksdaler) som ersättning för den skada som han tillfogats genom att Hellman vid segling med lastad segelbåt, på hvilken Leijon haft ett kokreatur och En Tunna råg, så oförsiktigt och vårdslöst framfarit, att kokreaturet helt gått förlorat; Parterna infann sig tillika med hustru Leijon som upgaf att ehuru sådan storm varit den dagen nästförliden höst då skadan timat, att medan Skeppare som jemte Hellman legat med segelbåtar uti hamn, icke vågat sig ut, hade dock Hellman seglat och kommen uppå så kallade Björkfjärden, förlorat segel och måst med största lifsfara för hustru Leijon och de flera quinspersoner hwilka åtföljt Hellman på båten, wärka tillbaka, då ock båten, lemnad utan all styrsel, med den häftighet stött emot land, att kokreaturet blifwit från båten upkastadt och tagit sådan skada, att det genast måst stickas; Äfwensom att rågtunnan kommit uti vatten och säcken gått sönder så att hustru Leijon deraf icke fått bärga mer än omkring 1 Fjärding skadad råg.

Hellman medgaf det som hustru Leijon berättat men förebar att stormen icke varit sådan, att han vid utläggning med båten från hamn kunnat inse, något äfventyr af segling, och, hördes i öfrigt Hellman att Leijons förlust på longt när icke kunde hafva upgått till fordrade summan, hällst hans hustru warit ämnad att sälja kokreaturet i Stockholm och hon för kött och hud som här i Landsorten blifvit föryttrade med 12 Rdr.

Och som efter något ytterligare tvistande kommo parterna överens om att Hellman skulle betala 12 Rdr.

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1810

Faktaruta 46 - Gustafs fång och försäljning av Häflinge No 2 - Lillgården

Vid vintertinget 1831 beslutas om lagfart eller ”fastebref” för den nya ägaren av Hävlinge Nr 2 efter det att Gustaf sålt fastigheten för att få loss kontanter för att kunna reglera sina svärföräldrars skulder.

Gustaf säljer sin del 1/6dels mantal af Kronoskattehemmanet Häflinge Nr 2, för 220 Rdr Banco till Inspectoren Anders Petter Bergstrand i Häflinge och hans hustru Anna Margareta Johansdotter.

1o Salubref: Det mig i arf efter min aflidne moder Maria Helena Bladh, född Erlandsson och dels efter Brodren Sven Mauritz Bladh tillfallna andelar om tillsammans 1/6dels Mantal af Kronoskattehemmanet No 2 i Häflinge, Lillkyrka socken, Trögds härad af Upsala län för en betingad köpeskilling stor Twå hundrade Tjugu /220/ Riksdaler Banco Transport sedlar; Och som jag förenämnde summa 220 Rd Banco denna dag af köparen till fullo nöje erhållit. Och således härmed quitterade warda, Ty afhänder jag mig och öfriga arfwingar alla rätt till berörde 1/6dels mantal om 22 1/3dels penningeland och tillegna det bemälde Bergstrand, dess hustru, Barn och öfriga arfwingar, med alt hwad dertill af ålder lydt, nu lyder eller hädanefter genom laga dom tillwinnas, att fardagen den 14de mars 1831 tillträda samt hedanefter oqualt nyttja och bruka ewerdligen äga och behålla, såsom all annan deras lag och wälförwärwad; förbinder jag mig till humul efter lag till yttermera wisso hafwer jag detta salubref i så wäl min förmyndares, Rusthållaren Anders Andersson i Skillinge, Litslena socken som nedan tillkallade gode mäns närvaro egenhändigt underskrifwet, som skedde i Häflinge, Lillkyrka den 6 December 1830.

G. W. Hagström i Skillinge                   Anders Andersson i Skillinge

Förewarande förmyndare för G. W. Hagström och hans biträde wid nu ifrågaställde hemmanshandel.

2o: Att efter Garfwaren S. L. Bladhs aflidna hustru Maria Helena Bladh född Erlandsson den 3 October 1818 uprättadt arfskifte, som, i hwad del egenteligen åberopades lydde sålunda:

”År 1818 den 3 October förrättades af undertecknad, i närwaro af arftagarna uti aflidna fru Maria Helena Bladh född Erlandssons sterbhus, Enklingen Logarfwaren S. L. Bladh, och å omyndiga stjufsonens Gustaf Wilhelm Hagströms wägnar förmyndarna Logarfwaren och handelsmannen P. Sandström i Enköping och Rusthållaren Anders Andersson i Skillinge, Litslena socken, laga utredning och arfskifte som följer:

============

S.D. företeddes ett wid Häflinge den 25 September 1815 uprättadt delningsinstrument rörande fastigheten efter aflidna fru Bladhs äfwen aflidna moder Christina Larsdotter, som utwisar, att förenämnde fru Bladh i arf bekommit 1/4dels mantal skatte om 1 öres och 9 ½ penningeland i Häflinge By, hwaraf wid dödsfallet tillkommer efterlemnade sönerna Gustaf Wilhelm Hagström 1/8dels mantal och Sven Mauritz Leonhard Bladh 1/8dels mantal hwardera om 16 ¾ penningeland.

Sedan den sistnämnde sonen S. M. L. Bladh den 4 augusti 1817 med döden aflidit, tillfaller af dess i lifstiden ägande 1/8dels mantal, enklingen hr Bladh 1/12dels mantal och sonen G. W. Hagström 1/24del mantal; efter hwilken sednare delning enklingen herr Bladh äger 1/12dels mantal om 11 1/6 penningeland och dess stjufson Gustaf Wilhelm Hagström 1/6dels mantal om 22 1/3dels penningeland i skattehemmanet Lillgården i Häflinge by och Lillkyrka socken, hwaraf honom i moderfadrens Anders Erlandssons lifstid, endast arrende tillkommer enligt ofwan åberopade delning och derwid träffad öfwerenskommelse, 2 1/3 Tunna spannemål, hälften Råg och hälften Korn.

============

och 3o: Ett af wederbörande häradsskrifware den 10 mars 1827 meddeldt Jordeboksutdrag, som uplyste att Häflinge No 2, helt består af ett mantal Kronoskatte om fem och ett halft öresland, med räntan xxxx hr Öfwersten wid Uplands Infanterii Regemente på lön.

Laga faste för Bergstrand och hans hustru beviljas.

Källa: Trögds härads småprotokoll, AIIB:1 1830-1834

Faktaruta 47 - Gustafs svärföräldrars fördelskontrakt - 1834

I föregående faktaruta, 46, finns beskrivet att Gustaf säljer sin kvarvarande fastighetsdel i Hävlinge, år 1831, för 220 Riksdaler. Pengar som han använder till att betala delar av svärföräldrarnas skulder med.

I dombokens förteckning över inteckningar vid sommartinget 1834 finns här nedan en beskrivning av det fördelskontrakt som Gustaf och Brita sedan gjorde med Britas föräldrar. Det är Gustafs svärfar Anders Ersson som tar ut inteckningen för att säkerställa att de verkligen skulle få ut sina fördelsförmåner (undantag) när han och hans hustru överlät gården till Gustaf och Brita.

Den 18 juni 1834, företedde Rusthållaren Gustaf Hagström i Sneby å hans svärföräldrars, Anders Ersson och hans hustru, Maria Ericsdotters, vägnar en anhållan att till säkerhet om utbekommande af de fördelsförmåner, som de, vid uplåtelse af 1/3dels mantal Rusthållett No 1 i Sneby i Litslena socken, xxxx xxx, bemälte Hagström och hans hustru Brita Lisa Andersdotter, sig deraf betingar enligt nedanskrifvne afhandling hwilken kunde varda uti sagda hemmansdel beviljad.

                                            Afhandlingen lydde sålunda

Till våra kära föräldrar fader och swärfader Anders Eriksson och moder samt swermoder Maria Ericksdotter såsom hittills egare af 1/3dels mantal Numro 1 Sneby Litslena socken hafwer underskrifne barn och arwingar och käraste uti begges deras lifstid determinerat följande fördelskontrackt eller innehåll så af hus, spannmål och foder för kreatur samt wedbrand med flera förefallande behofver nemligen

Numro 1. Såsom boningsrum efterlåter den mindre byggnaden på gården bestående af Brygghuskammaren och kammaren i farstu och wisthusboden, alt i samma recka och den kammaren på ena öfwer wardagstugan och en spis skall anskaffas i brygghuskammaren med det förtesta-rum i wargdagsstugan och brygghuset för bakning och bryggning och annan matlagning med mera samt rum för kreaturen i fä- och fårhuset samt rum för fodret blir skullen åfwan fä- och fårhuset rum i källaren för dricka och Potatis, alla dessa hus skall af jordbrukaren underhållas med takning och innanredning.

2o. Såsom årlig fördel förbehålles 4 1/2 tunna råg 4 tunnor korn, 1 tunna blandsäd, 1 1/2 tunna wete inalles Tio tunnor och Tio Riksdaler Riksgälds i penningar och samma till wåra kronpenningar för hwarje år i ren och strid säd lemnas helgmessotiden.

3o. Förbehålles twenne åkrar i stora wreten närmast Karl Pers-skifte på öfra änden närmst byn och i södra gerdet det åkerstycket på tredje skiftet nedanför Solbodswegen wid kjellan – en plog i engen nermast Öbergs åker och årligen utfå 2ne kappar ärter i samfellt ertland, att setta kål i samfäldt kålland samt halfwa treggården och halfwa teppan wid gården och Långbenken förbehålles ensamt

4o Förbehålles bete för en ko och en kalf i skogsmarken och i engen samt beten samfeldt i hustomten för en ko och en tomt? kalf.

5o Skall hemmansbrukaren lemna in natura höö warie år 90 Ltt helgmessotiden samt 8 tjåg halm 5 tjåg råghalm 3 tjåg kornhalm logbundne kjerfwar samt 8 tunnor agnar 5 tunnor kornagnar 3 tunnor rågagnar.

6o Skall hemmansbrukaren lemna dragare att kjöra wåra åkerbitar med och hest till kyrka och quarn samt andra nödwändiga resor.

7o Skall hemmansbrukaren lemna och hemföra bränsel af skogen hwad som åtgår men om sjukdom eller dödsfall inträffar skall det hemföras 1 stafmon? torrwed om året och widare brensel hwad som åtgår.

8o När endera af oss dör så förswinner tredjedeln af fördelen men i lika beskaffenhet af hö och halm lika mycket som förut.

Med detta fördelsContrackt förklarar wi oss till alla delar nöjda på ömse sidor som skedde i Sneby och Litslena socken den 8 mars 1834.

Gustaf Wilhelm Hagström och Brita Lisa Andersdotter (bomärke) och så well Gustaf Hagström och dess hustru Brita Lisa Andersdotter egenhendit underskrifwit sina namn äro wi på en gång nerwarande wittnen

Johan Johansson i Sneby                  Jan Andersson

Å hwilken handling en så lydande påskrift befinnes meddelad

Wad som wi skall hafwa till wår fördelshjelp i hushåll

Twenne kor en som wi skall lösa igen, en begäre(?) i Stockholm med

Twenne xxxx kalfwar en sugga, en wintergris

Tränne takor

Silfwer

1 1/2 qwarter kagg

Koppar

1 liten kittel

1 skål

1 panna, 1 caffepanna, 1 skopa

Then

2 tennfat

2 stakar, 4 tallrikar

1 skål

Jernsaker

1 gryta, 1 grytpanna

1 Tackjernspanna

Laggkäril

1 dalkarlstunna

1 kar, 1 Tina, 1 Så, 2 ämbar

3 bunkar, 1 stefwa

Nödwändiga slögdsaker

Swarfstol

Hyfwelbänk

1 Bränwinsankare

Inwändigt

1 Skenkskåp

1 Birån, 1 Linskåp, 1 Bord, 3 stolar

1 Klåckan i kammaren

1 Spegel, Spannmålslåren

1 mat-slock?, 2 standfot

1 säng med dyna den semre

3 Bolster, 2 sengtecken

2 fällar

1 fickur af silfwer

1 kista, 1 koffert

1 Bibel och andra Historieböcker

1 Cristallsflaska

1 dito flaska

1 boutelg

                      Efter upläsning, Resolverades

Att Häradsrätten finner den sökta inteckning icke kunna meddelas, förrän de af Rusthållaren Anders Ersson och hans hustru Maria Ericsdotter utfärdade Uplåtelsebref till G.W. Hagström och hans hustru Brita Lisa Andersdotter å 1/3dels mantal af No 1 i Sneby by hvilken handling ligjer xxxx pant för då upretat fördels Contrakt varder företedh af två behöflig fölgd anmält xxx åligger det altså de xxxx, at tillagda xxxxx inkomma med bevist uplåtelxxx vid dem förelagdt vite af fem Rikcdaler Banco; Hwilket afsades.

Tingsrätten godkände alltså inte inteckningen på grund av att det saknades ett upplåtelsebrev som visade att de verkligen överfört innehavet av fastighetsdelen till Gustaf och Brita.

Källa: Trögds härads småprotokoll, AIIC:1, 1830-1834

Faktaruta 48 - Gustafs svärföräldrars fördelskontrakt, igen - 1834

I förteckningen över inteckningar vid hösttinget 1834 återkommer Gustafs svärföräldrar Anders Ersson och Maria Ericsdotter med ett förtydligande av villkoren i det fördelskontrakt som Gustaf och Brita gjorde med Britas föräldrar.

Den 21/11 1834. Med anledning af Härads Rättens beslut vid nästlidet Ting, då jemlikt hvad §5 uti Inteckningsprotocollet uplyser, Rusthållaren Anders Ersson i Sneby och hans hustru Maria Ericsdotter, sökt inteckning uti 1/3dels mtl Skatte Rusthålls hemmanet No 1 uti Sneby by, Litslena socken, till säkerhet om utbekommande af de fördelsförmåner, som de, vid Rushållsdelens uplåtelse genom gåfva till deras måg Rusthållaren G. W. Hagström och hans hustru, Brita Lisa Andersdotter, så deraf betingat, läto nu
Anders Ersson och hans hustru förete, uti bevittnad afskrift det åberopade gåfvo- och uplåtelse Brefvet, af följande lydelse:

I kraft af detta vårt öppna gåfvobref gör jag Anders Ersson tillika med min kära hustru Maria Ersdotter härmed vitterligt, att vi af mogen eftertanke och Sundt förnuft, nu uplåter och borttgifver vår ägande fastighet 1/3dels Ett tredje dels Mantal om 4 öresland 4 tunneland i Hemmanet No 1 i Sneby by, Litslena socken Trögds Härad och Upsala län, till vår måg G.W. Hagström och vår k dotter Brita Lisa Andersdotter i Sneby, emot uppfyllande af det fördels Contract med oss öfverenskommet; Att så afstår vi ofvannämnda Hemmansdel samt fullo ägo tillägna det samma vår måg G. W. Hagström och vår dotter Brita Lisa Andersdotter att för sig och barn everdeligen äga, bruka och behålla, såsom all annan deras Lag och Välfångna egendom, med Hus jord, och alla tillhörande ägor, sådant det nu befinnes att nu genast tillträda ifrån nedanskrifne dag.

Äfven öfverlämna vi till vår måg och dotter all vår Lösa Egendom, utom de persedlar vi i fördelsContractet undantagit; Då likväl all vår gäld och skuld af vår måg och dotter betalas, ifrån nedanskrifne dato, enligt lista utgifven.

Men skulle den Högsta Guden hedankalla vår dotter Brita Lisa och dess barn framför oss, gånge då gåfvan åter, mot det vår måg G.W. Hagström skall åter utbekomma de penningar, han hafver betalt till vår gäld och skuld.

Till yttermera visso hafva vi detta gåfvobref med egna händer underskrifvit i nedanstående vittnens närvaro hvilket skedde i Sneby by och Litslena socken d 7 mars 1834.

Maria Ersdotter                 Anders Ersson i Sneby

Att Anders Ersson egenhändigt underskrifvit sitt och dess hustru Maria Ersdotter sitt bomärke intygas af oss på än gång närvarande vittnen

G.J. Öberg, organist        Jan Andersson

                                            Resolverades

Som den fastighet eller 1/3 mtl Rusthåll under No 1 i Sneby by, deruti Inteckning nu sökes, kommit uti G.W. Hagströms och hans hustrus, Brita Lisa Andersdotters hand genom fång, som lagfaras bör, kan, innan Hagström och hans hustru anmält sig om Upbud och Lagfart å förenämnde Rusthållsdel, Härads Rätten, emot stadgandet uti 12te § af Kongl Förordningen den 13 Julii 1818, den af Anders Ersson och hans hustru sökte, Inteckningen till säkerhet för de betingade förmånerna, icke meddelas; Hvilket afsades.

Nu var alltså överlåtelsebrevet och fördelskontraktet godkända men inteckningen kunde inte registreras förrän Gustaf och Brita hade ansökt om lagfart på fastigheten.

Källa: Trögds härads småprotokoll, AIIC:1, 1830-1834

Faktaruta 49 - Gustafs svärföräldrars fördelskontrakt, 10 år senare - 1844

Det har nu gått 10 år och Gustafs svärföräldrar ansöker igen om inteckning i fastigheten som säkerhet för att få ut sina fördelsförmåner. Den är den här ansökningen som avses med ”afhandling” i första meningen här nedan.

Hösttinget 1843

Wid hwilken afhandling, som och uplästes, fogades ett utdrag af denna Härads Rätt. Inteckningsprotocoll för den 18 Junii 1834, deraf inhämtades, att Anders Ersson och hans hustru Maria Ericsdotter, vid då sökt enahanda inteckningssäkerhet för Afhandlingens bestånd men det Hds Rtn förklarat sådant ej kunde meddelas förr, än det af Anders Ersson och Maria Ericsdotter utfärdade Uplåtelsebref till Gustaf Wilhelm Hagström och hans hustru å ett Tredjedels mantal af hemmanet No 1 i Sneby by företeddes och till behörig lagföljd anmäldes, samt derföre ålagt de sistnämnde vid 5 Rd Bco vite att de näst derpåföljande lagtima Ting med berörde Uplåtelse bref till Hds Rtn inkomma.

Häröfwer, Resolverades: (beslutades)

Vid det förhållande att ofvannämnde af Anders Ersson och hans hustru Maria Ericsdotter, till deras måg och dotter Gustaf Wilhelm Hagström och Maria Ericsdotter utfärdade Uplåtelsebref å 1/3 mtl af Rusthållshemmanet No 1 i Sneby, ännu icke blifvit till lagföljd företedt, samt uplysning inkommit att det hinder, som derföre må hafva funnits, pröfvar Härads Rätten nödigt  höra Rusthållaren Hagström öfver Inteckningsansökningen, hvilken derföre såframt den icke skall såsom förfallen anses, bör, genom sökandens försorg, så lång tid före nästa i Häradet infallande lagtima Ting, som lagen uti 11 Cap 4§ Rättegångs Balken angående stämnings tillställande föreskrifwer, delgifwas bemälte Hagström, som åligger, att å första rättegångsdagen af berörde Ting, med förklaring i ärendet hit inkomma hvarefter och ehvad Hagström förklaringsskyldigheten fullgör eller icke, Hds Rtn vill, på xxxx anmälan af sökanden, vidare utlåtande i denna inteckningsfråga meddela.

Vintertinget 1844

S.D. Såsom Intecknings Protocollet för Höste Tinget den 16 nästlidne November, under §21, utvisar, Fördelsmannen Anders Ersson sökt, intecknande af den skriftliga Afhandling under den 8 Martii 1834, hvarigenom han och dess hustru Maria Ericsdotter uplåtit till deras Måg och Dotter, Gustaf Wilhelm Hagström och hans hustru Brita Lisa Andersdotter 1/3dels Mantal uti hemmanet Sneby No 1, Litslena socken, emot tillgodonjutande af deraf betingade fördels- och undantagsförmåner, men Hds Rtn, vid det förhållande, att ofvannämnde af Anders Ersson och hans hustru Maria Ericsdotter till deras Måg och Dotter, Gustaf Wilhelm Hagström och Brita Lisa Andersdotter utfärdade Uplåtelsebref å 1/3dels Mantal af Rusthållshemmanet No 1 i Sneby ännu icke blifvit till lagföljd här företedt, samt uplysning saknades om det hinder, som derföre må hafva mött, funnit nödigt höra Rusthållaren Hagström öfver Inteckningsansökningen, hvilken derföre, så framt den icke skulle såsom förfallen anse, borde genom sökandens försorg, få lång tid före nu pågående Ting, före Lagen uti Cap 11 4§ RB angående stämnings tillställande föreskrifver, delgifves bemälte Hagström, som det ålåg, att å första Rättegångsdagen af detta Ting med förklaring i ämnet till Härads Rätten inkomma; hvarefter och ehvad Hagström förklaringsskyldigheten fullgjorde eller icke, Hds Rtn ville, på skeende ansökan af Sökanden, vidare utlåtande i denna inteckningsfråga meddela; Så fullföljde nu Anders Ersson i egen person ofvannämnde ansökning, dervid Hagström tillstädeskom och inlemnade Kongl Majts Befallningshafvandes i Länet under den 20 December 1834 gifne Resolution, deraf inhemtades, att Hagström och hans hustru Brita Lisa Andersdotter då fått på sig transporterad åborätten till ifrågavarande Ett Tredjedels Mantal Sneby No 1, som vore af Krononatur. Och kunde Härads Rätten enär Hagström och hans hustru sålunda icke voro egare till berörde hemmansdel, utan densamma tillhörde Kongl Majt och Kronan, den sökta Inteckningen  ej eller meddela; Hvilket afsades.

Gustaf hade gjort vad som ålagts honom redan 1834, nämligen ansökt hos landshövdingen i länet om att bli registrerad som innehavare av fastigheten Sneby No 1. Däremot kunde han inte ansöka om lagfart för fastigheten för det var staten som var ägare till alla rusthåll och eftersom Sneby var ett rusthåll så kunde Gustaf aldrig få lagfart på gården. Det borde Anders Ersson ha vetat eftersom han själv varit i samma situation och aldrig hade haft lagfart på gården han heller när han övertog efter sin far.

Källa: Trögds härads småprotokoll, AIIC:3b 1843-1844

Faktaruta 50 - Det nya skolhuset  i Litslena

Efter 1842 års skolstadga där det beslutades att alla socknar var skyldiga att tillhandahålla barnen skolundervisning, behandlade sockenstämman i Litslena frågan om uppförande av ett nytt skolhus flera gånger. Texten är delvis nedkortad och moderniserad.

2/6 1844

Diskussioner och planerande för byggande av en ny och större skolbyggnad. Ev entreprenad för bygget i Nora, men tveksamheter pga den långa hemtransporten. Förfrågan borde kunna ställas på närmare håll, förslagsvis Vittinge. Frågan gick till Vittinge men där fanns det bara en person och som skulle timra av gran. Socknemännen ville dock ha skolan byggd av furor. Förfrågan ska därför ställas till Nora.

29/9 1844

Långa diskussioner om skolhusets utseende och storlek och planlösning hade hållits under en längre tid. Nu enades man om att huset skulle vara 26 alnar långt och 14 alnar brett för att rymma de 142 barn som finns i församlingen mellan 8 och 13 år. Höjden skulle ökas till 4 ¾ alnar. Man räknade på 2 kvadratalnar för varje barn. Man hade tillgång till en ritning öfver det nybyggda skolhuset i Tillinge som fått mycket beröm för sin ändamålsenlighet. Ett byggnadsråd utsågs nämligen Skattebönderna Jan Olsson i Ullstämma och Lars Eric Ersson i Skolsta och pastor A. Bladin. Byggnadsrådet fick i uppdrag att ”gå i författning” med Bonden Olof Nilsson i Nora som lämnat in ett anbud på 377 Rdr (Riksdaler) inkluderande virke, arbete och plank enligt ritning.

Till slut skrevs ett kontrakt som slutade på 240 Rdr.

8/3 1846

Det konstaterades att en del trassel inträffat vid afhemtningen av skolhusbyggnaden, emedan en del timmer blef qvar på platsen och inte kunde medföras, för att alla transportskyldiga inte fullgjort sin del af åtagandet. Säljaren, Bonden, Olof Nilsson skulle erbjudas att mot en betalning af 20 Rdr hitforsla det kvarvarande timret.

För afhemtning af de brädor och plank som beställts från Ålands socken skulle 19 par dragare behöfvas och upbudas.

1/11 1846

Sedan det nya skolhuset nu blifvit färdigt, fattades beslut om att gården skulle planeras genom att grus och sand skulle påföras.

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

Faktaruta 51 - Gustafs svärfar hade upplåtit mark för en torpstuga

Vid vintertinget 1846 försöker Skomakaren Per Gustaf Lundgren i Sneby få en förnyad inteckning registrerad som säkerhet för marken där han köpt en torpstuga med ekonomibyggnader. Byggnaderna står på ofri grund på fastigheten Sneby No 1. Lundgren hade köpt stugan av Anders Ersson, 20 år tidigare, år 1826. 

Anhöll Skomakaren Per Gustaf Lundgren på Sneby egor i Litslena socken å egna och sin hustrus wägnar, om förnyadt intecknande af ett Kontrakt, som med deri befintliga anteckningar lydde sålunda.

Anders Ersson säljer till Per Gustaf Lundgren sitt ägande torpställe beläget å Sneby egor, bestående af stuga och fähus samt befintlig åkervret, på femtio års tid räknat ifrån den 14 mars 1826 till samma tid 1876, då husen kommer att tillfalla Lundgrens barn eller arfvingar men jorden och gärdesgården kommer att tillfalla kommande jordägare. Lundgren betalade 222 Rd Rgs. Köpeaftalet undertecknades 22 April 1826.

År 1833 den 2 April wid Lagtima Wintertinget blef köpekontraktet intaget till wederbörlig säkerhet.

Undertecknad har blifvit tillställde communication å detta Contract, men icke erhållit del deraf, som intygas af Sneby den 6te augusti 1845.

G.W. Hagström.

Efter upläsandet hwaraf och sedan uplyst blifvit att Bonden Gustaf Hagström nu mera wore egare till det 1/2va mtl under No 1 i Sneby, hvartill den i afhandlingen gjorde uplåtelsen hörde, samt att twist ifråga om lösningsrätt som rörde samma hemman upstått emellan honom och förre egaren deraf, Bonden Anders Ersson i samma by, så

                                            Resolverades

Sedan afhandlingen utvisar att nuvarande ägaren Gustaf Hagström hwarken innehöll något medgifvande eller bestridande till sökta inteckning, warder inteckningsansökningen utställd till communication med såwäl Hagström som Anders Ersson vid nästa i Häradet infallande lagtima Ting. Hvilket afsades.

Vid hösttinget 1846 tas ärendet upp igen och nu med godkännande både från Anders Ersson och från Gustaf. Och trots att Lundgren inte ansökt inom laga tid så godkänns förnyelsen av inteckningen eftersom både Anders Ersson och Gustaf godkänt den.

S.D. Uppstod från Rätten Nämndemannen Lars Larsson i Fiskwik och å Skomakaren Pehr Gustaf Lundgrens wägnar fullföljde dennes wid Winter Tinget den 19 sistl Martii gjorde ansökning om förnyadt intecknande af en emellan Bonden Anders Ersson i Sneby och Lundgren den 22 April 1826 uprättad afhandling, hvarigenom Anders Ersson till Lundgren och hans rättsinnehafvare underpå 50 år räknadt från den 14 mars 1826 till samma tid 1876, uplåtit en lägenhet i Sneby hemmans mark, hvilken ansökning blifvit till communication med egaren af den hemmansdel i Sneby, hwarå ifrågawarande lägenhet inom belägna Rusthållaren G.W. Hagström och Anders  Ersson, till föreläggande att å Första Rättegångsdagen af sisthållne Sommarting öfwer ansökningen sig föryttra(?), wid äfwentyr att densamma blifwer fastställd, derest Lundgrens ansökning då fullföljde och med xxx xxxx blifwit behörigen fullgjordt; och inlemnade härwid Nm Lars Larsson den här ofvan omförmälde afhandling, hwarå fanns tecknadt följande bevis:

”Undertecknad har blifwit tillställd communication af förestående Contract som af mig godkännes.

Sneby den 25 October 1846

Anders Ersson                                                            G.W. Hagström”

Som uplästes, hwarefter

                                            Resolverades

Ehuru Sökanden Skomakaren Lundgren icke inom den af Härads Rätten föreskrifne tid nu inteckningsansökningen fullföljt, finner likväl Härads Rätten enär Anders Ersson och Hagström uti deras å afhandlingen öfver delgifwandet tecknade bevis, densamma godkändt, skäligt, att afhandlingen ånyo inteckna, till Skomakaren Lundgrens och hans rättinnehafvares säkerhet för fortfarande besittning af den till honom deri uplåtne lägenhet å Sneby hemmans egor.

Hwilken inteckning gäller med förmonsrätt från detta Ting; dock bör densamma för att bibehålla gällande kraft, hwart 6(?) år förnyas; Och skulle bevis häröfwer genom utdrag af Protocollet samt påskrift å afhandlingen meddelas.

Källa: Trögds härads småprotokoll, AIIC:4 1845-1849

Faktaruta 52 - Soldat Kraft har förlupit sin hustru

Vid Vintertinget 1821 avhandlades följande:

Afskedade soldaten Johan Krafts i Litslena hustru Cajsa Lisa Johansdotter anhöll om lysning efter sin man som egenwilligt öfwergifwit henne och i flera år icke låtit sig afhöra. Det måtte warda utfärdat kungörelse det han ofördröjligen skall infinna sig hos hustrun, wid äfwentyr at eljest blifwa skiljd från henne. Kyrkoherden Edenlöf utfärdade ett intyg med följande innehåll: Johan Kraft är född i Litslena 1782. Afgick med ordenteligt betyg till Walby socken den 29/5 1813, återkom den 25/9 samma år med vittnesbörd at han der tjenat såsom kusk under namnet Johan Skillgren, samt skulle då flytta till Stockholm. Skillgren skulle sedermera en eller annan gång warit till församlingen utan att anmäla sig hos socknens prästerskap, och hwarest han nu uppehåller sig skal wara okändt. Under sin vistelse här var han känd för ostadig och mindre ordenteligt upförande. Även hustrun är född i Litslena, 1792, och här vistandes i mycket knappa omständigheter med tre minderåriga barn, är känd för klanderlös lefvnad. 22/3 1821.

Johan Kraft eller som han numera kallar sig Skillgren skulle för att ha förlupit sin hustru, efterlysas i Häradets alla kyrkor samt i häradet angränsande kyrkor, att inom natt och år infinna sig hos sin hustru, samt wid rätten höras öfwer hennes påstående om skillnad i äktenskapet.

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1821

Vid Sommartinget 1823 fortsätter målet från Vintertinget 1821, se ovan.

Hustrun Cajsa Lisa Johansdotter förnyade nu sin ansökan om skillnad i äktenskapet sedan 2 år gått sedan efterlysningen gjordes vid tinget. Under tvänne år har efterlysningen varit anslagen å rättens dörr, äfvensom har efterlysning gjorts från predikstolen den 14 April 1822 i Häradets alla kyrkor och även i Enköpings stad, Biskopskulla och Fröjeslunda kyrkor. Johan Kraft eller Skillgren som han också kallat sig har dock inte i orten låtit sig afhöras.

Rätten dömer därför till skillnad i äktenskapet mellan Kraft och Cajsa Lisa Johansdotter och anse mannen hafwa förwerkat hela sin lott i boet. Så som en följd må Cajsa Lisa Johansdotter hos högvördige DomCapitlet i Upsala om skiljebrefs anhållande sig anmäla.

Källa: Trögds härads dombok Sommarting 1823

Faktaruta 53 - Anders Andersson okvädad på auktion

Nedanstående utdrag ur domstolsprotokollet beskriver en händelse då Anders Andersson var på auktion. Året är 1822. Då var Gustaf 12 år och bodde hos Anders Andersson och hans familj. Andersson var samtidigt Gustafs förmyndare.

S.D. Till detta ting hade Bonden Anders Andersson i Skillinge Litslena socken utwerkat stemning å Skräddaren Eric Peter Lundin på Tibble ägor, samma socken, med påståendet Lundin lagligen måtte wara ansedd för det han under en uti Kromsta by nu i höst hållen auction, skall oqwädat Anders Andersson, så och ersätta Lagsökningskostnaden.

Då detta mål till handläggning upropades inställde sig parterna i egna personer hwarwid Anders Andersson anförde, det nu öfwerklagade förhållande deruti bestått att sedan Lundin jemte flera andra upstigit på ett af Anders Andersson wid förenämnde auction inhandladt bord, samt blifwit af Anders Andersson erinrat att bordet derigenom kunde fördärfwas, hade Lundin till käranden yttrat ”hwad är du för en Rackare”. Lundin erkände sig hafwa af förhastande fällt berörda utlåtelse den han ock nu rättade och återkallade, hwarefter Anders Andersson åberopade såsom wittnen i målet Nämndemannen Eric Johansson i Bårskär, Mjölnaren Eric Holmström och hustrun Caisa Svensdotter i Hallarby, hwilka personer härwid tillstädes och ojäwige befunne aflade wanlig wittnesed, warnades för följderna af dess missbruk, samt hwar för sig hörde, berättade:

1o: Eric Johansson, att han wid ifrågakomna tillfälle hört Lundin erkänna, det han kallat Anders Andersson Rackare samt derför begärt tillgift (förlåtelse).

Upläst och widkänt.

2o: Holmström, det han icke hade något i målet sig bekant. Upläst och widkänt.

3o: Caisa Svensdotter, att hon wid öfwerklagade tillfälle hört Lundin nämna Rackare, men kunde icke uplysa åt hwilken samma utlåtelse warit rigtad. Upläst och widkänt.

Lundin förklarade numera, det oftaberörde utlåtelse icke skulle warit ämnadt åt Anders Andersson; hwarefter

                                            Resolverades

Emedan Skräddaren Lundin inför Härads Rätten instämdt och otwunget widgått sig hafwa wid ifrågawarande auctionstillfälle, uti större samqwäm kallat Anders Andersson ett ohöfwiskt ord; Ty och utan afseende derå att Lundin numera sökt förebära, det samma yttrande icke skall warit rigtat åt Anders Andersson, pröfwar Härads Rätten, i förmågo af 17 Cap 36 § Rättegångsbalken och 60 Cap 6 § Missgerningsbalken skäligt fälla Lundin att böta Twå Daler silfwermynt med Tretiosex shillingar, så och ersätta kärandens rättegångs-utgifter med fyra Riksdaler Banco.

Hwilket beslut afsades med tillika lemnad underrättelse om sättet att deruti söka ändring.

Källa: Trögds härads dombok Höstting 1822

Faktaruta 54 - Överlastad dräng under högmässan, 1817

Litslena sockenstämma 19/1 1817

Över det angivande hos pastor, att drängen Carl Jonsson i Kromsta skulle sistlidne annandag jul varit av starka drycker så överlastad, att han i kyrkan under gudstjänsten givit över, hvarom följande personer skulle veta, som förhördes:

1: Bonden Carl Jansson i Sneby, att Carl Johnsson under predikan inkommit i kyrkan och gått på läktaren, samt efter en liten stund återkommit och gått ifrån kyrkan; funnits att det inte stod rätt till med honom.

2: Bondesonen Jan Jansson i Sneby, att Carl på kyrkovallen legat i en släde sovande, under gudstjänsten.

3: Drängen Jan Ersson i Hummelsta, att han sett Carl kastat upp i läktartrapporna, vilket efter hans övertygelse skedde av överlastande emedan hans spyor gav brännvinsstank ifrån sig.

4: Kyrkovaktaren Munter, att Carls uppkastning i läktartrapporna haft brännvinslukt.

5: Drängen Erik Hedlund i Åby, att han funnit Carl utanför kyrkan vara av starka drycker så ankommen, att han rådt honom icke ingå i kyrkan, vilken han likväl gjort.

Många flera skulle kunna wittna, men som målet skulle till tinget förwisas så läto de härvid bero.

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1814-1838)

Faktaruta 55 - Förbud mot överdådig ringning i kyrkklockorna, 1848

Litslena sockenstämma 16/4 1848 §4. Sammanfattad och något moderniserad text.

Diskuterades åter åtgärder mot öfverdådig ringning av kyrkklockorna. Om någon ringde sönder märkena. Böter 2 Rdr. Om man, under ringningen, sparkar med foten mot ”klockbredden” skall ett vite af 1 Rdr utgå. Sådana sparkar kan skada klockorna.

Då erfarenheten visat, och ofta, särdeles vid begravningar ett öfverflödigt antal af obehörigt folk, dels af ringarna sjelfva i klockstapeln upkallades, dels opåkalladt sig inträngde, äfvensom att ringarna vid dylika tillfällen stundom med öfverflödig tractering förseddes, hvarigenom vanligen oordningar och ofog af ofvannämnde art blifvit en följd. Det bestämdes att varning ifrån predikstolen mot detta oskick skulle meddelas.

(Vid den här tiden, 1848, var det personer från den gård varifrån den avlidne kom som skulle sköta klockringningen vid begravningar. Av någon anledning hade det hänt att det ofta och i synnerhet vid begravningar obehöriga personer hade uppehållit sig i klockstapeln. Det var dels sådana som kallats dit av de som skulle sköta ringningen och dels hade personer trängt sig in där utan tillåtelse. De som uppehållit sig där hade varit ”med öfverflödig tractering försedde”, dvs onyktra. Det var detta ofog man ville stävja för att inte klockorna skulle skadas.)

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:5 (1838-1849)

Faktaruta 56 - Det ökande problemet med tiggeri, 1869

Litslena kyrkstämma 26/12 1869.

§7. För att lindra den tunga och alltför dryga uppoffring som de hushåll måste vidkännas hvilka inom denna socken befinnas nära stora Landsvägen eller annan allmän farväg i och för utdelandet af en bit bröd eller mat åt hungrande nödställda, oftast från aflägsna orter vandrande gesäller eller arbetare, hade förslag af åtskilliga socknemän blifvit framställdt derom, huruvida man icke, i likhet med hvad i åtskilliga andra församlingar vore stadgade, borde gå i författning om inrättande af ett gemensamt matställe, afsedt just för sådana personer hvilkas, i ett eller annat afseende, vore på vandring stadde, men icke ägde för stunden hvarmed de, utan medmenniskors hjelp och bistånd, kunde sig lifnära. Sedan undertecknad ordförande till Socknemännens ompröfvande framställdt ärendet, och dervid framhållit fördelen af, det sådant understöd, hvarom nu vore fråga, utdelades på endast ett ställe inom socknen, och att kostnaden derför finge bestridas gemensamt af hela församlingen efter den grund hvarom beslut skulle kunna fattas; - uppstod en liflig diskussion, hvarunder särskilt pastor Bladin för sin räkning bestämdt förnekade ingå på en sådan öfverenskommelse, samt framställde till ordföranden den frågan, om icke gällande fattigvårdsförordning tydligen förbjöd allt, tiggeri eller s.k. bettlande, och att derföre inrättandet af ett mathem i ofvanberörde syfte, vore helt och hållet stridande mot den allmänna lagens föreskrifter. Undertecknad ordförande genmälde det Herr pastorns åsigt om tiggeriet i allmänhet visserligen vore juridiskt riktig, men kände derföre icke till någon lagparagraf der det förbjödos enskildta personer eller samhällen, att, efter sig förestående omständigheter och på ett för dem lämpligaste sätt, åt en nödlidande nästa, räcka en hjelpande hand. – Efter det öfverläggningen förklarats afslutad, framställdes propositionen, hvilken af de flesta närvarande med nej besvarades; hvadan alltså något åtgörande i saken icke vidare vore att vidtaga.

Källa: Litslena kyrkostämmans protokoll KIIa:1 (1866-1916)

Faktaruta 57 - Ett vildsint och tygellöst sinnelag, 1865

Litslena kyrkstämma 14/5 1865. Sammanfattad och moderniserad text.

Åtskilliga av Hummelsta byamän hade lämnat in klagomål över grannen, backstugumannen Berg, som var av ett vildsint och tygellöst sinnelag, samt allt som oftast for ut i svåra hotelser mot sina grannar. Överlades nu med sockenmännen hvilka åtgärder man lämpligast borde vidtaga. Man informerade om att orsaken till mannens ilska kom sig av att en jordlapp invid hans stuga blivit fråntagen honom vid laga skiftet. Man beslutade att eftersom Berg var helt utblottad och förut tillhört fattigvården, skulle jordbiten återlämnas till honom och jordägaren får ersättning från fattigvården. Om Bergs sinnestillstånd förbättrades förklarade jordägaren att han var villig att gå med på överenskommelsen.

Källa: Litslena kyrkostämmans protokoll KI:6 (1863-1865)

Faktaruta 58 - Problem med lösaktigt och kringfarande folk, 1866

Litslena kyrkstämma 8/7 1866.

Sedan af åtskilliga Sneby byamän anmälan blifvit gjord derom hurusom en skara af lösaktigt kringfarande folks esomoftast långa tider inlogerade sig hos Torpare och Backstugusittare boende i berörde bys egor, och att detta sällskap vid sina besök å nyssnämnde ställen i sitt uppförande och lefverne utöfvade å hvarandra och innevånarna i grannskapet våldsam behandling, samt andra lagstridigheter och tygellöshet i högsta grad, hvaraf icke allenast husfolket ofredades utan äfven byns innevånare ledo väsentlig mehn, öfverlade nu socknemännen huruvida icke någon gräns skulle kunna sättas för nämnde ofog; - efter öfverläggning i ämnet fattades det beslut att protocollsutdrag häröfver skulle tillhandahållas Sneby byamän, hvilka sedermera hos ortens kronobetjente eller Konungens Befallningshafvande ägde att i laga ordning saken till beifran anmäla.

Källa: Litslena kyrkostämmans protokoll KIIa:1 (1866-1916)

Faktaruta 59 - Klockare Öberg belönad, 1863

Litslena kyrkstämma 22/3 1863. Sammafattad och moderniserad text.

Klockaren Gustaf Julius Öberg hade med flit och nit utfört sitt arbete som organist, klockare och vaccinatör i 40 år. Pastor Bladin höll ett långt tal om Öbergs alla dygder och skulle skriva till Domkapitlet för att Öberg skulle få någon passande utmärkelse. Bladin framhöll i talet Öbergs dygder, inom tjänstemannabefattningen som Bladin i nära 30 års tid tillsammans med Öberg gemensamt uppehållit Tempelandakten. Sockenmännen framhöll hans oförtrutna möda och en aldrig tröttnande ifver vid att å högst oländiga backar och stenbunden mark hafva anlagt särdeles smakfulla och ändamålsenliga planteringar, så väl vid klockarebostället som äfven vid hans eget, under idoghet och flit förvärfvade landtställe.

Källa: Litslena kyrkostämmans protokoll KI:6 (1863-1865)

Faktaruta 60 - Obändiga lynnen, svärfar och måg, 1869

Litslena kyrkstämma 30/5 1869.

På anmälan av Wällinge byamän hade kommunalstämma till denna dag blifvit utlyst att hållas för att öfverlägga och besluta i en fråga som vore af mindre vanlig beskaffenhet. Förre frälsebonden Eric Jansson i Wällinge, hvilken under en tid af omkring 15 år bott och arbetat hos sin måg bonden Eric Ericsson i nyssnämnde by, hade sistlidne vår kommit i oenighet med berörde sin måg. Enligt byamännens utsago hade missämjan å ömse sidor tilltagit till den grad att Eric Ericsson slutligen förnekat svärfadern få hafva sin bostad uti nyssberörde Ericssons hem, hvilket haft till följd att Eric Jansson i saknad af några närmare anhöriga, börjat ligga grannarna till last för erhållande af sitt lifsuppehälle för dagen; dessutom fruktade byamännen det denna lefnad förr eller sednare hos Eric Jansson skulle, i händelse ingen ville vårda sig om honom, urarta till grubblerier och sinnesförvirring.

Så väl undertecknad ordförande som öfriga socknemännen uppmanade på det allvarligaste Er. Ericsson, hvilken vid tillfället var närvarande, att med fridsamhet och försonlighet söka närma sig svärfadern, men tycktes Ericsson i den vägen vara obeveklig; lade skulden ensamt på svärfaderns obändiga lynne, och påstod det ingen menniska kunde lefva i frid med honom. Emedlertid och då af Wällinge byamän upplyst blifvit, det Er. Jansson hos ofvanbemälte sin måg bott och arbetat under en längre följd af år , utan att för samma arbete erhålla annat än egentligen kost och husrum, samt att misshäligheten vore lika mycket Ericssons skuld som svärfaderns, ansåge socknemännen det vara Ericssons skyldighet att med vänlighet bemöta sin svärfader, samt låta honom hädanefter som hittils få åtnjuta de förmoner hvartill han tvifvelsutan vore berättigad, mot skyldighet för Eric Jansson att iakttaga ett värdigt och stilla lefverne samt tillhandagå sin måg med villighet och arbetsamhet. I händelse af behof ville socknemännen för tillfället försträcka Eric Jansson någon fattighjelp af mjöl och saltvaror, om hvilket fattigvårdsstyrelsen vid blifvande sammanträde finge närmare besluta.

Källa: Litslena kyrkostämmans protokoll KIIa:1 (1866-1916)

Faktaruta 61 - Kreatursmarknader, 1869

Litslena kyrkostämma 31/10 1869. (Efter 1862 ersattes kommunalstämman med en kyrkostämma. Det var både kyrkliga och kommunala ärenden som behandlades.)

Till undertecknad ordförande hade ankommit en så lydande skrifvelse:

”Då så kallade kreatursmarknader å flera trakter inom riket på sednare tider hafva uppstått, hvilka i betydlig mon och på ett önskvärdt sätt befordrat omsättningen af kreatur för så väl större, som isynnerhet mindre jordbrukare, och då aflägsenheten från en större stad gör behofvet känbarare af en sådan marknad med tillfäle för köpare och säljare att anskaffa och föryttra ej mindre kreatur än äfven ladugårdsprodukter i den mon ladugårdsskötseln egnas större omtanke samt gör framsteg, så får jag anhålla om kommunalstämmas utlysande för församlingens hörande om den skulle åstunda, att, i likhet med nuvarande förhållande inom nästgränsande Westmanlands Län, en så kallad kreatursmarknad måtte för denna ort hållas i Enköpings stad sista Lördagen i varje månad, antingen hela året om eller endast vissa månader; Och torde utdrag af protocollet i afseende på detta ärende varder mig tillsändt.

Enköping i kronofogdekontoret den 23 September 1869, C.E. Wallin”

hvarefter och sedan Socknemännen tagit ärendet i äfvervägande samtliga de närvarande insåg och erkände den fördel detta skulle medfara och lyckönskade företaget.

Källa: Litslena kyrkostämman protokoll KIIa:1 (1866-1916)

Faktaruta 62 - Notiser i Enköpings Weckoblad, 1856

Nyheter från Landsorten

Den 5 Mars öppnades den första swenska jernbana för lokomotiv, den emellan Örebro och Nora: det första wagntåget afgick från Örebro till Nora med 100 passagerare och några lastwagnar. Wägen, som utgör 3 mil, tillryggalades på 1 timma och 5 minuter.

Förloradt

Emellan Enköpings Stad och skogen Sneden bortkom, första dagen af Enköpings marknad, eller Onsdagen den 5 innevarande Mars, kl omkring 7 på aftonen, från ett åkdon efter en skenande häst: en prestrock jemte några halskläden, liggande i en blårosig bomullsduk, hwarutanpå war lagd en fyrskäftad linne-handduk. Derjemte förlorades ett rödbrunt hästtäcke, en hästgrimma med jerngrimskaft, en mindre dyna till en kappsläda, en täckgjord, en grönmålad simmerstäng(?) samt ett papperskomvolut med medikamenter. Den som det förlorade, serdeles det omnämnda klädesplagget, tillrättaskaffar, eller lemnar upplysning, hwarest det kan tillrättafås, erhåller hederlig wedergällning af undertecknad, hwars adress är Enköping och Hwittinge Kyrkoherde-boställe.

J.J. Ehrnström.

Källa: Enköpings Weckoblad 13/3 1856

Faktaruta 63 - Sjukdom och dödsfall på Hagströms gård, 1866

Litslena kyrkostämma 13/5 1866.

13/5 1866

Som till undertecknad ordförande (Wilh. Lindberg, Åby) anmälan blifvit gjord derom att en svårartad sjukdom utbrutit uti frälsearrendatorn (Erik) Hagströms gård i Wällinge, hvilken till den grad utbredt sig att husets hela personal vore sängliggande, och en tjenstedräng (Elof) derstädes nyligen aflidit, tillsporde ordförande socknemännen om man icke borde gå i författning om tillsättandet af någon lämplig person som öfverhandtoge vården om de sjuka och omsorgen för deras tillhörigheter, alldenstund grannarna tillkännagifvit det de ej längre förmådde ifrågavarande ansvarsfulla åliggande bestrida; Socknemännen som tagit ärendet i öfvervägande, och sedan upplyst blifvit det provincialläkaren Herr Doctor Stiegler redan åtskilliga gånger besökt de sjuka och nyssnämnde läkare förklarat sjukdomen icke vara smittosam, öfverlämnade till kommunalstyrelsen att med ifrågavarande angelägenhet på bästa sätt ordna och för det svåra förhållandet vidtaga de åtgärder som ansågos nödiga och för ändamålet välgörande.

Källa: Litslena kyrkostämman protokoll KIIa:1 (1866-1916)

Faktaruta 64 - Wilhelm van Rijswijk – del 1

Sammanfattande beskrivning utifrån nedanstående källor

Gustaf Wilhelm van Rijswijk, godsägare och lantbrukare på Bäddarö gård i Löt höll invigningstalet på Lantbruksmötet vid Högby gård i Villberga. Han var född i Stockholm 1821 och kom inflyttandes därifrån när han köpte Bäddarö 25 år gammal år 1846. Han hade då omdömet ”hedrande vandel och var ledig för äktenskap”. Han gifte sig i början av 1849 med grosshandlardottern Beata Glosemeijer från Stockholm och hon flyttade till Bäddarö.

Paret kom att få sex barn. Först föddes sonen Henrik och därefter fem döttrar, Carolina, Agnes, Anna, Barbara och Betty. Betty föddes i januari 1859 men några veckor därefter avlider Wilhelm i ”maginflammation” bara 37 år gammal och lämnar hustrun Beata med 6 barn, det äldsta 10 år och det yngsta några veckor gammalt samt kolossala skulder. Paret hade strax innan sålt Bäddarö och flyttat till Helgesta i Hacksta. Dödsboet var konkursmässigt och änkan ansökte hos Trögds häradsrätt om ”urarfva förmån” och flyttade till Stockholm. ”Urarfva förmån” innebar att man avstod alla boets tillgångar mot att man blev befriad från alla skulder. Man började helt enkelt om på noll igen, en slags dåtida skuldsanering.

Vid sista husförhöret innan paret flyttade från Bäddarö finns följande notering om Wilhelm i husförhörslängden. ”Vägrat att vid förhör afgifva svar på några frågor till utrönandet af hans Christendomskunskap”.

Källor:

Löt B:1, 1841-1860

Löt AI:8, 1843-1851

Löt AI:9, 1851-1855

Hacksta B:1, 1843-1860

Hacksta AI:11, 1851-1860

Hacksta F:1, 1817-1861

Trögds häradsrätts dombok AI:108b, sommartinget 1860

Faktaruta 65 - Wilhelm van Rijswijk – del 2

Fortsättning av sammanfattande beskrivning av van Rijswijks tid på Bäddarö.

Köpet av gården

I december år 1845 köpte Gustaf Wilhelm van Rijswijk Bäddarö, Bodarna och Vreta gårdar, sammanlagt 5 1/4 mantal och några markområden på andra sidan Ekolsundsviken i Håbo, för 49.000 Riksdaler Banco av Friherre Löjtnant Carl Falkenberg. Falkenberg flyttade sedan till Uppsala.

I köpet ingick allt lösöre som hörde till gårdarnas drift. Det var alla jordbruksredskap såsom vältar, harvar, sladar, årder, vagnar för hästar och oxar, grepar, spadar, skoflar, yxor och hela djurbesättningen. Det var följande dragare: 3 hästar med all utrustning som selar, tömmar, grimmor, täcken. Det var även 8 par oxar med ok och tömmar. Det var en mjölkbesättning på 22 kor och 15 ungnöt. Det var 10 tackor. Hö och halm som foder till djuren ingick också, liksom 5 tunnor korn och 5 tunnor havre som utsäde för det kommande vårbruket.

Falkenbergs tjänstefolk erbjöds fortsatt tjänst under van Rijswijk. De allra flesta stannade kvar och såg fram emot en spännande tid under en ung oerfaren ”stockholmare” med ”vilda idéer” men med ett uppenbarligen brinnande intresse för jordbruk. Att tjäna under den bistra och hårdföra militären Löjtnant Falkenberg hade inte alltid varit så muntert. Nu var det visserligen inspektorerna som hade direktkontakten med honom men han var ute och kontrollerade arbetarna ibland.

Van Rijswijk gifte sig med Betty Glosemeijer 4 år efter köpet. Hon var dotter till en förmögen Grosshandlare i Stockholm. Van Rijswijk kände nog Glosemeijer sedan tidigare för Glosemeijer hjälper till att finansiera köpet Bäddarö genom att ge van Rijswijk ett lån på 37.000 Rdr, en stor del av köpesumman på 49.000 Rdr (75 %). Möjligen hade Wilhelm och Betty ”sällskap” redan när han köpte Bäddarö men att Bettys far och giftoman ansåg henne för ung för att gifta sig och bli husmor på en så stor gård. (Hon var bara 18 år då).

Förhållandet mellan säljaren, Falkenberg, och köparen, van Rijswijk, blev inte helt problemfritt. Falkenberg kom efter drygt ett år och ville ha betalt för 7 par oxtömmar, 8 järnpinnar till en slad och 8 harvkrokar och 2 famnar ved. Sakerna var värderade till 12 Riksdaler och småsaker jämfört med den jätteaffär de gjort upp emellan sig. Van Rijswijk nekade och hävdade att oxtömmarna var en del av selarna, järnpinnarna var en del av sladen, harvkrokarna tillhörde harven. Falkenberg stämde van Rijswijk och det blev rättegång.

I stämningsansökan hade Falkenberg skrivit att han fodrade att van Rijswijk skulle betala 12 Riksdaler till sig själv!!!. Han hade gjort en pinsam felformulering i stämningen. Van Rijswijk hävdade att målet skulle ogillas eftersom det saknade all betydelse.

Rätten överlade och beslutade att van Rijswijks invändning ogillades och målet togs upp för behandling. Det slutade med en kompromiss som innebar att van Rijswijk slapp betala för allt utom veden.

Tre år senare var det dags igen. Då har Falkenberg begärt att en av fjärdingsmännen i Trögd, Johan Krafft (han stavade sitt namn så) i Hacksta, skulle hämta ett tröskverk som stod på logen i Bäddarö. Krafft hörde sig för med van Rijswijk om det var rätt. Van Rijswijk svarade att tröskverket var hans och att Falkenbergs begäran var en stor dårskap. Krafft vägrade därför att hämta tröskverket tills det var utrett vem som ägde det. Det hamnade inför Trögds häradsrätt igen.

Falkenberg hävdar då att han skall ha betalt för tröskverket som han påstod inte ingick när van Rijswijk köpte Bäddarö. Tröskverket hade inte nämnts någonstans, vare sig i köpebrevet eller i den lösöresförteckning som beskrev vad som ingick vid köpet. Falkenberg hade ägt Bäddarö i 10 år. Han hade köpt gården år 1835 av en Erik Gustaf Stenberg som numera var handlare i Uppsala.

Det visade sig att orsaken till att Falkenberg ville ha betalt för tröskverket var att han hade blivit stämd i sin tur av Stenberg för att Stenberg ville ha ersättning för tröskverket trots att det hade gått 13 år sedan Stenberg sålde gården.

Rätten anlitade ett antal betrodda personer som fick syna tröskverket. De beskrev att tröskverket var fast monterat i logen och skulle inte betraktas som lösöre utan som tillhörande den fasta egendomen. Rätten beslutade då att tröskverket tillhörde van Rijswijk.

Dessutom fastställde rätten att det hade gått mer än 10 sedan Stenberg sålde gården varför han försuttit rätten att besvära sig över köpet.

Källor:

Trögds häradsrätts domböcker

Faktaruta 66 - Wilhelm van Rijswijk – del 3

Fortsättning av sammanfattande beskrivning av van Rijswijks tid på Bäddarö.

Talet på lantbruksutställningen

I van Rijswijks tal på lantbruksutställningen på Högby gård betonade han vikten av djuraveln och skötseln av djuren. Han tryckte på hur viktigt det var med bra ladugårdsbyggnader som värnade om djurens hälsa och underlättade skötseln. Han visade hur utvecklingen hade varit under hans tid på Bäddarö. Han berättade att han hade låtit föra 20 mjölkkor till lantbruksutställningen. 17 var ”hemfödingar” och 3 inköpta som kvigor.

Han hade ställt upp dem så att mödrar och döttrar stod intill varandra för att kunna jämföras med en vanlig lantras och en förbättrad upplaga därav.

Vid varje djur fanns ett anslag uppsatt med uppgift om ålder, mjölkavkastningen per år, senaste kalvningen, hur mycket det mjölkat sammanlagt och hur länge det legat i sin.

Van Rijswijk berättade att lantrasen gav lika god mjölkavkastning men var grövre och knotigare byggd och hade svårt att ansätta kött.

Hans slutord var: ”Det är med Ladugårdsskötsel som med allt annat hvad man företager sig, att utan möda, utan omtanke och ihärdighet, winnas ej några resultater, vilket här är detsamma som inkomster.”

Mekanisk mjölk-kärna

Det producerades mycket mjölk på Bäddarö. År 1857 mjölkade de 30 korna 42.750 liter. Drygt 42 kubikmeter mjölk. Mjölkade för hand, tre gånger om dagen av statarnas hustrur. Av en del kärnade man 104 smör. Det blev 104 Ltt (Lispund. 1 Ltt = 8,5 kg, dvs 884 kg smör) och man ystade ca 100 Ltt (850 kg) ost.

För att underlätta det tunga och ensidiga arbetet med att kärna smör så försökte man sig på en mekanisering. van Rijswijk hade anlitat en byggmästare från Munsö som hette Anders Andersson. Han hade gjort förbättringsarbete på byggnader och en del jordbruksredskap. Han hade byggt mekaniska drivanordningar (oxvandringar) på andra ställen, Tranbygge i Västra Ryds socken till exempel. Han föreslog att man skulle bygga en sådan för kärnandet av mjölken på Bäddarö för att effektivisera arbetet. I stället för att det gick åt två personer på heltid för att kärna mjölk skulle det med en oxvandring bara behövas en person. Van Rijswijk tyckte det lät bra och gick med på förslaget. Det blev dock inte som någon av dem hade tänkt sig, för van Rijswijk var inte nöjd med resultatet och betalade därför inte ut någon lön för arbetet med drivanordningen. Det blev rättssak och van Rijswijk kallade dels in hemmansägaren Johan Ericsson i Ågersta och dels Gustaf Ericsson i Grillby för att avge ett utlåtande om drivanordningen.

Den bestod av ett liggande hjul som var fastsatt på en ställning ovanför mjölkkärnan så att en lodrätt axel från hjulets nav drev runt ”vingen” nere i mjölkkärnan. Det liggande hjulet drevs av en järnkätting som gick runt ett annat också liggande större hjul. Detta hjul satt på en ställning ovanför själva oxvandringen. Oxarna drog detta större hjul vilket gjorde att det mindre hjulet på kärnan genom utväxlingen roterade med en avsevärt högre hastighet.

Synemännen klagade på att hjulen var skeva, att konstruktionen var undermålig genom att järnkättingen skulle nöta ut hjulen och göra att de blev obrukbara.

En av drängarna på Bäddarö motsade dock detta och intygade att han sett anordningen i drift lång tid efter att Andersson gjort färdigt det och att det fungerat med stor lätthet så att det behövts endast en häst för drivningen.

Länsman Kindborg i Hummelsta i Löt avfärdade drängens vittnesmål med att han bara var en dräng medan de andra vittnena hemmansägare. (Det hör nog till saken att en av hemmansägarna bodde i Ågersta och Kindborg i Hummelsta, en kilometer ifrån varandra. De kände varandra väl).

Andersson svarade på detta med att Kindborgs påstående att: ”drängen Söderströms vittnesmål icke skulle förtjena något afseende, derföre att han är ”blott dräng”, och såsom sådan ”ej kunde anses äga den sakkännedom och förmåga att bedöma arbeten af det ifrågawarandes beskaffenhet som betyget förutsatte”. I anledning häraf vågar jag påstå: att varje ärlig och trovärdig person – om än blott dräng – äger lika anseende inför lagen, och att en drängs vittnesmål innebär lika mycket bevisning som en annan persons, så länge han icke är beslagen med lögn eller tvetalan.”

Det låter som en mycket vettig och objektiv synpunkt, men det hjälpte inte i det här fallet. I nämnden som satt och fattade beslut satt bekanta och grannar till både Kindborg och van Rijswijk. Drängens vittnesmål avfärdades med motiveringen att ”den parten eger vitsord som bästa vittnen hafver, de der klaraste skäl och omständigheter vid handen gifva”. Man gav större trovärdighet till dessa hemmansägare som såg verket vid ett tillfälle och innan det var färdigbyggt än till drängen på Bäddarö som såg det dagligen.

Beslutet blev att van Rijswijk befriades att betala för de 17 dagsverken som Andersson lagt ner på att bygga verket, men Andersson skulle ha rätt att avhämta verket från Bäddarö.

Det här avhandlades 1857 och van Rijswijk började komma på obestånd och ville hålla i pengarna. Arbetet med produktionen på gården gick bra, men det var svårare att avyttra produkterna till tillräckligt bra priser. Han tvingades sälja gården strax därefter och familjen kom att flytta till Helgesta i Hacksta. Han började få problem med hälsan och avled i början av 1859 av ”maginflammation”, bara 37 år gammal.

Källor:

Uppsala läns hushållningssällskap, Protokoll och handlingar

Trögds häradsrätts domböcker

Faktaruta 67 - Försvarslöse ynglingen Johan Asp

Litslena kyrkostämma 26/12 1869

§6.

Med anledning af förut å kommunalstämma fattadt beslut, företogs nu frågan om försvarslöse Ynglingen Johan Asps inaccordering till afgörande, hvarvid ordförande tillkännagaf det endast ett anbud inkommit, neml: från arrendatorn af Graneberg, Herr Edvard Bergenstråhle, hvilken förklarade sig villig emottaga bemälte yngling och förse honom med husrum och föda, mot 50 Rd Rmt (Riksdaler Riksmynt) i ersättning af församlingen för år räknadt, med vilkor det ifrågavarande person skulle kännas skyldig att, för Herr Bergenstråhles räkning vid Graneberg eller annat anvist ställe uträtta hvarjehanda förefallande arbeten. Som socknemännen samtliga erkände billigheten i Herr Bergenstråhles fordran i berörde afseende, antogs anbudet med tacksamhet, dock på obestämd tid, eller intill dess det visat sig huru ynglingen i sitt uppförande och lefverna ville sig förhålla, och församlingen till följe deraf annat beslut i ärendet kunde komma att fatta. Åt gästgifvaren Adolf Johansson uppdrogs att med möjligaste första föranstalta det Johan Asp blifver till sitt nya ställe afförd.

Bara tre veckor senare på nästa sockenstämma, den 16/1 1870 afhandlades följande:

Af förekommen anledning beslöts det Ynglingen Johan Asp skulle förflyttas till Smeden Pettersson å Sneby ägor, hvilken förklarat sig villig emottaga Asp mot ett underhåll af 1 Rd Rmt för hvarje vecka; berörde afgift skulle af fattigcassans medel bestridas och beräknas att utgå endast till den 1 Maj innevarande år, efter hvilken tid Socknemännen trodde att ynglingen, åtminstone för sommaren sjelf skulle kunna sig försörja.

Lägg in något från Valgeby inför årsmötet

Källa: Litslena kyrkostämmas protokoll KIIa:1 (1866-1916)

Faktaruta 68 - Skollärartjänsten i Härkeberga 1853-1865

Utdrag ur Härkeberga sockenstämma, delvis sammanfattat och delvis moderniserat språk.

6/11 1853

Vice skolläraren Herr Olof Petter Strandberg i Härkeberga by, 25 år gammal, ”Förmodas hafva blifvit mördad i trakten kring Stockholm den 6/11 1853, men afföres först nu, den 16/7 1854”.

12/3 1854

Tre sökande hade anmält sig till den lediga tjänsten som skolmästare. Det var

vikarierande skolmästaren Johan Petter Pettersson i Svinnegarn, 21 år.

vikarierande skolmästaren Schön i Skokloster

Skolmästare Hedlund i Härnevi

Pettersson fick nästan samtliga röster vid valet i sockenstämman och han utsågs till skolmästare.

7 ÅR SENARE

25/8 1861

Som skolmästaren J.P. Pettersson, 28 år, oaktadt vederbörligen erhållen warning likväl befinnes försumlig å förrättandet af sin tjenst, icke blott att han under terminerna ger skollof när han så för godt finner, utan äfven helt och hållet underlåter, att under ferierna varje onsdag meddela undervisning, och dessutom ådagalägger ett sådant uppförande att han ej bör såsom lärare längre behållas, beslutade ”skolstyrelsen” att säga upp Pettersson från lärartjänsten.

29/9 1861

Skolmästaren Pettersson hade anfört besvär över avsättningen hos Domkapitlet. Domkapitlet begär en förklaring från skolstyrelsen.

Petterssons föreburna skäl till sitt afvikande från skolan hösten 1858 ansågs sakna all betydelse i synnerhet derföre att han få dagar innan låtit föra bort 2ne lass ved och följaktligen sjelf vållat brist derpå. Det var 6 famnar ved som församlingen anslagit till skolans och lärarens behof, men ej gifvit honom tillstånd att afyttra. Pettersson hade medgifvit att han afyttrat ved, flera gånger tidigare, även hela lass.

Pettersson hade på eget bevåg lämnat skollof 2 dagar och flera gånger har han lämnat skolan före lästidens slut på dagen och låtit barnen sköta sig själva. Pettersson säger sig ha läst över normal tid för att ta igen de två dagarnas extra lov, men genom klockaren Brandström säger han sig ”hafva förlagt journalerna”.

Prästen orerar på: Beträffande ferieläsningens försummande som af Pettersson erkändes, undrades om hans föreburna indanflykt derpå borde tillskrifvas dumhet eller glömska eller trotsighet, hvilket sednare hölls sannolikast, ty det kunde lika litet förmodas, att en skolmästare ej skulle förstå meningen med ordet: lof vid examen, o s v.

Ordföranden meddelade att samma förhållande gällde i Långtora, men skolmästaren där, som är en redig man, söker icke undanflykter utan gör nitiskt och villigt sin pligt enligt Reglementet.

(Carl Gustaf Hellman, 28 år, lärare, klockare och organist i Långtora 1855-1909 i 54 år, född i Forsmark, död 1909 76 år gammal, gifte sig 35 år gammal med en 10 år äldre änka med 3 barn. Fick inga egna barn)

Domkapitlet hade uppmanat skolstyrelsen att genast åter öppna skolan och tills vidare anställa en vikarie.

22/12 1861

Den 27 november hade domkapitlet yttrat sig och hade inte funnit anledning att ändra skolstyrelsens avsättande av Pettersson. Petterson hade sedan hos Kongl Majt anfört besvär över domkapitlets utslag, och skolstyrelsen svarade nu Kongl Majt på detta besvär.

Svaret är väldigt nedgörande för Pettersson. Det lästes upp från predikstolen den 5/1 1862.

Pettersson bor kvar i Härkeberga i ett och ett halvt år men flyttar till Stockholm i sept 1864.

Från 1862 till 1865 vikarierar Anders Axelsson Walén, 30 år, från Uppsala, som skollärare. Därefter tillsätts en ordinarie skollärare.

Källa: Sockenstämmoprotokoll Härkeberga 1857-1909  (Härkeberga KII:1)

Faktaruta 69 - Den värnlösa flickan Stina Lisa, 6 år gammal.

Den här dagen den 28 juni år 1829 fattade Litslena sockenstämma följande beslut:

På grund av att det oäkta barnet Stina Lisa som var 6 år gammal och vars mor nyligen avlidit blivit helt värnlös beslutade sockenstämman i Litslena att flickan skulle mot en betalning av 40 riksdaler placeras hos kyrkvaktaren Bengt Lundell och hans hustru på Granebergs ägor. Paret var kända för sedlig och anständig levnad.

(Bengt Lundell och hans hustru var båda 50 år när detta hände. De hade haft en dotter som hette Anna Maja och hade dött av ”slag” fyra månader tidigare den 3 februari samma år. Anna Maja var sex år gammal när hon dog, det vill säga lika gammal som Stina Lisa var när de tog emot henne som ”fosterdotter”.)

Stina Lisas avlidna mor var Anna Lisa Jacobsdotter, piga hos torparen Eric Berg på Granebergs ägor. Anna Lisa var 46 år när hon dog i lungsot den 11 juni.

Exakt ett år senare, den 28 juni 1830, visades Stina Lisa upp för sockenstämman och var då klädd med snygga och hela kläder och hon hade ett friskt utseende. Placeringen av Stina Lisa hos Lundells förnyades därför, den här gången på 3 år. Hon blev kvar hos Lundells tills hon blev 13 år och flyttade för sin första pigtjänst.

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1814-1838)

Stina Lisa var född 23/2 1823 i Härkeberga. Hon flyttar till Vallby socken som piga i Vallby by 1838 och tar då fosterfaderns efternamn, Lundell. Hon flyttar tillbaka till Litslena 1840.

Faktaruta 70 - Intressekonflikt om Hällby hälsobrunn efter laga skiftet

Hällby hälsobrunn i Litslena benämndes år 1860 som ”…en från äldre tider begagnad hälsokälla.”

1850 hade därför ett bolag bildats för att etablera en brunns- och badinrättning i Hällby. Mark för brunnsplatsen omkring källan arrenderades på 50 år för den blygsamma summan av 3 Riksdaler / år av de dåvarande markägarna. (J. Pettersson, Hans Larsson, Vilhelm Lindberg och Anders Andersson.)

Intressenter och delägare i bolaget var, en del av etablissemanget i bygden:

Provincial Läkaren Doctor A. W. Stiegler,

Länsman Carl Johan Sandquist,

förre Nämndemannen Adolf Andersson i Vålhammar i Kungs-Husby,

Landtbrukaren Carl Rudolf Gederblom vid Saflinge i Härkeberga och

Hemmansegaren Anders Winberg i Hällby

Man annonserade om att:

Bolaget erbjöd kalla och varma bad, gyttje- och tallbarrsbad liksom ”artificiellt vatten”.  Verksamheten kom snart igång men bedrevs endast sommartid.

1860 genomfördes laga skiftet i Hällby och Tibble byar och brunnsplatsen kom att läggas till en annan gård med en annan markägare, Erik Vesterstén i Tibble. Han vill inte alls ha hälsobrunnen på sin mark. Han ville odla upp marken och använda den i jordbruket. Han ansåg sig ha rätt till det eftersom inget undantag hade gjorts för marken vid laga skiftet. Om hälsobrunnen skulle vara kvar ville han ha ett kraftigt förhöjt arrende. Bolagsintressenterna gick inte med på det utan det blev en långdragen konflikt som kom att pågå under många år. Det tog flera år för ett laga skifte att vinna laga kraft och under tiden diskuterades frågan parterna emellan, men man kunde inte komma överens.

1863 Expropriation

Brunnsbolaget ansökte därför, efter tre år om expropriation av marken, den så kallade Brunnshagen.

Westerstén motsatte sig expropriationen med motiveringen att man borde inte få tvångsinlösa mark för verksamhet som inte är till gagn för allmänheten. Westerstén ansåg att en expropriation endast skulle gynna de som driver brunnsverksamheten.

Kung Karl XV ger dock sitt tillstånd till expropriationen och anser att den är samhällsnyttig. Priset skulle bestämmas av opartiska personer, och om brunnsverksamheten senare upphörde skulle marken utan kostnad återläggas till grundfastigheten.

Vesterstén begärde det pris som generellt hade åsatts för tomtmark vid laga skiftet. Det skulle innebära ett pris av 450 Rdr (Riksdaler) för Brunnsparken. Dr Stiegler som var talesman för bolaget ville inte gå med på mer än 300 Rdr

Vesterstén hade byggt en loge på marken som förut varit avsatt till hälsobrunnen. Han ville ha den kvar där och erbjöd annan mark istället för den där logen stod. Om inte bolaget gick med på det kunde han gå med på att logen flyttades på bolagets bekostnad. Han var bonde och inte alls intresserad av att ha en hälsobrunn på sina ägor.

Bolaget ville inte gå med på att logen skulle stå kvar och inte heller ville de stå för kostnaderna att flytta den eftersom Vesterstén hade byggt den efter att tvisten om marken hade startat.

En kommitté av tre ojäviga personer tillsattes nu men skulle vänta med värderingen till dess att lantmätaren hade ”rörlagt”, (stakat ut) markbiten. Kommittén kom så småningom fram till ett pris av 354 Rdr.

Nu drog sig alla intressenterna ur utom Adolf Andersson från Wåhlhammar som löste ut de andras andelar.

1864 blev Vesterstén instämd till tinget av bolaget (Adolf Andersson) för att han hade tagit bort en gärdesgård, flyttat på prydnadsträd (3 popplar, 1 lönn och 2 askträd), plöjt upp brunnsplatsen och sått havre där, satt upp en loge och använt platsen till bete för kreatur.

Bolaget stämde Vesterstén för kontraktsbrott. Det ursprungliga arrendet var på 3 Rdr och om antalet besökare skulle uppgå till fler än 50 någon sommar skulle arrendet höjas till 6 Rdr.

Bolaget ville ha ersättning för den förlust dom gjorde genom att antalet betalande besökare minskat till följd av avsaknaden av den trevnad som förut funnits där, efter Vestersténs åtgärder. Föregående sommar hade antalet besökare minskat till hälften mot tidigare.

”Utdrag af årsräkenskaper för Hummelsta brunns och badinrättning för nedanstående år.

                                                                                       Antal gäster                                       Inkomster Rdr

År 1854                                                                              78                                     161

 ” 1855                                                                                93                                     187

 ” 1856                                                                               112                                    223

 ” 1857                                                                               104                                    209

 ” 1858                                                                               94                                     190

 ” 1859                                                                               103                                    229

 ” 1860                                                                               126                                    254

 ” 1861                                                                               107                                    225

 ” 1862                                                                                73                                     153

eller per medium                                                             100                                    203

 ” 1863 då Westersten inkräktat å platsen                                         50                                     110

Vesterstén försvarade sig och beskrev vad han hade gjort för åtgärder. Han hade sagt upp bolaget till den 15/6 1863, alltså året innan. Sedan var allt han gjort, åtgärder för att han skulle kunna bruka marken som han blivit tilldelad vid laga skiftet. Han beklagade sig över att brunnshusets dörr stod öppen så att kreatur kunde komma in och störta ner varandra i källan. Han hade därför satt upp ett stängsel så att ingen olycka skulle ske. Det borde bolaget vara tacksamma för tyckte han.

Vad beträffar att antalet gäster minskat betvivlade han inte det eftersom gästerna klagade på att doktorn aldrig kom dit annat än när det gällde att driva in betalningen.

Det var inte heller populärt bland brunnsgästerna att det satt ett anslag där att ungdomarna skulle få hålla bal mot en avgift av 1 Rdr. De ville inte att brunnshuset skulle bli nöjeslokal.

                                                                 Utslag

Häradsrätten kom fram till att arrendekontraktet som började gälla 1850 hade behörigen intecknats vid tinget och ansågs gälla. Vesterstén hade därför inte varit behörig att vidta de åtgärder han gjort.

Han dömdes att betala skadeståndsersättning med 54 Rdr och att flytta bort den vanprydande logbyggnaden. Däremot kunde det inte bevisas att minskningen i antalet brunnsgäster orsakats av Vestersténs åtgärder varför han frikänns från det anspråket.

1869 Ersättning för flyttning av loge vid Hällby hälsobrunn

Bolaget hade redan 1863, begärt att Westerstén skulle flytta bort sin loge. När expropriationen blivit klar och Adolf Andersson löst ut de andra delägarna hade han byggt en stor lagård så nära Westersténs loge, 2,5 alnar, (75 cm) så att Westerstén inte kunde köra in med sin gröda i logen utan blev tvungen att flytta logen. Därför begärde Westerstén skadestånd med 73 Rdr som var kostnader för att flytta logen.

Andersson hävdar att Westerstén hade mot Anderssons förbud byggt logen på mark som Andersson arrenderade.

                                                                 Utslag

Westersténs yrkande om ersättning för att ha flyttat logen ogillades.

Den här brunnsplatsen som han fått på halsen vid laga skiftet var alltså något som orsakade Westerstén mycket arbete och kostnader.

Brunnsplatsen kom att vara kvar till i början av 1900-talet när den paviljong som stod där brann ner i samband med en danskväll. Ungdomar hade hållit till där och festat på platsen under flera år då. Paviljongen byggdes inte upp igen.

(Källa: Trögds härads domböcker åren 1864-1869)

Faktaruta 71 - Dråp vid Litslena gästgivaregård – del 1

Dråp

Rekryten vid Upplands regemente No104 Adolf Tyr, Tyresta i Litslena, hade vid ett våldsamt uppträde vid gästgivargården i Litslena den 21 november 1864 blivit så illa sårad att han den 26 november hade avlidit. (Adolf Ahlström var bara 22 år gammal och ogift. Han hade fått ”ärva” soldatnamnet Tyr efter sin föregångare, Eric Tyr, på roten. Adolf kom att efterträdas av Fredric Tyr. Dessa soldater är inte släkt trots att de har samma efternamn som soldater.) Mellan kl 7 och 8 på måndagkvällen hade Tyr sammanträffat med en garvargesäll som hette Huselius och som var på vandring från Enköping, samt smeden Carl Johan Björkman från Graneberg. Gräl hade uppstått varvid Huselius hade tagit fram en fällkniv och frågat om vem skulle kunna öppna den. Huselius hade ingått ett vad med Björkman om det. Sedan de alla tre gått ut ur gäststugan och Tyr och Huselius stannat alldeles nedanför trappan medan Björkman gått litet åt sidan, hade Tyr fått ett hugg av en kniv i huvudet så att han fallit omkull men strax rest sig upp och gått in i drängstugan som låg 30 meter därifrån, där han lade sig och förlorade medvetandet. På tisdagen blev doktor Stiegler efterskickad från Enköping. Han förband honom och sa att om inte Tyr kom till sans på torsdag skulle han skickas till Länslasarettet i Uppsala. Det skedde på torsdagen men Tyr avled där två dagar senare av skadan.

Huselius hade begärt att få bo på gästgiveriet över natten men efter händelsen hade han fort tagit sig därifrån och hållit sig undan. Efterforskningar hade vidtagits men han hade inte stått att finna.

Länsman skulle anhålla Huselius för dråp på Tyr och skickade ut en efterlysning på honom.

Utdrag ur läkarrapporten från sjukhuset i Uppsala: Tyr kom till sjukhuset på torsdagsmiddagen efter att ha fått ett slag mot huvudet av skaftet av en igenfälld kniv varvid ett mer än en tum långt öppet sår uppstått. Ur såret kom en blandning av blod och hjärnsubstans ur pannbenet. Pupillerna var sammandragna, patienten var medvetslös och ur stånd att tala, hade blossande kinder och 84 i puls. Nytt förband lades på såret och isblåsa på hufvudet, koppning i nacken och lavemang med ättika och salt med mera. Någon medicin genom den krampaktigt slutna munnen kunde inte införas. Efter koppningen sjönk pulsen något men i övrigt var det samma tillstånd fram till lördagen då pulsen ökade till 150 och andningen ökade markant. Patienten avled omkring kl 6 em på lördagen.

Obduktionen visade att Tyr avlidit av ett slag mot huvudet med ett kantigt tillhygge som inträngt i huvudskålen och orsakat ett sår varur en del av hjärnan runnit ut.

fortsättning följer…

(Källa: Trögds härads domböcker åren 1864-1869)

Faktaruta 72 - Dråp vid Litslena gästgivaregård – del 2

Fortsättning på händelserna ifrån Faktaruta 71:

Efterlysning och vittnesförhör

Huselius efterlystes och länsman Sandqvist förhörde vittnen:

Gästgiveriförestånderskan hustru Öfverberg berättade att Huselius hade kommit till gäststugan mellan kl 2 och 3 på eftermiddagen och var redan då tydligt berusad. Han hade varit där tills Björkman och Tyr kommit dit i sällskap. Samtidigt hade snickargesällen Häggquist också kommit in dit. Det hade uppstått samtal om en kniv men hustru Öfverberg hade inte hört hela samtalet för hon hade gått ut och in i olika bestyr. Huselius hade begärt att få köpa mera brännvin men hustru Öfverberg hade nekat honom det, dels för att han redan var rusig och dels för att Häggquist varnat henne för att Huselius var en mindre väl känd person.

Snickargesällen Häggquist höll på att flytta till Häggeby och hade tillsammans med sin far skogvaktaren Häggquist, som skjutsat honom, kommit resande från Enköping den aktuella kvällen. Han hade gått in i gäststugan och sett Huselius där. Han var lite bekant med honom sedan sin tid i Enköping. Huselius hade vid samtal med Björkman och Tyr haft en fällkniv framme där bladet var till hälften uppfällt. Huselius hade hållit vad med Björkman om femtio öre att Björkman inte skulle kunna fälla upp kniven. Men sedan Björkman fällt upp bladet hade Huselius vägrat att betala och det blivit tvist mellan dem om det.  Häggquist hade då gått ut ur stugan genom en annan dörr än den vanliga för att slippa träffa Huselius. Han hade då sett dem stå på gården och gräla med varandra. Han hade stannat och lyssnat på dem en stund och hört Björkman säga: ”nå få wi inte punschen nu, som du lofvat på knifven?” Därefter hade Häggquist gått bort till sitt åkdon. När han kom dit hade han sett Huselius gå förbi honom i riktning mot vägen som går åt Bålsta. Häggquist hade därefter gått in i gäststugan för att dricka kaffe. Gästgivaren Adolf Jansson hade då kommit emot Häggquist med en lykta i handen och frågat honom om det var han som hade huggit en karl i huvudet med en kniv. Men hustru Öfverberg hade rättat Jansson som insett sitt misstag.

Björkman hade kommit till gästgivargården för att köpa ett kvarter brännvin när han träffat en garvargesäll vid namn Huselius som höll på att fälla upp en fällkniv och lovat 50 öre till den som kund fälla upp den. Både Tyr och Björkman hade försökt och Björkman hade lyckats. När Björkman hade begärt sina utlovade 50 öre hade Huselius blivit otrevlig och börjat gräla. Det hade han fortsatt med när de kom ut på gården. Då hade gästgivaren Adolf Jansson kommit förbi och sagt till Björkman att gå hem så att det inte skulle bli något bråk. Tyr hade stått kvar vid trappan när Björkman gått sin väg. Huselius hade gått efter Björkman och skrikit och hotat att slå honom.

Adolf Jansson hade varit ner till drängsstugan på kvällen när han hört gräl utanför gästgiveriet. Där hade han påträffat Björkman i ordväxling med en annan person och sagt till Björkman att gå hem och inte stå där och träta. Björkman hade då begivit sig iväg. Då hade en obekant person gått fram till Björkman och sagt: ”Du långa smedfan: du skulle ha”. När Jansson kom upp på trappan hade han vänt sig om och sett samma karl komma vägen tillbaka till tre andra som stod ungefär 5 meter från trappan. En framför de två andra. Mannen gick fram till den som stod först och gav denne två slag, ett på vardera sidan av huvudet så att han fallit omkull. Den som fått slagen hade skrikit till. Jansson hade känt igen Tyr på rösten. De andra som stod bredvid var skogvaktaren Häggquist, som tidigare hade sagt att: ”pojkar kunna ni inte sämjas”. Jansson hade då gått för att hämta en lykta och när han återkom hade han frågat unga Häggquist om det var han som slagit Tyr. Denna hade då svarat att det var en garvargesäll från Enköping som redan begivit sig iväg på vägen åt Uppsala. Då hade Jansson skickat två av sina drängar för att leta efter honom men det hade inte hittat honom. Jansson hade då gått in i drängstugan där Tyr suttit på en soffa och höll handen på huvudet som han hade haft ombundet med en halsduk. Han kräktes. Han hade inte sagt något. Jansson hade sagt åt några kvinnor på gården att se till Tyr. När han kom ner till drängstugan nästa morgon var Tyr medvetslös. Han skickade då efter doktor Stiegler från Enköping som hade lagt nytt bandage och sagt att så fort Tyr kommit till sans skulle han skickas till Länslasarettet i Uppsala. Men när Tyr fortfarande var medvetslös på torsdagen skickades Stiegler efter igen. När han kom hade han gett order att sända Tyr till Länslasarettet i Uppsala omgående.

fortsättning följer …

(Källa: Trögds härads domböcker åren 1864-1869)

Faktaruta 73 - Dråp vid Litslena gästgivaregård – del 3

Fortsättning på händelserna ifrån Faktaruta 72:

Huselius har blivit funnen, häktad och förd till Litslena

Garvargesällen Carl August Huselius har blivit häktad i Nedre Svördalen i Norge och förd till länsfängelset i Uppsala. Huselius hade vid ett polisförhör i Norge erkänt att han tilldelat Tyr ett slag i huvudet så att han några dagar senare avlidit. Huselius hade blivit gripen och förhörd efter att en annan garvarlärling Sven Wilhelm Pettersson anmält att Huselius hade överfallit och misshandlat honom. Pettersson talade då om att Huselius hade blivit efterlyst i svenska tidningar. Huselius inställdes därför för polismästaren i Levanger i Norge

Det gjordes nu rannsakning i Litslena tingshus, den 23 november 1866. (Det var nästan på dagen två år efter händelsen)  Huselius berättade att han var född 29/9 1840 i Malmköping. (Han var alltså 24 år vid händelsen.) Att han var son till en skomakare som dött 1864. Modern hade dött tidigare, när han var 7 år. Fadern som var sjuk var intagen på fattigstugan. Där hade Huselius bott tills han var 15 år och konfirmerades. Efter det hade han varit målargesäll på flera ställen i Malmköping, Eskilstuna och Nyköping. Sedan hade han blivit anställd som lärling hos en garvare i Nyköping. Därefter hade han haft tjänst hos olika garvare i Nyköping, Enebacken i Västergötland, Mariestad, Öfverby, Eskilstuna och Enköping varifrån han den 21/11 1864 hade gått mot Litslena.  Efter uppehållet här vid Litslena hade han först gått till Uppsala och vidare genom Sigtuna till Stockholm, Södertälje, Trosa, Nyköping, Malmköping, Eskilstuna, Köping, Arboga, Örebro, Nora till Säter. Därifrån norrut mot Härjedalen och Jämtland till Levanger i Norge dit han kommit vid påsk 1865. Därifrån vidare till trakten av Trondheim och Svördalen där han var när han blev häktad.

Efter uppträdet vid Litslena hade han kommit till en skomakare vid namn Holm vid Ekolsund där han tillbringat natten. Han hade dagen därpå gått tillbaka förbi Litslena och vidare mot Uppsala där han fått veta av två garvargesäller att Tyr hade dött och att han själv var efterlyst.

Huselius bedyrade under synbar rörelse och tårar att han inte haft avsikt att tillfoga Tyr någon skada. Han hade inte känt honom och han ångrade djupt sin våldsamma gärning som han utan att veta vad han gjorde hade begått. Han hade alltsedan han fått veta att Tyr dött känt samvetskval vilket han berättat för polisen i Levanger. Samvetet hade inte lämnat honom någon ro, varken dag eller natt.

Huselius dömdes till straffarbete i fyra år. Huselius förklarade sig nöjd med domen.

(Källa: Trögds härads domböcker åren 1864-1869)

Faktaruta 74 - Sofia Ljungs tragiska död julaftonen 1827

Den 17 Januari 1828, hölls rannsakning angående att flickan Sofia Ljung, 14 år, i Litselby i Lillkyrka den 24 December 1827 aflidit på grund av för hård behandling av sin fader Soldaten Olof Ljung. Liköppning skedde i Häflinge den 4 Januari 1828. Flickan hade varit hemifrån de senaste 2 åren och födt sig med betlande. Hon hade blifvit sjuk i Weckholms socken och tagit sig till Wiggby varifrån fadern hade blifvit kallad att hämta sin sjuka dotter. Fadern hade vid ankomsten till Wiggby fattat henne i kläderna och gifvit henne med en käpp några slag på länderna och fadern tillsagt henne att börja gå hemåt. Efter ett stycke hade en skräddardräng mött fadern, då flickan låg på wägen och fadern åter willa med stryk twinga henne att gå och då hon dertill war oförmögen, bars hon till ett torp under Wiggby hwarest hon afsomnade efter ungefär halfannan timme kl 8 på aftonen den 24de December.

Flickan hade på flera ställen omtalat att hon haft frossan hela sommaren. Obduktionen visade att hon hade vattensamling inom hjernan och uti bröst och käkpartierna, men att döden påskyndats af rädsla och förkylning.

Vittnena berättade bland annat att: Flickan hade tidigare beklagat att hon blivit övergifven af sina föräldrar. Att, fadern hade tvingat henne att gå och sagt att ”om jag gjorde rätt skulle jag kasta dig i diket”. Att hon hade mycket dåliga kläder och som varit ringa skydd mot kylan.

Soldat Ljung dömdes att böta half mans bot med Femtio Riksdaler eller i brist däraf med fängelse i 14 dagar wid watten och bröd.

Källa: Trögds härads dombok, Urtima ting 1828

Faktaruta 75 - Gustafs svärfars uppdrag i Litslena 1823

Sockenstämma hölls som regel på söndagar efter högmässan när man ändå var samlade vid kyrkan. Det var inte så många ärenden att besluta om att sockenstämma behövde hållas varje söndag. Kallelse till sockenstämma gjordes av prästen genom kungörelse i kyrkan efter predikan minst två veckor i förväg.

”Gamle” Anders Ersson som nämns i texten nedan är Gustafs svärfar. Det fanns två bönder i Sneby vid den här tiden som hette Anders Ersson.

Söndagen den 5 oktober 1823

Sedan församlingen funnit att Lagmannen för Sneby Roten gamle Anders Ersson i Sneby i anseende till dess försummelse och opålitlighet i sitt åliggande icke längre kunde bibehållas wid Lagmanstjensten, blef nu för denne Rote Bonden Jan Jansson i Sneby utsedd till Lag- och Brandsyningsman.

Söndagen den 19 oktober 1823

Då förre Lagmannen Anders Ersson i Sneby nu utfäste sig, att nästa Söndag i sockenstugan aflämna de återstående uppburna medlen, så wäl af förra bestämda sammanskottet (insamlingen) till prästgårdsreparationerna som och af det sednare, så lät församlingen för denna gång härmed bero.

Ekonomi var ju inte Anders Erssons starka sida så att anförtro honom betydande belopp som tillhörde socknen var kanske inte så lyckat. Tydligen motsatte sig inte Anders beslutet utan lovade att redovisa de medel som han samlat in men inte redovisat. Hur det avlöpte finns det ingen notering om i sockenstämman.

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll KI:4 (1814-1838)

Faktaruta 76 - Ansökan om bygglov i Uppsala 1816

Redan 1816 hade grannarna möjlighet att avge sina åsikter om en planerad nybyggnation. Detta protokoll hittades under sökandet efter händelser i Gustafs familj under den tid Gustaf bodde i Uppsala.

År 1815 den 5 December blef syn förrättad för den byggnad som Skepparen Johan Malmgren anmält sig vara sinnad att nästa åhr låta upföra uti sin under No 1 i Quarteret Svalan och Swartbäcks Roten här i Uppsala belägna gård.

Inställde sig Malmgren och hans grannar StadsCasseuren Välbetrodde J. E. Lindroth, Klensmeden C. G. Palmgren samt för afl Garfwaren Westrells barn, deras förmyndare Handelsmannen Jonas Hörlin och Garfwaren Chr. Norström.

Och utgaf Skepparen Malmgren att han tänkte låt upföra följande Nybyggnad

1mo: Ett Brygghus af korsvirke och tegel emot Rådman Lindroths vagnslider, 10 Alnar långt och 9 1/2 alnar bredt, och öfwer samma Brygghus, öfwer det nu warande Port Lidret, som äfwen framdeles kommer att bibehållas, samt öfwer en på andra sidan derom nu befindtelig Byggnad, bestående af en Källare ofwan jord och ett Kök, en Öfwervåning af timmer innehållande i en sträckning 33 alnar i längden, med fyra Boningsrum och en Förstufwa.

2do: En Öfwervåning, äfwen af timmer på en emot Waksalagatan nu stående byggnad, hwilken våning kommer att innehålla sju Boningsrum och en Förstufwa.

3tie: En Vinkelbyggnad af korsvirke och tegel, emot Klensmeden Palmgrens och Garfwaren Westrells Arfwingars Gårdar; bestående samma Byggnad, som blifwer 15 alnar lång på hvarje sida och 7 alnar bred, af hwarjehanda uthus med sädesskullar derofwan.

Och som Malmgrens grannar förklarade att de icke hade något att påminna mot gjorda anhållan, hwarför synemännen fann skäligt att tillåta samma Nybyggnads upförande med vilkor att alla Eldstäder ställes i murade Nicher ifrån hwilka Trädväggarne osv...

Källa: Uppsala rådhusrätt och magistrat- och kämnärsrätt 1815-1817

Faktaruta 77- Stöld av en tupp 1878

Häradsdomaren Lars Larsson i Fiskvik och Litslena socken hade stämt arrendatorn Verner Wellén i Enhelga, Willberga socken för att denne skall från Lars Larsson föröfvat olofligt tillgrepp af en tupp och en yxa samt Gustaf Johansson i Boglösaby för medhjälp.

(Det finns åtminstone tre olika släkter Wellén i Trögd vid den här tiden, som alltså inte är släkt sinsemellan. Namnet kommer från Vällinge i Litslena. Denna Wellén är inte släkt med författaren, ifall någon undrar. Fram till 1901 var det tillåtet att ta sig vilket efternamn man ville, dock inte ett adligt namn.)

Gustaf Johansson förhördes först och berättade att han hade varit hos Wellén i Enhelga den 18 januari och hjälpt honom att tröska när Wellén bett honom följa med till Litslena Gästgivaregård för att köpa brännvin. Wellén ville ha sällskap på resan för han hade en unghäst och med den ville han inte åka ensam. När de var på hemväg på kvällen och hunnit i höjd med Hummelsta by i Litslena hade hästen börjat skena och på andra sidan Fiskvik stjälpte släden omkull, hvarvid ett krus som de hade med sig med brännvin uti föll ur och gick sönder samt Wellén slagit sig så att han blödde näsblod och hästen sprang ifrån dem så att de derefter måste gående fortsätta vägen hem till Enhelga der de påträffade hästen och släden, den sednare sönderslagen. De hade på resan inte varit inne i Fiskvik och Gustaf Johansson hade inte sett till vare sig tupp eller yxa och hade sig icke bekant på hvad sätt dessa bortkommit från Lars Larsson och bestred åtalet som alldeles obefogadt.

Lars Larssons ombud länsmannen Turén kallade in fjerdingsmannen Olsson som vittne. Olsson berättade att Lars Larsson hade, den 20 januari, efterskickat Olsson för att anmäla att han förlorat en tupp och en yxa. Samtidigt hade Fredrik Bom från Långarnö frågat Olsson om der upphittats något brännvinskrus som Wellén tappat. Olsson gick då ut och letade och hittade längs vägen vid Fiskvik ett sönderslaget krus liggande bland halm som var bestänkt med blod och blandad med dun af fjäderfä, hvaraf således syntes som om den af Lars Larsson förlorade tuppen der skulle blifvit slagtad.

Olsson berättade vidare att han därpå tillsammans med Lars Larssons son, Rickard, begivit sig hem till Wellén, medtagande det sönderslagna kruset som af Olsson bands ihop samt vid ditkomsten frågade Wellén om det var hans krus, medgaf han detta men sedan han fått veta att något brännvin ej fanns quar i detsamma slog han sönder det. Olsson hade frågat Wellén vilken kälke han hade åkt med och fått svaret ”jo, den står här och visade på en kälke som stod på gården”. Olsson gick fram till släden och fann halm längst bak och under halmen fanns blodfläckar och dun af fjäderfä. När Olsson frågade om anledningen till att det var blodfläckar och dun i släden svarade han att det inte var den släden de hade åkt i utan att den hade blivit sönderslagen och stod hos hemmansegaren Anders Hellén i Gådi för att lagas.

På återvägen från Enhelga passerade Olsson Gådi och besiktigade den släde som Gustaf Johansson uppgaf vara den som Wellén omtalat, men denna släde var ej söndrig vidare än att ett jern på ena skakeln var afbrutet, hvilket dock Hellén uppgaf hafva skett för längesedan.

Vid besöket hos Wellén hade Olsson också bett att få se hans yxa, men Wellén svarat att han för tillfället inte kunde få rätt på någon yxa.

När Olsson senare i februari besökte Wellén för att delgifva honom stämningen, uppgaf Welléns hustru att Lars Larssons yxa fanns der på gården och visade var den låg under en bodtrappa.

Wellén förnekade att han tagit Larssons tupp och yxa och visste inte huru yxan kommit att blifva liggande vid hans bod och att blodet i släden förmodligen kommit av att han blött näsblod.

Tingsrättens utslag blev att: Som Wellén, fastän besvärande omständigheter mot honom i målet förekommit, likväl ej blifvit, mot sitt nekande, öfvertygad att hafva föröfvat i fråga varande olofliga tillgrepp så finner Härads Rätten honom icke derföre kunna fällas till ansvar och skall vid denna utgång af målet Häradsdomaren Lars Larsson ersätta vittnena för inställelsen.

Lars Larsson var född 1818 och hade varit nämndeman länge. Det var han som kom med delgivningen 1846, när Gustaf och Brita kallades till tinget för att höras om Britas horsbrott. Han hade efter många år blivit häradsdomare. Titeln innebar att han var den, vid denna tingsrätt, som hade varit nämndeman längst tid.

Källa: Uppsala Trögds härads dombok 1878

Faktaruta 78 - Dråp i Uppsala 1816

Ärendet är något förkortat och delvis omskrivet i modern svenska.

8 April 1816

Drängen Eric Öberg åtalad som wållande till förre Hållkarlen Johan Eklunds den 28 Februari timade död. Öberg berättade om förloppet att han hade omkring kl 10 om aftonen den första marknadsdagen under årets disting eller den 5te Februari efter afslutad aftonmåltid inkommit i drängkammaren hos sin husbonde Källarmästaren Lindeman hade Eklund där funnits sittande framför brasan i kakelugnen; Och som Öberg haft sig bekant att Eklund då warit beswärad af ohyra hade han tilsagt Eklund att genast begifwa sig ifrån rummet, och enär Eklund dertil wägrat, fattat honom i kläderna och fördt honom til dörren, samt då Eklund dervid ytterligare gjordt motstånd och slagit Öberg i ansigtet öpnat dörren och skuffat Eklund framför sig så at han fallit öfwer drätten till det utanför drängstufwudörren stående wattenkar. När Eklund derefter upstigit hade han fattat Öberg i håret, hwilket gifwit Öberg anledning, att ånyo skuffa Eklund som derwid slått sig mot en nära intill warande slipsten samt derpå nedfallit nära inwid ofwannämnde wattenkar. Då Eklund åter upkommit hade han och Öberg ingått i drängsstufwan där under fortsatt ordvexling Öberg först skuffat Eklund emot fönstret samt derefter widare inwid kakelugnen slått Eklund, så att han nedfallit sittande på en där stående stohl. Eklund hade derpå bedt Öberg om förlåtelse för sitt upförande, samt sedermera om natten fått i stugan quarblifwa. Såsom wid ifrågawarande tillfälle af starka drycker öfwerlastad hade Eklund sjelf med sitt upförande retat och gifwit Öberg anledning at med honom på ofwannämnda sett förfara.

Och trodde Öberg i öfrigt att som äfwen flera dagar där gått källarmästaren Lindemans husfolk tilhanda med arbete och uppassning i huset, och hwarunder Öberg icke hört att Eklund fört någon klagan öfwer hwad emellan honom och Öberg förelupit eller att han däraf warit illamående:

10 April 1816

Pigorna och drängarna i samma hushåll kallas in för att höras om händelsen. De berättar att Eklund hade varit dem behjelplig med åtskilliga sysslor i huset men beklagat sig att han hade ondt dels i wänstra sidan och dels i bröstet af att han hade blifvit trampad där.

Öberg förnekade inte, dock utan att han sjelf kunde det minnas, att han under det Eklund legat på ryggen ute på gården wid wattenkaret med knäet kommit att stöta Eklund i bröstet, hwilket likwäl icke kunnat åstadkomma den wåldsamma werkan att något refben hos Eklund deraf kunnat brista, utan trodde Öberg att Eklund, som någon tid warit beswärad af fallandesjukan, under sådant anfall af sin sjukdom fallit ifrån någon höjd och sålunda blifwit skadad. Obductionen visade att det ovillkorligen varit de skador och bens krossande som orsakade dödsfallet.

Rätten beslutar att Öberg ska böta full mansbot, eller Tre hundrade daler Silfwerpenningar, hwilka med 100 Riksdaler Banco böra utgå samt derefter en söndag uti denna stads Domkyrka undergå uppenbar kyrkopligt, men i den händelse tillgång till böternas gäldande hos Öberg skulle brista, kommer han att umgälla sitt brott med 28 dagars fängelse wid watten och bröd.

18 Maji 1816

Öberg anmäler att han inte har några pengar att betala böterna med. Stadsfiscalen fick i uppdrag att utreda om så var fallet.

Källarmästaren N. G. Lindeman förklarade att han inte skall återtaga Drängen Öberg i sin tjänst, då Öberg under ransakningen hotat att hämnas på de som witnat emot honom. Konungens Befallningshafvande anger, att enär Öberg inte har någon försörjning i staden, han antingen måtte förpassas till sin födelseort, Knutby socken, eller enligt 16 och 17 §§ uti Kongl stadgan angående Wärfning den 7 April 1802 förklaras skyldig att såsom lösdrifware antaga krigstjenst med förelagdt äfwentyr af kroppsstraff om han här i staden sig widare uppehåller.

(Här är ett exempel på att lösdriveri, dvs brottet att inte inneha fast bostad och arbete så att man kunde försörja sig själv, kunde innebära att man dömdes till tvångsrekrytering för krigstjänst. Dessa ”soldater” krävde extra bevakning för att inte rymma ur tjänsten.)

Källa: Uppsala rådhusrätt och magistrat och kämnärsrätt 1815-1817

Faktaruta 79 - Alkoholförsäljningen vid Litslena gästgiveri 1892

Sockenstämman i Litslena den 14 juni 1892:

Sockenstämman hade fått frågan av landshövdingeämbetet hur många liter brännvin som beräknades komma att säljas vid gästgiveriet i Litslena under kommande försäljningsår. Man ville veta hur mycket skatteinkomster som kunde förväntas. Det högsta tänkbara antalet liter som sockenstämman bedömde skulle säljas uppskattades till det förut vanliga 30.000 liter. Denna volym ansågs kunna vara den försäljning som är beskattningsbar. (Det är mer än 80 liter om dagen varje dag hela året.)

Den 28 september 1892 deltar Gustafs dotterson, Helenas son, Gustaf Wilhelm i sockenstämman. Han är bonde i Hallarby vid den här tiden och var intresserad av gästgiveriet. Han kom senare att ta över gästgivargården.

Vid sockenstämman den 29 maj 1893 anges den årliga rapporten till landshövdingen angående brännvinsförsäljningen vid gästgiveriet. Den här gången är den detaljerat redovisad.

”Protocoll vid undersökningen och beräkningen af det litertal bränvin som kan anses böra försäljas vid Litslena Gästgifveri för försäljningsåret 1893.

§1. Wid genomseende af böcker och öfriga handlingar hörande till brännvinsförsäljningen vid Litslena Gästgifvaregård för år 1892, befans att följande kvantiteter inköpts och försålts

Januari     4681 liter bränvin

Februari    4661   ”      ”

Mars         4800   ”      ”

April         4800   ”      ”

Maj           4632   ”      ”

Juni           3464   ”      ”

Juli            4693   ”      ”

Augusti     4676   ”      ”

September  4672   ”      ”

Oktober      4672   ”      ”

November  4787   ”      ”

December  5567   ”      ”

Summa 46.663 liter

Afgår försålt fatvis (ej beskattningsbart)   10.000 liter

  ”   diverse förluster                                    6.663 liter

                           Summa beskattningsbart 30.000 liter

§2. Som bränvinsförsäljningen vid Litslena för år 1893 icke kan anses blifva förökad, utan snarare minskas, torde 30.000 liter böra qvarstå som beskattningsbart.

Litslena den 29 Maj 1893, Kommunalnämnden”

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll

Faktaruta 80 - Dottersonen Gustaf W Hagström vid gästgivargården 1894-1901

Den Gustaf Wilhelm Hagström (1862-1901) som nämns i den här faktarutan är barnbarn till Gustaf Wilhelm Hagström (1810-1889) genom dottern Helena (1835-1896).

Sockenstämman i Litslena den 28 oktober 1894:

Alla bönderna i Hallarby, däribland G.W. Hagström, hade genom hagelskada på vårsäden, enligt ojäviga vittnen, fått skador för tillsammans 5.292 kronor (375.000 kr i 2017 års penningvärde) och yrkade på att bli befriade från kommunalskatten för det kommande året, tillsammans 200 kr (14.000 kr i 2017 års penningvärde). Sockenstämman biföll yrkandet med villkoret att om någon annan by senare skulle drabbas skulle Hallarby bidra till att hjälpa dessa.

Under 1895 flyttar G.W. Hagström med sin familj från Hallarby och arrenderar jordbruket på gästgivargården i Litslena. Hans mor Helena flyttar med men avlider året därpå 61 år gammal, av ”slag”.

Sockenstämman den 22 december 1895:

G.W. Hagström i gästgivargården utses som ansvarig för snöploglagen i Gästgivargården och prästgården.

Sockenstämman den 15 mars 1896:

Innehavaren av Litslena gästgiveri hade avlidit och eftersom utskänkningstillståndet var personligt så förlorades möjligheten till utskänkning. Därför ansökte Arvid Karlsson i Västra Vällinge, J. Eriksson i Ullstämma och G.W. Hagström, arrendator av Gästgivargården hos sockenstämman om att få dess stöd vid deras ansökning hos Landshövdingeämbetet att tilldelas utskänkningstillstånd.

Sockenstämman biföll ansökan med 4326 röster för och 751 röster emot. (Fyrktalsröster)

Sockenstämmans ordförande Wilhelm Lindberg i Åby, hade överlämnat ansökningen och kommunalstämmans bifall till Landshövdingen men samtidigt givit ett eget utlåtande där han på det lifligaste afstyrkte ansökningen. Landshövdingen har tagit upp ärendet för bedömning och finner inte skäl att lämna bifall till ansökningen.

Lindbergs motivering till hans eget motstånd var att han under sin 33-åriga verksamhet som kommunalordförande, tid efter annan fått se och erfara det menliga inflytande de lätt åtkomliga rusdryckerna utöfvat. Exempelvis; fäder som åt sig bäddat en för tidig graf, arbetare som ofta förstört sin med svett och möda förvärfvade dagspenning, kringvandrande luffare som i rusigt tillstånd under skrän och otidigheter fortsatt sin vandring till de omkringliggande gårdarna. Pastor Åström hade också avstyrkt ansökningen å det kraftigaste, enär olycksbringande följder av rusdryckers förtärande, tid efter annan, medfördt förslappning i sedlighet och moraliskt hänseende.

Sockenstämman den 19 april 1896:

De sökande gav sig inte utan tog upp ärendet igen och motiverade den med den lifliga handelsverksamheten som ägde rum i socknen och det långa avståndet till närmaste städer, samt att det i Litslena i långliga tider det funnits ett ställe för utskänkning av spirituosa drycker. En av de sökande var G.W. Hagström. Sockenstämman stödde återigen ansökningen, men både pastorn och ordförande reserverade sig.

Utskänkningstillståndet beviljades.

Sockenstämman den 20 december 1896:

G.W. Hagström i gästgivargården är ansvarig för snöploglagen i Gästgivargården och prästgården

Sockenstämman den 19 december 1897:

G.W. Hagström i gästgivargården är ansvarig för snöploglagen i Gästgivargården och prästgården.

G.W. Hagström kom att avlida av ”blodpropp” den 28/3 1901 endast 38 år gammal. Han efterlämnade då sin hustru som han hade fått åtta barn med. Sju döttrar och en son. En av döttrarna dog som barn. Barnen var mellan 6 och 18 år gamla när pappan dog.

 

Källa: Litslena sockenstämmoprotokoll och kyrkböcker

Foto: Privat

Faktaruta 81 - Stupade soldater och gärdesgårdars beskaffenhet

Vid lagtima ting med Trögds häradsrätt år 1810 avhandlades mål av skilda slag.

Anmäldes att vice Corpral Carl Eld ifrån Kungs Husby, blifvit död i fångenskap i Ryssland (troligen S:t Pethersburg) den 27 Maji 1810.

Källa: Trögds härads dombok Sommarting 1810

Anmäldes att Corporal Petter Löth i Löthsberga blifvit död uti fälttog i Findland, äfven Soldaten Carl Örn i Skjälby och Soldaten Johan Färm i Åkerby Veckholm har avlidit under fälttog i Findland.

Källa: Trögds härads dombok Sommarting 1810

Beskrivning av hur gärdesgårdarna skulle se ut i häradet

En gild gärdesgård är 2 alnar hög, räknadt ifrån marken till öfversta bandet eller så kallade nackvidjan, och af sådan täthet att hvarje stång hvilade på den andra samt med allenast en och en half alnars rum (45 cm) emellan hvart par stör. Stödjors tillsättande emot gjärdesgården bör få bero utaf den stängselskyldiges godtfinnande, hällst bristande skogsfång för de fläste icke medgåfvo stödjors anskaffande utan för mycket kostnad.

Stengärdesgårdar af så kallad kullersten ingalunda hålla hägn utan aldeles förfela ändamålet, och att derföre annan stengård icke torde för laggild antagas än den som finnes lagd af sprängd eller eljest slätsidig sten och så murad, att bägge sidorna äro jemna slätta upåt samt innehålla vid bottnen minst 2 alnars och ofvantill 1 1/4 alnar bredd samt 2 1/4dels alnars höjd från marken. (1 aln = 30 cm)

Källa: Trögds härads dombok Höstting 1810

Faktaruta 82 - Uphäfvande af ägtenskapslöfte 1811

Att vara trolovad var detsamma som ett bindande äktenskapslöfte. Att bryta en trolovning var nästan att jämställa med en skilsmässa. Om ett barn föddes under trolovningstiden men före vigseln betraktades barnet som ”äkta”, det vill säga fött under äktenskapet. I denna månads faktaruta behandlas ett mål från hösttinget med Trögds häradsrätt år 1811 där en flicka har blivit övertalad att gå med på ett äktenskap som hon senare ångrar. Det var inte helt lätt att ta sig ur den situationen.

Uphäfvande af ägtenskapslöfte

S. D. Bondesonen Jonas Jansson i Foltsberga Wallby socken hade till detta ting utverkat och låtit fortställa stämning å Bondedottren Greta Stina Andersdotter i Kumla Boglösa socken med påstående at det dem emellan aftaldte ägtenskap, ehuru lysning derom skjedt trenne gånger, måtte likafullt återgå och uphäfvas af den grund at Greta Stina Andersdotter låtit sig under tiden lägra af annor (annan) mansperson och sådant för Jonas Jansson fördölgt; Äfvensom han återfordrat gifne fästningsgåfvor och påyrkat ersättning för kostnader i och för giftermålets uplösning och lagsökning.

Vid uprop häraf förekommo parterna, då Greta Stina, hvars fader är död, förklarade sig desto mindre hafva at påminna emot återgång af det ämnade giftermål med Jonas Jansson, som hon aldrig haft eller kunde få tycke för honom och ej eller frivilligt samtyckt till äktenskapsförbindelse utan dertil blifvit tvungen af sin moder Enkan hustru Lisa Bengtsdotter och svåger Jan Persson.

På tilfrågan upplyste parterna, at trolofning dem emellan försiggått fredagen den 21:e sistlidne Junii i närvaro af Jonas Janssons fader och Rusthållaren Erik Wallén i Blacksta samt å Greta Stinas sida hennes moder och svåger, och at ungefärliger en månad derefter början skedtt med lysning, hvilken gått obehindradt trenne söndagar å rad.

Angående angifvelsen emot Greta Stina om olofligt umgänge med annor mansperson förklarade hon sig icke kunna neka derföre utan erkände att hon nyss före trolofningen med Jonas Jansson låtit sig häfda af en dräng med hvilken hon tjent tillsammans hos Nämndemannen Anders Jansson i Kumla, och betygade hon sig nu vara af detta häfdande rådd med barn, ehuru af hennes utseende sådant icke kunde märkas, äfvensom Greta Stina vidgick att hon icke yppat häfdandet eller sitt hafvande tillstånd för Jonas Jansson förr än efter det lysningen varit fulländad.

Jonas Johnson gaf tilkänna at han vid skördetiden fått spörja tal af andra personer det Greta Stina skulle vara rådd, men icke satt tro dertil, utan tvärtom velat påskynda giftermålets fullbordan och i sådan afsigt med Greta Stinas husbondes tilstånd, genast hämtat henne til sig uti faderns Jonas Zachrissons hus, då likväl under resan dit Greta Stina sjelf sagt Jonas Jansson at hon vore hafvande, efter beblandelse med annan mansperson.

Det af Jonas Jansson til uplysning kallade vitnen Bonden Jan Ersson i Svallby och Anders Jansson på samma bys ägor hördes härefter och berättade Jan Ersson, at han närmare slutet af sistlidne October, på Annadan af Jonas Jansson, åtföljt honom till Greta Stina, som då åter vistats i Kumla by, för at söka säker uplysning angående hennes föregifne hafvande tilstånd och huruvida hon, i händelse det vore dicktadt, ville fullkomma aftaldte ägtenskapet, då Greta Stina vägrat at ägta Jonas Jansson och förklarat, att som orden fallit, att hon icke sågo någon värre och ledare för sina ögon än Jonas Jansson.

Anders Jansson åter uplyste, at sedan Greta Stina warit i Jonas Janssons föräldrars hus twänne dagar, hon bedt Anders Jansson, som äfven wistats i huset, at emot belöning af 12 Sk yppa för Jonas Janssons fader Jonas Zachrisson, det hon befunne sig rådd och önskade at få genast öfvergifva huset, hvilken Greta Stinas begäran Anders Jansson äfven efterkommit; och hade Jonas Zachrisson gifvit sitt samtycke til flyttningen, som genast försiggått. Tilläggandes Anders Jansson at under samtal med Greta Stina hon angifwit en dräng med hvilken hon tjent tilsammans för sin lägersman.

Dessa berättelser godkände Greta Stina och lika med Jonas Jansson påyrkade uplösning af ägtenskapsförbindelsen dem emellan; gifvandes Jonas Jansson desslikes tilkänna at han redan återfått de Greta Stina lämnade fästningagåfvor, så at käromålet derom förfallit, men han påstod at lysningskostnaden jemte honom förorsakade andra utgifter och tidsspillan måtte honom godtgiöras.

På föreställning til parterna huruvida icke upgifne häfdandet kunde wara en diktad anledning at vinna uplösning af ägtenskapsförbindelsen, och derest sig annnorledes förhöllo, om icke Jonas Jansson vore lägersmannen, eller han, efter det Greta Stina yppat sig vara rådd, haft beblandelse med henne, betygade bägge, at de icke någonsin haft köttsligt umgänge och Greta Stina påstod at med sanning öfverensstämde det hon voro hafvande efter lägersmål med annor mansperson.

Parterna afträdde på tilsägelse och resolverades som för dem åter inkallade

                                            Afsades

Det Härads Rätten finner nödigt at fullkomlig wisshet om Greta Stinas upgift om hafvande tilstånd oumgängeligen nödig innan utlåtande meddelas öfver parternas förenade påstående om uplösning af den dem emellan aftaldte och med lysning kunngiorde ägtenskapsförbindelse; I anseende hvartil och då innan näst infallande lagtima Ting i Häradet, ofelbart sig visa skall, huruvida upgiften må vara grundad, målet uppskjutes til berörde Ting, då parterna hafva att sig åter inställa och afvackta Härads Rättens sluteliga utslag.

Vi påföljande Ting konstaterades att Greta Stina fött en dotter och beslutet blev att ägtenskapsförbindelsen uplöstes.

Källa: Trögds härads dombok Höstting 1811

Faktaruta 83 - Upplösning af trolofning 1811

Bonden Anders Larsson i Eneby i Löth hade stämt Bondedottern Maja Lisa Hansdotter i Löthsberga samma socken för att hon pga af bruten trolofning måtte återställa de trolofningsgåfvor som hon fått af Anders Larsson samt med 50 Riksdaler för det honom tillskyndade lidande medelst aftalte ägtenskapets uplösande.

Vid föregående midsommar hade parterna i närvaro af Maja Lisas förmyndare, och även hennes svåger, fästningsgåfvor blifvit utväxlade. Maja Lisa hade fått: Twänne små silfverbägare, trenne Guldringar, et par Guldörhängen, 1 Psalmbok, 2ne mössor med Band, 1 spetsstycke, några alnar röda band, 1 rosig silkeshalsduk, 1 cattunshalsduk, 1 par silfverskospännen, 2ne par skor, 1 Bomullslärftsklädning, 1 stk Lärfts näsduk och 1 st Luktvatnflaska, hvilket alt Maja Stina fått och emottagit af Anders Larsson, men hwaremot han icke erhållit annat eller mera än 1 näsduk och strumpeband.

Maja Lisa ångrade sig och hävdade att trolofningen icke skedt af kärlek utan mer af öfvertalning från Anders Larssons sida, men medgaf att återställa fästningsgåfvorna men nekade till att utgifva något skadestånd till Anders Larsson.

Anders Larssons biträde vid rättegången Kronobefallningsman Luck anförde att Anders Larsson vidtagit anstalter til bosättning, vore han äfven, lidande dymedelst at återgången af beslutna ägtenskapet kunde hos andra vecka den tanke at Anders Larsson genom sitt upförande vållat uplösningen och hwilket kunde ligga honom i wägen, om han på annat ställe skulle anmäla sig til ägtenskaps förbindelse och påyrkade derföre ersättning med 50 Rdr Banco. Lysning var af parterna icke begärt och än mindre förkunnad.

Rätten beslutade att utifrån det som meddelats vid förhandlingen at trolofningen måtte förfalla, at Maja Lisa ska återställa erhållna trolofningsgåfvor och till Anders Larsson utgifva ett skadestånd med 38 Rdr Banco.

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1811

Faktaruta 84 - Givit rustningshäst sådana medicamenter att den störtat

Rusthållarne Carl Jansson och Eric Ersson i Kälsta, Litslena socken hade till detta Ting uttagit behörigen fortstält stemning å Enkan Hustru Lisa Mattsdotter derstädes med påstående att som hon utan Regementshofsslagarens wetskap låtit hennes och kärandernas gemensamma Rustningshäst förtära sådane Medicamenter att kreaturet skall deraf störtat, Lisa Mattsdotter altså måtte förpligtas att ensam vidkännas ej mindre inköpssumman för annan Ryttarehäst utan och ersätta Carl Jansson och Eric Ersson deras kostnad och tidsspillan i och för hästs anskaffande i den föregifnes ställe, så och lagsökningskostnaden gälda.

Vid uprop häraf förekommo Carl Jansson och svaranden Lisa Mattsdotter personligen, då sedan på tillfrågan blifvit uplyst att, utom parterna Lisa Andersdotters aflidne man Mats Mattssons sterbhusdelägare, af hvilka sonen Eric Mattsson äfven var tillstädes, äro deltagande i Rustningsskyldigheten för Kählsta Rusthåll, Lisa Mattsdotter såsom förklaring öfver käromålet förmälte att, sedan hon i Martii månad sistlidet år hemförskaffat Medicamenter efter Recept som hon på begäran erhållit af Regements-hofslagaren Agrell, för att hafva i beredskap i händelse af inträffande sjukdom hos Ryttarehästen, som vid den tiden stått till utfodring i Lisa Mattsdotters stall, hade hon på morgonen en dag Höstetiden samma år tyckt sig förmärka att kreaturet warit sjukt, och derföre genast gifvit det in af anskaffade pulfvren utan att dervid hafva använt andre Botemedel; och ansåg Lisa Mattsdotter sig således utan alt vållande till hästens störtande, som på aftonen samma dag inträffat.

Carl Jansson wille icke godkänna denna Lisa Mattsdotters upgift utan förmälte det troligast voro att Lisa Mattsdotter anskaffade andra Medicamenter än de af Agrell anordnade blifvit för kreaturet använde; I anledning hvaraf Regementshofslagaren Jöns Johan Agrell, här tillstädes hördes till uplysning härom och berättade att han den dag på hvilken ifrågavarande hästkreatur störtat, på budskickning infunnit sig vid Kälsta och funnit hästen så sjuk att den icke förmått stå uppe, och då Agrell giort förslag att af ofvannämnde pulfwer gifva hästen in, hade Lisa Mattsdotter svarat att sådant redan voro skjedt genom hennes föranstaltande; hvarefter Agrell förgäfves använt bemödande till kreaturets återfående; Förklarandes Agrell på tillfrågan, att ehuruväl han icke medelst kreaturets öpnande undersökt och vunnit visshet angående orsaken till dess störtande, han likväl ansågo tvifvelagtigt att händelsen förorsakats genom werkan af ingifne Medicamenter, hälst efter hvad för Agrell berättats hästen större delen af dagen sedan ingifningen skjett synts frisk och förmått gå till vattning.

I anledning av Carl Janssons anhållan hördes härom vidare, efter befunnen ojäfvighet:

1o: Rusthållaren Jan Jansson i i Kälsta, som förmälte det han icke warit hemma wid det tillfälle då hästen dödt, och hade sig derföre angående förloppet dervid icke något bekant; men visste att berätta den händelse, att han korrt derpå förlorat en hund, som förmodades hafva dött deraf att han förtärt af köttet efter störtade hästen, äfvensom att tvänne andra hundar i Byn wid samma tid korrt efter annan omkommit, hvaraf, efter Carl Janssons tänka skulle kunna dragas den slutföljd att hästen störtat af förtärt förgift.

2o: Ryttaren Per Käll, som berättade, att Lisa Mattsdotter för honom omtalt att hon gifvit hästen in af pulfwer som hon sagt sig hafva erhållit af en vid namn Malmberg i Enköping, och jemväl låtit i Käll se en strut med inneliggande pulfver som Lisa Mattsdotter förmält vara af det slag som hon använt åt hästen, men hvilka pulfver Käll wille anse warit enahanda med dem som nu förevistats och, de där Agrell betygade vara af honom föreskrifne till begagnande; Intygandes Käll, på erinran av Carl Jansson, att Lisa Mattsdotter vid af honom omvittnade tillfället varit mycket sorgsam och, som orden föllo grufvat sig deröfver att hästen störtat, hvilket skall efter Källs förmodan skjett korrt för Källs ankomst till Lisa Mattsdotters hus.

Lisa Mattsdotter förnekade ytterligare att hafva åt hästen använt andre än de af Agrell föreskrifne pulfver, och påstod att hon väl vid ett tillfälle tilförene begärt att af Malmberg erhålla botemedel för ett hennes hästkreatur, som warit sjukt, men att Lisa Mattsdotter icke hvarken denna gång eller sedermera bekommit några pulfver av Malmberg; I anledning hvaraf och sedan parterna å ömse sidor gifvit de förhörde personerna vittneseden up, Carl Jansson anhöll att genom Malmbergs afhörande åstadkomma ytterligare bevisning emot Lisa Mattsdotter; Och som denna anhållan ej skjäligen förvägras kunde, så förständigades Carl Jansson att om Malmbergs inkallande till morgondagen då målet åter förekommer, draga försorg därest han af Malmbergs hörande vill sig begagna.

Kommentar 1:

Målet togs inte upp igen. Ingen anteckning om att det är nedlagt eller i gjorts upp i godo. Antagligen insåg Carl Jansson och Eric Ersson att de inte skulle nå framgång med målet och för att inte förorsaka ytterligare kostnader lade de ned målet genom att inte infinna sig nästa dag när målet skulle fortsätta. Det var ett vanligt förfarande.

Kommentar 2:

De som tvistar i det här målet bodde på Rusthållet Kälsta No 2 i Litslena. Kälsta No 2 och Kälsta No 3 hade gemensamt ansvar soldaten och hans häst. På gården Kälsta No 3 bodde vid det här tillfället Brita Andersdotters föräldrar, Anders Ersson och Maja Ersdotter, och Brita föddes där 1812. (Brita som blev Gustafs första hustru). Britas föräldrar var alltså berörda av ärendet men antagligen hade det skett en uppdelning mellan gårdarna så att Kälsta No 2 ansvarade för rustningshästen och Kälsta No 3 för soldaten.

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1813

Faktaruta 85 - Nioåring omkom efter att ha blifvit överkörd af häst och släde

En tragisk händelse i februari år 1815. Det var en kall vinter och mycket snö. Den här dagen var det 6 grader kallt och snön var hårt packad. Det var troligen snövallar på båda sidorna av vägen och det kanske var därför pojken inte kunde rädda sig undan från den snabbt annalkande hästen och släden. Det var mellan kl 2 och 3 på eftermiddagen och borde ha varit tillräckligt dagsljus. Som om det inte var nog så avled hans far på kvällen samma dag som olyckan skedde.

Söndagen den 19de dennes klockan 2 á 3 eftermiddagen, timade här den olyckan, att Gossen Gustaf Bergström 9 1/4 år gammal, gående med en Tjelke, ifrån sitt hem på Prestgårdens ägor, till Nyckelöga-Torp (Veckholm) blef med Häst och Släde öfverkörd af Bonden Carl Ersson i Skälby och det med den rysliga påföljd; att gossen, Tisdagen därpå, den 21sta Februari klockan 4 om morgonen, efter halftannat dygns grufliga plågor, afled. Denna olyckshändelse var så mycket mera krossande för barnets moder som hennes man, utfattige Husmannen Jan Bergström, liggande på sitt yttersta med ännu bibehållen sansning, såg barnet blodigt, och halfdödt, bäras in i stugan, några timmar före fadrens död, som inträffade samma dag klockan 7 om aftonen.

Om den å barnets döda kropp, i laga ordning anställde besigtning och obduction, lärer Herr Provinsial Medicus Doctor Somelius icke underlåta, att vederbörlig attest afgifva. Mig hafva wigtigare göromål hindrat, äfven som Herr Stadsfiscalen och Kronolänsmannens egen närwarelse vid sistnämnde Förrättning gjort det öfwerflödigt, att förr än nu med min ämbetsberättelse härom inkomma. Genom denna tidsutdrägt, har imedlertid wunnits den närmare uplysning om förenämnde Carl Ersson, att han, illamående, men ej öfwerlastad, skall ofvansagda Söndag, efter bevistad Gudstjenst, hafva kommit från sin hustrus moster, Kyrkwaktaren Bärströms Enka vid Häckelberg, och att han på hemresan, hopkrupen och halfliggande i släden, besvärad dessutom af svagare syn såsom enögd, skall icke vetat det minsta utaf förr än den olyckliga gossen Gustaf Bergström, på wägen vid Nyckelöga legat öfwerkörd mellan hästen och skaklet på släden.

Bärströms Enka och Pigan Lena Caisa Jansdotter på Häckelbergs krog hafva här inför mig, idag afgifit den försäkran, de med Ed, om så påfordras, wilja fästa, det Carl Ersson vid besöket hos dem, Söndagen den 19de dennes, varit sjuklig och modfäld, samt icke förtärt mera, än 2ne små Tumlare med Bränvin, middagen hos den förra, och Ett halft stop Öhl, stragst på eftermiddagen hos den sednare. Huruvida Carl Ersson sedermera, på hemvägen, kört mer eller mindre hårdt och oförwäget, samt i hvad sinnesförfattning han funnits vid Nyckelöga klockan 2 á 3 på eftermiddagen, då olyckan timade må intygas af Husmannen Nils Jonsson och hans 11 år gamle son Anders, samt Soldaten Olof Broms i Åkerby, och en för mig till namnet oupgifven Torpare ifrån Gran, hvilka alla härom till Wittnen åberopas.

Då detta bedröfliga mål med alla dit hörande omständigheter, åt Herr Stadsfiscalen Kronolänsmannen till laglig behandling härigenom öfwerlämnas, har jag fullgjort en ämbetspligt, den mitt hjerta önskade få förena med ett ömt förord till vinnande af sådan förlikning, de bägge olycklige parterna imellan, att den utfattiga tröstlösa Enkan och modren icke saknar lättnad och hjelp i sitt elände, och Carl Ersson icke eller i sin ömkanswärda belägenhet blottställas för Lagens yttersta stränghet.

Weckholm den 28 februari 1815. Pehr A. Rönquist.

Besigtning, Somelius:

”År 1815 den 23 februari företogs besiktning å aflidne Torparn Bergströms son Gustaf på 9de året gammal, vid hvilket tillfälle voro närwarande Tolfmannen Olof Jansson i Säby och Bonden Olof Larsson i Basta jämte flera.

Vid likhets yttre besicktning fant den döda varit af en svag kroppsbyggnad, mager och af et gulacktigt utseende, troligen förorsakad af en långvarig frossa, hvilken enligt moderns berättelse, började på hösten och jämt fortfarit intill dess död, fastän något lindrigare.

På vänstra sidan av pannan up vid hårfästet var ett sår om en tums längd, som syntes något djupt, och på samma sida vid yttre kanten af ögat straxt öfver ögonbrynet en betydelig blånad, och öfra ögonlocket rödblått, men sjelfva ögonstonen oskadad. Näsan hade på dess öfra del mellan båda ögonen ett mindre fyrkantigt sår, med en betydelig blånad, som sträckte sig ända intill nedre ögonvrårna på båda sidorna. Ur mun och näsa utflöt ett gult slem, och har enligt modrens berättelse barnet varit besvärad af svåra gallaktiga kräkningar liknande den nu utflytande slemmen, ända från händelsen inträffade intill sin död. Flera större och mindre blånader befunnos å kroppen, så väl å rygg, som lår, ben och armar.

Buken var mycket utspänd och af en ljusgrön färg. De sår, hvilka voro i ansigtet, undersöktes sedermera huruvida skadan sträckte sig till underliggande delar, men på intet ställe voro benen skadade, och som barnet endast klagat öfver Bukcaviteten företogs ej vidare undersökning af hufvudet.

Yttre betäckningen af bröstcaviteten aflåssades, men då ben och brosk voro aldeles oskadade, fullföljdes ej vidare bröstets öpnande.

Då Bukcaviteten öpnades utflöt en myckenhet mörk blod, hvilken kom från undre delarna, hvarföre tarmarna frånlossades och fant ett hål brustit in i ryggen på ett större Blodkärl hvarigenom denna xxx utflutit. Lefvern befant något stor och hård, samt kärlen i tarmhäxe svulna och hårda; och som xxxx brustna blodåderen var en oundvikelig dödsorsak företogs ej någon vidare undersökning.

At således förehållet sig, samt at denna besiktning med all noggrannhet blivit förrättad, det betyga på min förut aflagda Embets Ed, samt med denna min Ed. Så sant mig Gud hjelpe till lif och själ bekräftadt.

A. B. Somelius, Prov. Med.”

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1815

Faktaruta 86 - Äktenskaps upplösning och barnmorskas anlitande

Soldathustru anhåller om äktenskapets upplösning efter soldats mångåriga bortovaro.

Soldathustru Johanna Jansdotter Lidingby, Wallby anhåller om äktenskapets upplösning för att få möjlighet att träda i nytt gifte. Förstärkningskarlen Jan Mattsson Lidin från Lidingby, Wallby hade utcommenderats i Julii 1812 och hade sedan dess inte hörts av. Efterlysning hade skett i Allmänna Tidningar i November 1814 genom Kyrkoherden Gustaf Collinder och även i Stockholms Posttidning den 5 Januari 1815 där Jan Mattson Lidin uppmanades att uppsöka sin hustru för äktenskapets fortsättande. Han hade ”dock icke låtit sig afhöra och efter all anledning tros redan wara afliden”.

Rätten beslutade att döma till skillnad i äktenskapet och att Johanna Jansdotter med detta utslag försedd hos högvärdiga Domcapitlet i Uppsala anmält sig till skilje i boets erhållande.

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1816

Ej följt reglementet och anlitat socknens barnmorska, Löt

Bonden Anders Ersson i Ågersta, Löt blev instämd av Landsfiscalen Anander, för att han vid sin hustrus förlossning den 11 November 1818, emot gällande Barnmorskereglemente från den 14 October 1777, begagnat obehörig person såsom Barnmorska.

Anders erkände men försvarade sig med dels att han nyligen flyttat till byn, och dels att det var honom obekant hur han i slikt fall skulle sig förhålla.

Det godkände inte landsfiscalen utan hänvisade till att den priviligierade barnmorskan hade tjänstgjort i fyra år och att hon hade varit hemma vid det aktuella tillfället och bodde endast 1/2 mil ifrån stället, och att Anders Ersson låtit en oprivilierad person sköta hustrun under en längre tid.

Härads Rätten dömde Anders Ersson för öfverträdande af Barnmorske Reglementet att böta 6 Rdr Banco, hvilka böter tillfaller Löths sockens fattigcassa. (Som jämförelse värderades en ko vid den här tiden till 12 Rdr Bco)

Källa: Trögds härads dombok Winterting 1816

Faktaruta 87 - Sven Bladhs andra hustru, Juliana Hallerström

Juliana Hallerström var femte och yngsta barnet till Comministern i Enköpings-Näs, Gustaf Ludvig Hallerström född 1744 i Torstuna och hans hustru Anna Cajsa Grundel född 1755 i Börje.

Hennes syskon var halvbrodern Gustaf Ludvig född 1779, helsystrarna Sophia Fredrica född 1783, Ulrica Christina född 1785, Johanna Lovisa född 1789. Själv var Juliana Carolina född 1794. Alla syskonen var födda i Gryta där fadern var Comminister i arton år mellan 1779 och 1797. 1797 flyttade familjen till Enköpings-Näs.

Brodern studerade teologi i Uppsala. Systern Sophia Fredrica gifte sig, 16 år gammal år 1799, med den 17 år äldre pastorsadjunkten Pehr Forsberger som kommit till Enköpings-Näs. Systern Ulrica Christina gifte sig med apotekaren Lindström i Enköping år 1810. Systern Johanna Lovisa avled 15 år gammal i ”Lungsot”, 1805.

Båda föräldrarna avled i Enköpings-Näs 1817. Modern avled i februari av ”Spasmer och en tärande lungsot” 62 år gammal. Fadern avled i september av något som började med ”gikt av en ovanlig grad, hvilken sedermera slog hål uti vänstra foten och förvandlades till kallbrand och inflammation i hela kroppen”, 73 år gammal.

När föräldrarna hade avlidit övertog Julianas halvbror Gustaf Ludvig pastorstjänsten i Enköpings-Näs efter sin far men flyttade snart till Vittinge 1819.

Nu var det bara Juliana kvar i Enköpings-Näs av familjen Hallerström. Juliana var nu 25 år och hade haft smittkoppor och kanske inte var till sin fördel utseendemässigt men var god för omkring 2000 Riksdaler som hon ärvt efter föräldrarna.

Hon träffar Sven Bladh och gifter sig med honom den 17/3 1820 i Enköpings-Näs. Som ogift kvinna var Juliana omyndig. Eftersom Julianas far var död var hennes bror hennes giftoman och skulle ge henne tillåtelse att gifta sig. ”Brudens giftoman, brodern, Comministern G. L. Hallerström i Wittinge har gifvit sitt bifall.”

Juliana flyttar till Sven Bladh i Uppsala. De flyttar runt på olika adresser. De bor i ”Kvarteret Lejonet” och i ”Kvarteret Sala”, de flyttar till Kungsgatan och till slut till ”Gård nr 1 i Kvarteret Kroken”.

De får en son år 1821 som döps till August Ludvig. Både Julianas pappa och hennes man hette Ludvig. (Sven Ludvig Bladh). Dopvittnen till gossen var bland andra Julianas svåger och syster, Comminister Forsberger och Fru Forsberger, samt en ogift syster till Sven Bladh, Mamsell Bladh.

Juliana och Sven Bladh fick inga fler barn.

Sedan hände det tragiska att: ”Tracteuren Bladhs son Scholaris (studeranden) August Ludvig, avled den 22 December 1831, “Watten i Hufvudet”, 10 år gammal, Begravd den 27 December 1831.

(Sven Bladh hade efter sin konkurs, efter Majas död, sadlat om från garvare till traktör.)

Fyra år efter sonens död avlider även Sven Bladh, 45 år gammal i ”Wattsot” och begravdes på Uppsala gamla kyrkogård, kvarter 1, grav nr 35, upplåtelse nr 1.

Sven Bladhs bouppteckning:

År 1835 den 10 Juni förrättade undertecknade Rådhus- Rätts ledamöter laga boupteckning efter Traktören Svante Ludvig Bladh hvilken den 11te nästföregångna April aflidit och efterlemnat icke några bröstarfvingar, utan blott hustrun Juliana Carolina Bladh, född Hallerström, som genom ett den 9de Mars samma år uprättadt och den 25te Maj bevakadt testamente erhållit full egande rätt till all quarlåtenskapen.

Enkefrun Bladh upgaf, under edelig förpligtelse, quarlåtenskapen, hvilken på nedanskrifna sätt värderades:

Fast egendom:

Gården No 1 i Quarteret Kroken i Kongsängs-Roten                                      7.450 Rdr

En ladubyggnad belägen vid den så kallade gamla ladugården – gammal                          75 Rdr

En do vid Kohlbo gärde                                                                                           125 Rdr

En gammal stugubyggnad vid torpet Pinan belägen                                           50 Rdr

En gammal hölada därstädes                                                                                   25 Rdr

Lös egendom:

Afkastningen af tre besådda tunnland Borgare åker                                           30 Rdr

Tio tunnland arrende åker                                                                                         50 Rdr

Massor av artiklar under följande rubriker: Silfver, Koppar, Tenn, Malm och Mässing, Jern och Blecksaker, Glas och Porslin, Stenkärl, Husgeråd, Trä och Laggkärl, Duktyger och Linne, Mans gångkläder, sängkläder, kreatur (hästar, kor, svin och höns).

Säkra fordringar                                                                140 Rdr (Riksdaler)

Osäkra fordringar                                                                    260 Rdr

                                                    Summa inventarii       8.905:41 Rdr

Skulder och afgående poster:

Bokhållaren Pousette                                                    4.000 Rdr

Magister Hedén                                                             1.200 Rdr

Apothekar Tiivander                                                              200 Rdr

(En svåger till Juliana. Apotekaren Lindström i Enköping som systern Ulrica gifte sig med hade avlidit och Ulrica hade gift om sig med apotekaren Tiivander.)

.

.

Glasmästar Hagström                                                      14:32 Rdr

Tenngjutar Leufgren                                                         19:16 Rdr

Tjenstefolkets innestående löner                                      70 Rdr

.

                                                  Summa Debiti           9.632:46 Rdr

                                                           Brist                    764:51 Rdr

Efter 15 års äktenskap, och Sven Bladhs död, var Juliana ensam igen. Hon var en 41-årig änka, koppärrig, inte så lätt att ha att göra med. Hon kom att leva ensam och ogift resten av livet, det vill säga i 32 år, enligt kyrkböckerna.

I bouppteckningen som gjordes efter Juliana kan man läsa att på de 32 år som gått sedan Sven Bladh dog hade ”Gården No 1 i Quarteret Kroken i Kongsängs-Roten” ökat 4 gånger i värde från 7.450 Riksdaler till 29.000 Riksdaler. Juliana hade skött sin ekonomi väl utan att snåla. Hon hade inteckningar på 14.000 Riksdaler och boet hade en nettobehållning av 13.000 Riksdaler varav 500 Riksdaler i kontanter när hon avled den 12 november 1867 av ”högersidig lunginflammation”, 73 år gammal.

Eftersom Juliana inte hade några bröstarvingar i livet var det hennes syskonbarn som fick ärva henne. De var 20 stycken boende i Uppsala, Örnsköldsvik, Stockholm, Östhammar, Enköping, Sigtuna, Örebro, Sala, Amerika med flera ställen. De var präster, handlande, snickare, lantbrukare, trädgårdsmästare och fruar eller änkefruar till sådana med flera yrken.

Källor:
Kyrkböcker för Enköpings-Näs, Gryta och Uppsala domkyrkoförsamling

Åsunda häradsrätt, bouppteckningar

Uppsala rådhusrätt och magistrats bouppteckningar

Faktaruta 88 - En bortkommen näsduk

Bonden Nils Andersson i Rickeby, Boglösa hade stämt sin grannes Bonden gamla Jan Jansson derstädes hustru Brita Olofsdotter och, med upgift att för Nils Andersson bortkommit en mörkblå näsduk med flammiga lister hvilken sedermera skulle hafva funnits hos bemälte Brita Olofsdotter, men hon vägrat att från sig lemna, påstått det Brita Olofsdotter måtte åläggas att visa sin åtkomst till denna näsduk eller därest hon uti sådan bevisning brister, stå till laga ansvar samt näsduken till Nils Andersson återbära.

Brita Olofsdotter hade genstämt Nils Andersson för tillmälen om ifrågavarande näsduk samt för att ha anställt obehörig undersökning efter densamma uti Brita Olofsdotters hus i hennes och mannens bortovaro.

Nils Andersson antog inte som troligt att Brita Olofsdotter tillgripit näsduken ur hans hus utan att det är sannolikt det hans barn fått näsduken om händer och lemnadt den någonstädes efter sig; Men en morgon nästlidne sommar gamla Jan Janssons tjensteflicka åtföljt Nils Anderssons dotter ut på ägorna för att mjölka boskap och denna tjensteflicka fått låna den af Nils Andersson upvisade näsduken, så hade hon angifvit att matmodern Brita Olofsdotter innehade en till utseende aldeles lika näsduk. Därför hade Nils Andersson misstänkt att Brita Olofsdotter åtkommit den af Nils Andersson förlorade.

Nils Andersson hade då tillsammans med fjerdingsmannen Österberg och Torparen Jan Persson begifvit sig till Jan Janssons hus och trots att de icke varit hemma, ombett tjensteflickan att upvisa den näsduk hon omtalat. Då han Nils Andersson igenkändt den skådade näsduken som den för honom bortkomna.

Brita Olofsdotter förnekade att hon hade någon annan blå näsduk än en som hon inköpt i Enköping senaste vintern. Denna upvisades och igenkändes af Nils Andersson som sin förlorade.

Näsduken jämfördes med den Nils Andersson medhaft och då visade det sig att den ena var mera nött men det upptäcktes den olikhet att på Nils Anderssons

Näsduk visade sig på längden af väfnaden och således i sjelfva uppsättningen fyra så kallade tvinnändar, hvilka icke funnos uti andra näsduken, vilket tydde på att näsdukarna inte var från samma vävnad. Jan Jansson förmälte att Nils Andersson inte bevisat att han förlorat någon näsduk och att han skulle kunna dra tillbaka stämningen. Det gjorde inte Nils Andersson utan Fjerdingsmannen Österberg m. fl. kallades in som vittne.

Vittnena berättade om vad som förevarit vid visitationen. Jan Jansson framhärdade att Nils Andersson skulle bevisa sin åtkomst till näsdukarna. Nils Andersson berättade att han köpt dom af en kringvandrande bergskarl som han inte visste bostadsort på, men om han kunde upvisa näsdukarna för bergskarlen så skulle denne kunna intyga att Nils Andersson köpt båda vid ett och samma tillfälle.

Utslaget blev att eftersom Nils Andersson icke gittat bevisa att han förlorat någon näsduk dömdes han att böta för ohemula tillmälen och för anställd ransakning med 10 Rdr Bco samt inför Tinget göra Brita Olofsdotter offentlig afbön samt med 10 Rdr Banco ersätta hennes kostnader.

Källa: Trögds härads dombok Höstting 1813

Faktaruta 89 - Anlitande af Clarinettsblåsaren Löf från Hjelsta m m

Några utdrag ur Litslena sockenstämmoprotokoll:

6 maj 1821

Det beslöts att kyrkans och fattigstugans tak skulle beläggas med nya spån och tjäras denna sommar. Arbetet skulle starta så snart nödvändiga materialier var anskaffade. Denna förrättning åtog sig afskedade Clarinettsblåsaren Löf ifrån Hjelsta att werkställa, med tillhjelp af gångled, för En rd 32 sh ( En Riksdaler och 32 skillingar) om dagen, då han äfven håller sig sjelf maten. Arbetet börjas hwarje dag kl 6 om morgonen och slutas kl 6 om aftonen. Likaledes beslutades att kakelugnen i fattigstugukammaren skulle omsättas och muren lagas.

(Gångled = varje gård bidrog med arbetskraft enligt en i förväg uppgjord turordning och i paritet till det mantal som gården brukade. Ju större gård desto fler dagsverken.)

2 juni 1822

Faststäldes att klockstapeln skulle denna sommar med ny takspån lagas och med tjenlig färg öfwerstrykas. Clarinettblåsaren Löf ifrån Hjelsta åtog sig jobbet igen.

På gjord framställning blef i afseende på fattigcassans oförmögenhet att bestrida de för året wanliga utgifter till fattighjonen, beslutit att räntan af den inrättade fonden för i krig blesserade eller stupade Bewäringar och deras Enkor, skulle vid någondera af årets utdelningar begagnas.

Faktaruta 90 - Vargar och vaccinering

Några utdrag ur Litslena sockenstämmoprotokoll:

5 mars 1826

Företedde Bonden Pehr Adolfsson ett så lydande betyg: Utaf Bonden Pehr Adolfsson i Widingsbo Litslena socken är en warg med ett skått skiuten den tionde December 1825 på askkierra och even dagen derpå honom efterspårra och honom igenfantt åpp i skogen allmenningen Sneden och honom derstedes till döds skiödt som hermed till bevis lämnas.

25 juni 1826

Sedan åter den förhoppning att kunna återfå kyrkans bortstulna gamla silfverkanna aldeles försvunnit blef beslutit att en ny om något öfver 100de lods vigt skulle anskaffas.

Socknens nuvarande vaccinateur, Organisten Öberg, anmäldte att han i anseende till mångfaldigt besvär och den kostnad som är förenad med vaccinationens verkställande icke kunde dermed längre fortfara utan någon ersättning, och i afseende deruppå begärde, att församlingen ville, jemlikt vaccinationsstadgan, antingen anslå någon viss lön årligen, eller ock fastställa viss betalning för hvarje person, som vaccineras; Och som församlingen insåg billigheten af denna begäran, thy beslöts med Organisten Öbergs begifvande att hädanefter för hvarje Person, som vaccineras, skall af föräldrar eller anhöriga genast betalas antingen i penningar 12 sk Bco eller ock med någon överenskommen tjenstbarhet.

Vaccinationen avsåg vaccinering mot Smittkoppor som hade blivit obligatoriskt för alla barn år 1816.

Faktaruta 91 - Tvist om en för garvning inlämnad kohud

Vid Enköpings rådhusrätt den 18 februari 1822 behandlades en tvist om en kohud

Kamrerare P. C. Tronet på Fånö hade i egenskap af Curator i Bonden Anders Anderssons i Långarnö concurs  utvärkat stämning å Handels- och Hantwärksbolaget Sandström & Wåhlin med påstående att af delägarna i detta bolag Rådmannen och Handlanden Per Sandström och Logarfwaren Carl Gustaf Wåhlin emot erläggande af betalning för beredningen utfå den kohud som Anders Andersson år 1820 under No 4012 inlämnat för beredning. Käranden presenterade ett märke med No 4012 och anteckningen En Kohud och N. Skyldig.

Svaranderna förklarade att bokstaven N på detta märke betydde att kohuden skulle beredas till narf, samt att Anders Andersson hade en skuld till bolaget på 12 Rdr Rmt och att ordet ”Skyldig” på märket innebar att Anders Andersson lämnat den till beredning insatta kohuden som pant för denna skuld. Svarandena hävdade att Anders Andersson erkänt detta och hade vid tillfället yttrat om denna sin skuld att: ”Ni har ju pant, och när jag löser ut huden ska jag betala”.

Svarandena förklarade att de inte hade annan bevisning än anteckningen på detta märke och trodde inte heller att någon annan bevisning behövdes. De angav också att för en kohuds beredning till narf betalas vanligen 3 a 4 Rd Rgs i arbetslön och efter hudens storlek, art och beskaffenhet.

Käranden nekar till att Anders Andersson pantsatt kohuden eftersom han wiste att han sjelf inte war skyldig något till bolaget utan hade blott muntligen gått i ”caution” för en annan, hwilken fordran Bolaget äger att i Anders Anderssons concurs bevaka, om det så för godt finner.

                                                                 Utslag

Den pantsättning som svarandena hävdat kan inte styrkas, utan beslutet blir att svarandena ålägges att emot vanlig arbetslön utlämna den av Anders Andersson inlämnade kohuden, som då bör såsom narf wara fullkomligt beredd.

Handlanden Per Sandström i Enköping var under en kort tid Gustafs förmyndare och gift med en syster till Gustafs mormor.

Källa: Enköpings Rådhusrätts protokoll

Faktaruta 92 - Ansökan att få uppsätta wäderquarn i Svallby

Vid wintertinget med Trögds häradsrätt 1811 behandlades nedanstående ansökan.

Bonden Anders Andersson i Svallby hade hos Konungens Befallningshafvande i Länet ansökt om att få uppsätta en wäderquarn på sin ägandes mark i Svallby med rådighet att emot erläggande af skatt till Kronan för Tulltäckt få derå wela föregick och angränsande grannars behof;

Äfven närmaste belägna quarnägare och grannar hördes inför Tingsrätten. Wäderquarnen som Anders Andersson ville sätta upp på sin mark i Svallby woro för närwarande stående å Wärnsta Säteris mark och var tänkt att efter flyttningen i quarnen använda ett par stenar om allenast 3 alnar 2 tum i diameter. De förut skattlagde och närmast belägna quarnar äro följande: en å Utmyrby Bys ägor på allenast 336 alnars afstånd, en vid Gudi By på 3/4 miles, en å Enhälga Bys mark på 2 miles, en vid Hesslinge By på 3/8 miles, en i Rickeby på 1/2 miles och en i Hånningby på 3/4 miles afstånd från det af Anders Andersson utsedda quarnställe.

Bland ägare till dessa quarnar voro Hans Nilsson i Utmyrby, Jan Janssons i Gådi förmyndare Nämndemannen Gustaf Ersson i samma by och afskedade Soldaten Redlig tillstädes och gemensamt bestredo Anders Anderssons ansökning såsom Warde dem till förfång derest den skulle beviljas men Kronobefallningsmannen Westman, som biträdde Anders Andersson i Tinget, åberopade deremot at mäldebehofvet i orten skulle vara större än at ofvannämnde qwarnar kunde detsamma fylla och at utaf grannar som hade beqwämare at komma till Swallby än til någondera af förenämnda qwarnar tillräckelig mäldetillgång vore at påräkna, till uplysning hvarom företeddes en handling där 18 grannbönder intygar att vid Anders Anderssons berömliga företag skulle de gå honom tillhanda så att någon brist i mäld inte skulle behöva befaras samtidigt som det för dem innebar större beqwämlighet och mindre kostnad medelst kortare quarnweg än vi hitintil fått vidkännas.

Af de som undertecknat skrivelsen var icke någon tillstädes vid tinget, men åtskillige andra hemmansägare i orten närvarande förklarade sig icke vara emot den tilltänkta quarnbyggnaden, utan twärtom önskade at tillstånd dertill kunde lämnas.

Nu ehuru väl Anders Andersson med skrifteligt förklarande af åtskillige hemmansägare och grannar i orten sökt visa at tillgång till mäld vid upsättande quarnen icke skulle komma at tryta; Likväl och som det af honom påräknade tunnetal ofelbart skall minska tillgången för de flera ganska nera intil Svallby belägne quarnar, som redan äro skattlagda; och förfång för ägarna deraf således onekligen skulle upkomma genom Anders Anderssons tilltänkta qwarnanläggning, så finner Härads Rätten för sin del sig sakna skäl att tillstyrka bifall för hans ansökning.

(Källa: Trögds härads dombok 1811)

Faktaruta 93 - Notiser från Litslena sockenstämma 1824-1835.

Några utdrag ur protokollen för Litslena sockenstämma 1824 - 1835

15/8 1824

För att kunna bistå de jordbrukare som i händelse af hagel, frost, vattuflöde eller andra icke förutsedda eller afvärjbara olyckshändelser, må kunna undsättas så beslutade församlingen att: eftersom församlingen äger ett sockenmagasin, hvars tillgångar för närvarande utgöra emellan 300 och 400 Tunnor spannmål så skulle hädanefter alltid ett visst quantum deraf i magasinet inneligga, för att dermed bispringa dem af socknens jordbrukare som kunna träffas af ofvannämnde olyckshändelser.

28/6 1829

Det oäkta barnet Stina Lisa, hvars moder Pigan Anna Lisa Jacobsdotter nyligen aflidit, har därigenom blifvit aldeles värnlös, utan kläder, föda och vård, samt af den ålder att hon behöver undervisning i Christendoms-kunskapen så beslutades att flickan som är 6 år gammal skulle mot en betalning af 40 Rdr Rgs för ett år placeras hos Kyrkovaktaren Bengt Lundell och hans hustru, hvilka är kända för sedlig och anständig lefnad.

Uppföljning av ovanstående beslut

27/6 1830

Förnyelse af contract med Kyrkovaktaren Lundell för det oäkta barnet Stina Lisa. Flickan som för ett år sedan endast av kläder innehade en sliten kjortel nu fans vara försedd med snygga och hela kläder och ägde ett friskt utseende. Det nya contractet upgjordes på 3 år med samma vilkor.

9/9 1832

Landshöfdingen begärde in ett yttrande om att anlägga en warggård på Sneden. Litslenaborna ville istället att som nu skallgång skulle anställas för rovdjurens utödande. Att anlägga en warggård skulle göra att odjuren skulle bli ännu mer besvärande.

22/2 1835

Beslutades att undersöka hur stor förlust af spannmål sockenmagasinet lidit under natten mellan den 10 och 11 innevarande februari månad, då genom borrning af nedra botten af magasinet, hvarpå Råg förvarades, och af hvilket sädesslag tillgrepp synes skedt.

Faktaruta 94 - Kopplingar  Gustaf - Göran

Gustaf och Göran är inte släkt men det finns en del kopplingar genom att deras släktingar levt i samma bygd.

År 1756

Gustafs morfar, Anders Erlandsson föddes, den 3 mars 1756 i Hävlinge. Ett av dopvittnena (faddrarna) var Hans Bengtsson i Utmyrby, Boglösa, född 1708. Hans Bengtsson (Görans farfars morfars farfars far)

År 1816

När Gustafs morfar, Anders Erlandsson, blev gammal, blev han satt under förmyndare. Orsaken var hans oförsiktiga hushållning, hans obegränsade hjälpsamhet med pengar samt smak för starka drycker. Det blev då ovanstående Hans Bengtssons sonson, Hans Nilsson, Uppmyrby, som blev utsedd till förmyndare. Hans Nilsson (Görans farfars morfars far)

År 1859

Eric Ersson (Görans farmors morfars far), född 1785 i Långtora, avled hos dottern som var gift med en soldat i Valgeby, Härkeberga 1859. När Eric Ersson avlidit blev det bouppteckning efter honom och en av två personer som förrättade bouppteckningen var Gustaf Hagström.

År 1901

När Gustafs barnbarn, Helenas son Gustaf Hagström d.y. avlidit hölls det auktion vid Litslena gästgivaregård. Han brukade gården och var vid sin död bara 38 år när han avled i mars 1901, av ”blodpropp”. Auktionen hölls den 18 april 1901 av Anders Petter Johansson i Boglösa.(Görans mormors far)

Faktaruta 95 - Slottsstäderskan Augusta Holm, Gustafs barnbarn

Gustafs son, Anders, som avled ung hade innan han gifte sig med Edla Maria Andersdotter, fått en dotter med pigan Stina Lovisa Wiggberg när de var tjänstefolk samtidigt hos bonden Anders Carlsson i Östra Wällinge.

Dottern, som föddes 1861, fick namnet Augusta Wilhelmina. Hon kom att växa upp hos sin mor och styvfadern, soldaten Holm. Hon kom att ta styvfaderns efternamn. Hon flyttade först till en pigtjänst i Enköping när hon var 20 år gammal. Efter tre år i Enköping flyttar hon till Stockholm och kom att ha olika pigtjänster där och i Solna till 1906 när hon är 45 år gammal. Hon gifte sig aldrig och fick inga egna barn.

1906 blev hon erbjuden en tjänst som städerska på Kungliga slottet i Stockholm och flyttade dit. Hon blev då inskriven i Storkyrkoförsamlingens kyrkbok att hon ingick i Oscar Gustaf Adolf Bernadottes hushåll (Kung Gustaf V) och har Stockholms slott som sin adress. Hon är kvar där i 32 år tills hon är 77 år gammal år 1938. Då flyttar hon till Grillby men så småningom kom hon att flytta till Långbro sjukhem och avled där 1953, men begravdes i Litslena.

Förutom arbetet som städerska fick hon rycka in och hjälpa till med extraarbete vid olika evenemang. Bland annat vid balen på slottet den 25 januari OS-året 1912. Det var 106 personer på lönelistan för tjänstefolket den kvällen. Man undrar hur många gäster det var. Tjänstefolket bestod av ”Kammartjänare (2 st), Hofmästare (1), Hoflakejer (5), Waktmästare (22), Waktmästare för kringbärning av bjudningen (10), Waktmästare för Taffeln (6), Waktmästare för Vinkällaren (7), Rockwaktmästare (11), Matbärare (19), Bärare för vinkällaren (9), Glasdiskerskor (9), Bärare i Taffeln (4), För eldning och städning af Klädkammaren (1). Augusta var en av ”Matbärarna”. Hon står näst längst ner här i en del av lönelistan och har kvitterat betalningen på 5 kronor. Första kolumnen anger hur mycket betalt de fick per dag (5 kr), andra kolumnen anger hur många dagar de arbetade (1 dag) och tredje kolumnen hur mycket de fick utbetalt. Längst till höger finns alltså Augustas egen namnteckning!

Källor: Storkyrkoförsamlingens kyrkoböcker

Verifikationer för H.M. Konungens Hofmarskalksämbete, förvarade i Slottsarkivet i källaren på Stockholms slott.

Faktaruta 96- Kungens resa genom Enköping och anställandet av en torgsoperska

Konungens resa genom staden

Enköpings Rådhusrätt och Magistrats protokoll 1821-1822, 18/11 1822, §306

Med nu närvarande Stadens äldste, Handelsmännen Hammarström och Örnmark, Klensmeden Enlind, Guldsmeden Hörberg, Swarfvaren Jacobsson, Kopparslagaren Bång, Sadelmakaren Lindblad samt Borgarna Ekberg, Olof Widberg, Eklund och Nyberg öfwerlade Magistraten om och på hwad sätt Hans Majt Konungen wid sin snart skeende resa genom denna stad högtideligen skulle emottagas; Och beslöto att jämte det Stadens Broar skulle klädas med Granris och wid Konungens Höga ankomst 64 Kanonskott aflossas, skulle Magistraten och Stadens äldste wid Wästra Tullen wara Hans Majt till mötes och; om tillstånd gifves, genom Herr Borgmästaren tolka Borgerskapets och Stadsinnevånarnas undersåteliga trohet och vördnad.

Granriset hwarmed Broarna skall beklädas fälles i Gröngarns skog och framföres genom Gångled af Borgerskapet 2ne Lass på hwarje Stadsåker.

Torgsoperska

Enköpings Rådhusrätt och Magistrats protokoll 1821-1822, 25/11 1822, §308

Tjenstelediga pigan Anna Berglind blef på sin därom gjorda anhållan antagen Till Stadens Torgsoperska, i hvilken egenskap hon njuter Stadens hägn och förswar, så länge hon sig wäl och ärligen skickar och sina skyldigheter fullgör.

Källor: Enköpings Rådhusrätt och Magistrat 1821-1822

Faktaruta 97- Verksamhet vid gästgiveriet och skjutshållet i Litslena

Vid Gästgiveriet och Skjutshållet var det lag på att alla som passerade skulle skriva in sig i gästgiveriets liggare. Det var en förteckning dag för dag per månad. Här nedan finns en del av framsidan på liggaren för december månad 1857.

 

Där kan man se att det kostade 24 skillingar per häst för varje mil. Avstånden till de närmaste skjutshållen finns angivna och därmed kan man räkna ut vad det kostade att resa med skjutshäst.

Om man slår upp den sida i slutet av månaden där julaftonens resande redovisas ser man nedanstående. Kolumnerna från vänster till höger innehåller: datum, den resandes titel och namn, varifrån den resande kom, vart den resande ska fara, hur många hästar han begärt.

 

Här man kan läsa att det är flera långväga resanden som stannade till och bytte hästar här på sin genomresa, men också några ortsbor som passerat. Till exempel hade tydligen Baron Rålamb på Fånöö blivit skjutsad av sin kusk till Litslena för att därifrån ta en skjutshäst till Säfva rusthåll, förmodligen för vidare färd mot Uppsala. Att han blivit skjutsad till Litslena ser man av att han har ett streck för kolumnen ”Varifrån”.

Häradshöfdingen Jancke som oftast satt ordförande vid tingsförhandlingarna har tydligen bott över i gästgiveriet men reser den här dagen till sin bostad i Enköping för att fira jul kan man gissa. Till Enköping var taxan en och en åttondels Riksdaler eller 1 krona och 35 öre för en häst.

Öfverjägaren Trysén kommer från Grans skjutshåll vid Bålsta och ska vidare hem till Enköping.

Skjutshållet hade skyldighet att hålla ett visst antal egna hästar för transporterna, men häradets bönder hade som en del av sin skatt till kronan skyldighet att ”ligga på håll”. Det innebar att man låg i beredskap vid skjutshållet för att med sin häst och åkdon (vagn eller släde) bistå med transporter när skjutshållets egna hästar var upptagna. Antalet dygn per år som man var skyldig att ”ligga på håll” berodde på gårdens storlek.

Källor: Gästgiveridagböcker Litslena

Faktaruta 98- Trasslet vid Presttorp i Litslena, 1834

I ”Andra boken om Gustaf” nämns i förbigående på sidan 296 om en händelse i Prästtorpet i Litslena. Här nedan återfinns det som finns dokumenterat om händelsen. Det är en slags utredning av kyrkorådet i Litslena. Gustaf är 24 år och bonde i Sneby, gift med Brita 22 år. Deras första barn dottern Carolina är 2 år.

Möte med kyrkorådet i Litslena den 3 mars 1834

År 1834 Martii den 3dje sammanträdde efter laglig kallelse uti Litslena Prestgård församlingens kyrkoråd neml. Här Baronen Falkenberg på Åby, kyrkvärdarna f.d. 12man Jan Mikaelsson i Skolsta, Hemmansegare Carl Andersson i Wellinge, Anders Andersson i Skillinge, Olov Andersson i Hellby, Anders Andersson i Tibble samt Rusthållarna Jan Jansson i Kählsta och Anders Andersson i Lundby.

Ämnet för dagen var att undersöka ordsaken till det uti Presttorp på Hammar yppade trasslet med gjorda gruskastningar och annat oskick innom Boningshuset samt kreaturens lössläppande uti Fähuset m. m. till upptäckande hvaraf, såväl värdfolket på stället Bonden Anders Jansson med sin hustru Gretha Ersdotter som Åhls Enka Cajsa Persdotter på Hammar, Lars Erssons i Grindtorp hustru Gretha Andersdotter, (mor till Carl Larsson som bodde i Grindtorp när det torpet brändes ner 12 år senare. Carl Larsson var årsbarn med Gustaf, f 1810) skogvaktaresonen Mats Hjort äfven på Hammar och Bonden Eric Ersson uti Fiskvik, lagligen blifvit kallade; samt

1o Frågades Mats Hjort på Hammar hvad han hade sig bekant om trasslet, som yppatts uti Presttorp? Som svarade det han aftonen, före husförhöret med Fiskviks Rote, den 4de sistl December varit ute i Presttorp och blifvit uti stugan efterkastad med en nystfot som tycktes komma ifrån ugnen, hvilken genast af honom undersöktes, utan att finna ordsak till nystfotens kastande, hvarefter Hjort inbärande jämte sin syster en så med vatten, utgick uti stallet, och, vid återkomsten därifrån, uti för stugan blef öfverkastad med en skinnfäll, samt inkommen uti stugan fant den inburna vattensån öfverhöljd med grus och sopor, och en kafvelstock kastad ifrån muren in på golfvet.

2: Berättade Lars Perssons hustru Greta Andersdotter i Grindtorp: Det hon efterskickad från Presttorp funnit en koo därstädes fyra särskilda gånger ifrån kl 12 på dagen till skymningen, lössläppt uti fähuset. Samt under den därpå följande natten, som hon quarblef, hörde en stör 3ne gånger på ugnen fara fram och åter, men kunde icke finna ordsaken till det som skedde.

3: Bonden Eric Ersson i Fiskvik gaf tillkänna: att han, som den 3dje sistlidne December red förbi Prestorp, träffat värden på stället Anders Jansson och frågat honom huru det stod till i huset? Hvartill Anders Jansson svarat: att det tyvärr var ganska trassligt, emedan intet fick vara till freds hvarken inne eller ute, hvarföre förenämnde Eric Ersson, vid återresan, red upp till Presttorp att ännu närmare göra sig underrättad om förhållandet; och blef under hans närvarande en dörr till Lanan af Fähuset af hakarna kastad vist en famn ifrån stället, samt vid Eric Erssons ingående uti bonings rummet, ifrån winden öfver förstugan nedföll en hammare m. m., hvarefter Eric Ersson upgående på winden, fattade uti en stör, som han slog omkring sig med, men träffade ingen, och kunde således icke utforska ordsaken af det, som skedt hade.

4o Värdfolket i Presttorp Anders Jansson och hans hustru Gretha Ersdotter instämde uti allt hvad de tillkallade personerna om tilldragelserna berättat, men kunde lika så litet, som de uppgifva någon ordsak därtill, emedan de sade sig alldrig haft anledning att misstro någon att tillställa sådant trassel; likväl tillade Hustrun Gretha Ersdotter det Åhls Enka Cajsa Persdotter en gång legat under bodbotten då pigan i gården malit (malt) gryn, men hvad därmed åsyftats var äfven obekant, och sluteligen.

5o  Förekallades Åhls Enka på Hammar Cajsa Persdotter, och frågades hvad hon, såsom nästa granne, hade sig bekant om trasslet uti Presttorp, samt hvad hon sade om rycktet det, jämte den bortflyttade pigan, varit delacktig uti trasslets tillställande? Svarade till det förra: det hon icke kände vidare därom än hvad hon hört berättas af andra, och till det sednare eller till beskylningen, att vara delacktig uti tillställandet af trasslet, nekade hon alldeles och sade sig vara oskyldig; så och då när intet förekom, som kunde binda Åhls på Hammar Enka Cajsa Persdotter vid beskylningen att vara delacktigt uti tillställandet af trasslet uti Presttorp, Varför kyrkorådet för det närvarande intet annat att härutinnan göra än, jämte några förmaningar till Åhls Enka Cajsa Persdotter att på sin ålderdom så handla att hon beredde sig en lugn död; fri känna henne från beskyllningen af delacktighet uti yppade trasslet i Presttorp å Hammar.

På kyrkorådets vägnar, J. E. Liden, v. Pastor

Källa: Kyrkorådets protokoll, Litslena

Faktaruta 99- Tingsuppehåll och oordning vid Svinnegarns källa

Tingsuppehåll på grund av att Västra armén uppehöll sig kring Litslena gästgiveri, den 16 mars 1809.

Den 16 Martii, 1809. I anseende till Inqvarteringar här å gästgifvargården samt flera omkring belägne soknar, för den till Stockholm togande Westra Armeén samt skjutsningar, till hvilka allmogen i orten blifvit upbådade och hvarmed ej mindre kronobetjeningen än Nämnden, blifwa flera dagar syslosatte, var Härads Rätten föranlåten att aldeles inställa återstående Tings göromålen till den 21 i denne månad.

Källa: Trögds härads dombok, winteringet 1809

Förklaring

En upprorshär ur den s.k. västra armén, den armé som skulle bevaka gränsen mot Norge, var på marsch mot Stockholm för att avsätta Gustaf IV Adolf efter det misslyckade kriget mot Ryssland som innebar att Sverige förlorade Finland. Hären nådde Litslena samtidigt som ordinarie vintertinget pågick och befälen var tillfälligt förlagda vid gästgiveriet och soldaterna i förläggning på åkrarna runtom. Det medförde stora praktiska olägenheter med bland annat att skaffa mat till armén. Normalt brukade ”trossen” förbereda arméns transporter genom att gå före och sköta detta men vid det här tillfället gjordes inte det, vilket orsakade ett högt tryck på befolkningens egna proviantförråd i Litslena med omnejd.(Armén hann för övrigt inte fram till Stockholm utan hejdades i Kungsängen med beskedet att kungen redan var avsatt.)

Allmän kungörelse från landshövdingens kansli den 24 maj 1816, angående oordning vid Svinnegarns källor

Det är bekant, att öfwertro och nyfikenhet hafwa från långliga tider tillbakastadgat ett bruk att på heliga Trefaldighetsaftonen besöka den så kallade Swinnegarns källa, belägen på Husby Sätesgårds ägor i Swinnegarns sochen af detta Län, och att en ganska betydlig folksamling från särskildta landskaper derwid då inträffar; men hos mig har först nyligen blifwit anmäldt, att försäljning af bränwin, öl och caffe wid detta tillfälle utöfwas och att fylleri, oljud och owäsende samt ägornas och hägnadernas skadande deraf blifwit följder, hwilka owilkorligen böra förebyggas. Jag har alltså funnit nödigt härigenom allmänneligen kungöra, det ingen slags handel wid ofwannämnde tillfälle hädanefter får utöfwas; att alla försäljningsstånd, som på platsen äro uppförda och till hwilkas bibehållande innehafwarne icke kunna wisa jordägarens tillstånd, skola genom Krono-Betjeningens försorg genast nedtagas och föras derifrån; att försäljning af bränwin, öl, så kalladt Toddy och andra starka drycker är förbjuden wid det äfwentyr som Kongl Maj:ts Nådiga Författningar stadga samt att den eller de som beträdes med försäljning af Caffe göra sig förfallne till ett nu faststäldt särskildt wite af 16 Rd 32 sh Banco; hwarförutan en och hwar som på heliga Trefaldighetsafton besöker Swinnegarns källa, åligger att å stället iakttaga ett stilla och anständigt uppförande samt att tidigt begifwa sig derifrån. I widrigt fall är jag nödsakad begagna hårdare medel till bibehållande af den frid och ordning, hwarwid hwar och en medborgare äger rätt att warda tryggad; och anbefalles sluteligen kronobetjeningen i orten, att öfwer werkställigheten af allt detta hålla alfwarligaste tillsyn, samt att genast till mig inkomma med berättelse hwad häremot stridande kan hafwa förefallit.

Upsala slott i Lands-Cancelliet den 24 Maji 1816. B. W. Fock.

Källa: Länsstyrelsen Landskansliets Konceptbok AIb:169, 1816

Faktaruta 100 - Gustafs verksamhet vid tinget

Första domstolsmålet som Gustaf deltog i

Wintertinget med Trögds häradsrätt den 18 Mars 1831 (Gustaf är 20 år)

§233

S. D. Uppå derom af Rusthållarna Gustaf Hagström och Eric Johansson i Skillinge, såsom ägare till ett halft mantal Kronoskatte Rusthåll No 1 derstädes, samt med afseende å härwid förekomna omständigheter, fann Härads Rätten skäligt stadga ett wite af Tre Riksdaler 16 Sk Banco, hwartill, utom böter efter lag och skadans ersättande, en hwar skall göra sig förfallen, som antingen medelst olofligt skogshygge, löf och näfwertägt, olagliga körwägars eller gångstigars begagnande, gärdesgårdars nedrifwande, grindars eller lads förderfwande eller öppna lemnande, otillåtet fiskes eller jagts anställande eller af hwad annat namn det vara må, föröfwar någon åwerkan å nämnda Rusthålls område; Dock bör detta förbud, så framt det skall för gällande anses en gång hwarje år från predikstolarna i Litslena och angränsande socknars kyrkor kungöras. Hwilket beslut afsades.

Sista domstolsmålet som Gustaf deltog i

Gustaf Hagström och hans hushållerska Sara Andersdotter i Valgeby instämda för oloflig bränsvinsförsäljning

Wintertinget med Trögds häradsrätt den 3 Mars 1885 (Gustaf är 74 år gammal)

§53

S. D. Länsmannen E. J. Turén hade låtit till tinget instämma Hemmansegaren Gustaf Wilhelm Hagström och hans hushållerska Sara Margareta Andersdotter i Valgeby med påstående å tjenstens vägnar om laga ansvar å dem för oloflig utskänkning af spritdrycker; och då detta mål nu företogs i närvaro af Länsmannen Turén kommo begge svarandena tillstädes samt uppgaf åklagaren att den åtalade bränvinsutskänkningen egt rum i Januari och Februari månader innevarande år i Hagströms bostad i Valgeby, Herkeberga socken, der äfven Sara Margareta Andersdotter är vistande.

Svarandena förnekade, att de under den uppgifna tiden sålt några spritdrycker, i anledning hvaraf åklagaren anhöll att få som vittnen i målet hörda för sådant ändamål till Tinget inkallade Arbetskarlen Per Erik Walberg, Soldaten Carl Erik Valger och Arbetskarlen Elias Wallén i Valgeby, hvilka häruppå, nu tillstädes, och enär jäf emot dem ej anfördes eller kunde utletas fingo aflägga vitnesed, hvarefter de, erinrade om edens medförande förbindelser, hördes hvar för sig och berättade sammanstämmande: att de under innevarande år hvarken sjelfva köpt eller sett andra personer att köpa bränvin eller annan spritdryck af Hagström eller Sara Margareta Andersdotter. Upprepadt och vidkändt.

Valberg fordrade ersättning för inställelsen vid Rätten med 5 kronor och på åklagarens begäran för att bereda honom tillfälle låta inkalla flera vitnen i målet, beslöt Härads Rätten härefter uppskjuta målet till nästa lagtima Sommar Ting i Häradet andra rättegångsdagen då parterna borde återkomma och åklagaren hade att förebringa den bevisning hvaraf han ville begagna sig och visa att laga hinder derför möta vid äfventyr om det försummades, att Härads Rätten icke deraf ansåg sig förhindrad afgöra målet. Som afsades, afträdde.

Målet fortsatte vid sommartinget 9 Juni 1885. Det var vid det här tillfäl­let 54 år sedan Gustaf hade ett ärende vid tinget första gången. Han är nu 75 år gammal men är inte själv närvarande vid tinget utan företräds av sonen Erik.

§53

S. D. Det från Vinter Tinget uppskjutna, i domboken vid samma Ting under §53 antecknade målet mellan Länsmannen E. J. Turén å tjenstens vägnar, åklagare, samt Hemmansegaren Gustaf Wilhelm Hagström och hans hushållerska Sara Margareta Andersdotter i Valgeby, svarande, angående å svarandena yrkadt ansvar för oloflig utskänkning af spritdrycker, blef nu företaget till fortsatt handläggning, och anmälde sig härvid tillförordnade Länsmannen J. A. Eklundh såsom åklagare i Länsmannen Turéns ställe i anseende till den sednares tjenstledighet samt inställde sig å svarandesidan Sara Margreta Andersdotter personligen, Nämndemannen Erik Gustaf Hagström i Vestra Vellinge såsom ombud för sin fader Gustaf Wilhelm Hagström enligt följande härvid ingifna skriftliga fullmagt, som upplästes, så lydande:

”Rättegångsfullmakt in blanco för Nämndemannen E. G. Hagström, ombudets lagliga åtgärder godkännes. Wallgeby Härkullsberga socken den 8 Juni 1885, G. W. Hagström.

Bevittnas af J. R. Andersson, Walgeby, J. A. Härke, Herkulsberga”

Efter uppläsande af det vid Vinter Tinget i målet hållna protokoll, som dervid lemnades utan anmärkning, anhöll tillförordnade Länsmannen Eklundh att få såsom vittnen i målet hörde Arrendatorn Erik Wilhelm Andersson i Walgeby och förre soldaten Jan Erik Lundqvist i Herkeberga by, hvilka han för detta ändamål låtit inkallad till Tinget.

Erik Wilhelm Andersson och Lundqvist voro nu tillstädes och enär jäf mot dem ej anfördes eller kunde utletas, fingo de aflägga vitneseden, om hvars medförande förbindelser de erinrades, hvarefter de hördes hvar för sig och berättade sammanstämmande, att de under Januari och Februari månader innevarande år hvarken sjelfva köpt eller sett andra personer köpa bränvin eller annan spritdryck af Hagström eller Sara Margareta Andersdotter. Upprepadt och vidkändt.

Vitnena fordrade ersättning för inställelsen vid Rätten med fem kronor hvardera, och yrkade Nämndemannen Hagström å sin hufvudmans vägnar, samt Sara Margreta Andersdotter att åtalet måtte ogillas samt svarandena tilläggas ersättning för rättegångskostnaderna och för hvad som åtginge till lösen af Härads Rättens protokoll och utslag i målet, som de begärde utfå, enligt följande härvid ingifna räkningar:

”Expens Räkning

För inställelse vid Vintertinget med tracktament och skjuts     5:-

och så vid domlösen skjuts o traktament                                 5:-

ytterligare nu vid sommartinget                                                5:-

och så vid blifvande domlösen                                                 5:-

                                                  Summa kr                             20:-

Tillkommer för Härads Rättens prottocoll och utslag i målet!

Litslena tingsställe den 9 Junii 1885, E. G. Hagström”

och

”Expens Räkning

För inställelse vid Vintertinget med Skjuts o traktamänt        3:-

och så vid domlösen skjuts o traktament                               3:-

ytterligare nu vid sommartinget                                              3:-

och så vid blifvande domlösen                                               3:-

                                                      Summa kr                       12:-

Tillkommer för Härads Rättens prottocoll och utslag i målet

Litslena tingsställe den 9 Junii 1885, Sara Margareta Andersdotter”

Tillförordnade Länsmannen Eklundh bestred nämnda ersättningsanspråk, och sedan målet härefter å ömse sidor öfverlemnats till Rättens pröfning, förständigades parterna, det de hade att å sista rättegångsdagen af Tinget afvakta Härads Rättens då och den 15 Augusti, i behörig ordning meddelade

Utslag

Som bevisning till stöd för ifrågavarande åtal icke förekommit, så varder åtalet ogilladt och skall åklagaren Länsmannen Turén ej mindre godtgöra svarandena Hagström för hans inställelse vid Rätten å 1885 års VinterTing med fem kronor samt Sara Margareta Andersdotter för hennes inställelse vid Vinter Tinget och förevarande Ting med tre kronor för hvartdera eller tillhopa sex kronor än äfven vidkännas betalningen af den ersättning som tillagts de i målet hörda vittnen fordrat för deras inställelse vid Rätten.

Den, som icke åtnöjes etc (kort besv. hänvisning Fat dag: Fredagen den  4  nästkde September)

En summering av alla funna domstolsmål som Gustaf deltog i vid Trögds och Lagunda häradsrätter

Trots reservationen ”alla funna domstolsmål”, så blir det ändå en omfattande förteckning. Det kan finnas protokoll som förkommit eller som jag helt enkelt missat vid genomgången.

Från det första till det sista domstolsprotokollet, under åren

från 1831 till 1885

förekommer Gustaf i 174 unika ärenden vid tinget,

dessutom vid ytterligare 74 tillfällen där ett ärende återupptas.

Det kan vara olika anledningar till att ett mål skjuts upp, som till exempel att fler vittnen behöver kallas in eller någon part vill ha mer tid att anskaffa mer bevis.

Under de här 54 åren är det bara åren 1835, 1882 och 1883 som han inte förekommer vid tinget en enda gång.

En ungefärlig beräkning visar att han av ärendena är:

   målsägare vid ca 10%

   den tilltalade vid ca 5 %

   ombud för andra vid ca 40 %

   vittne eller intygar bevittnade handlingar ca 45 %

Gustaf hade ”ett gott hufvud” och en stark känsla för vad som var rätt och fel och var orädd när det gällde att säga ifrån när han ansåg att det behövdes. Det är uppenbart att han hade empati för de mindre bemedlade. Att ha blivit föräldralös tidigt och utauktionerad på socknen satte nog sina spår.

Det var när jag i december 2004 stötte på Gustafs bilaga till en domstols­förhandling i mars 1846 där han beskrev sin situation som jag började forska om Gustaf. En intensiv och oerhört lärorik tid.

Utflykter i Gustafsällskapet med mera:

2011-Hävlinge                                               2012-Lions bussrundtur

2012-Båtresa Strängnäs                               2013-Skillinge                  

2014-Sneby                                                   2015-Litslena kyrka o tingshus  

2016-Kälsta,Valgeby,Härkeberga k:a           2016-Lions rundresa         

2016-Strängnäs                                            2017-Hävlinge,Lillkyrka k:a

2017-Litslena k:a,tingshuset,Skillinge,Sneby,Kälsta,Valgeby,Härkeberga k:a

Tack Gustaf, för den här tiden, vi stöter kanske på varandra igen i något sammanhang.

/Göran Källgården

Källförteckning

Hos Landsarkivet i Uppsala har använts följande:

Kyrkböcker för berörda församlingar (Lillkyrka, Litslena, Strängnäs, Uppsala domkyrkoförs,

Vårfrukyrka, Enköping, Härkeberga, Biskopskulla, Giresta, Fröslunda, Hjälsta)

Sockenstämmoprotokoll för berörda församlingar 1808-1864

Trögds härads domböcker, 1809 – 1905

Trögds härads småprotokoll 1810-1900 (inteckningar, fastebref, förmynderskap)

Enköpings Rådhusrätt och Magistrat 1821-1822

Strängnäs Rådhusrätt och Magistrat, 1819

Uppsala Rådhusrätt och Magistrat 1816 - 1817

Uppsala Kämnärsrätts protokoll 1815 - 1817

Länsstyrelsen, Landskansliets Konceptböcker 1815 - 1822

Länsstyrelsen, Landskansliet Handlingar angående auktioner 1704-1838

Länsstyrelsen, Landskansliet Executionsdiarier

Bouppteckningar Uppsala län och Södermanlands län

Jordeböcker Uppsala län, Trögds härad

Mantalslängder Uppsala län, Trögds härad

Domkapitlet AI:x förhör och protokoll

Stadskartor över Strängnäs, Uppsala

Uppsala akademiska sjukhus/kirurgiska kliniken med föregångare. Patientjournaler 1864-1866

Uppsala akademiska sjukhus/kirurgiska kliniken med föregångare. Inskrivningsliggare kirurgiska

 kliniken 1864-1865

Uppsala akademiska sjukhus: Journal över de å sjukhusets allmänna afdelning vårdade sjuka.

Läns Lazarettet Upsala, dödbok 1839-1875

Uppsala läns hushållningssällskap, Protokoll och handlingar, 1855-1878

hos Riksarkivet:

Svea Hovrätts utslag på överklaganden

På Lantmäteriet:

Lantmäteriets historiska kartor, Strängnäs, Uppsala, Lillkyrka, Litslena

Övriga källor:

Uppsala läns Kungliga hushållningssällskap, 1815 - 1915

Historik över Sparbanken i Enköping 1835 – 1935

Enköpings Nyheter, 1925

Enköpings-Posten, 1879-1890

Enköpings Tidning, 1889

Enköpings Weckoblad, 1856, 1863-1879

Upplands-Bro Kulturhistoriska forskningsinstitut: Upplands-­Bro, från då till nu

Olle Nilsson: Inte för ro skull

Rolf Larsson: Från träplog till tändkula

K. Hållén: Afskrift av Kronolänsman C.J. Sandquists efterlemnade anteckningar.

Margareta Nylander: Handbok wid den brukliga Matlagningen (1842)

Gustafva Björklund: Kokbok för husmödrar (1855)

Kerstin Wenström: Husmoderns bok (1907)

Var kan man köpa böckerna om Gustaf?

Böckerna Gustaf och Andra boken om Gustaf) kostar 250:- kr vardera. Tredje boken om Gustaf kostar 200:- kr.Böckerna kan köpas på följande ställen:

- Gestbloms Bokhandel, Enköping
- Nibble Gårdsbutik. Kungshusby
- E-post [email protected]
- På tfn 0708-67 46 46 
- Direkt av Göran Källgården se www.sigdat.se och klicka på respektive bok
- Beställas hos andra bokhandlare
- Nätbokhandeln www.bokus.com.    



Alla tre böckerna Gustaf, Andra boken om Gustaf och Tredje boken om Gustaf finns att låna på Enköpings huvudbibliotek, bokbussen och filialbiblioteken i Örsundsbro, Grillby och Fjärdhundra och att beställa på bibliotek i andra kommuner.